Rapport från Ullared

Är nu hemkommen efter 5½ timmes intensiv shopping i Ullared!

Vi åkte från stallet 06.00 och var framme 2 timmar och 10 minuter senare. Inga köer (som vanligt vid den tiden) och det var bara att traska in. Även inne i affären var det relativt lugnt, inte som ibland då man nästan får armbåga sig fram med kundvagnen. Inte heller vid kassorna var det kö.

Köpte flera dunkar B-vitamin, flaskor med E-vitamin, glansspray (29:–/ flaska- superbra!), gummiband, 2 longeringslinor à 39:– (de jag har nu och som jag använder när jag tömkör är så trådslitna att de börjar bli farliga), jättesnygga ridbyxor i superkvalité för 249:– och en ny svart ridjacka för 279:–.

Köpte även en flugluva/ mask för 49:– som jag med facit i hand borde köpt fler av. Den satt som gjuten på Archie men lär inte hålla för en hel sommars bus med Birk (han fick en likadan och DEN kommer Archie garanterat att demolera tämligen omgående- han måste fingra på allt som ”sticker av”).

Flugspray och roll-on blev det också liksom ludd som vi ska sätta på hästarnas grimmor när vi flyttar till Yddinge över sommaren (där är det krav på att hästarna har grimma i hagen och förra året blev de rätt så skavda av det myckna grim-användandet).

Regntäcke med halvhals kostade 199:– och ett innetäcke i någon form av rost-färgat termomaterial gick på 229:–. Nya transportskydd för 99:– får ersätta de jag använt i flera år och som var intakta och fina tills odågan Archie har klivit itu dom (att de var så fina innan Archie kom in i bilden kan förvisso också bero på att de andra hästarna nästan alltid åkte utan skydd – nu är jag mer säkerhetsmedveten trots att även Archie står som en staty när han väl är inne i släpet).

Hittade tyvärr inga rejäla schabrak och vägrar att använda de tunna ”trasor” som säljs även om de är väldigt billiga (kostar typ 69:–).

Annars blev det den sedvanliga halvårsförbrukningen av schampo, duschtvål, tvål, tandkräm, kryddor, tvättmedel, hårfärg, deodoranter mm mm. En hel del ätbart slank också ner (müsli, knäckebröd, diverse bak-tillbehör mm). Godis och choklad är hur billigt som helst men där lyckades jag plocka fram karaktären och avstå från det mesta.

Klädesavdelningen i Ullared är enorm men tyvärr tycker jag att det mesta är av lite för mycket ”engångs-plagg-kvalité” och denna gången blev det bara ett bikiniköp (89:–).

Handlade för totalt 3700:– (dvs den gängse kostnaden ungefär) och förvånades som alltid glatt över att beloppet inte blev mycket högre.

Gårdagens kiropraktorbesök…..

…blev tyvärr framflyttat till tisdag 6 maj eftersom kiropraktorn fick förhinder. Trist eftersom det hade varit kul att höra hennes omdöme om Archie men samtidigt så sitter jag ju inte ”i sjön”. Det är inte så att jag upplever att vi har några direkta problem som MÅSTE fixas till och att jag inte kan rida under tiden och hon kommer ju om några dagar.

Annars är jag som ett barn på julafton; längtar till imorgon då vi åker till Ullared med en hel busslast (50 personer) från stallet.

Jag har sedan månader tillbaka tänkt ut en mental inköpslista på saker som inte på något vis är livsnödvändiga för varken mig eller Archie men som är roligt att shoppa när det är så billigt där.

Jag ska bland annat titta efter B- och E-vitaminer, vita och ”vanliga” ridbyxor, transportskydd, flugmössa och dito medel, regntäcke, gummiband, glansspray, schabrak mm mm.

Tyvärr är det så i Ullared att sortimentet kan variera och att vissa saker ibland tar slut men för det mesta har man tur och jag tror säkert att min kundvagn kommer att bli lika fullastad som vanligt!

Rapport om vad som inköpts kommer!

Aggressiv häst kan ha ont………

…är rubriken i senaste numret (8) av Ridsport.

Där står att läsa: ”En häst som trivs med sitt liv och sin uppgift brukar vara trevlig och snäll att hålla på med. Om hästen förändras och blir grinig och sur kan det ofta ha att göra med någon sorts obehag. Om en häst får förändringar i beteendet är det alltid bra att undersöka den för att utesluta smärta, menar en etolog och professor i djurskydd”.

Jag blir glad av att läsa sådana här artiklar; inte för att jag tycker om att läsa om arga hästar utan för att det känns som att JAG kunde ha skrivit artikeln. Rena självklarheterna med andra ord, men tyvärr inte för alla. Och sorgligt nog är det oftast de som bäst hade behövt att läsa sådana här artiklar och framför allt: ta dom till sig, som minst bryr sig.

Jag har stött på flera hästar som JAG har varit övertygad om har haft något fysiskt fel som också har varit mycket sura och visat tydliga tecken på att vara allt annat än nöjda med livet. Det har handlat om hästar med stapplig gång, svåra att lösgöra, ibland till och med småhalta men där ägaren/ ryttaren skyllt hältan på att hästen ”är stel”, ”behöver värmas upp” eller liknande hemska bortförklaringar. Har det handlat om ett sto har det ibland hetat att hästen är ”märrig”.

En häst som rids normalt och inte är ”hundra år gammal” ska ALDRIG visa hälta när man börjar rida; gör den det bör en veterinär absolut undersöka den. Det är min åsikt i alla fall!

Enligt mig är ”snäll/ vänlig” ett allmäntillstånd för 90 % av alla NORMALA och FRISKA hästar. Det finns så klart undantag men om jag bara tittar på våra lektionshästar tex (ca 45 stycken) så är dom alla över lag mycket toleranta och milda i sitt sätt trots att de handhas av många olika (och ibland väldigt okunniga) människor.

Jag minns hur förvånad jag blev en gång då en familj köpte en, enligt mig, fullständigt olämplig häst till sin dotter. Flickan hade tidigare haft en ponny som hon skördade massor av priser med upp till LA dressyr och som övergångshäst köper familjen ett halvblodssto som ej varit riden på flera år, byggd i nerförsbacke, omöjlig att samla och seg i både mun och ben.

På fråga varför de valde just denna häst åt dottern blev svaret från föräldrarna ”den är så SNÄLL”?!?!?!

Jag fattade ingenting eftersom det för mig är så naturligt att hästar SKA vara snälla att jag inte specifikt söker den egenskapen hos en vuxen häst.

(Behöver jag förresten säga att flickans häst-intresse försvann med vindens hastighet…jag förstår henne….)

Stark = frisk

Man läser ibland om människor (inte sällan idrotts-utövare) som genom ett mirakulöst under överlevt mycket svåra sjukdomar eller skador. Det brukar i sammanhanget poängteras att det varit just personens FYSIK som varit avgörande vid tillfrisknandet, dvs att eftersom kroppen varit så vältränad/ stark så man överlevt trots att man egentligen inte ”borde” ha klarat sig.

Jag har sett många exempel inom hästvärlden på att ett djurs fysiska status har påverkat utgången av en sjukdom/ skada på ett högst väsentligt sätt.

För ca 20 år sedan drabbades vår ridskola för första (och förhoppningsvis sista) gången av A-2-influensan. Av våra då ca 70 hästar var det kanske endast 10 som inte blev det minsta påverkade. Resten var antingen måttligt eller rejält nersatta med feber och snor men det var bara för en häst som sjukdomen fick dödlig utgång.

Denna häst (Plopp) var en ca 20 år gammal shettis som hade stått på ridskolan i många år. Utan att Plopp blev obducerad är jag övertygad om att det som blev hans ”fall” var att han var förhållandevis gammal och framför allt UR KONDITION. Eftersom Plopp var så liten och vår ridskoleverksamhet på den tiden inte omfattade särskilda ponnylektioner var det få barn som ville/ kunde rida honom. Detta fick till följd att han inte hade samma kondition som de andra hästarna = inte klarade av att bli så sjuk.

Jag har också gjort jämförelser mellan då tex Heron, i superkondition och ”vuxen” blev förkyld samtidigt som en 5 åring som inte hade någon speciell kondition.Heron var jätteförkyld och höll i princip på att hosta ut lungorna i en knapp vecka, den andra hästen återhämtade sig inte på flera månader.

Samma sak var det då Décima, 3 år blev jätteförkyld (läs mer om detta i separat inlägg). Hon själv snorade så det rann längst boxväggarna i 2 månader, hennes ca 15 år gamle boxgranne som hon även gick i hagen med var inte det minsta påverkad men en häst som också var ung (5 år) och stod i närheten blev smittad.

När Archie fick sin hovskada förra sommaren fick han samtidigt någon infektion som gjorde att han snorade, hans ena ben svullnade upp och han fick plötsligt mugg på 2 ben.

Vad lär man sig att detta?Ja, dels att unga individer lättare drabbas av diverse infektioner/ virus osv och dels att allmäntillståndet (konditionen) spelar roll.Åt hästens ålder kan vi inte göra så mycket (tyvärr), den är som den är men konditionen KAN vi påverka och bör också göra det; om inte annat för att få/ behålla friska och hållbara hästar!

Dagens träning

Vi tragglade vidare med skänkelvikningarna och Archie var idag svårare att flytta för vänster än höger skänkel vilket på sätt och vis var glädjande eftersom det annars ”alltid” är sidoförflyttningen för höger skänkel som brukar vara problemet.

Annat vi övade på var att vända rätt upp i galopp, halter, ryggningar och trav och galoppökningar.

Vi pratade om helgens tävling och de tävlingar jag har inplanerade samt om det faktum att vissa träningar kommer att äga rum i Yddinge i sommar.

Birgitta tyckte att Archie gott kunde få lite ledigt i sommar och det har jag redan planerat, bland annat en vecka i juli då jag och min man är på Mallorca. Jag tror mer på flera kortare viloperioder än en lång sammanhängande, då hinner hästen inte tappa någon kondition och/ eller bli fet och ”hängbukig”.

Nu tror jag i och för sig inte att Archie har några hängbuks-anlag, förra årets många timmars betande i Yddinge i 5 veckor märktes inte alls trots att han även hade fri tillgång på ensilage och åt något kilo havre.

Även för tillfället äter han mycket kraftfoder och hö + ensilage utan att han är tjock vilket jag tycker är mycket bra eftersom jag svårligen skulle kunna neka honom att äta, jag som själv ÄLSKAR mat :=)!

Låååång helgrapport

Eftersom jag inte hann skriva något inlägg igår får ni ett desto längre idag :=).

Jag kan till att börja med konstatera att våren äntligen känns ”stabil”. Nu tror jag inte längre att det finns risk för frostnätter och andra otäckheter utan nu är det värme och sol som gäller.

Hela helgen har varit solig och varm och Archie fick gå utan täcke i hagen för första gången igår.

För er som höjer på ögonbrynen och tycker att ”ja…det har väl min häst gjort länge” kan jag försvara mig med att 90 % av hästarna på ridskolan, såväl lektionshästar som privathästar fortfarande står med VINTER-täcke INNE i stallet! Archie har stått utan täcke i säkert 3 veckor och det finns säkert de som tycker såååå synd om honom :=)!

Trots att jag absolut inte störs av att bara ligga och slappa i soffan eller i en solstol så har jag syselsatt mig med ungefär en miljon saker i helgen. Jag kan INTE slappna av och slöa så länge det finns saker att göra och är man lite halvpedantiskt lagd som jag är så finns det ALLTID saker att sysselsätta sig med känns det som.

Eftersom jag inte skulle tävla förrän vid 15.00-tiden på lördag hann jag släppa ut hästarna som vanligt 06.30. Passade på att klippa gräset och köra med grejer till tippen också på morgonen och tillbringade sedan resten av tiden innan jag körde till tävlingen med att putsa grejer i stallet.

Jag hade turen att springa på ägaren till Yddinge Farm i stallet (hans dotter rider tydligen lektion hos oss) och fick det extremt glädjande beskedet att Archie och Birk kan komma dit även i sommar. Vi var ju i Yddinge 5 veckor förra sommaren och trivdes så himla bra att vi redan då vi åkte därifrån frågade om vi kunde komma tillbaka i år. Ägaren har varit lite tveksam pga många egna hästar som måste få plats och bete men nu blev det alltså klart att vi kan komma. En stor sten föll från mitt bröst!
Visserligen trivs jag jättebra på ridskolan men det jag saknar, och framför allt på sommaren är GRÄS! Och i Yddinge kan hästarna gå i en jätte-gräshage hur länge vi vill till skillnad från på ridskolan där det varken finns gräs eller fri tillgång på hagar.

Sedan finns det inget ridhus i Yddinge och vissa andra ”bekvämligheter” som gör att jag ändå väljer ridskolan merparten av året men över sommaren är det absolut bättre för både mig och Archie om han kan vara där. Planen är att vi flyttar dit till midsommar och stannar i ca 2 månader men vi får se vad som händer. Det är alltid farligt att planera FÖR noga har erfarenheten lärt mig.

Åter till lördagens tävling: Tävlingsplatsen (Skabersjö ryttarförening) ligger nära vår ridskola så det tog exakt 11 minuter att köra dit. Jättesmidigt!

Skabersjö är en sådan klubb där man alltid träffar folk man har känt i ”tusen år” men som man kanske ändå bara träffar 1-2 gånger om året. Och eftersom man träffas så sällan har man alltid mycket att prata om så tiden springer snabbt iväg.

Denna gången hade jag dock inte tid att stanna och vara social eftersom jag denna helgen hade jourberedskap på mitt jobb och var tvungen att åka och jobba redan vid 17.00 (bara en timme tack och lov).

Framridningen var osedvanligt dålig och Archie höll nästan på att gå omkull vid ett tillfälle. Jag fick verkligen hjärtat i halsgropen men han lyckades komma i balans i sista minuten. Underlaget var både stumt, gropigt och enormt dammigt – ingen bra kombination.

Själva ritten på banan var ”sådär”; ganska slätstruken utan vare sig direkta toppar eller dalar. Den enda missen var att Archie, för första gången på en tävlingsbana, slog mot skänkeln i en travökning. Jag råkade nog ”sticka” honom med sporren så det känns inte som en världskatastrof att han i sin tur tackade mig med en liten kospark och jag fick ändå betyg 5 på rörelsen (jag skulle ha gett mig själv högst en 4:a) så det påverkade inte slutresultatet precis.

Jag hann som sagt inte stanna till tävlingens slut (den slutade ca 19.00) men jag tror att vi var första eller möjligen andra ekipaget utanför placering.

Jag blev otroligt sur på mig själv för att jag blev otroligt sur över att INTE bli placerad! Det går fort att vänja sig vid rosetter tydligen….I stället för att vara så glad och tacksam över den SKÖRD som Archie redan gett mig i år hade jag mage att sura över en utebliven placering i LA på en 5-åring. Ja, herregud vilka krav man kan ha…

Konkurrensen var ovanligt hård med flera fina hästar och min egen ritt var som sagt ganska slätstruken så det fanns verkligen inget att tjura över. Fy, Birgitta!

Efter avslutad jourberedskap åkte jag till gymmet för ett av veckans 4 träningspass, blää…..

Jag tillhör INTE kategorin som TYCKER OM att träna, tvärtom tycker jag att det är urtråkigt och ett nödvändigt ont men eftersom jag gillar att ha snygg figur och bra kondition så är det bara att bita ihop.

Blev väckt ca 01.00 och var tvungen att ge mig ut akut pga jourberedskapen. Denna gången handlade det om att jag och min kollega skulle avhysa en berusad person från en lägenhet där han inte hade något att göra (något förenklat) och detta tog väl allt som allt ca 1½ timme så sedan blev det inte många timmars sömn innan det var dags att stiga upp 05.15 för att åka och släppa ut hästarna i hagen.

Efter någon timmes sömn och lite trädgårdsarbete åkte jag och reklamerade en vinterridjacka jag köpte för 2 månader sedan. Eller…egentligen köpte jag jackan för kanske 4 månader sedan men den gick itu i dragkedjan efter ett tag och jag reklamerade den och fick en ny. Det var alltså den nya jackan som gått sönder i dragkedjan och jag hade från början inte ens tänkt engagera mig i att byta den igen (den kostade bara 199:–) men sedan så tänkte jag: ”nej, varför ska man acceptera att något går sönder efter 2 månader bara för att priset är lågt? En vinterjacka måste kunna hålla längre än 2 månader ändå”.

Och det visade sig vara en bra affär att klaga. Jag fick ett tillgodokvitto på 199:– och när jag sedan gick för att se om det fanns några jackor kvar i samma modell (jag gillar den skarpt trots krånglande blixtlås) hittade jag jackorna till NEDSATT pris, 99:–! Ibland har man tur!

Efter jackbytet var det dags för en härlig uteritt med Archie, Birk och Birks ägare Lena. Vädret var precis lagom varmt och behagligt och hästarna gick som små klockor. Härligt!

Därefter var det dags för en ny jour-beredskapsrunda på 1½ timme, bibilioteksbesök för att lämna tillbaka en bok, matlagning (middag + mat till nästa veckas luncher) , nytt gymbesök, putsning av alla fönster på nedervåningen, tvätt, städning, tvätt-vikning, hårfärgning (som jag skjutit upp i veckovis men nu var de gråa håren FÖR många) och sedan fick jag äntligen ägna mig åt min favoritsysselsättning; läsning av Ridsport i soffan!

Denna veckan är vi lediga från onsdag eftermiddag 14.30 och jag hoppas verkligen på några lugnare dagar……

Resultat från lördagens tävling:

http://www.skabersjo.com/Resultat/2008/resultatdressyrapril08.htm

Hästen- kompis eller barn-substitut?

Jag funderar vidare på det faktum att vissa hästägare så hårdnackat hävdar att ett hästköp är ”för livet”, dvs man ska/får aldrig sälja sin häst.Kan denna inställning till viss del bottna i vilken relation man tycker sig ha med hästen?

Personligen ser jag min häst som närmast jämförbar med en VÄN. Och vänner kan komma och gå. Man kan vara vän med någon en längre eller kortare tid, man kan råka ut för saker som får vänskapen att brista eller så står den emot i princip allt.Och på samma sätt ser jag på min häst. Bara för att vi trivs ihop nu är det ingen garanti för att vi kommer att göra det i ”evigheternas evighet” och jag ser då inget fel i att avsluta ”relationen”.

Andra hästägare kanske mer jämför hästen med ett BARN? Sina barn väljer man inte och under normala omständigheter är de barn man har inte heller något man plötsligt väljer bort.Kanske tycker dessa hästägare att det är samma sak med hästar? Att hästar inte väljer oss och att vi, liksom med våra barn, har en skyldighet att alltid ta hand om dom?

Tja…det är bara en teori…..

För övrigt får jag rysningar och näst intill utslag då hästägare kallar sig själva för MAMMA (har nog aldrig hört någon manlig hästägare benämna sig pappa) i förhållande till hästen.Den dagen då jag skulle säga ”Hej Archie! Nu kommer MAMMA” är det dags för tvångströjan :=)!Visst är hästar underbara på många vis men att jämställa dom med människor på detta vis…näääää…..

Får man sälja hästar?

Konstig rubrik måhända och med ett SJÄLVKLART svar för vissa men faktum är att man tydligen kan resonera oerhört olika i denna fråga.

Eftersom jag själv sålt en häst (Décima) som jag ägde och avgudade i 8 år är svaret för mig självklart: så klart får och ibland SKA man sälja sin häst. Men jag har faktiskt också stött på helt andra resonemang hos andra hästägare!

En del anser att ett hästköp är ett ”lifetime commitment” och att INGET berättigar en försäljning av ett djur som man påtagit sig ansvaret för.En mycket fin tanke i TEORIN tycker jag men tyvärr föga tillämpningsbar i den verklighet där de flesta av oss dock lever.

Om man anser att man måste behålla en köpt häst ”no matter what” är man antingen väldigt ung, naiv eller korkad (ursäkta) , det är min åsikt i alla fall.

Till att börja med vet få människor hur deras ekonomi säkert ska se ut under hela deras levnad. Saker i livet kan inträffa (arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa, whatever) som gör att man inte längre har de ekonomiska förutsättningarna att ha en häst.

Man kan också råka ut för sjukdomar och/ eller skador som gör att man under överskådlig eller livslång tid inte kan klara av att sköta/ rida den häst man en gång köpt.

När jag tänker efter så finns det faktiskt ”tusen” olika skäl till att man inte längre kan förbli den hästägare man en gång var, det kan handla om utlandsflytt, familjebildning, att man får ett svårt handikappat barn, att man blir allergisk….ja…listan kan som sagt göras oändlig.

Ett annat skäl till att man, enligt mig, bör sälja sin häst är faktiskt ren PERSONKEMI eller snarare avsaknad av densamma. Man upptäcker helt enkelt att man inte passar ihop med sin häst eller kanske till och med inte längre GILLAR den! Eller så blir man RÄDD för sin häst!

Många olika känslor kan väckas under tiden man är hästägare och precis som jag i ett föregående inlägg skrev att man bara ska tävla för sin egen skull och om man själv mår bra av det så tycker jag att man bara ska ha häst om man mår bra av det!

Att ha en tillfällig svacka är något annat och jag tror ingen hästägare dansar iväg till stallet 365 dagar om året men MERPARTEN av tiden ”måste” det kännas kul, trevligt eller i minsta fall OK.
Jag tror varken häst eller människa är betjänt av att man som hästägare är ledsen, mår dåligt, går med en klump i magen av rädsla eller hittar på vilka svepskäl som helst förs att slippa vara i stallet.Då är det bättre att sälja och låta någon annan njuta av ens fd häst!

Jag vet också flera fall där en hästägare inte tycker att hästen uppfyller de krav som ägaren innerst inne har. Man kämpar i motvind i månader eller till och med år (se på mig själv och hur jag ”höll på med” Décima), man blir ledsen, tappar motivationen osv. Folk i omgivningen hejar på och tycker att man inte ska ge upp, ”det löser sig nog” osv men ibland får man inse att allt helt enkelt inte löser sig.

Även i dessa fall är det bättre att sälja än att försöka göra något av hästen som den aldrig kan bli.Att ta steget att sälja är för många oerhört stort (det var det för mig i alla fall) men har man väl gjort det tänker många ”varför gjorde jag inte detta tidigare”.Livet är kort- ta vara på det och njut så mycket det går!

Tillbakablickar: tiderna förändras!

Bilden underst är tagen 1982 och föreställer den padock jag berättade om i föregående inlägg, den där våra lektionshästar under en begränsad tid kunde få lite utevistelse (vi har numera sammanlagt 8 hagar och 2 paddockar till vårt förfogande).
 
På den plats där paddocken då fanns står numera en byggnad; polisrytteriets stall, se den större bilden.
 
Jag minns att vi inte kunde begripa hur en stor byggnad skulle få plats på den ytan men som synes gick det gick utan probem!

Tillbakablickar: vi rider till Falsterbo

Bilden ovan är tagen i juni 1982 och föreställer MCR:s lektionshästar som under ledning av Kristin Kringstad Håkansson (då instruktör och numera ridhuschef) är på väg att ridas ner till dåvarande sommarstallet i Falsterbo.
Notera att ”Kris” rider utan hjälm, det var innan vi införde hjälmtvång för ALLA på ridskolan. Innan dess var det inte ovanligt att privatryttare red utan hjälm, så även undertecknad (fy fy).

Själv är jag nummer 3 framifrån på bilden och jag rider på min sköthäst Carinus.Kris rider på en jättefin halvblodsvalack som vi disponerade via Ackordhäststiftelsen, ”Tom” efter Daktyl-Gaspari (otroligt hur man minns en del härstamningar till och med efter 25 år!).

När jag började rida på MCR anordnade MCR dagridläger i Falsterbo på somrarna. Hästarna stod i utespiltor men tillbringade också mycket tid i en stor hage vilket på den tiden var deras i princip enda hagvistelse eftersom vi på MCR endast hade en stor gruspaddock där tiden inte tillät att alla hästarna kom ut regelbundet.

Ridlägerverksamheten upphörde för över 10 år sedan och våra lektionshästar går sedan dess på 1 månads sommarbete på Vellinge ängar dit de körs i en stor hästbuss.På den tiden då vi hade ridläger i Falsterbo RED vi ner hästarna som framgår av bilden (en sträcka på ca 3 mil skulle jag tippa) och dessa ritter tog ganska många timmar i anspråk eftersom vi skrittade på asfalt merparten av stäckan. Idag hade ett sådant projekt varit ogörligt då trafiksituationen ser helt annorlunda ut.