Skrivet
Idag har den här vackra herren och jag skrittat i skogen och det hoppas jag kunna göra i alla fall veckan ut. Men man ska inte planera för mycket med hästar….
Annars känner jag att jag vill ta en paus från det dagliga bloggandet och kommer mest att publicera redan färdigskrivna inlägg under en tid.
Skrivet
Jag läser ibland frågor på Facebook som handlar om hur man enklast och/ eller billigast fixar till en igenväxt utebana och förslagen är många.
En del köper hundratals liter med ogräs-ättika, anda tonvis med salt men själv rekommenderar jag alltid den hederliga pinnaharven.
Dels är den outslitlig och dels kräver den bara något som kan dra den runt; en bil, en åkgräsklippare eller en fyrhjuling tex. Kostar oftast bara några hundralappar i inköp till skillnad från både ättikan och saltet.
Hittade en gammal bild på hur min utebana såg ut när vi flyttade hit:
Och visst blev det väl en helt ok skillnad efter x gångers bearbetning med harven:
Skrivet
Kollade Frenchie på lina i morse och han travade bättre än igår, det är allt jag kan konstatera så här långt.
Jag ser en svag hälta i vänster varv, ingen i höger, igår var det mer synligt i vänster och även då inte alls i höger.
Och som jag skrev igår om mina hagar är det absolut förståeligt om man som utifrånbetraktare kan känna avund över dom- det hade jag också gjort efter alla år när mina hästar i perioder har stått i långt sämre inhängnader.
Men det är banne mig inte bara positivt med dessa stora, kuperade ytor där vildsvin och sorkar kan härja.
Dessutom finns det mängder med sten under jorden vilket vi om inte annat fick erfara när vi skulle slå ner hagstolparna. Det ”tog emot” på hur många ställen som helst vilket också är anledningen till att stolparna inte sitter med exakta avstånd mellan varandra.
Att Frenchie 2 gånger blivit halt av att leka deltagare i Grand National är för djävligt rent ut sagt och antingen är han hur klen som helst eller så har han haft maximal otur men det värsta är att detta kan hända igen och igen och igen…en miljon gånger! Hur hindrar man en häst från att springa i hagen liksom?
Och vad gäller min ponny så ska han egentligen inte gå i gräshage alls pga tidigare fång och PPID-diagnos men dels har jag inga grushagar och dels skulle hans livskvalité försvinna helt med ett sådant arrangemang (läs grushage) – det är jag ganska övertygad om. Jag såg ju hur detta extremt snälla djur började gnaga på utebanans staket när han var konvalescent efter fången för 2 år sedan och var tvungen att stå där och det är enda gången han ens vidrört något av trä hos mig.
Nog om detta.
Idag har jag tagit i de sista gurkorna så mitt odlade får officiellt anses vara avslutat för i år.
Med tanke på nerlagda insatser och kostnader är jag mycket nöjd och peppad inför våren.
Skrivet
Ibland läser jag om andra djurägare som drabbas av så mycket skador/ sjukdomar med sina djur att man knappt tror att det är sant.
En del som jag känner mer eller mindre väl är jag väl inte jätteförvånad över när deras hästar tex skadas/ blir halta- ibland har jag nästan bara gått och väntat på det för det är inblandat en hel del okunnighet, handhavandefel och dylikt som rent objektivt ökar sannolikheten för skador.
Men man kan banne mig absolut inte förlita sig på någon sannolikhet enkom för ibland blir djur sjuka vad man än gör och hur man än sköter dom, så är det bara.
En bekants hund har tex fått epilepsi- det om något har definitivt inte att göra med hur man skött sitt djur utan är bara en…ursäkta…djävla otur. Och så var det ju också när min egen förra hund fick samma gräsliga sjukdom.
Jag vet exempel på hästar som ridits av en jätteskicklig ryttare, fått hur varierad träning som helst, lång daglig hagvistelse i en jättefin hage med sällskap bla bla bla men lik förbannat blivit halta.
Så skaffar man djur i allmänhet och hästar i synnerhet vill jag påstå att det inte är en fråga om OM djuret någon gång ska bli sjuk/ skadad utan NÄR och HUR OFTA detta ska inträffa.
Mycket går absolut att förebygga men verkligen inte allt!
Skrivet
Förra sommaren fick Frenchie ett oförklarligt tokryck i hagen, sprang som en galopphäst tills jag lyckades stanna honom och blev halt i några dagar av detta race.
Idag hände samma sak!
Jag skulle ta in honom från hagen för att köra till träning för Nina och han tyckte nog att han hade varit ute för kort tid (1 timme) för när jag kom gående så blev det full sken i hagen i några varv.
Han springer ju i princip aldrig i hagen och ytterst sällan så här fort och mycket och uppenbarligen måste han ha sträckt sig, vrickat sig eller vad tusan vet jag.
Det har hänt några enstaka gånger att han i stället för att komma TILL mig har gått IFRÅN mig om jag har velat ta in honom när han bara har varit ute en liten stund men så kunde Vicke också göra och det är inget konstigt tycker jag. Annars är Frenchie tvärtom väldigt ivrig att komma när han ser mig men idag uppenbarligen inte.
Jag får hoppas att hans hälta är snabbt övergående och är den inte det så blir det att ringa och boka kliniktid och så får jag ta det därifrån. Ibland är det verkligen inte kul att vara hästägare! Och stora, kuperade naturhagar är banne mig inte alltid optimala.
Skrivet
Förra veckan fick jag nog och plockade in alla tomater inomhus.
Det hade börjat bli kallt på nätterna och jag ville inte riskera att de skulle bli dåliga så nu har jag bokstavligen hundratalet gröna tomater i olika kärl här hemma.
Av de som faktiskt har hunnit bli röda även om det verkligen tog sin tid har jag gjort livets första tomatsås och är omåttligt stolt:
Skrivet
Vilodag för Frenchie idag och vi fortsätter att vara bortskämda med fantastiskt septemberväder (sol).
Man kan lätt vänja sig vid detta och det har jag nog redan gjort fast jag vet att Skånevädret kan slå om över en natt så att man plötsligt vaknar till frost typ.
Jag gissar att många hästägare drar en lättnadens suck över allt gräs som fortsätter att växa och gissningsvis blev det inte den enorma foderbrist som man med all rätt fruktade i början av sommaren?
Varje dag som hästarna kan beta är ju en dag med mindre stråfoderåtgång och jag ser att en del hästar som jag vet redan var uppstallade vid den här tiden förra året går kvar på sitt bete med gott om gräs.
Skrivet
Sitter och läser denna artikel där domares objektivitet diskuteras.
Själv tror jag aldrig att det går att uppnå millimeterrättvisa i bedömningssporter, det ligger nästan i sakens natur höll jag på att säga men det är också ett faktum man måste förlika sig med om man vill tävla och bli graderad på detta viset.
Och jag tror att de flesta/ alla domare strävar efter att vara så objektiva som de förmår men att man kanske inte alltid kan styra det undermedvetna som man kanske också påverkas av olika mycket? Jag vet inte….
Det pratas en hel del om AI, artificiell intelligens, numera och DET hade varit intressant att se utfallet av om en robot kunde döma en dressyrklass.
Då hade man om inte annat kunnat stoppa snack om att domaren favoriserade eller dömde ner x ekipage av x anledning.
Kanske vi får se detta i framtiden, vem vet?
Hade ni hellre dömts av en robot än av en människa?
Skrivet
Som så ofta försökte jag under dagens ridpass repetera det jag tränade på under gårdagens träning och tänka på Ninas guidande ord, denna gången att Frenchies ben ska kännas som trumpinnar 🙂 .
Och jag tyckte att jag lyckades förbättra galoppen och bytena ett snäpp- mission accomplished!
Skrivet
Mina hästar äter frukost-kraften utomhus och har var sin gummikrubba för ändamålet.
Igår när jag skulle ge Frenchie hans mat kunde jag inte hitta hans krubba i gräset och blev mer än förvånad- krubborna har aldrig någonsin försvunnit på 3,5 år.
Att någon människa skulle ha tagit den bedömde jag som mer än osannolikt; då finns det långt dyrbarare saker att sno och inget annat saknades i eller kring stallet.
Efter att ha tittat mig omkring lite noggrannare hittade jag krubban inne i ponnyns hage och att Frenchie skulle ha lyckats slänga/ släpa den de ca 25 metrarna och sedan kasta den över trådarna bedömde jag som minst lika osannolikt.
Min teori är att en räv har försökt att sno med sig krubban men gett upp efter dessa 25 meter eftersom krubban trots allt väger lite.
Dovhjortarna eller vildsvinen är jag säker på är oskyldiga men jag har ju hört andra hästägare vittna om att rävar har tagit benskydd och annat mindre kring stallen- därav min teori.
Vad tror ni?
Senaste kommentarer