Dagnes träning blev förlagd till vårt ”lilla” ridhus (knappt 20 x 40 meter) eftersom vi håller på att lägga in spån i det stora (22 x 64) under dagen.
Jag undviker i görligaste mån att rida i det lilla ridhuset (händer kanske 5 gånger om året max), just pga storleken men idag fick det bli så, hellre än att avboka träningen.
När vi skulle börja sa jag till tränar-Birgitta att jag nu ville skärpa kraven och nog fick jag som jag ville alltid…
Birgitta började med att kräva att jag skulle skritta (och senare galoppera) på väldigt korta tyglar, en ”övning” som jag hade förträngt sedan Décima-tiden men som blev lika avslöjande med Archie som den var med mitt långt stelare sto.
Det som avslöjades var att Archie, ju mer man kortar tyglarna, går långsammare och långsammare = tappar bjudning och bakbensaktivitet. Han blev klart störd av att ramas in så pass mycket mellan skänkel och hand och fick han inte längre tygel så ville han inte skritta på lika aktivt som med den längre tygellängden.
Jag har ofta hävdat att ett av de absolut vanligaste ryttarfelen är att man rider med för långa tyglar och egentligen är det ju inte alls konstigt eftersom det oftast är lättare att rida på detta vis. Lättare eftersom hästen har en större ram = behöver ofta inte aktivera bakbenen lika mycket. Så lång tygel = nöjd häst som känns behagligare att rida på (eftersom kraven är mindre).
Sedan beror det så klart på hur mycket hästen NATURLIGT är på bakdelen/ benen, på de riktigt gymnasticerade hästarna märker man som ryttare säkert inte så stor skillnad mellan ridning på extremt korta och längre tyglar men uppenbarligen är inte min häst där än.
Över huvudtaget är detta något jag genomgående måste arbeta med och tänka på; att inte tappa farten (bjudningen) så fort jag inte nöjer mig med att bara rida rakt fram eller på stora volter.
Det är nämligen samma sak när jag vill flytta Archie sidvärts, både på volt, långsidor och i skänkelvikning från den ena långsidan till den andra. Genast vill han sacka av och tappa bjudning.
För att aktivera bakbenen mer och tvinga Archie att sätta sig mer på dom fick jag idag bland annat trava och galoppera längst långsidorna med bakdelen på spåret och framdelen innanför. Jag skulle dessutom försöka att ställa Archie INÅT (för att komma åt yttertygeln) i galoppen och det var jobbigt och inte så populärt.
Något som var ännu svårare att göra var att galoppera i sluta utmed långsidorna. Archie ville i vänstervarvet inte lämna spåret med bakdelen utan trängde in mot sargen så att han nästan snubblade på den.
Nu har jag fått några övningar att öva på i min ensamhet och jag tror att det kommer att gå lättare redan nästa gång vi provar. Det är ofta så med Archie; först är han ganska oförstående och/eller tycker att det är jobbigt men oftast lossnar det ganska snabbt.
Viktigast är nog min egen vakenhet för risken att tappa bjudning; jag måste helt enkelt vara snabbare med att kräva rapphet i bakbenen och inte nöja mig med så lite som jag gjort hittills.
Det är väl klart att din häst tappar bjudningen när du helt plötsligt bara kortar dina tyglar. Du måste ju självklart börja bakifrån. Genom att jobba bakifrån och framåt så kortar sig din häst fram av sig självt och höjer sin hals och nacke. DÅ kortar du dina tyglar. Du kan ju inte dra ihop honom framifrån samtidigt som du driver på med skänklarna. Snacka om generalfel hos både ryttare och tränare.
Sorry, jag uttryckte mig åter oklart!
Jag satt/ sitter givetvis inte och bara kortar tyglarna utan att driva hästen framåt först men det jag ville komma till är att bjudningen tappas för mycket när tyglarna blir korta.
Det ska ju inte behövas ”järnskänklar” för att hästen ska fortsätta att gå i samma tempo när tyglarna kortas upp men jag känner för lätt och för fort att Archie inte vill bibehålla tempot om jag slappnar av i skänklarna utan att ge efter i handen. Och visst…LITE långsammare kan det förvisso få lov att gå när man kortar upp hästen men som det känns nu är det FÖR sakta (för stor skillnad).
Ja, men det beror ju enbart på att du har för lite bjudning bakifrån. Då är det ju bättre att arbeta med övergångar osv. tills han kommit igång mer bak och orkar bära sig i den ”kortare” form du beskriver. Eller?
Jag kommer att arbeta BÅDE med rena övergångar men också med samlande/ stärkande rörelser som öppna och sluta (i både trav och galopp) för att stärka hästen. Givetvis utifrån hans nuvarande förmåga, ålder, ork etc.