Skrivet

Är jag en lögnare?

Innan jag startade min egen blogg för över 2 år sedan hade jag, som alltid är bland de ”sista med det senaste” faktiskt inte läst en enda blogg vad jag kan komma ihåg.

Och så klart trodde jag då inte att jag skapade något världsunikt :=) men har sedan dess ändå blivit förvånad över hur otroligt vanligt det är att folk bloggar- ”alla gör det” känns det ibland som.

Och eftersom det finns så många som bloggar så har man också valt lite olika ”approach” på sitt bloggande.

Väldigt många skriver extremt detaljerat om sin vardag och mer eller mindre allt som händer dom och är också tämligen okritiska i sitt sätt att beskriva både händelser och personer som kan vara otroligt lätta att känna igen.

Bara i vårt stall och på jobbet finns och har det funnits flera bloggare och jag ska villigt erkänna att jag ibland har känt en viss oro för om och i så fall hur vissa situationer/ samtal/ incidenter osv som utspelat sig i stallet/ på arbetsplatsen skulle återges på nätet.

I och för sig tycker jag att man i både tal och skrift ska kunna stå för sina åsikter men det kan också vara så att den som sedan ska återge detta både överdriver, missuppfattar eller kanske inte ens har hört hela historien.

Och det är väl det som jag kan känna är bloggandets baksida; att folk kan skriva ganska mycket ”vad som helst” om lätt identifierbara personer som kanske inte har den minsta lust att figurera på nätet.

Att man vill skriva om sig själv (bloggare borde kanske kallas blottare?) må ju vara hänt men när man skriver om andra personer bör man vara ganska försiktig anser jag.

Själv har jag valt att väldigt ofta ”om-konstruera” en del av det jag skriver om just för att ingen ska känna sig utpekad eller säkert veta att det är just dom jag skriver om.

Om jag tex skriver att något hände ”häromdagen” kan det lika gärna ha inträffat för 2 år sedan, någon som beskrivs som en ”hon” kan i själva verket vara en ”han” (men inte alltid) och jag döper ofta om människor eller ändrar något annat kring deras person.

Det som händer mig själv, maken, Soya och Arch återges faktiskt alltid 100% sanningsenligt och jag skulle aldrig drömma om att tex hitta på tränings eller tävlingsresultat (sådant är dessutom superlätt att kolla upp) men vad gäller andra personer eller djur så berättar jag bara sanningsenligt om dessa (dvs utan om-konstrueringar enligt ovan) om det jag skriver om är något positivt eller i vart fall helt neutralt.

Några få folk och fä har figurerat med sina rätta namn osv tämligen frekvent: hästskötar-Lina, Lena, Birks ägare, mitt ponnybarn Sally, Corre och deras respektive hästar Mulle och Searching tex men dessa personer vet jag regelbundet läser bloggen och kommenterar och jag brukar också fråga om jag får skriva vissa saker utan att göra några ändringar så att inget sker bakom deras ryggar.

Så…som svar på bloggrubriken så vill jag nog inte påstå att jag ljuger i bloggen men däremot ändrar jag ibland på detaljer som i sak inte påverkar ”budskapet” men som ändå gör att ingen behöver känna sig ”uthängd”. Och det är så jag tycker att det ska vara.

Sedan är ingen felfri och har jag råkat trampa någon på tårna så har det inte skett avsiktligt och jag ber i så fall om ursäkt för det!

Skrivet

En härlig whippetbild! (om fördomar mot vinthundar)

Måste bara visa denna underbara bild som motvikt till en del fördomar som jag hört vad gäller greyhounds och whippets:
– de darrar oavbrutet
– de är nervösa
– de är magra
– de tvingas att springa och jaga en ”låtsashare” mot sin vilja

Själv har jag haft 2 greyhoundhanar och har nu en whippettik och ingen av dom darrade/ darrar någonsin mer än att Soya kan göra det om det är väldigt kallt. Och det är kanske inte så konstigt om man tittar på hur mycket, dvs otroligt lite, päls hon (rasen) har :=).

Några nervösa tendenser har jag heller aldrig märkt, tvärtom får man leta efter lugnare hundar inomhus där de bara vill mysa och sova. Ute är de livligare och pigga på det mesta!

Jag vet inte hur många människor jag stött på, en del till och med ganska hundrädda, som öst superlativ över mina lugna och snälla hundar. Det hade de nog knappast gjort om hundarna varit nervösa?

Fast det går säkert att hitta en nervös whippet liksom det kanske finns enstaka pittbulls som inte gör en fluga förnär (obs SKÄMT) men om man påstår att raserna whippet och greyhound är nervösa är man verkligen ute och reser!

Att greyhounds/ whippets skulle vara magra kan jag inte heller instämma i och kan på rak arm inte påminna mig att jag sett en enda hund som jag tyckt har varit för smal. Däremot har jag sett en hel del som varit lite väl ”trivselviktiga” :=).

Många lekmän förstår inte att whippets ska se ut just som de gör och att detta inte beror på att de får för lite mat eller att de bantas. Det är som att säga att alla kallblod är feta och övergödda och borde se ut som fullblod!

Och påståendet att man tvingar en vinthund att springa är nog ett av de tokigaste av alla. Kanske tänker de som fäller detta yttrande på galopphästar som ju kan piskas/ jagas av sin jockey och därmed kanske inte kan anses springa helt frivilligt men hur i hela fridens namn skulle man tvinga en vinthund att springa?

90 % av alla vinthundar jag sett vill inget hellre än att ge sig av efter ”haren” och till och med min lugna, timida Soya som annars inte gör mycket väsen av sig blir som en vildsint furie när hon är på träningarna. Att hon älskar det är en underdrift och något tvång är det verkligen inte tal om.

Titta på bilden ovan och njut! Har ni sett vilka muskler!?!?! Otroligt!!!! Inga magra rackare där inte som tvingas kuta runt :=)!

Skrivet

Dressyr ÄR verkligen en bedömningssport

För några veckor sedan skrev jag i ett blogginlägg att jag tyckte att det skulle vara roligt att bli bedömd av 3 domare för att se om/ hur deras bedömningar skilde sig åt. För jag VET att det kan skilja oerhört mycket från domare till domare ocb ibland har man som ryttare verkligen svårt att förstå sina poäng och /eller kommentarerna som ibland åtföljer dom.

Och det är inte bara när vi ”amatörer” rider som domarna kan ha helt olika uppfattning om kvalitén på ritterna.

Såg idag resultaten från Ystad Ridklubbs regionala/ nationella tävlingar i helgen och där fanns en del resultat som verkligen visade på (för) stora skillnader mellan de olika domarna.

För att ta några exempel från Prix S:t Georges-klassen så ansåg en domare att ryttare A borde vinna klassen medan en av de andra domarna ansåg att ryttarens prestation borde utgöra en 16:e plats av 30 startande!

Samma domare som var så snål med poängen mot ryttare A ansåg i stället att ryttare B borde vinna medan de andra domarna placerade denna ryttare på 12:e respektive 13:e plats!

Sedan har vi ryttare C som enligt en av domarna borde blivit 3:a i klassen medan de två övriga placerade henne på 20:e plats.

Faktiskt var det bara kring de 3 sämsta ryttarna som domarna var mer eller mindre rörande överens.

I Intermédiaire II-klassen tyckte en domare att ryttare D borde vinna medan en annan ansåg att ekipaget borde hamna bland de sista i klassen, som 10:a av 12 startande!

Så nog är dressyr en bedömningssport alltid! Men det är ju inget nytt under solen….

Skrivet

Måste hästen VILA efter hagvistelse?

De flesta skulle nog spontant svara NEJ på denna fråga, eller?

Ämnet aktualiserades för några veckor sedan då jag stötte på en bekant som har egen gård.

Vi kom att prata om det här med hag/utevistelse och bekanten berättade att han tar in sina hästar från hagen vid 14.00-tiden för att de ska hinna äta och vila innan han rider vilket sker ca 18.00!

Jag blev ärligt talat så paff över denna kommentar att jag inte fann mig och ställde frågor som tex:

Vad gör dina hästar i hagen egentligen och hur mycket mat fodrar du med om det tar så otroligt lång tid för dina hästar att äta upp?!?!?!?

Kan för tydlighetens skull berätta att det handlar om vuxna, välutbildade dressyrhästar som går en och en i hagen, inte om unghästar som lever rövare i stora flockar.

De hästar som jag ser och som dels är vuxna och som dels går ensamma rör sig sällan speciellt mycket i hagen och definitivt inte så att de sedan behöver vila och/ eller ägna timmar åt att äta innan man kan rida på dom.

För mig är hagen mer eller mindre en viloplats för hästen och när den tas in därifrån ska man i princip kunna sadla och tränsa direkt för att sedan rida ett normalt ridpass.

Om jag någonsin köper en egen gård kommer jag absolut att ha mina hästar ute minst 9-10 timmar om dagen och behöver de vila eller äta mer än de kan göra i hagen (där jag kommer att lägga ut mat efter behov) så får de banne mig göra detta på kvällen/natten!

Skrivet

Veckan som gått

Nu blir det definitivt mörkare både på morgnarna och kvällarna och årets gissel, LÖVEN, har redan drabbat min och makens trädgård.

Jag brukar skoja och säga att lövkrattning är något för livstidsdömda att ägna sig åt; det tar ju aldrig slut! Man hinner inte mer än nöjt konstatera att trädgården är helt fri från detta skräp förrän otaliga nya löv har singlat ner!

Både maken och jag har varit väldigt trötta under veckan och efter den hemska budgivningen som för vår del avslutades i onsdags är det inte så konstigt. Det tar på krafterna att vara så spänd och nervös.

Tyvärr hade vi inget för varken de bud vi gav eller vår nervositet, gården dit vi redan flyttat in mentalt blev såld för över 200.000 mer än vad vi var villiga att betala.

Just nu är jag extremt deppig vad gäller projektet ”hitta drömgården” och börjar på allvar frukta att det antingen slutar med att vi inte hittar någon gård över huvud taget eller att vi får nöja oss med något som vi egentligen inte gillar.
Måtte jag ha fel!

Nu när hösten närmar sig med stormsteg har jag drabbats av en enorm längtan att flytta från ridskolan nu, genast, meddetsamma och helst redan igår!

Morgonridningen innebär att jag stressar som en idiot och ändå kommer för sent till jobbet medan kvällsridning skulle innebära trängsel med ridskolans lektionsgrupper och inget av dessa alternativ känns hållbara i längden.

Att alltid behöva passa hagtider som dessutom är aldeles för begärnsade enligt min åsikt tär också oerhört och gör att även helgerna blir ”sönderhackade” av att jag oftast måste åka till stallet två gånger vilket både tar tid och kostar pengar förutom att man då som sagt inte får någon sammanhängande ”fri-tid”= läs tid utan hästen.

Jag vill kunna rida när det passar mig och så som det ser ut på ridskolan just nu blir detta mer och mer ogörligt.

När Archie var yngre och reds färre dagar i veckan samt kortare pass så var problemet inte lika stort men nu börjar jag som sagt verkligen att tröttna.

Problemet är att jag inte har funnit några bättre alternativ och att bara flytta ”vind för våg” från ett stall där jag dock huserat i mer än 20 år gör jag inte.

Att lösa mina bekymmer så som 99 % av alla andra vuxna, heltidsarbetande hästägare på ridskolan gjort/ gör, dvs genom att hyra/ låna ut hästen några dagar i veckan och /eller att rida mer sporadiskt och lägga in longering några dagar i veckan skulle inte falla mig in.

Dels VILL jag verkligen rida varje dag och tycker att det är oerhört roligt och dels så är min ”hobby” aldeles för kostsam för att jag ska sponsra andra med gratisridning på Archie.

Jag var och tittade på uppstallning närmare bostaden i veckan faktiskt och, som det alltid är, så var det även här många fördelar men en jättestor nackdel- det fanns absolut ingenstans att rida ut!

Och med ingenstans menar jag verkligen ingenstans om man inte räknar ridning på asfalterade bilvägar som ett alternativ.

Jag har förvisso aldrig varit någon älskare av uterritter, det ska gudarna veta och Archie är väldigt pålitlig och ”säker” men nu när jag även har Soya att tänka på går det inte att rida var som helst och definitivt inte på vägar där det kör bilar. Och även utan att behöva ta hänsyn till Soya så vill jag inte rida på enbart asfalt när jag rider ut och tror inte heller att det är nyttigt i längden.

Så…även i detta fallet letar jag vidare så får vi se vad som kommer först, annat stall till Archie eller nytt boende för oss alla.

Skrivet

Dagens tävling

Kan knappt minnas när jag hade en så dålig känsla inne på banan som idag så detta blir en kort och sur rapport!

Hörde en ryttare som red ganska långt före mig kommentera underlaget inne på banan men tänkte att det inte alls såg ”konstigt” ut fast väl på plats kändes det som att jag red i kvicksand! Archie ”paddlade” runt i trav men det kändes som att vi stod stilla, väldigt tråkig känsla som jag inte vill tänka mer på.

Tack och lov kändes både framidningen och ”efterridningen” väldigt bra och jag brukar verkligen inte fortsätta att rida EFTER avslutad ritt inne på banan men nu ville jag inte åka hem med en sådan hemsk känsla i kroppen.

Tror vi hamnade bland de sista (detta var klas LA:3) men jag åkte hem innan klassen var slut.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Skrivet

Exempel på gård vi INTE vill ha :=)!

Blev faktiskt full i skratt när jag såg denna annons på Blocket!

http://www.blocket.se/horby/Fullt_beboligt_renoveringsobjekt___90__150_m__23300381.htm?ca=23_11&w=1

”Taket har sett sina bästa dagar” Jaaaa, det kan man ju verkligen säga *ASGARV*!!!!

Fast precis som jag hävdar att det finns en häst, hund, partner, whatever till ALLA så kommer säkert även detta objekt att lyckliggöra någon renoveringsfanatiker :=).

Skrivet

Veckans träning eller det blir inte alltid som man tänkt sig!

Eftersom det finns en mängd bloggar där skribenter på ungefär min (amatör)nivå i minsta detalj beskriver hur de lägger upp sina ridpass så har jag valt att avstå från denna, för mig sövande, sortens information till mina läsare.

Är det något särskilt ni undrar kring min ridning eller mina träningar/ tävlingar får ni gärna fråga och kommer säkert att få svar men spontant tycker jag att det är urtråkigt att både läsa och skriva om träningsupplägg på daglig basis eftersom det dels inte är något direkt avancerat jag och Archie ägnar oss åt och det framför allt är ett ganska likartat arbete som utförs under ganska långa tidsperioder. Det är ju knappast så att vi på måndagen ägnar oss åt skänkelvikningar medan vi till på lördagen har hunnit fram till seriebyten.

Nej, vill man ha snabba resultat ska man nog ägna sig åt annat än dressyr :=).

Hur som helst tänkte jag ändå berätta lite om veckans träning eftersom det var länge sedan jag ens nämnde vad vi ”pysslar med” och det dessutom blev en ovanligt händelserik kväll bortsett från själva ridningen.

Det hela började redan då jag skulle köra iväg till träningen eller rättare sagt på vägen dit. Från ingenstans uppstod plötsligt världens mega-kö av fordon på motorvägen mellan Malmö och Lund! Jag läste dagen därpå att 4 bilar varit inblandade i en krock, därav stoppet, men det visste jag som sagt inte då.

Jag, som är känd för att hellre komma ½ timme för tidigt än 1 minut för sent till allt som har med träningar och tävlingar att göra kände mig tämligen lugn eftersom jag hade ganska gott om tid tillgodo men när vi hade stått helt stilla i kön i typ 20 minuter började jag få lite panik.
Ringde till Ebba för att kolla om någon annan skulle rida efter mig och det var det typiskt nog. Fick säga som det var att jag inte hade en aning om när eller ens om jag skulle dyka upp!

Till och med tålmodige Archie som annars inte gör något väsen av sig började skrapa ganska mycket i släpet efter ett tag (han höll väl på att bli avgasförgiftad stackaren) och även Soya blev lite gnällig av att vi inte kom någon vart.

Långt om länge, dvs efter kanske 45 minuter, började trafiken äntligen att flyta på och då flög vi iväg till träningen.

Väl i sadeln var klockan 18.10 och träningen skulle ha börjat 18.00 så det var nog tur att jag varit ute i så god tid!

Efter en liten stunds ridning ville Ebba sitta upp och ”känna” på skänkelvikningarna och det överlät jag gärna åt henne. Bad henne även att rida lite öppnor och slutor och gärna kommentera både ”vad hon gjorde” och om det var något speciellt hon tyckte att Archie hade svårigheter med, försökte komma undan osv.

Jag är verkligen mycket glad att Ebba sitter upp då och då och tycker att det är oerhört nyttigt att se från marken hur hon arbetar hästen och hur han svarar på hennes ridning.

Som jag nämnt flera gånger har vi inga dressyrryttare på ridskolan och det blir därför så att det bara är jag som rider min egen häst. Och någon gång kan det faktiskt vara otroligt bra att få se någon som är skickligare rida och om inte annat bättre lära/ visa hästen det som man själv har svårt att ”få till”.

Efter ridpasset som såg mycket trevligt ut konstaterade både jag och Ebba att Archie går mycket bättre nu än för bara några månader sedan men att han dels behöver bli starkare i sitt högra bakben (vilket jag ser väldligt tydligt från marken och som förklarar varför han tex har svårare att flytta sig för höger skänkel) och dels behöver komma ännu mer inunder sig i galoppen. Så skänkelvikningar, skolor och stärkande galopparbete står på schemat framöver, tillsammans med allt annat jag tränar på som ingår i mina LA-program.

Innan vi körde hem hade jag avtalat med en tjej som hade annons på sina läderridstövlar på Blocket att vi skulle träffas på en bensinstation i närheten av Viderup där Ebba håller till.

Jag vet inte hur många superba saker jag köpt på annons genom åren (kan verkligen rekommenderas) men just idag var turen inte med mig. Stövlarna var superfina med tyvärr för höga i skaften så jag kunde varken böja benen eller ens gå i dom :=). Och även om skaften sjunker efter ett tag så var dessa så höga att det nog skulle ta år innan vi kom till det stadiet och så länge hade jag inte orkat plågas med skavsår i knävecken :=).

Hemma i stallet stod jag och duschade Archie då Corre (flitig bloggläsare och ägare till Archies flickvän Searching Shadows) ringde. Jag är så vad vid att bara prata med maken på mobilen (jag skickar desto fler sms till alla andra) att när vi avslutade samtalet så sa jag automatiskt ”PUSS” till Corre!!!!

Insåg vad jag sagt först då orden redan lämnat munnen och tänkte att Corre nog skulle tro att jag blivit rent knäpp :=). Men när jag stötte på henne lite senare hade hon inte ens hört min pinsamma avskedshälsning och således inte reflekterat över den :=)!

Skrivet

Vissa är nog mycket glada idag (om budgivning)

Kort rapport från budgivningsdramat gällande den gård jag och maken ville köpa:

Trots att maken och jag hoppade av budgivningen redan i onsdags får jag fortfarande sms med rapporter om hur budgivningen framskrider.

Tydligen har en annan familj blandat sig i leken efter att ha fått sitt lönelöfte på banken förnyat och budet är i skrivande stund uppe i 4.430.000. Eftersom lägsta höjning av budet är 35.000 måste man således bjuda minst 4.465.000 för att ha någon chans.

Det ska bli mycket intressant att se hur mycket slutsumman landar på, jag trodde inte ens i min vildaste fantasi att priset skulle stiga så här pass.

Familjen som säljer måste ju vara lamslagna av lycka tänker jag. De sålde gården redan i maj/ juni för 3,6 miljoner men köparen kunde slutligen inte fullfölja affären.

Nu, bara några månader senare, får de plötsligt över 800.000 mer för samma gård!

Ja, det är bara att gratulera de med sådan tur och hoppas att man själv får lite av den varan (turen alltså) snart.