Torsdag- hopp utan stopp

I morse var tanken att jag skulle hoppa och jag hoppades (observera ordvisten) att det skulle stå några hinder framme.

Och det gjorde det- en hel hög till och med!

Jag värmde upp genom att rida på 10-meters volter runt de olika hinderna i trav och galopp och red även lite förvänd galopp.

Tränade också en del på galoppfattningar från skritt där fokus låg på omedelbar fattning för hjälpen och därefter omedelbart ”driv” i galoppen- inte flera såsiga steg som start :=).

I volterna fokuserade jag på att bibehålla tempot inne i själva volten också, det är lätt att hästen börjar sacka ju mindre volt man gör. Alltså samma tempo in, i volten och efter volten!

Archie kändes genomgående ”med” trots hacket som, hur det än är, inte är ett lika finstämt instrument för dressyrridning som träns eller kandar.

När vi hade värmt upp travhoppade jag en del och fokus här låg på ”snärtiga” språng. Archie blir gärna lite nonchalant om jag hoppar i trav- visst tar han sig över hinderna men inte så engagerat som han kan om han vill :=).

Hoppade både med och utan travbom före hinderna och det var inga som helst problem.

Därefter övergick jag till lite hoppning av enstaka hinder och några i följd och sedan hoppade jag serien nedan; räcke- 3 galoppsprång till en kyrssoxer och därefter 2 galoppsprång till ett nytt räcke.

Serier börjar bli något som Archie hoppar väldigt lätt och okomplicerat- han har väl förstått att det bara är att ”rulla på” om man inte gör det svårare än det är.

I yngre dagar smet han gärna förbi hinder nummer 2 eller 3 om han fick chansen men det var länge sedan han ens gjorde något sådant försök.

När vi hade seglat över serien några gånger avslutade jag med att för ovanlighetens skull hoppa en liten bana på 7 hinder. Jag brukar ha svårt att behålla fokus på så ”många” hinder i rad- i alla fall om jag vill få till fina språng- och det vill jag.

Men idag flöt det på riktigt bra även om en del hinder var av den ”nergrävda” sorten :=).

Hoppade först serien, därefter gröna kryssoxern, sedan flagghindret, vattenmattan och sist den andra gröna oxern.

När den avancerade banhoppningen var avklarad avslutade jag med lite av de övningar jag börjat passet med och eftersom Archie kändes lika fin som då avbröt jag tämligen snabbt och skrittade ut med honom och Pippi i stället.

Fattade ett drastiskt (tadaaaa…..) beslut efter ridningen och efter att jag konstaterat att temperaturen numera är uppe i hela 12 grader: idag ska Archie få gå ut utan täcke!

Vad sägs om denna livsomvälvande idé?

Kommer Archie att klara eventuellt regn- han är ju trots allt gjord av sockervadd (skulle man kunna tro i alla fall- så som ägaren klemar med honom ibland….)?

Kommer hårda vindar att slita loss delar av hårremmen om inte ett täcke skyddar honom?

Följ den spännande upplösningen i morgon- finns det någon häst kvar att rapportera om då?

Onsdag- hos Ebba

Tyckte Archie såg ovanligt nöjd ut när jag kom på eftermiddagen och det berodde säkert på att han hade fått gå i gräshage hela dagen, annars har vi varit hänvisade till grushagarna under en längre tid så att gräset skulle få en chans att växa.

Färden till Ebba blev mindre dramatisk än förra veckan och jag slapp både köer, snöfall och annat störande:-).

Träningen gick bra och vi övade på skolor utmed långsidorna, skänkelvikning på diagonalen, rättvänd och förvänd galopp på volt och övergångar till trav och skritt ur galopp. Övergångar från trav till skritt gjorde jag genom att rida serpentiner i trav och bryta av till skritt på medellinjen för att sedan trava igen.

Efter passet hade jag påPASSLIGT tagit med mig en stor spann med lock innehållande varmvatten från stallet så att Archie slapp åka hem intorkad av svett.

Efter lite pyssel och snack med stallkamrater kunde jag köra hem för en kortare cykeltur med make och hund innan det var dags för den älskade soffan!

Favorit i repris (tips på bästa whippet-bloggen)


En av dessa degklumpar ska sedermera bli den smäckra snabb-springaren Soya Karlsson!

Ja, ja….jag vet att jag är både tjatig och partisk men vill man titta på roliga, vackra, söta, fina bilder på whippet så finns det enligt mig ingen bättre blogg än

http://pm.webblogg.se/

Vill man se hur lilla Mimmi såg ut som valp finns det en hel del bilder i bloggens arkiv från januari 2008 och framåt! (obs Z-kullen och inte Y-kullen- hon heter ju Zingy Beauty)

Det finns mycket att vara TACKSAM över!

Efter mitt bitska inlägg nyligen kommer ”snäll-Birgitta” krypande till korset och kan konstatera att det för oss hästmänniskor faktiskt finns en hel del att vara tacksamma över (men som vi säkert många gånger tar för givet):

– Att det finns ideella krafter som kan/vill/ orkar ställa upp på sin lediga tid så att vi som vill tävla kan göra detta.

– Att det finns så många hobbyuppfödare som avlar fram häst efter häst trots att det i slutändan i 9 fall av 10 är en förlustaffär.

– Att det finns stallägare som i princip jobbar gratis för att vi ska kunna ha råd med vår stallhyra.

– Att det finns hästfolk som bygger hur fina ridhus som helst och för flera miljoner som de sedan låter andra disponera för en billig peng.

– Att det i Sverige finns ett försäkringssystem som gör att vi som djurägare bara behöver betala en bråkdel av den faktiska veterinärkostnaden.

-Att vi i Sverige har allemansrätten som gör att vi trots allt kan rida tämligen fritt i naturen.

Håller ni med eller är ni av en avvikande åsikt?

Fler saker som ni spontant kommer på?

Hur ”tacksamhetsinlägget” kom till

Det var igår som jag läste Havrepappans blogg:

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/86558.htm#comments

där han ondgör sig över att dressyrdomare ibland/ ofta dömer oerhört olika, dvs 3 domare kan sätta helt olika poäng på ett och samma ekipage under en och samma ritt.

En av kommentarerna som Havre-daddy fick löd då:

”Vi dressyrtanter får vara glada att det finns domare som vill ägna sina lediga dagar åt att titta på våra ritter. Kan inte var speciellt kul att se 40 halv dåliga ekipage rida samma program. Vi ska nog inte klaga på dem :-)”.

Även om inlägget (kanske?) var skämtsamt skrivet så påminde det mig ändå om att många verkar resonera i termerna att ”det man ska vara tacksam över får man inte samtidigt kritisera/ ha synpunkter på”.

Och det är detta jag inte köper!

Tisdag- flex, inte bara på jobbet

Vädergudarna måste ha läst mina klagovisor på bloggen för medan det i förrgår var + 1 grad på morgonen var det i morse + 10. Det går framåt med andra ord!

Red ett bra dressyrpass innan jobbet och började med att verkligen böja igenom Archie (flexa igenom som en av mina bloggkonkurrenter brukar säga) i skritt innan jag gjorde detsamma i trav och galopp.

Därefter följde lite linjer ur LA:4 som jag ska rida om knappt 2 veckor och det mesta flöt på som det skulle.

Efter ett kort skrittrunda utomhus med Soyis så var vi klara för dagen- i alla fall på ridfronten.

Speciella annonser, del 67 (blandrashundar- stöööön)

Blir nästan förbannad när jag ser sådana här skitkorsningar!

Finns det inte tillräckligt med renrasiga hundar som man inte får sålt utan att man ”måste” avla fram sådant här?

Vad f..n har whippet och rottweiler gemensamt?????

Fattar man inte att det finns ett enormt överskott på hundar i Sverige är det bara att kolla annonserna på Blocket.

http://www.blocket.se/orebro/Blandrasvalpar_Rottweiler_whippet_27081385.htm?ca=23_11&w=3

http://www.blocket.se/orebro/Hundvalpar_Rottweiler_whippet_26698184.htm?ca=23_11&w=3

Måste vi vara tacksamma?

Nu sticker jag kanske ut hakan lite med rubrikens fråga men jag undrar verkligen!

Ibland när exempelvis dressyr- eller hopptävlande (lure-coursing med för den delen) diskuteras och det framförs kritik av olika slag mot tävlingen så finns det alltid de som i stället för att försöka ta till sig kritiken (om den är befogad) direkt kontrar med:

”ni/ vi får i alla fall vara tacksamma över att det finns folk som vill arbeta obetalt på sin fritid med att vara funktionärer så att ni/ vi som tävlar kan göra detta”.

Och det är här min fråga kommer: måste vi vara tacksamma och i så fall varför?

Jag skulle också kunna kontra lika dumt och svara:

”ni funktionärer får vara tacksamma över att det finns folk som vill tävla så att ni har något att göra på er fritid”.

För i min värld så funkar det inte så att jag för en sekund tror att någon funktionär är just funktionär för att göra mig eller mina medtävlare nöjda medan man själv egentligen önskade att man var någon annanstans. Sådant kallas korkad eller martyr (och då får man banne mig skylla sig själv).

Nej, jag måste förutsätta att man är funktionär för att man själv vill detta, att det ger en själv något.

Så jag tänker inte gå omkring och vara tacksam och aldrig säga ett pip om jag tycker att något kunde förbättras eller rent av fungerar dåligt- säger man aldrig något finns det inte heller möjlighet till förändring.

Måndag- vilodag

Idag har Archie en välförtjänt vilodag och har tillbringat många timmar i hagen.

Att JAG ibland rider mindre än vad jag VILL beror enbart på omtanke om hästen och aldrig av tidsbrist eller lättja.

Men vila/ återhämtning är också viktigt för att bibehålla en frisk och positiv häst och jag tror inte heller på för monoton och ensidig ridhusridning.

De som inte själva vågar/ vill rida ut sina hästar (jag känner flera) borde, om inte annat låna ut hästen till någon annan som kan sköta detta ibland. Tycker jag.