Ja, redan rubriken avslöjar ju hur det gick vid gårdagens återbesök med Archie, dvs UTMÄRKT :-).

Longering och böjprov visade till veterinärens tydligen stora förvåning att Archie hade svarat ypperligt på behandlingen och var mer eller mindre helt återställd.

Själv var jag faktiskt inte speciellt förvånad eftersom alla mina hästar brukar ”kvickna till” väldigt snabbt vad de än drabbats av och detta har jag alltid tackat deras utmärkta fysiska och psykisk status för.

Jag är övertygad om att den som mår psykiskt bra och har en stark fysik har mycket bättre förutsättningar vid sjukdom och tycker att detta har besannats gång efter annan både vad gäller människor och djur.

Nu kan jag börja skritta uppsuttet om 7-10 dagar tyckte veterinären och sedan sätta igång att rida efter ungefär lika lång tid.

Något återbesök behövdes inte men kotan sprutades om eftersom det ändå fanns en minireaktion kvar.

Vi kunde förresten konstatera att det inte är en slump att Archie vid vissa böjprov blir väldigt arg och inte vill stå stilla vilket är extremt olikt honom.

Denna veterinär har behandlat Archie vid 2 tidigare tillfällen (som 3 och 4 åring) och samtliga gånger så har Archie visat hälta på det ben där det ”arga” beteendet uppvisats. Böjer man honom frisk står han som ett ljus. Så det kan ju vara bra att veta för framtiden och hjälper klart till vid diagnosticeringen.

Sedan är det ju inte konstigt om hästar reagerar vid smärta men mina andra hästar har faktiskt aldrig gjort på just detta vis.

Jag passade på att vaccinera Archie mot både influensa och botulism samt att boka tid för det årliga besöket hos tandläkare Torbjörn Lundström i slutet av februari (till vilken nästan alla tiderna redan var upptagna). Där ryker det nästan 3000 kronor varje gång men jag skulle inte vilja anlita någon annan så länge Torbjörn väljer att komma till Skåne.

Minns ni förresten, på tal om botulism, hur man förr bara kunde vaccinera 5 hästar i taget eller så var man i vart fall tvungen att betala för 5 doser oavsett om man vaccinerade 2 eller 5 hästar. Dessa 5-pack gick tydligen inte att bryta så i alla fall på ridskolan var vi alltid tvungna att ”jaga” andra hästägare för att alltid få ihop 5 hästar. Det är verkligen skönt att slippa fundera i dessa banor i dag tycker jag.

Hemfärden kunde varit behagligare än det piskande regn och tilltagande blåst som störde ganska mycket. Men med tanke på vilka orkanvindar som ven runt husknuten bara minuter efter att jag kommit hem inser jag att vi ändå kom lindrigt undan. Jag hade helt missat att man varnat för storm och det kunde ha gått riktigt illa om jag hade varit ute och kört i de värsta vindarna.

Såg sedan på tv:n att alla möjliga olyckor hade inträffat och att köbildningar hade uppstått både här och där pga detta och det hade verkligen inte varit roligt att uppleva; bli fast i någon jättekö i BECK-mörker, regn och vindar som nästan välter släpet.

I morse rådde ”lunget efter stormen” och med tanke på våra ord och språkdiskussioner de senaste dagarna slog det mig att det ju faktiskt hade varit bättre att säga ”lugnet efter stormen” än ”lugnet före stormen”.

För det blir ju ALLTID ett lugn efter en storm (förr eller senare i alla fall :=)) medan man kan ju inte alltid kan förvänta sig en storm efter ett lugn. Fattar ni vad jag menar eller är det jag som tänker fel?