Skrivet

Hihi…nu har jag äntligen lyckats ”vinna” något på Tradera!

Igår fick jag det vinnande budet på handskarna ovan.
Jag hade förmodligen kunnat köpa dom lika billigt i Ullared men men….ibland har de inte just vita handskar där faktiskt.
Hur som helst kan det ju vara värt 64 kronor att prova detta sätt att handla på.
Och att någon ska blåsa mig på denna lilla summa kan jag aldrig tänka mig men vi får väl se….

Skrivet

Fredag- hopp i topp och piruett-tränaren Soya!

Dagens bana bestod som synes av ett ensamt räcke på den ena långsidan och en 3-kombination på motsatt sida. 3 cavallettin i mitten.

Med sitt täcke ser Soya ibland ut som kon och precis som man kan använda koner för precisions-ridning så kan man använda min hund till detsamma (fråga Sally som har ridit milimetrar ifrån henne hur många gånger som helst utan att varken hund eller häst brytt sig).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: hoppning är verkligen lösgörande!

Efter x antal språng både travade och galopperade Archie underbart ”svingigt” (inte svinigt ha ha) och han gick precis i den form jag ville hela tiden, trots ponnyhacket, som i mina ögon nästan är som att rida med en grimma :-).

Men för att ta det från början så inledde jag hoppningen med mina nya favoriter, cavallettina över vilka jag först travade flera gånger. Jag försökte vända tillbaka rätt snabbt efter varje ”genomtravning” så att det blev lite mer intensivt över bommarna än om jag skulle trava över halva ridhuset innan jag styrde emot dom igen.

Efter detta travhoppade jag c-hindret i kombinationen och när Archie hade gjort detta 3-4 gånger övergick vi till att galoppera över cavallettina i en studs-serie med ca 3 meter mellan varje hinder.

När även detta var avklarat hoppade jag 3-kombinationen (ett galoppsprång mellan a och b-hindret och 2 mellan b och c-hindret) flera gånger.

Hoppningen avslutades med hoppning av det ensamma räcket och sedan var det alltså sluthoppat för dagen med i princip bara väldigt fina språng. KUL!

Jag kan verkligen rekommendera att hoppa studs förresten, när man har gjort det några vändor brukar hästarna komma upp väldigt bra med ryggen och få bättre språng på enskilda hinder därefter.

Min träning avslutades med att jag galopperade lite mer samlat på en så liten volt jag kunde och här tog jag Soya till hjälp faktiskt:-)! Jag försökte centrera volten runt henne som i en jättepiruett och det gick faktiskt väldigt bra.

Jag blir ofta aldeles varm om hjärtat när jag ser mina svartisar tillsammans och kan nu Soya hjälpa till lite vettigt på dressyrträningarna vore det ju….som jag brukar skriva YPPERLIGT :-).

Skrivet

Torsdag

Vad kan denna bild föreställa tro?
Jo, i morse när jag skrittade förbi en pytteliten ”sjö” (snarare en större vattensamling utmed en åker) såg jag 2 vackra svanar. Tyvärr ser man dom bara om man verkligen vässar ögonen, men de ska vara någonstans mitt i bilden :=).

Lika tidig uppstigning idag som igår och uppe på hästen för ett dressyrpass 05.25.

Vi är inne i ett väldigt trevligt ”flow” just nu och en bidragande orsak är absolut Kyra-clinicen i söndags faktiskt även om jag redan några dagar innan den fick till några riktigt fina pass.

Nu försöker jag tänka på en del väldigt kloka och klargörande saker som Kyra förmedlade i helgen, exempelvis att jag ”sitter på en gummiboll som man då och då måste pumpa upp”, ha ha.
Ni som inte sett clinicen eller läst Liv Borglunds ypperliga referat på http://www.ryttarliv.se/
fattar säkert nada av detta så jag rekommenderar verkligen en genomläsning.

Hur som helst så red jag igenom delar ur LA:1 och LA:6 programmen och jag var så nöjd efter 40 minuter att jag valde att skritta ut resten av passet.

Nu strålar solen (tack!!!) och jag hoppas att Archie njuter i sin hage.

Själv är jag försiktigt förväntansfull (men samtidigt väldigt beredd på besvikelse) inför kvällens husvisning av ett hus i Grevie.

Jag har, min vana trogen, spionerat på huset i förväg (min man tycker att jag är såååå pinsam och skulle aldrig följa med på dessa raider) och misstänker redan att saker och ting inte är lika lovande IRL som de framställs. Men vi får se…

Soya jobbar med mig på ”socialen” idag och jag konstaterar åter att jag hade kunnat kandidera till vilken post som helst om jag varit lika populär som hon.
Tur att hon bara kommer hit någon enstaka gång annars hade vi aldrig fått något gjort :=). Köerna av arbetskamrater som vill klappa henne, prata med henne eller bara stirra hänfört slingrar sig långa……….

Skrivet

Favort i repris- vi är bäst :=)!

Nu är det inte just denna pokal jag ”vann”- min är på gravering och upp-putsning inför årsmötet då jag än en gång ska baxa hem den :=).
Härom dagen fick jag ett brev från min klubb, Malmö Civila Ryttareförening som lät meddela att jag även i år tilldelats ”Lilla Dressyrpriset” för mina och Archies insatser på dressyrbanorna förra året.
Priset delas alltså ut till bästa ekipage i lätt klass och jag blev glatt överraskad att våra placeringar räckt så långt.
Att jag lyckades knipa priset ännu ett år säger kanske mer om dressyrintresset inom klubben än om min eventuella skicklighet men jag prenumererar ändå gärna på denna stora, fula men för mig ändå åtråvärda pokal.
Archie fick den förra året också och även Heron och Decima har några inteckningar var (av 15 inteckningar har jag 7 med 3 olika hästar) så det är som sagt väldigt roligt!

Skrivet

Onsdag- fridstöraren strikes again!

Båda bilderna är faktiskt tagna samtidigt även om ljuset ser annorlunda ut, klockan är här 06.20 och vi är hemma om 5 minuter.

Den lilla oranga pricken framför Archie är Soya som fortfarande har vintertäcket på sig (i ärlighetens namn mest för att jag ska se henne bättre och för att det faktiskt bara var + 1 grad i morse). Men jag red minsann utan termobyxor (!!!!!) och Archie har fått slippa ländtäcket sedan veckor tillbaka (inte som den häst jag såg hos Ebba igår, som hade ländtäcke på sig trots att det var + 9 grader ute och givetvis ännu varmare inomhus….suck….).

I morse var det dags för en uteritt med djuren och jag tänker inte chocka er genom att berätta hur dags jag var tvungen att stiga upp för att kunna vara på jobbet strax efter 7 (men det börjar på fy och slutar på ra).

Som tur är ljusnar det väldigt tidigt nu för tiden, en sådan här ritt hade varit omöjlig för 2 månader sedan, i alla fall om man inte skulle famla i totalt blindo och treva sig fram.

Jag försökte rida så långt ifrån bebyggelse jag kunde- alla kanske inte uppskattar klapprande hovar utanför sovrumsfönstret klockan 05.30- eller så tycker dom att det är ett långt ljuvligare ljud att vakna till än en skrällande väckarklocka, vem vet?

Även idag, liksom i söndags låg fokus på konditionsträning, jag red i lite friare form och travade väldigt långa träckor och galopperade en hel del.

Passet avslutades som sig bör med spritt på lång tygel och efter 1 timme var alla rastade.

Skrivet

Era erfarenheter av Tradera?

Har långt om länge blivit medlem hos Tradera men ännu inte riktigt fattat ”grejen” känner jag.

Det finns säkert knep och knåp som jag inte känner till och som man lär sig som erfaren auktionsbudare, eller?

Själv förlorar jag budgivning efter budgivning- kanske för att jag är för snål helt enkelt?

Jag trodde i min enfald att man kunde göra riktiga FYND men så har det inte sett ut än så länge i alla fall.

Jag, som både jobbar nära EKO och Hööks och som dessutom åker till Ullared minst 3 gånger om året känner ju inte precis behov av att köpa mankammar (!!!!), borstar, ridbyxor som jag inte kan prova innan köp eller ett träns för flera hundra kronor som jag bara sett bild på (Archies huvud ligger mellan cob och full så många träns passar inte alls) men det finns ju annat som man på förhand ”vet” passar eller hur det ser ut och då hade det varit roligt att fynda.

Men som sagt; hittills har jag inte haft någon tur. Det jag budat på har sålts för nästan lika mycket som man kan köpa det för via nätbutiker och då har man ändå lite andra garantier än hos Tradera.

Vad är era erfarenheter av Tradera? Har ni gjort några härliga fynd? Blivit lurade? Tips till andra köpare? Vad har jag missat?

Skrivet

Tisdag

Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Skrivet

Hejdå sadeln! Birgitta säljer sin sadel och blir nostalgisk…

Min gamla trotjänare….
Som ni kanske minns köpte jag en ny hoppsadel vid årsskiftet; en luftstoppad Wintec, dvs en syntetsadel.
Min tidigare misstänksamhet mot denna typ av sadlar till trots är jag hittills mycket nöjd och jag kan ju säga att det var väldigt skönt att ha just denna typ av sadel vid söndagens uteritt i hällande ösregn.
Till skillnad mot exempelvis min dressyrsadel (Amerigo Classic) som är hyper-känslig mot regn (minsta regndroppe gör märken i sadeln som man får putsa bort nooooga) så var det bara att ta en handduk och lite hastigt svepa över syntetsadeln efter avslutad ritt. Mycket tidsbesparande och man behöver inte oroa sig för fläckar, mögelangrepp osv.
Efter Wintec-köpet insåg jag att det inte fanns någon direkt mening att behålla min gamla Stübbenhoppsadel, dels passar den inte Archie optimalt och dels tar den ju rätt mycket plats, särskilt som vårt sadelkammarutrymme är begränsat.
Förvisso hade jag kunnat ta hem sadeln och ha den i vårt förråd men en sadel måste ju ändå tittas till och putsas på då och då vare sig den används eller inte och att ägna tid åt detta med en ca 40 år gammal och sliten sadel hade jag i ärlighetens namn inte lust med.
För att så snabbt som möjligt (hah…) bli av med sadeln satte jag ut en annons på Blocket där jag begärde 1000:– för sadeln men trots att några mailade och ställde diverse märkliga frågor om sadeln fick jag den inte såld.
En märklig fråga kan jag tex tycka är ”är sadeln nyligen genomgången av sadelmakare”.
Tja…om jag hade lagt pengar på detta hade jag knappast begärt 1000:– för en märkessadel utan i varje fall minst det dubbla.
Någon mailade helt enkelt ”finns sadeln kvar” och när jag svarade ”ja” hördes de aldrig mer av.
Hur som helst så sänkte jag priset till 800:– men sadeln förblev ändå osåld i ca 3 månader och ända tills igår då en tjej kom och tog den utan att knappt ägna den en blick.
Då kändes detta nästan lite väl ”abrupt” fast jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt att hålla en avskedsceremoni för sadeln heller.
Det otroliga med tjejen som köpte sadeln var att hon direkt hon såg mig frågade ”har du köpte en häst av Bengt Ohlsson någon gång” och det fick jag ju medge att jag hade- Décima för 12 år sedan!!!!
Åter igen besannades uttrycket ”alla känner apan….” för tjejen hade tydligen jobbat som hästskötare hos Bengt när jag var där för att köpa Dessan och även om jag inte skulle ha kommit ihåg henne om det gällde liv och död så mindes hon tydligen mycket väl mig eftersom hon sa att hon hade tyckt sig känna igen redan min röst i telefonen?!?!?!
Ja, världen är som sagt liten….framför allt i Skåne.
Liiiite konstigt kändes det som sagt ändå att bli av med sadeln, framför allt när jag minns tillbaka på allt som vi faktiskt upplevt tillsammans.
Denna sadel köpte jag av en stallkamrat (den var redan då mycket gammal) för över 20 år sedan (!!!) och i början av Herons hoppkarriär.
Jag hade dessförinnan hoppat och tävlat i en ”allround-mot-dressyr”-sadel vilket bara bevisar att man kan vänja sig vid i att både rida och hoppa i ”allt” :=).
Med Stübbensadeln debuterade jag i både LA och MSV hoppning med Heron, jag hoppade in både Décima och Archie med den och även de har tävlat (Archie dock bara på pay-and-ride) med mig sittandes i just denna sadel.
Även om sadeln inte fått vara med på särskilt många prisutdelningar eftersom jag undviker dessa av princip utan nästan alltid kommer till fots så har den säkert tagit minst 50 rosetter åt mig från LD till MSV B- en riktig trotjänare med andra ord.
Nåväl…allting har en ände och korven har två så nu är det dags för någon annan att använda min sadel.
Tjejen som köpte den skulle ha den vid inridning av en 3-åring- väldigt smart att då ha en så här lite mer sliten sadel tycker jag i stället för att riskera att förstöra något finare och dyrare.
Själv får jag väl vara nöjd med att ha fått tillbaka ungefär en fjärdedel av sadelns inköpspris efter mer än 20 års användning även om jag inte är en lika bra businessmänniska som en bekant som för ett tag sedan köpte en sadel från en affär som hade utförsäljning för ca 2500:– och som kort därefter sålde den för det dubbla på annons! Det kallar jag affärssinne :=)!