I morse red jag ett bra dressyrpass på Archie där jag förutom de sedvanliga rörelserna la in lite bytesträning.

Archie byter numera ganska lätt (ja, ja, allting är relativt….) om jag jämför med hur det var när vi började, då kunde jag galoppera hur länge som helst (kändes det som i alla fall) innan Archie behagade notera att det faktiskt satt någon på ryggen som gav byteshjälper.

Bytena från vänster till höger föregicks dessutom alltid av en bakutspark- inte alls behagligt och så skönt när DET försvann.

Någon timme efter hemkomst från stallet upptäckte jag att Soya har börjat löpa- inte oväntat alls och det är bara att se till att få det överstökat känns det som.

Det var ju tur att jag och Åsa träffades med hundarna igår och inte idag; hon har ju bara hanhundar.

Annars har jag haft en riktig slappardag idag- hade inget inplanerat och har bara varit i stallet några gånger 🙂 och i byn för att äta lunch med maken.

Vi njuter verkligen av att vara lediga kan jag säga!

Avslutningsvis måste jag undra om det ligger en enorm anti-regn-magnet över Staffanstorp?

Jag vet inte hur många prognoser som lovat att ”nu så!!!” vad gäller regn men vi har inte sett en droppe.

Idag fick jag till och med höra att det spöregnat i 2 timmar i Malmö i förmiddags, dvs 15 kilometer från Staffanstorp. Smått otroligt tycker jag!

När jag hade klarat av stallbestyren på morgonen åkte jag och Soya som planerat till Järavallen för att leka och bada med Åsa och hennes hundar Corre och Trillik.

Liksom förra veckan hade vi alla det hur mysigt och roligt som helst och efter 1½ timme med ruscher i vattnet, lite simning, allmänt nosande och kaninletande i olika hålor på land (utan resultat dock) så tror jag att hundarna var rätt så rastade :).

Soya står och funderar över något….

Och funderade, det gjorde jag och Åsa också och det är här vi skulle vilja ha lite läsar-hjälp!

På en del små ”sand-öar” i vattnet hittade vi massvis med bajshögar som den ovan och då jag såg den första högen var jag övertygad om att det var bajs från en liten hund- det såg nämligen exakt ut så.

Dock hittade vi snabbt typ 20-30 högar på en mycket liten yta och det är helt omöjligt att en mängd småhundar skulle ha varit framme och lämnat dessa visitkort för det går nästan inga hundar där alls och än mindre så många att denna enorma mängd bajs skulle ha lämnats kvar.

Nu är frågan vad det är för djur som lämnat högarna?

De enda djuren vi har stött på i naturreservatet är kaniner, fåglar, hundar och hästar :).

Inte kan väl fiskmåsar producera sådana högar, eller????

Vad säger ni läsare; kan ni lösa vårt bajs-mysterium?

Här ett mycket bra köp jag gjorde förra året på EKO- ett par skor som jag köpte för 15 kronor (!!!)- Jacsons motsvarighet till Foppa-toffeln och som man tydligen ska ha i stallet ?!?!?

Som stallsko vet jag inte om det är så lämpligt att gå med dessa mjukisar men däremot är de utmärkta när man vandrar i vatten och på stranden- särskilt om man inte vill trampa i bajs efter gud vet vilket djur :)!

Idag tyckte jag att Archie hade gjort sig förtjänt av en vilodag- därav rubriken- det var trots allt över en vecka sedan han vilade sist.

Så medan han gick i hagen passade jag på att göra något som jag slarvat med sedan länge; box och krubbtvätt!

Archie både äter och dricker som en gris; vattenkoppen är ständigt full av ensilage och när han äter sin mikroskopiska mängd kraftfoder utblandat i betfor så skvätter han runt detta i stora cirklar vilket gör att långt ifrån allt hamnar i gapet utan även på väggarna.

Som med en del annat som har med städning att göra har jag dragit mig för detta helt i onödan; en spann med skållhett vatten fick hur snabbt som helst bort alla ”bevis på min gris” (det rimmade) och nu har jag lovat mig själv att vara mer noga framöver och inte låta det gå för långt mellan tvättarna.

Så här mycket (läs: lite) gräs har vi i våra hagar numera.

För min välnärda fd fånghäst gör det inget att gräset inte når till kotorna men liiite mer kunde gott få spira fram- hur nu detta ska gå till när det inte regnar.

Stallägaren har fått in en riklig första-skörd ensilage som räcker mer än väl och det är verkligen tur eftersom det inte blir mer skördat i år.

Ser ni lilla Soya långt bort i bild?

Hon har verkligen blivit superduktig med att inte springa in i hagarna hur som helst, något hon ägnade den första tiden hos oss åt.

När jag hade Archie på ridskolan kunde hon ibland rusa in i en hage och tokskälla på någon häst och gärna springa efter den också.

Livsfarligt för både hund och häst så klart och jag är otroligt tacksam över att hon helt slutade med detta efter att hon en dag sprang in i staketet och fick sig en ”ström-kyss”.

Tyvärr lär sig inte alla hundar lika lätt; min första hund, schäfern Ketty blev både sparkad och sprang in i staket utan att ta lärdom och det var så klart allt annat än roligt.

Soya stannar numera på behörigt avstånd när jag går med hästar till hagen och jag kan få henne att komma till mig om jag verkligen ropar övertalande på henne men helst håller hon sig som sagt undan. Klok doggy!

I morse red jag ett dressyrpass som planerat med Archie och han kändes fin och ”med”.

Vi gjorde ungefär samma saker som Ebba hade gjort igår och efter 50 minuter var jag nöjd och avslutade passet.

Sedan blev det gräshage- fast i ärlighetens namn är det numera inte så mycket gräs över eller snarare sagt i våra hagar.

Som ni vet har det inte regnat på veckor mer än vid 2 korta tillfällen och även vår egen gräsmatta hemma är helt sönderbränd.

Om man ska se det från den positiva sidan så behöver man inte lägga någon tid på att klippa den i alla fall….

Efter mina stallbestyr begav maken, Soya och jag oss iväg med bil; planen var att besöka ön Ven utanför Landskrona dit det tar ca 30 minuter med båt.

Maken och jag har varit där vid ett tillfälle för många år sedan men nu ville vi åka dit med Soyis och gå i de vackra omgivningarna.

Med tanke på att det är tisdag, att vädret var lite halvdisigt och att väl mångas semester är slut trodde vi inte att vi skulle mötas av den enorma anstormning med människor vid kajen och eftersom vi inte ens kunde hitta parkering till bilen valde vi att inte köa (kanske förgäves) utan la om rutten mot Söderåsens nationalpark i stället.

Som synes på bilderna nedan kan man där vandra i mycket kuperad skog vilket passade oss utmärkt särskilt eftersom vi kunde ha Soya lös.

Ta i trä följer hon oss mycket bra, det finns så mycket att nosa på och markera sitt revir på (maken till små-kissande tik har jag aldrig varit med om) och eftersom det inte finns kaniner i skogen 🙂 springer hon inte iväg hur som helst.

Efter en timmes vandring ansåg vi att vi var värda en lunch på ”Kalle på Spången”- det är där en del av Edvard Perssons filmer är inspelade.

På tal om Edvard Persson tycker jag att texten i en av hans låtar säger mycket om skåningar och deras inställning till sig själva eller vad sägs om ”ja, låt dom bara gå på- vi klarar oss nog ändå” :)!