Som varande hästägare i mer än halva mitt liv har jag sett mycket konstigt genom åren- både sådant som har fått sin helt naturliga förklaring till slut och sådant som förblivit ett mysterium.

Sedan jag blev hundägare stöter jag då och då också på konstiga fenomen och tyvärr är det inte alltid läge att fråga efter en förklaring:

Precis utanför ”mitt” stall går en 70-väg. Jag kan väl inte påstå att den är starkt trafikerad men däremot så är det inte så att folk krypkör på den precis, fast det är skyltat att det finns hästar.

Allt sedan jag flyttade till stallet och således började köra denna väg dagligen har jag förundrats över traktens hundägare.

Eftersom jag ju även rider ”i krokarna” vet jag att det finns, om inte massor så i alla fall en hel del grusvägar och upptrampade grässtigar som man kan gå och/ eller rida på (till och med cykla) men nog tusan ser jag tämligen många hundägare som i stället för att nyttja dessa promenadstråk envisas med att gå utmed 70-vägen som till råga på allt saknar vägren/ trottoar. INGEN går på gräset/ gruset!

Jag förstår ingenting???

Härom dagen mötte jag en karl med 4 ettriga småhundar i koppel och vi började och slutade våra respektive hundpromenader ganska exakt samtidigt med den skillnaden att han inte vek av från 70-vägen en meter medan jag och Soya gick på grus och gräsvägarna nästan hela sträckan.

Att man inte vill gå på en smal grässtig när värsta snöfallet har varit och man kanske måste pulsa fram kan jag väl kanske förstå men nu är det sommar och alla vägar är torra och fina.

I höstas då mörkret föll innan man knappt hade hunnit sluta jobbet blev jag ännu mer skrämd och förundrad för då vandrade samma hundägare också omkring på vägen, ofta helt ”omärkta” så att de ibland var nästan osynliga.

En karl hade förvisso reflexväst på sig själv, men den stora SVARTA hund som han gick med och höll närmast vägen- DEN hade minsann inget som ”lyste upp” den- och vem är mest trolig att ta ett hastigt hopp ut på vägen- mannen eller hunden?

Ja som sagt; ibland är saker och ting ett mysterium och jag vet inte heller hur man skulle kunna få veta hur dessa människor tänker.

Det känns inte som att gå fram och fråga ”ursäkta, varför går du med din hund på 70-vägen när du har gräs och grusstigar runt dig” är någon bra ”ice-breaker” och något annat sätt att få svar på min fråga har jag inte hittat ännu.

Har ni några idéer?