I ett tidigare blogginlägg berättade jag om hur mina vita ridbyxor blev gröna av att jag sprang omkring ute på en potatisåker jagandes en främmande människas häst.
Senare berättade jag om hur ridbyxorna blev röda och bruna av att jag först red i regn och i en vinröd sadel som färgade av sig och sedan ramlade pladask i leran samma dag.
Idag vill jag berätta att jag nu även har ridit i GENOMSKINLIGA ridbyxor och anledningen är att det i mina trakter har regnat, regnat och regnat (och gör så fortfarande).
Mina ridbyxor blev alltså så våta till slut att de var genomskinliga. Sexigt!
När jag vaknade i morse 05.00 regnade det.
”OK” tänkte jag ”då lär det ju knappast hålla i sig tills 11.30 då jag ska rida min första start”.
Ack vad jag bedrog mig! Hade jag vetat det jag vet nu är frågan om jag ens hade åkt iväg till tävlingen.
Det regnade OAVBRUTET och MYCKET med en paus då det bara kom världens minsta duggregn i kanske 15 minuter, precis då jag skulle börja rida fram till den första klassen (tur för mig).
Framridningen var som en gyttjig sjö och där red jag bara i några minuter eftersom det var djupt och dessutom lite stenigt.
Jag försöker ofta hitta alternativa framridningsställen när jag tävlar och fann även denna gången en kortare grusstig som jag travade fram och tillbaka på.
Det dressyrarbete jag gjorde igår med en hel del samlande och lösgörande arbete verkade ha gjort susen för så fort jag tog tyglarna så kändes det jättebra och jag red fram i kanske 15 minuter till den första klassen och 10 minuter till den andra.
Eftersom klubben (Tågarportens ryttarförening) är en ”fälttävlansklubb” fanns det flera fasta hinder, stockar och häckar framför allt, kring banor och framridning men som vanligt skänkte Archie dom inte en blick utan var mycket fokuserad, det hällande ösregnet till trots.
Båda klasserna, LB:2 och LB:3 reds på samma bana och underlaget där passade Archie perfekt. Det var av förklarliga skäl mycket blött inne på banan men ändå sviktande och jag kunde verkligen rida fram en bra trav hela programmen.
Fick faktiskt betyg 8 på gångarterna i LB:3, tror aldrig det har hänt förut (Archie är ingen gångartshäst precis).
Jag har tidigare aldrig ridit LB:3 med Archie, sist jag red det var för typ 10 år sedan och då var programmet helt annorlunda mot hur det är idag efter omarbetning 2007.
Båda ritterna kände MYCKET bra och jag var för ovanlighetens skull näst intill säker på placering i LB:2. Mycket riktigt blev vi 8:a av 9:e placerade, bara 2 poäng från 5:an och 1 poäng från de som blev delade 6-placerade).
I LB:3 blev vi 4 av 4:a placerade.
Jag kan nu lägga ytterligare en ”lustig” (hmmm….) sak till min samling av ”konstiga saker jag fått i hederspris”.
I LB:2 fick jag nämligen ett HOPP-spö av enklaste sort, det kan inte ha kostat mer än max 20 kronor.
Då jag dristade mig till att fråga om man verkligen fick ge så billiga priser (jag brukar faktiskt INTE kommentera priserna i vanliga fall) blev svaret att ”Ja” det fick man och ”nu kan du ju börja hoppträna med din häst”?!?!?!?! (Som ni bloggläsare vet har jag hopptränat med Archie sedan han var 3 år gammal).
Ja, ja…man tävlar definitivt inte för PRISERNA på denna nivån :=)!
Senaste kommentarer