Skrivet

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.
Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).
Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.
Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.
Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda…).
Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:
”Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp”.
Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten…..
Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!
Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit…eller…så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!
Jag skrattade och sa att ”det här var ju pinsamt” på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.
Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag…jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med ”vett och vilja” och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.
Jag skrev en ”bekännelse” på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.
mvh kvast-TJUVEN :=)!

Skrivet

Tillbakablickar: när Archie visade att han kan hoppa!

Jag har säkert nämnt det i något inlägg för länge sedan och i så fall får ni räkna detta som en ”favorit i repris” men idag tänkte jag berätta om hur det gick till när jag löshoppade Archie första gången för det var lite speciellt kan man säga :=).

Eftersom Archie bodde i en håla i närheten av Borås innan jag köpte honom (lång resväg) samt då hans hoppförmåga var heeeelt ointressant för mig såg jag honom aldrig hoppa innan jag köpte honom.

Säljaren sa dock att han var löshoppad några gånger och på fråga hur det hade gått svarade hon på ett sådant sätt att jag fick intrycket att Archie typ ”hoppade hellre än bra”. Jag tror att hon uttryckte det som att ”ibland har det gått bra och ibland mindre bra….” eller något i den stilen :=).

När jag hade haft Archie hemma i kanske en vecka eller så tänkte jag att jag kunde prova att löshoppa honom som lite variation till ”dressyrarbetet” (han var ju bara 3 år så så värst mycket dressyr blev det i ärlighetens namn inte) .

Eftersom säljaren som sagt uttryckt viss skepsis tänkte jag att det var säkrast att bygga väldigt lågt så att det inte skulle hända någon olycka med det nyinköpta djuret.

Jag byggde upp hinderna i vårt lilla ridhus (knappt 20 x 40 meter) och satte igång.

Archie överraskade mig verkligen för han hoppade (precis som han ALLTID gjort sedan dess faktiskt) som en riktig ”maskin”, fullständigt okomplicerat och lekande lätt.

Jag hade tagit med en havrespann för att locka honom att stanna efter hinderna och DET förstod han lika bra som hoppningen och sprang genast till maten så fort han hade landat :=).

Så höll vi på några varv tills jag tänkte att jag kunde höja hinderna en sista gång.

Medan jag står och höjer den ena hindret ser jag ur ögonvrån hur Archie ”FRÅN INGENSTANS” lyfter på huvudet från havrespannen, tar MAX 4-5 LUGNA galoppsprång och seglar ut över ridhussargen (ca 1.50!!!! hög ska tilläggas).

Fråga mig inte varför han fick denna vansinnesidé- det var inget som skrämde honom vad jag kunde se/ höra och jag har heller ingen annan förklaring till detta beteende.

Jag var så imponerad över själva språnget (typiskt mig….) att jag aldrig hann bli rädd och när jag rusade ut ur ridhuset såg jag hur Archie stod utanför stallet kanske 50 meter längre bort.

Han var väl fortfarande lite osäker på miljön och vågade kanske inte springa in och det var bara för mig att gå fram, ta honom i grimman och med orden ”du…vi var inte färdiga riktigt än” leda tillbaka honom till ridhuset.

Denna gången (och alla andra gånger vi löshoppat sedan dess, ha ha….) stängde jag PORTARNA och inte bara dörren i sargen till ridhuset och så fick Archie avsluta sin träning med hoppning av RIKTIGA hinder.

Efteråt sa jag till folk i stallet att jag ju alltid kunde sälja Archie som fälttävlanshäst om han inte skulle motsvara förväntningarna inom dressyren för han hade ju redan visat att han kunde hoppa ganska höga FASTA hinder, ha ha…

Jag ska kanske tillägga att gossen inte fick så mycket som ett krökt hårstrå av den, ur mitt perspektiv, ofrivilliga hoppträningen men jag lärde mig som sagt att stänga portarna efter detta.

Att en häst som knappt var hoppad och inte speciellt duktig på det skulle få för sig att hoppa över en ridhussarg föresvävade mig faktiskt inte en sekund (naivt kanske….för jag vet andra hästar som HAR hoppat över dörrar och sargar) och jag kan bara säga att säljaren klart underskattade Archies hoppförmåga :=).

Gossen blev sedermera (1 år senare) lovande HOPPHÄST på kvalitets :=) och ni kan här se hur det gick till:

http://www.ohv.se/dev/upload/reskvalloshopp.rtf

http://www.youtube.com/watch?v=AUHmMi_TYNk

Skrivet

Lite mer om en av mina favoriter- Järvsöfaks!

Råkade av en ren slump slå på tv:n igår precis när tv 4 sände en dokumentär från i år om Järvsöfaks.
Programmet varade bara i en halvtimme och verkar tyvärr inte sändas i repris vilket är väldigt synd då det var mycket bra.
En del sekvenser var otroligt känslosamma och det var mer än än tår som kom i ögonvrån på undertecknad.

Med tanke på hur mycket skit som både produceras, sänds och sedan repriseras gång efter annan är det tråkigt när så här bra program får en så undanskymd plats (programmet sändes 17.00).

Här en trevlig artikel om min travar-favorit- häftigt med en personlig entré på Hästgalan får jag säga! Hoppas han inte passade på att lämna kvar ett personligt….ska vi säga…visitkort :=)!

http://www.jop.nu/

Skrivet

Speciella annonser, del 16

En minst sagt annorlunda träning för den nyfikne, lite våghalsige eller bara den som vill prova på något nytt:

http://www.blocket.se/malmo/Miljotrana_din_Hast_for_en_polisryttare_25629833.htm?ca=23_11&w=3

Konceptet tror jag faktiskt att den numera avlidne polisryttaren Linus Andler var först med. Han åkte runt och höll kurser enligt ovan som var mycket uppskattade och blev även uppmärksammad i något nummer av Ridsport.

Själv har jag bevittnat otaliga träningar av och med honom och de andra polisryttarna i Malmö eftersom de ju delar ridhus med ”min” ridskola.

Någon gång provade jag själv på lite enklare övningar och det var verkligen roligt att se hästens reaktion och hur mycket tillit den har till den som ska föreställa att vara dess flockledare.

Att gå över prasslande presenning eller gå under fladdrande plastband var inte särskilt svårt men första gången Archie såg den jättefotboll som poliserna ibland ”spelar” med gjorde han tämligen stora ögon.

Hittade faktiskt en artikel om just Linus på nätet och där ser man också hur stora dessa hästfotbollar är :=).

http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=365863

Skrivet

Veckan som gått



Dessa bilder är tagna 08.00 i söndags och det börjar redan bli ljust. Härligt!

Under veckan som gått har jag fått bekräftat det jag har haft känslan av ett tag: det blir faktiskt ljust tidigare på morgnarna nu och framför allt faller inte mörkret lika snabbt på eftermiddagen.

Jag är otroligt tacksam för varje minut som jag kan slippa mörkret efter arbetstiden och börjar bokstavligt talat skönja ett ljus i vardagstunneln. Snart behöver jag inte sluta tidigare för att kunna rida ut efter jobbet och det ser jag fram emot.

Under några dagar har vi temperaturmässigt haft det riktigt ”varmt” (ja, ja…allting är relativt)- dvs ungefär nollgradigt men sedan någon dag har kylan krupit på igen och i morse var det minus 8 grader.

Inget ont som inte har något gott med sig dock och i detta fallet är det att vi, sedan marken blev frusen, har kunnat använda våra fina gräshagar.
Grushagarna är mindre och knöligare så varje dag som Archie kan gå på ”gräs” är jättebra tycker jag.
Att jag skriver gräs inom citationstecken beror på att gräset i hagarna är i princip obefintligt men några nävar på de 6-7 timmarnas utevistelse kanske Archie lyckas få ihop.

Tiden har som vanligt flugit förbi (liiite skrämmande faktiskt) och det känns som att veckan består av måndag, fredag, lördag och söndag.

Jag var med Archie hos Ebba på måndagen och fredagen, red själv i måndags och sedan red Ebba det andra passet.

Jag önskar verkligen att jag hade råd att göra på detta viset permanent men vi får väl se när plånboken säger stopp.

Annars har det inte blivit mycket mer än det vanliga, 2 träningar för Sally, hundpromenader, läsning och tv-tittande. Mer spännande än så är inte mitt liv just nu :=).

Kommande helg hade jag extremt lösa planer på att åka till Dagstorp och tävla en LA:4 men eftersom bara 8 ekipage var anmälda när anmälningstiden skulle gå ut så brydde jag mig inte om att göra någon anmälan för egen del.
Jag har aldrig gillat så små klasser och risken att några ekipage stryker sig pga vädret är nog ganska överhängande så jag väljer att stanna hemma för egen del.
Och ärligt talat så gråter jag inga tårar för dels är det kallt att rida nu och dels finns det många tävlingar när vädret är lite snällare mot i alla fall oss frys-kycklingar.

Skrivet

Soya 2 år!

Idag fyller Soya 2 år och dagen till ära åkte hela familjen och tog en långpromenad i Bokskogen, en kvarts körning hemifrån.

Vi har faktiskt aldrig gått i Bokskogen med Soya förut och det märktes att hon var på för henne okänt territorium för hon sprang och markerade revir på så många ställen att jag till slut inte kunde förstå att hon kunde innehålla mer kiss att fördela :=).

Skrivet

Ponnyhoppning för hela slanten

Jag har ju nämnt mitt älsklingsbarn Sally och hennes pigg-ponny i många blogginlägg men faktiskt aldrig visat hur fint dessa två hoppar tillsammans.

Dagens hoppträning gick lika bra som vanligt med skillnaden att mamma Maj hade filmapparatur med sig så ni kan få se några glimtar av både Sally, Mulle och även co-trainern Soya.

Om ni hör något skånskt entusiastiskt bräkande är det tyvärr jag som är skyldig till detta :-).

Det roliga med att träna Sally är att hon aldrig tvekar en sekund när jag frågar om hon kan hoppa olika linjer/vägar/höjder.

Jag skojade idag och sa att hon på frågan ”kan du hoppa över mamma” säkerligen hade styrt rakt på Maj utan att tveka.

”Det är för att hon litar på dig” sa Maj och det känner jag väl igen.

Om min dåvarande hopptränare Jana Wannius hissade upp ett hinder på 130-140 så VISSTE jag att vi skulle klara det medan han andra gånger knappt lät oss hoppa en meter. Hans öga för vad ett ekipage var moget för på träningarna var oslagbart.

Dagens träning, första filmen visar hinder som är 1 meter (LA):

http://www.youtube.com/watch?v=k7nlCoZ69fU&feature=youtube_gdata

lite mer hoppning i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=5hcf2lR-AIo&feature=youtube_gdata

och lite till i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=GMQ6jiZEKHk&feature=youtube_gdata

Och så här ser det ut när Sally tävlar (LB):

http://www.youtube.com/watch?v=u5SgiPGitgg&feature=youtube_gdata

och LA:

http://www.youtube.com/watch?v=dORc6Jmlr1w&feature=youtube_gdata

Skrivet

Veckans träning, del 2

Idag var det åter dags för Archie och mig att bege oss till Ebba, denna gången för att hon skulle rida.

Det skulle vara intressant att veta hur hästar tänker för sedan jag flyttade Archie från ridskolan så ”krånglar” han nästan alltid när jag ska lasta honom på hemmaplan.

Att jag skriver krånglar inom citationstecken är för att det med andras mått säkert är skrattretande eftersom det ändå bara tar typ 3 minuter innan han går in i transporten men jag som är van vid att han marscherar rakt in direkt blir både irriterad och lite undrande över detta lilla försök till olydnad eller vad det nu står för?

På väg hem, oftast från träningar, går han som tidigare rakt in.

Vet Archies lilla hjärna att transportering betyder någon form av arbete?

Tja…hur som helst har han inget för sina små cirkuskonster då han står som cementerad i marken tills han ger upp och går in eller i absolut värsta fall får någons arm placerad på baken (sååå lite krävs det….) och går in då.

Hur som helst..iväg kom vi och Ebba fick ridet.

Ett jättebra ridpass blev det (som vanligt) och Archie fick sig en riktig genomkörare.

Ebba red mycket skolor i trav och jobbade dessutom en hel del med galoppen och allt såg som sagt utmärkt ut och ännu bättre än då hon red förra veckan.

Jag minns hur jag i min (naiva) ungdom tyckte att det var FUSK (suck…) om man lät en skickligare ryttare ”rida till” ens häst men sådana betänkligheter har jag verkligen inte idag.
Idag är det enbart i första hand ekonomiska och i andra hand tidmässiga faktorer som gör att jag inte rider ännu oftare för Ebba och även låter henne rida Archie mer än vad hon gör.

Ridning är tillräckligt svårt ändå och kan man få hjälp på vägen är man dum om man tackar nej av någon slags missriktad stolthet eller prestige.

Ebba är en långt skickligare ryttare än jag med mycket större erfarenhet och har dessutom rent FYSISKT (det skiljer 6 hål mellan våra stigläder :=)) möjlighet att nå om Archie mycket bättre än jag.

Fast även om Ebba är lång så är hon noga med att både rida för och kräva lätta hjälper när man rider för henne och detta är ju givetvis mycket bättre än om en 100-kilos karl hade satt ”krokarna” i Archie med full kraft.

Även om det kanske skulle göra att Archie gick bättre hade jag ju sedan inte haft den kraften i min kropp och inte kunnat rida på detta vis.

Sedan säger jag inte att kroppsbyggnad hos en ryttare är ALLT men banne mig en hel del. Hur ofta ser man både korta OCH riktigt tjocka ryttare bland dressyreliten? Nä…just det :=).