Igår kom det faktiskt lite mer regn och även om det inte var några mängder så lättade det helt klart upp luftfuktigheten och värmen.

När jag kom till stallet på eftermiddagen var det till och med lite mulet och det fläktade ljummet så Archie, Rocky och Alfresco fick vackert gå ut en vända till och lufta sig.

Idag ser det ut att åter bli en stekhet dag men det var ”bara” 17 grader i morse så jag genomförde ett helt uteridningspass utan att varken Archie eller jag (inte Soya heller för den delen) blev det minsta svettiga.

Som vanligt blev det övervägande skritt och inte heller denna gången träffade vi på några otäcka insekter.

Min 4 veckor långa semester närmar sig med stormsteg och det märks att många redan är lediga.

Vägen till och från jobbet är långt mindre trafikerad än vanligt och jag märker också på folks bloggar och olika diskussionsforum att det står mer eller mindre stilla.

Tittar man på bilden nedan ser det snarare ut som att jag rider sent på kvällen men det var alltså tidigt i morse :).

Nu när Archie åter är frisk känns det förmätet att önska sig ännu mer- särskilt som jag har gnällt om kyla och snö i månader dessförinnan men igår kände jag faktiskt att jag hade fått mer än nog av värme för ett tag.

Jag kan bara föreställa mig hur ”normala” människor mådde när jag, som anser mig älska sol och uthärda hetta bra, kände mig helt yr, svettig och allmänt illa till mods igår.

På jobbet var det nästan outhärdligt trots öppnade fönster och när jag kom till stallet valde jag, extremt olikt mig, att inte släppa ut hästarna i hagen.

Hemma sjönk jag ner i soffan med en bok tills maken ropade att det var dags att äta och de grillade hamburgarna gick faktiskt ner även om jag skyndade mig inomhus så fort jag hade ätit.

Lilla Soya verkade också sum- hon hade knappt ätit något på hela dagen och när jag gav henne en grillad korv som vi hade fått över sedan dagen innan gick hon iväg och gömde den någonstans i trädgården i stället för att äta den.

Jag hann tänka att hon är en riktig gourmet för maken (som var den enda som åt av korven tidigare) hade sagt att de inte var så goda men så fort Soya kom in i huset igen så kastade hon sig över både det överblivna torrfodret och den korv som jag lade i där, denna gång dock uppskuren.

Damen vill tydligen ha det så- inga hela jättekorvar som hon måste bita itu utan uppskuret ska det vara….

På grund av värmen sov vi alla oroligt och vaknade flera gånger och idag är jag myggbiten över hela kroppen eftersom alla fönster stod på vid gavel pga hettan.

Bara gnäll, gnäll, gnäll med andra ord….

Men i morse blåste det härligt när jag körde till stallet och det var ju tur eftersom det var 23 grader ändå (klockan 04.30)!

Även idag blev det ett pass på utebanan som ännu inte hunnit ”hårdna till” och det var underbart att rida med vinden i håret.

Även Archie verkade nöjd och jobbade på bra men efter 45 minuter så var vi båda ganska svettiga och luften började gå ur oss båda.

Det har utlovats regn under dagen och jag kan bara hoppas att den prognosen stämmer.

Med risk för att det nu blir regnigt och trist under hela min semester (som börjar på måndag) bara för att jag nu har ”kvidit” så vill jag ändå ha lite svalare väder och som sagt gärna lite nederbörd också.

Idag genomförde jag och Archie ett strålande (och då inte bara sol-strålande :)) dressyrpass och jag kan bara konstatera att mitt väntande med att inviga vår nya gräsbana ordentligt var som Carslberg-reklamen: ”worth waiting for”!

Medan banan har varit stenhård innan ett befriande ösregn drabbade både den och omgivningen igår kväll så var den nu percis lagom sviktande och jag märkte att underlaget hjälpte framför allt den svagare vänstergaloppen (som när den är som allra sämst är en form av stötig trav-galopp) som var riktigt, riktigt luftig och framåtgripande idag.

Luften var under ridpasset precis lagom sval och jag njöt i fulla drag särskilt som jag dessförinnan nästan storknade av värmen i stallet.

Just stallet har annars varit väldigt svalt under även de varmaste dagarna men det var nästan som att värmen efter gårdagkvällens regn och åska hade valt att flytta in i stallet för det var fullt av tung, varm luft som gjorde att jag var helt genomsvettig redan innan jag var klar att rida.

Efter ridningen var det skönt att vrida upp duschslangen mot Archis svettiga kropp och jag lät faktiskt vattnet stänka lite även över valda delar på mig själv.

Nu får det gärna komma ytterligare lite regn även i kväll så att inte banan hinner torka upp aldeles och så att jag- ridhusälskaren- kan drista mig till fler utomhuspass.

Jag lovar…nu ska jag sluta med samma motiv gång efter annan- no more ”Skugg-Archie”.