Lägre klass ibland?

Brukar ni börja med att tävla en lägre (dressyr)klass när tävlingssäsongen kör igång eller håller ni er till de klasser ni tävlade senast?

Jag tycker att det är så himla bra att utbudet av pay and rides nu har ökat så att man kan använda dessa till att både mjukstarta med en lägre klass och prova vingarna i en högre.

Jag har förstått att man verkligen resonerar olika kring det här med vilka klasser man tävlar men för min del känns det helt enkelt fel att plötsligt rida en lägre klass, i alla fall om man ”går ner” rätt mycket i nivå (tex från MSV B till LA).

Känner man av vilken anledning det än må vara att man behöver gå ner i klass tycker jag att det är bättre att göra det på en Pay and ride; om inte annat för att detta är mer juste mot de som vanligtvis tävlar på X nivå.

För ärligt talat tror jag att detta är EN av flera bidragande anledningar till att vissa inte vill tävla; de vill inte möta överkvalificerade konkurrenter och agera klassutfyllnad för dyra pengar när de lika gärna kan rida en billigare pay and ride. Och i alla fall jag vill värna om att vi alla kan fortsätta att tävla och att inte arrangörerna ger upp pga för få startande.

Så; inget fel att rida lägre klasser om behovet plötsligt uppstår men har man en del ganska färska rosetter på en högre nivå bör man använda sig av Pay and ride för den lägre klassen så att tävlandet blir mer rättvist. Tycker jag.

Söndag- promenix

Eftersom jag jobbade när det var alla hjärtans dag försköt vi firande till igår kväll och besökte S:t Marcus vinkällare där vi åt från en god buffé.

Så jag vaknade mätt i morse 🙂 och passade på att gå av några kalorier i skogen med Frenchie som sällskap.

Vi gick i en timme och kunde konstatera att delar av ”vår” skog numera är ett kalhygge men att det som tur är finns hur mycket ”vanlig” skog som helst att nyttja och njuta av.

På tal om njutning (om man frågar Frenchie i alla fall) fick jag denna leveransen igår:

Jag såg av en slump på Instagram att ett företag kör ut morötter för 79:- för 20 kilo och bestämde mig för att prova.

Servicen och kvalitén känns än så länge hur bra som helst och jag bojkottar gärna Granngårdens morötter som både ökat i pris flera gånger på kort tid (kostar numera 99:-) och dessutom minskat i vikt från 20 till 18 kilo!

Media och tölpar

Det är nog inte lätt att som totalt ovan vid hästar komma in i vår värld med alla uttryck och termer som ”vanliga” människor aldrig har hört talas om?

Igår på Pay and riden såg jag en häst inne på banan som jag gillade men jag blev inte riktigt klok på vilket program ryttaren red eftersom jag dels kom mitt i ritten och ryttaren dels improviserade lite.

Jag såg att en medelålders man filmade ekipaget så jag frågade honom efter ritten vilket program de hade ridit.

Mannen såg lite osäker ut, sa att han inte var riktigt säker men han trodde att det var ”media”. Det visade sig att ryttaren hade ridit en S:t Georges när jag frågade henne 🙂 ! Gulligt va 🙂 ?

På bilden ser ni Henrik en av de knappt handfull gånger han skrittade på Vicke.

Han säger fortfarande TÖLPAR (!!!!) om tyglar. Han har gissningsvis hört ”tömmar” någonstans en gång i tiden…?

Lördag- Pay and ride igen

Liksom förra lördagen har Frenchie och jag varit och deltagit i en Pay and ride, denna gången hos Dagstorportens ryttarförening.

Jag har aldrig ridit i deras ridhus med Frenchie och var lite fundersam kring vad han skulle tycka om ”hålet i väggen” där domaren satt men om detta tyckte han absolut ingenting. Så duktig!

Själva programmet, MSV B:5 gick sådär. Inte så många missar som förra lördagen men ändå långt ifrån så att jag är nöjd. Dagens fråga till mig själv: ”varför är det så svårt att utföra något i praktiken som man vet hur det ska göras i teorin”. Suck, suck, suck….

Jag fick i alla fall jättebra input från domaren som dels tyckte att jag skulle korta tyglarna ( hur många miljarder gånger ska jag behöva höra det innan jag GÖR det ????) och att jag skulle rida mer varierat under programmets gång, dvs med fler variationer i tempot så att det inte blir så jämntjockt (läs; ser lite segt ut).

Och det är ju det som är så bra med Pay and ride; att man kan fokusera mer på att få igenom vissa saker än att sitta och försöka få allt att se fint ut. Om ni förstår hur jag menar.

En vän kommenterade förra lördagen att Pay and rides/ programridningar är en chans att ”göra om och göra rätt” och att detta ”känns psykologiskt mer rätt för hästen” vilket jag verkligen instämmer i.

På tävling är risken att man bara försöker maskera det dåliga så gott det går och också att hästen liksom lär sig att oavsett vad den gör inne på banan så får den gå ut från densamma även om det som visats där inte alls varit ok av olika anledningar.

När vi ändå var på plats passade jag på att gå en liten promenad med Frenchie kring utebanorna.

Förra året vann han en MSV B:2 på en av dessa banor men då hade jag varit där några dagar innan och ”tjuvtränat”.

Var är du?

Jag är definitivt i det sistnämnda stadiet i allmänhet och med mitt hästeri i synnerhet.

Eller…jag kanske inte ”get rid of stuff” men jag köper väldigt sällan något nytt för jag har massor/ flera exemplar av många saker.

Jag kan inte minnas när jag köpte ett nytt schabrak eller ett nytt täcke tex.

Dels får jag saker från lite olika håll så jag slipper KÖPA och dels så har jag alltid haft ”försiktiga” hästar som inte tar sönder whatever.

I vilket stadie befinner ni er?

Fredag- 11 grader!

Jag har skrivit det många gånger och skriver det igen; den skånska vintern har absolut ingen lag utan ”allt” kan uppträda precis när som helst.

Igår blev det plötsligt 10 plusgrader från ingenstans och dessa ökade till 11 idag. Och imorgon kväll ska det tydligen bli nollgradigt?

Frenchman fortsätter att göra sin ägare nöjd och glad- idag hos Nina.

Så här njöt han efter att han kom hem, se bild!

Själv begav jag mig direkt efter träningen på en ny tur med släpet- denna gången för att hämta spån.

Jag hade egentligen inte den minsta lust att köra iväg men eftersom jag fick ett sms från snickeriet att det nu fanns spån igen och tillgången varit noll under rätt många veckor tidigare i vinter så bet jag ihop och la 2 timmar på denna dammiga syssla (jag måste själv fylla mina storsäckar).

Men nu är hamstern i mig nöjd….den grät lite när jag tvingades ta av mitt spånpelletslager förra månaden; ett lager jag inte rört på flera år ha ha ha.

Osynliga reflexer

För några kvällar sedan var jag ute och körde kring Malmö (jag skulle hämta havre på väg till jobbet) och mötte plötsligt en ryttare på en smal väg ute i obygden.

Det var med nöd och näppe jag såg ekipaget FAST ryttaren hade en jacka med reflexer och hästen ett rid/ländtäcke med några reflex-stripes.

Detta påminde mig om reflexer är en färskvara och att gamla dito inte gör speciellt stor nytta vilket kanske är lätt att glömma?

Jag är per se motståndare till att man rider på trafikerade vägar i mörker då jag anser att risken vida överstiger ”nyttan” men eftersom jag också vet att en del hästägare anser att de inte har andra möjligheter att rida så vill jag vädja till dom att kolla sina reflexer NOGA!

Torsdag- tömkörning

När ens häst ser ut så här TROTS halstäcke….då undrar man hur han hade sett ut utan det….

Jag har försökt att förklara för Frenchie att jag inte uppskattade dessa lerinpackningar men han upprepar dom näst intill dagligen så uppenbarligen talar jag för döva öron.

Efter en stunds sedvanligt skrubbande blev det tömkörning i ridhuset och då var allt förlåtet kan jag säga. MYCKET nöjd med jobbet och jag ska följa Ninas råd att tömköra i framför allt galopp oftare.

Dels ser jag hur Frenchie rör sig och kan påverka honom från marken och dels är det säkert inte fel för honom att slippa både sadel och ryttare och bara kunna koncentrera sig på sig själv 🙂 .

Här 2 bilder Henrik tog på lilla Gulligullan igår- hon tittar efter mig efter att jag hade åkt till jobbet ❤️.

När hästägare lurar sig själva

Två påståenden jag hör ibland och vill påstå inte stämmer med verkligheten :

1.Min häst älskar att tävla.

2.Min häst vill vara ute i alla väder.

Vad gäller båda påståendena vill jag mena att det är en milsvid skillnad mellan att ÄLSKA något och att acceptera, uthärda, resignera, vara ok med, tåla.

Bara för att man tex uthärdar något betyder det så klart verkligen inte att man älskar det och många hästar accepterar nog stoiskt eller rent av hjälplöst vissa saker medan vi människor vill tro något annat- säkert för att lura oss själva många gånger.

Jag är MYCKET övertygad om att extremt få hästar i hela världen (om någon) hade valt att åka på tävling eller att genomföra ett rejält dressyrpass framför att beta gräs i en hage. Möjligen skritta en timme i skogen som omväxling.

Och lika övertygad är jag om att en majoritet av de domesticerade hästarna i världen hade föredragit en väl uppströdd box med stråfoder i framför att stå ute i hällande ösregn med lera upp över kotorna.

Men eftersom många hästägare inte har möjlighet att ta in och ut hästar efter väder på dagtid (pga arbete tex) så försöker de trösta sig med eller inbilla sig att deras hästar tycker det är underbart att stå ute i vilket väder som helst.

Och i denna villfarelse sparar de också på både strö och stråfoder för då står hästarna inte inne och skitar ner boxarna och ”måste” äta något under tiden.

Och vi som älskar att tävla SJÄLVA kan ju inbilla oss och andra att även våra hästar är lika överlyckliga över att lastas in i en transport i minus 2 grader, piskande snålblåst och duggregn för att visa upp oss x mil hemifrån. Yeah right!

Onsdag- en frusen hund

Kolla vilken fin bild jag tog på lilla Molly idag.

Själv tror jag mest att hon var sur över att ha blivit ”utpiskad i endast 5 plusgrader och med bara ett täcke som skydd”.

Maken till ovillig hund som skulle kunna hålla sig i +10 timmar varenda dag, månader i sträck bara för att slippa gå ut har jag aldrig varit med om. Hade hon inte varit snart 10 år hade jag måhända framhärdat mer och tvingat ut henne ännu mer än vad jag gör men nu känner jag oftast att hon nog själv vet bäst vad hon vill.

Frenchie har vilodag och jag passade på att packa upp de knappa 200 kilo helhavre jag var och köpte igår.

Numera betalar jag strax över 3 kronor kilot hos ”min” bonde vilket är en rätt stor prishöjning på 1-2 år men fortfarande låååångt billigare än att köpa exakt samma foder på tex Granngården vilket ärligt talat inte skulle falla mig in.

Bibbi är numera i så gott hull att jag tror att hon kan klara sig på ännu mindre kraftfoder än de 2 kilona helhavre hon får (säg 1-1,5 kilo) och Frenchie äter ungefär 1 kilo helhavre och 1 kilo pelleterat kraftfoder så det är inga jättemängder de får. Förra årets hösilage är ur hullsynpunkt ta mig f..n en gudagåva på alla vis även om jag inte har någon analys på det.

Jag HADE skickat in en prov som jag själv hade samlat in efter konstens alla regler på fältet där hösilaget sedan togs men…extremt lång historia kort som jag inte vill tänka på och än mindre återge i skrift…så blev provet förstört pga ”postkrångel” och jag orkade därefter inte ta något nytt prov eftersom fodret redan var balat.