Månadsarkiv: juni 2010

Onsdag- en vecka går fort

Idag ägnade jag mig åt lite mer ”allvar” i skritten- inga långa tylgar som vid uteritterna de senaste dagarna utan nu var det skritt på tygeln i ridhuset.

Gjorde också lite sidvärtsrörelser i skritt samt övegångar mellan trav och skritt på långsidorna.

Imorgon har det gått en vecka sedan jag var hos veterinären sist och tiden har faktiskt flugit fram.

Eftersom ordinationen var att jag skulle prova att sätta igång Archie efter just en vecka så kommer jag att försöka gör det- under förutsättning att Archie känns ohalt på böjda spår vill säga.

Annars skrittar jag på och kontaktar veterinären om han fortfarande inte känns 100 % ok.

Ordpolisen i tårar!

Som den trogne bloggläsaren vet har vi flera gånger diskuterat det här med språket, stavning osv på bloggen.

Jag är själv mycket intresserad av det skrivna ordet och anser nog att jag behärskar det svenska språket tämligen väl för att vara avkomma till två invandrare som kom hit i vuxen ålder :=)!

För ett tag sedan hittade jag en blogg som nästan fick mig att gråta och då var det inga glädjetårar som fälldes kan jag lova.

Jag kan bara hoppas att detta barn (en tonåring) medvetet skriver så här på sin blogg och ingen annanstans för detta var i ärlighetens namn ett av de värsta exemplen på hur man kan förstöra det skrivna ordet totalt!

Sedan måste jag säga att jag känner mig tveksam för detta är långt ifrån det enda exemplet på att barn numera inte tycks kunna skriva- jag ser det i hur många ungdomsbloggar som helst!

Kan barn idag inte skriva, stava och uttrycka sig eller driver dom med oss vuxna?

Vad tror ni?

Läs och rys:

Heloww
idao har jag vatt på stranden me xx hadde as ball det kom typ två blattar o börja fråga hur gamla vi va o då sa vi 25 o han bara : oh fan då e det ju typ olagligt att bara prata med er!’
Han va 19¨!!!!!!
o imon ska vi ti stranden igen o det e dom som äger kiosken så dom kommer typ värsta va helt konstiga, iaf vilka ser man i kämpinge imon då ?

Vad för mycket foder kan ställa till med- exempel från verkliga livet

Asfet….

Dunderfet….

Megafet…

Monstruöst fet….kalla det vad ni vill men det är lika illa alltihop….

Igår lovade jag er att berätta om 2 hästägare som av okunskap och (får man väl anta) välvilja fodrade sina hästar så tokigt som det bara kan bli.

Det första exemplet tycker jag är det mest skrämmande; inte för att hästen tog den största skadan (kanske) men för att hästägaren tillika arbetade som ridlärare och genom denna position borde vara ett föredöme för sina elever och blivande hästägare som han var anställd att utbilda.

Ridlärarens egen häst var av den större modellen (ett halvblod), inte bara höjdmässigt utan även ”på bredden”.

Av någon outgrundlig anledning ansåg ridläraren att hästen skulle äta 4 kilo havre varje dag trots att den reds ytterst sporadiskt (endast några dagar i veckan) och då utan att anstränga sig över hövan.

Hästen var till en början tämligen yster på denna ranson och sprang runt som galning i hagen vilket ridläraren inte alls såg som någon negativt eller som en skaderisk trots att hagen som hästen gick i var tämligen liten.

Allt eftersom åren (!!!) gick med samma foderstat blev hästen dock fetare och fetare, reds mindre och mindre och till slut hade den försjunkit i något som jag närmast skulle vilja beteckna som apati.

Trots allt detta foder var hästen håglös och slö och några ruscher i hagen var det inte längre tal om.

Detta exempel tycker jag bara visar väldigt tydligt vad som händer om man ger en häst så mycket mat att den blir fet och däst.

Och om ni tänker efter och jämför med er själva hur ni tex mår efter ett rejält julbord eller dylikt- har ni lust att hoppa upp från matbordet och börja träna inför Stockholm marathon? Nä…just det! (jooo…ni vill kanske börja motionera och börja leva sundare men just då skulle ni inte orka springa ens om någon tvingade er….).

Det andra exemplet kunde ha slutat värre än vad det gjorde men ibland måste även den korkade ha lite tur.

I det fallet handlade det om en hästägare vars häst var konvalescent efter någon form av ryggoperation.

Hästen var ordinerad boxvila under en lång tid (minst 1 månad om jag minns rätt) och vad gör hästägaren?

Jo, fortsätter att ge hästen kraftfoder, förvisso inte lika mycket som tidigare men dock ca 1 kilo om dagen samtidigt som stråfodret minskas av rädsla för att hästen nu ska bli tjock ”eftersom den inte får någon motion”.

Det hör till saken att hästen redan innan stråfodret drogs ner var snarare liiiite för tunn än för tjock men som sagt- stråfodret skulle minskas medan kraftfoder skulle fortsätta att ges.

Jag kan inte än idag begripa varför det var så viktigt med detta kraftfoder för en helt stillastående häst- så vitt jag vet finns det affärer som säljer både morötter och betfor vilket mycket bättre gynnar en mage som ”står stilla”.

Det gick inte lång tid förrän hästen fick ett lättare kolikanfall med denna foderstat och det var ju bara ren tur att koliken släppte så fort som den gjorde och att det inte tillstötte några komplikationer.

Ja som ni förstår så ligger det här med foder mig varmt om hjärtat och om jag bara kan få någon enda läsare att tänka efter och göra mer rätt än dessa två knäppgökar så är jag nöjd. För det finns massor av okunskap om utfodring av hästar- jag ser det hur ofta som helst faktiskt!

Tisdag- och ännu mer sol!

Det ser ut som att vi är inne i ett härligt högtrycksområde- det har varit flera soliga dagar i rad och så även idag.

När jag kom hem från jobbet igår kunde vi sitta ute och grilla och när jag gick hem från stallet vid 20.00 var det fortfarande tillräckligt varmt för att gå i ett tunnt linne. Härligt!

I morse skrittade vi ut i det fina vädret och det blev även några varv i trav i ridhuset.

Om allt känns som idag blir det mer trav imorgon- hoppas!

Energi in och energi ut = enkel matematik!

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg där jag ondgjorde mig över de hästägare som envisas med att göda sina feta hästar med kraftfoder i tron att detta ska göra hästen pigg medan de drar ner på stråfodret till ett minimum.

Fetma verkar vara en (av flera) utlösande faktorer vad gäller fång även om det därmed inte går att sätta ett likhetstecken mellan just fett och fång. Det finns hästar som rullar fram som aldrig kommer att få fång så länge de lever och magra diton som får fång mitt i vintern utan att ha sett ett grässtrå och givetvis allt däremellan- precis som det är i det många gånger orättvisa livet.

När det nu har blivit så vanligt med just fetma och fång så hör jag diskussioner både här och där om hästars utfodring osv och även om det enligt mig är jättebra att ”folk” har blivit mer observanta på dessa välfärdssjukdomar så får jag nog ändå säga att vissa går till ytterligheter åt andra hållet och det kan jag inte heller tycka är sunt.

Av rädsla för att hästen ska bli fet och/ eller få fång har vissa hästägare nästan börjat frukta gräs maniskt och de väljer i många fall en grushage framför en gräs-dito, även sommartid!

Har man en gång haft en fånghäst kan jag förstå att man inte vågar ta några risker (med just den hästen) även om jag själv gör det men har man en helt ”normal” häst kan jag faktiskt inte förstå denna överdrivna rädsla.

Om man nu är rädd för att hästen ska bli fet av gräs är det väl bara att dra ner på hö/ensilage-mängden som hästen får de timmar den står på stall, eller?

Man kan ju också dra ner på kraftfodret eller rent av ta bort det helt?

När människor vill gå ner i vikt finns det inga mirakelkurer eller genvägar även om många bantare vill tro detta och de som säljer dylika produkter påstår detsamma.

Den enkla matematiken är att man måste göra av med mer energi än vad man stoppar in i gapet om man vill minska i vikt och detsamma gäller även för hästar, tro mig!

Vet man att man av någon anledning ska rida mindre (pga hälta eller en viloperiod tex) så bör man ge hästen mindre mat och vet man att hästen ska äta gräs 8 timmar om dagen när den i vanliga fall står i en grushage motsvarande tid så måste man dra ner på fodret om man inte vill att hästen ska bli tjockare- så är det bara.

Givetvis är hästar individer precis som människor- en del lägger på sig lättare än andra, ännu en av livets orättvisor :=).

Sedan finns det hästar som ALLTID dras med en tyngre buk vad man än gör och min erfarenhet är att man OFTAST kan se detta på hästen relativt tidigt i ålder.

Om man vill ha en kvick tävlingsindivid eller man av andra orsaker vet med sig att man inte vill ha en tjockis bör man därför verkligen avstå från att köpa en köttbulle hellre än att tro att man någon gång i framtiden ska lyckas banta ner detta djur.

Det är oftast (åter igen enligt min erfarenhet) tämligen utsiktslöst så vida man inte svälter hästen och därmed gör den olycklig och arg och annars kommer man att gå och reta sig på detta i alla tider aldeles i onödan.

Sååå ont om hästar finns det inte i Sverige att man tvunget måste köpa ett fetto och gör man det ska man veta vad detta i så fall kommer att föra med sig, dvs oftast inget bra!

Imorgon ska jag berätta om 2 helt galna exempel på hur 2 hästägare av okunskap och/ eller välvilja valde att fodra sina hästar och vad detta ledde till. Denna gången tar jag inte upp hur jag själv bidrog till att Archie fick fång- den historien har ni hört till leda och det kan nu vara dags för andra att skylta med sina dumheter!



Den i princip enda av våra 10 gräshagar där hästarna kan gå och BETA i egentlig bemärkelse. Övriga hagar erbjuder bara lite sysselsättning i form av ”gräs-ryckande” men det kan vara aldeles tillräckligt för vissa.

Två av mina älsklingar!

Hur jag ska få ihop en bild på alla TRE älsklingarna lär bli ett projekt….

Eller…jag skulle nog kunna rida hem med Archie till vår trädgård och där locka ut maken.

Fast då lär inte Archie få sitta i knät…..

Veckan som gått i text och bilder

Även om den här spelevinken ser nöjd och glad ut kan jag inte påstå att han gjorde mig varken nöjd eller glad i förra veckan.

Jag hade hoppats och trott att Archie skulle vara ohalt och fit for fight men så var inte fallet (fallet= vilken ordvits i sammanhanget förresten).

Jag har alltid hävdat att Archie är en hårdhudad tuffing men antingen har han blivit mer klen med åren eller så fick han verkligen en rejäl smäll på sitt ben när han snavade för veterinärkollen förra torsdagen visade att han fortfarande inte travar helt rent.

Nu är i alla fall hoven röntgad, senorna ultraljudade och böjprov visar ingen förstärkt hälta så förhoppningsvis ska det onda släppa och jag kan börja rida om några dagar.

Efter att detta underbara hö, som lukade sååå gott, hade skördats fick vår anläggning en ny ridbana, se nedan.

Jag är lite ”dubbel” i hur jag ska förhålla mig till banan- å ena sidan skulle jag önska ganska mycket regn för att den ska mjukas upp och bli mer ridbar men å andra sidan vill om inte annat JAG ha sol och värme efter så många månaders kyla.

Nu när värmen äntligen har kommit så blir det också mer tid i trädgården och grillen har gått på högvarv under ledigheten.

Min nya favorit är lax i folie men även några grillspett går alltid ner.

Att en skåpbil kan byggas om till mycket fick jag bevis på i lördags då Soya och jag var i Tommarp för hennes första hundkapptävling (där hon för övrigt och föga förvånande kom sist :=)).

Detta fordon såg ut att innehålla allt en hundkappare rimligtvis kan behöva och så även några burar med de viktigaste attributen- själva hundarna!

Måndag- mer sol!

Denna bild är jag väldigt nöjd med! Det ser ju nästan ut som att jag har en GLORIA, ha ha!

Djuren börjar bli vana vid att jag stannar till då och då på våra turer och börjar fumla med I-phonefodralet och ta en massa bilder :=).

Klockan är 06.05 och vi har precis påbörjat vår skrittrunda i det vackra vädret.

Skenet bedrar (2 hundbilder)

Visst ser hon 100 % avslappnad ut, min lilla doggy?

Fast bilden är bara ett bevis på hur man kan luras med kameran för jag råkade knäppa av I-phonen precis när Soya blundade……

….och i stället är detta en mer ”rättvis” bild.

Soya tittar längtansfullt bort mot hundkappbanan och undrar säkert när det ska bli hennes tur :=).

Och de som ser henne IRL instämmer nog i att hon är allt annat än ”sovande” när det vankas ”springning”- nog för att hon är långsammast men i iver är hon absolut topprankad :=)!

Underbar söndag!

Dagen idag har verkligen varit underbar på alla vis!

Redan 06.00 gav jag mig ut med djuren på den numera sedvanliga tömkörningsturen men idag passade jag också på att tömköra några varv i trav på vår nya gräsbana.

Personligen tycker jag att underlaget där är för hårt för ett regelmässigt dressyrpass men jag tyckte gott att Archie kunde tåla att trava några varv på töm där för att jag skulle kunna bilda mig en uppfattning om hans status vad gäller ev hälta.

Tack och liv såg jag ingen, hälta alltså, så det går ju åt rätt håll.

Eftersom det var jag som hade stalljouren (vilket vi har var 7:e söndag) var det jag som fick släppa ut alla hästarna i hagen- något jag ändå brukar göra på helgerna (självpåtaget) så det var ingen större skillnad.

Hemma la jag mig i en solstol vid lunchtid och har faktiskt redan fått lite färg på den vinterbleka kroppen.

Även idag blev det grillad lax till middag (sååå gott) och nu njuter jag av en god glass i solstolen.

Vädret har varit helt fantastiskt- otroligt varmt och med strålande sol- exakt så som jag vill ha det.

De som till skillnad från mig inte rider i ottan tycker nog inte att det är så skönt att rida när det är så varmt men jag har ju inte dom bekymmerna.

Nu återstår hagintag vid 19.00 och fodring och så hinner jag nog läsa ut min bok, ”En nästan vanlig man” av Buthler & Öhrlund.