Skrivet
Skrivet
Med den andra semesterveckan till ända kan jag konstatera att den varit lika behaglig och rolig som den första.
Det är såååå skönt att vara ledig och ha tid och ork för olika aktiviteter som man (läs: jag) ibland drar sig för när man jobbar.
På måndagen åkte jag och Archie till Ebba och hon red honom för första gången på ganska många veckor. Hela passet gick utmärkt på alla sätt och vis och det var roligt att vara åskådare.
Tyvärr blev det ingen mer träning i veckan eftersom Ebba skulle resa bort; jag är sååå sugen på att träna hur mycket som helst annars :).
I tisdags var tanken att maken och jag skulle ta båten över till Ven med Soya men enorma köer gjorde att vi gav upp detta projekt och åkte till Söderåsens nationalpark i stället där vi först gick en härlig runda i skogen och därefter åt en god lunch på Kalle på Spången.
Onsdagen bjöd på härligt väder med sol vilket passade bra eftersom jag hade stämt träff med Åsa och hennes hundar på Järavallen. Vi ville gärna ta chansen att bada med hundarna igen och det gjorde vi också.
Det var hur härligt som helst att vada fram i vattnet under lättsamt samspråk medan djuren for omkring som galningar runt våra ben och ibland långa bitar ifrån oss.
Skönt var också att Soya går så bra ihop med Åsas hanhundar; det är inte alltid det motsatta könet har rönt så stor uppskattning hos min försiktiga dam som inte anser att försök till våldtäkt är en trevlig umgängesform.
På onsdagkvällen fick vi besök av en god vän som köpt en valp men varken Soya eller valpen hade någon lust alls att umgås utan låg mest och sov/ vilade på var sitt håll.
Resten av veckan har maken och jag varit flitiga motionärer och gått med Soya i naturreservatet vid Dalby varje dag och det känns otroligt skönt att ha hittat denna hund-oas.
Soya började löpa på torsdagen och då är det ju extra viktigt att hon inte träffar andra hundar hur som helst även om just vårt närområde är nästan så hundfritt som det kan bli.
Archie har känts fin hela veckan och ser också bra ut i hullet. Jag försöker att ständigt ge akt på hans vikt så att han inte får någon stor häng-mage som han måste kånka på men han får ju inte heller bli så smal att det blir svårt att sätta och bibehålla muskler.
Nästa vecka har jag några trevliga projekt inplanerade men det avslöjar jag inte nu :)!
Skrivet
Eftersom jag inte planerade att rida förrän någon gång under eftermiddagen tog jag sovmorgon till 07.00 🙂 och ska jag vara ärlig kände jag mig inte det minsta mer utvilad/ piggare än då jag stiger upp 2 timmar tidigare så jag kommer nog att fortsätta att satsa på mina morgonritter.
Jag tycker att jag får mer ut av dagen om jag har ridningen ”avklarad” och jag slipper att ha den ”hängande över mig”. Nu låter det som att jag ser på ridningen som en börda eller något som bara måste klaras av och så är det verkligen inte men jag vill som sagt ”ha det gjort” :).
För att inte dega ihop aldeles körde maken och jag till Dalby med Soya och gick den numera vana rundan som vi har utformat.
Man kan ju gå hur länge som helst och åt alla möjliga håll och kanter men vår egenkomponerade rutt tar ganska exakt 1 timme och då går man i väldigt blandad natur och får också klättra lite.
En annan whippetägare frågade mig via Facebook om det fanns backar i Dalby så om du läser detta Jeanette så hoppas jag att bilderna nedan ger dig svaret:).
På eftermiddagen blev det alltså uteritt men först efter att jag fått stor-skura hästen.
Han mötte mig full av våt lera över hela kroppen och jag insåg snabbt det omöjliga i att försöka borsta honom ren.
Efter tvätt kunde vi bege oss ut och red då en runda där jag insåg att en vallningstävling pågick för fullt.
Visslande ägare, lydiga bordercollies och vallade får mötte oss på håll och jag insåg att jag skulle få rida en omväg för att inte hamna mitt i denna ”smet”.
Det blev en tur på över en timme, mest i skritt och jag höll på att bli TOKIG på alla tripsar som jag frenetiskt försökte klia bort ur ansiktet.
De finns i miljarder nu och jag är bara glad att varken Soya eller Archie verkar besväras av dessa små äckelkryp.
Annars är det relativt insektsfritt fortfarande, framför allt tidigt på morgonen finns inte en fluga- ytterligare ett skäl att hålla sig till morgonritterna insåg jag idag!
Skrivet
Av gårdagens myckna regnande märktes inte ett spår idag- det är väl så torrt i alla marker att all nederbörd bara slukas upp.
Jag red ett dressyrpass på utebanan på morgonen- har inte varit i vårt ridhus på flera veckor och det känns (förutom att jag saknar speglarna) jätteskönt.
Dels fläktar det skönt när man rider ute och dels är utebanan ännu större än vårt 20 x 60-ridhus- mycket plats att rida på med andra ord.
Fast det gäller att ”passa sig” och ha detta i beaktande inför kommande tävlingar på mindre yta men det hoppas jag att jag inte ska ha några problem med.
Tids nog lär jag tillbringa många av veckans ridpass i ridhuset så det gäller att passa på medan det går att rida ute.
Samtidigt är jag oerhört noga med underlaget- vet många som hellre rider på dåligt utomhusunderlag bara för att slippa svettas inomhus men där brukar jag säga att jag inte vet någon häst som blivit halt av just svett– däremot av felaktigt underlag.
Vår utomhusbana verkar bara bli mjukare och mjukare ju mer vi rider på den, detta trots torkan, och därför har jag vågat använda den mer än jag trodde från början.
Fick till flera fina byten idag- det märks att jag nu tränat på detta några pass.
Fortfarande krävs det otroligt mycket av mig som ryttare; hjälpgivningen måste vara 100 % rätt och lite överdriven än så länge, det minsta jag slarvar så kommer bytet ett galoppsprång efter hjälpen.
Även idag blev det en långpromenad i Dalby, maken och jag har ännu inte hunnit tröttna på detta paradis för vår hund som kan springa lös utan att nästan vika från vår sida. Inga distraherande kaniner med andra ord….
Eftermiddagen har ägnats åt att slappa och äta en god middag med min mamma som varit här på besök.
Nu återstår hagintag för min del- Alfrescos ägare lovade att släppa ut våra djur till en andra hagvistelse (den första är mellan 7.30-14.30 ungefär) och sedan ska jag nog göra en bär-paj eftersom maken och jag fick plötsliga cravings efter just detta :).
Kan förresten meddela att gårdagens film ”Snabba cash” inte får något högt betyg av undertecknad.
Stundtals hörde man inte delar av dialogen för folk pratade så otydligt och det var inte heller helt lätt att hänga med i handlingen, inte ens för mig som läst boken.
Filmen var för den delen rätt så omändrad i jämförelse med boken och även om jag förstår att det kan vara svårt att filmatisera litteratur så tror jag att man hade kunnat göra detta bättre.
Filmens längd (2 timmar) var förvisso lagom men samtidigt missade man mycket från boken genom att kapa den så pass.
Skrivet
Härom veckan gjorde jag en intressant reflektion.
I alla år (5 kanske) som jag har åkt till Ullared har jag erbjudit stallkamrater att handla åt dom.
En del har blivit jätteglada, andra har avböjt av olika skäl och några har mer eller mindre sagt rakt ut (eller i förtäckta ordalag) att de aldrig skulle handla annat än ”kvalité”- läs: snordyra märkesgrejer à la Pikeur, Horseware och dylikt.
Jag har nästan fått känslan att en del av dessa snobbar skrattat lite föraktfullt åt mina ”fynd” och att de tänkt att de aldrig skulle nedlåta sig till sådana avslöjande billighetsköp.
Och det är väl gott och väl att man har olika tycke, smak och plånbok för den delen men nu kommer vi till det jag inte begriper.
Samma människor som tycker att det är såååå viktigt med rätt märke på schabraket, hjälmen eller täcket kan mycket väl ta dessa ting och bara slänga iväg dom lite varstans i stallet.
Dessa dyra och fina saker kan ligga skitiga, ihopknycklade, illaluktande och/ eller trasiga- DET är det minsann inte det minsta noga med.
Noterade i vintras förvånat hur en äkta snobb klädde sin häst när den skulle gå ut i hagen.
Visst var täcket typ 5 gånger så dyrt som mina Ullareds-diton men vad hjälpte det?
Av 5 spännen var 3 trasiga och täcket höll knappt ihop trots en del provisoriska lagningar.
Givetvis jättebökigt för stallpersonalen att sätta på men vadå? Huvudsaken är väl att det är av rätt märke, eller?
Nä- jag må handla billigt men mina grejer är i alla fall alltid hela och sköts som de ska- oavsett märke och pris!
Skrivet
Som jag redan berättat i tidigare inlägg idag så inleddes morgonen med hoppträning i min ensamhet. Detta var första gången Archie hoppade på vår utebana och han är inte heller i övrigt mycket hoppad utomhus men det var inga problem med den biten.
Efter hagutsläpp körde jag till affären för att överraska maken med en god frukost men den som blev mest överraskad var nog jag själv för vem mötte jag inte bland butikshyllorna om inte just maken :).
Ja, ja…tanken var god och efter frukostmålet så begav vi oss till Dalby för att gå en promenad med Soya.
Vädret var mulet och det duggregnade så vi var helt ensamma både på parkeringen och när vi sedan vandrade omkring över fälten och i skogen, de enda vi mötte var 2 ryttare och en ekorre som snabbt kilade upp i ett träd.
På eftermiddagen åkte jag in till Malmö för att shoppa lite kläder och klippa mig, det gäller att passa på och hinna med lite sådant också när man är ledig.
Vad gäller hår-biten visste jag förresten inte om jag skulle skratta eller gråta igår.
Jag fick för mig att jag kunde klippa mig inne i Staffanstorp för att slippa köra in till Malmö och trodde att jag skulle tas emot med öppna armar av den frisör jag nog skulle hitta någonstans i centrum- det var min mycket enfaldiga tanke.
När maken och jag körde runt i vår lilla håla visade det sig att det finns NIO (!!!!) frisörer i hålan Staffanstorp- en otrolig överetablering skulle man gissa om det inte vore så att de 3 salongerna som hade öppet var fullbokade hela veckan.
Den fjärde var en herr-frisör och 5 salonger hade semesterstängt.
Ja, det var den klippningen så det var bara att ringa till ordinarie salong i Malmö där jag fick tid redan nästa dag, dvs idag (till en avsevärt högre kostnad men men…..).
När jag körde från frissan spöregnade det rejält och det har faktiskt kommit en hel del nederbörd nu.
Det är ändå ca 18 grader varmt så Archie och Alfresco åkte ut i var sin hage även i eftermiddags- lite får de tåla :).
Nu återstår hagintag vid sju-tiden och sedan en video-kväll med maken.
Jag har hyrt ”Snabba cash” baserad på boken med samma namn.
Boken hittade jag i hotell-lobbyn på Mallorca för 2 somrar sedan, någon hade lämnat kvar pocket-versionen och jag tog den som nödläsning eftersom jag hade läst ut alla medhavda böcker.
Boken överträffade verkligen mina förväntningar så nu hoppas jag att även filmen gör detsamma.
Skrivet
Jag har förstått att det i vissa hundkretsar är närmast tabu att använda flexi-koppel men det skiter jag ärligt talat i- jag använder ju nästan aldrig koppel alls höll jag på att säga :).
Lite skämt och lite allvar men maken tycker bäst om att använda denna typ av koppel och jag kan inte se någon anledning att hindra honom. Bara han och Soya är nöjda så spelar det för mig ingen roll vad andra har för synpunkter.
Denna veckan säljer Lidl dessa koppel (se bild ovan) för 69 kronor- mycket prisvärt får jag säga eftersom kopplet är 8 meter långt och avsett för hundar upp till 35 kilo (Soya väger 14 :)).
Liknande koppel säljs i ”fina hundaffären” för mer än det tredubbla så vi passade på att köpa 2 stycken- det är alltid bra att ha ett i reserv.
Det förra kopplet användes flitigt tills maken tappade det i marken så att ”stopp-knappen” började haka upp sig lite (det gick dock att använda ändå) men till det priset så behöver man ju inte sörja precis utan kan unna sig ett nytt.
Skrivet
Det var av olika anledningar väldigt länge sedan jag hopptränade- först fick ju Archie ett sår på vänster fram som han var halt av i någon vecka och bara några veckor senare snubblade han till och blev halt på höger fram.
Eftersom jag gärna vill vara lite försiktig med just hoppning efter hältor har det alltså dröjt och i ärlighetens namn är att flyga över hinder inte heller det jag prioriterar främst vad gäller min dressyr-häst :).
Men idag var det alltså dags att ta några skutt, som jag redan har påpekat i flera inlägg tycker jag att även enklare hoppning med låga hinder är ett bra sätt att variera rid-arbetet och dessutom tycker jag oftast att man får igång hela hästen och framför allt galoppen bra genom att hoppa.
Idag inledde jag med trav över dessa cavallettin. Som extra ”pådrivare” hade jag de fladdrande ensilagebalarna som smattrade i vinden- en bra kontroll på att hästen lyssnar på mig även med lite störningsmoment i närheten.
…en ”fem-femtio”- dvs trav över A-hindret följt av galopp över B hindret med 5,5 meter emellan.
Avslutningsvis blev det en annan favorit- studs!Skrivet
I morse red jag ett bra dressyrpass på Archie där jag förutom de sedvanliga rörelserna la in lite bytesträning.
Archie byter numera ganska lätt (ja, ja, allting är relativt….) om jag jämför med hur det var när vi började, då kunde jag galoppera hur länge som helst (kändes det som i alla fall) innan Archie behagade notera att det faktiskt satt någon på ryggen som gav byteshjälper.
Bytena från vänster till höger föregicks dessutom alltid av en bakutspark- inte alls behagligt och så skönt när DET försvann.
Någon timme efter hemkomst från stallet upptäckte jag att Soya har börjat löpa- inte oväntat alls och det är bara att se till att få det överstökat känns det som.
Det var ju tur att jag och Åsa träffades med hundarna igår och inte idag; hon har ju bara hanhundar.
Annars har jag haft en riktig slappardag idag- hade inget inplanerat och har bara varit i stallet några gånger 🙂 och i byn för att äta lunch med maken.
Vi njuter verkligen av att vara lediga kan jag säga!
Avslutningsvis måste jag undra om det ligger en enorm anti-regn-magnet över Staffanstorp?
Jag vet inte hur många prognoser som lovat att ”nu så!!!” vad gäller regn men vi har inte sett en droppe.
Idag fick jag till och med höra att det spöregnat i 2 timmar i Malmö i förmiddags, dvs 15 kilometer från Staffanstorp. Smått otroligt tycker jag!
Skrivet
2 fina bilder som min man tog med sin kamera Canon 500 D.
Senaste kommentarer