Red ett bra dressyrpass i ottan och efter en kortare skrittrunda utomhus som avslutning så körde jag hem för att duscha och tvätta håret innan jag åkte till jobbet.

Innan nästa stallbesök på eftermiddagen gjorde jag en raid på Kapp-Ahl och köpte på mig 4 blusar och en kofta- förhoppningsvis blir det snart väder nog att använda dom också.

Köpte även en del blommor till trädgården och dom kan jag i alla fall ”använda” omgående, de står redan i olika krukor utomhus.

Efter all denna shopping bar det av till stallet för det sedvanliga fixet medan en stallkamrat tar hand om hagintaget om en stund.

Även kloklippning har avverkats idag, jag försöker sköta Soyas pedikyr en gång i veckan faktiskt.

Just whippetars klor sägs växa ovanligt fort, jag vet inte om det stämmer eller om det bara är de tunna benen och hårlösa fötterna som gör att eventuella långa klor ser ÄNNU längre ut än på andra mer hårbeklädda hundar.

Hur som helst tycker jag att det ser väldigt ovårdat och fult ut med långa klor så jag är framme med saxen ofta. Vill dessutom hellre klippa lite men ofta eftersom Soyas klor är svarta och risken för ”felklipp” därför är större.

Jag har sett vilket blodbad en pulpa kan orsaka och vill helst slippa detta misstag fler gånger.

+-0 grader i morse och + 2 nu klockan 20.00 stärker mig i att inte låta Archie gå utan täcke riktigt än. Vad är det med den här jäkla kylan?

När jag kom körande mot stallet i eftermiddags såg till och med närsynta jag hur 2 hästar stegrade sig mot varandra i hagarna.

”Vad är det för jäkla idioter” var min första tanke och den andra var ”tur att det inte är mina hästar (Archie och Bröta)”.

Efter att ha parkerat bilen slängde jag ett getöga mot hagarna och insåg då till min stora fasa att en av hästarna ÄR Archie och att han nu skenar omkring som en vettvilling i hagen.

För att göra en lång historia kort hade en av de andra inackorderingarna missat informationen om att Arch och Rocky absolut inte får gå i hagarna bredvid varandra då de redan tidigare visat väldigt fina cirkuskonster (läs: livsfarliga stegringar mot varandra med ett järnstaket emellan).

Nåväl, jag lyckades fånga in Archie (som då flåsade som en blåsbälg) och fick in honom i stallet, svettig och upprörd.

Jag fattar verkligen inte varför han och Rocky har denna inverkan på varandra men det är väl helt enkelt så att båda är så där ”valacks-störiga” som ston aldrig skulle nedlåta sig till.

Något försenad fick jag slängt in Archie i transporten för att köra till Ebba-träningen och då väntade nästa otrevliga överraskning!

Ett jättevägarbete på motorvägen gjorde att jag krypkörde på densamma i nästan trekvart och således var försenad till träningen med lika många minuter.

Tidsfascisten Birgitta höll på att krypa ur skinnet och även Archie tappade tålamodet och började banka i transporten, han som annars är tyst som en mus.

Väl på plats hos Ebba började det SNÖA !?!?!? men sedan hände faktiskt inget mer häpnadsväckande utan jag kunde träna som vanligt.

Det blev ”klassikerna” skolorna, skänkelvikning och galopparbete på volt och fyrkantsspår och med tanke på allt vi varit med om gick det riktigt bra :-)!

I kväll tog jag en liten tur med hund och häst i det soliga vädret.

Tyvärr börjar de flesta grusvägarna redan bli stenhårda och jag kan bara tänka mig hur oridbara de kommer att bli för mig om det blir en torr sommar. Visst kan man rida lite lätt ändå och givetvis skritta hur mycket som helst men personligen vill jag inte exempelvis galoppträna på så hårt underlag.

Efter cykling till stallet och uteritten orkade Soya ändå busa jättelänge med sin kille Enzo som bor på vägen hemåt och jag måste säga att jag är imponerad av hennes uthållighet. Aldrig ett flås (den som kunde säga det….suck…)!