Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 56 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och mina två hästar, Frenchman och Baltazar på en gård vid Björnstorp i Skåne. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 11 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. Baltazar, 26 är mitt vackra hagsmycke och pensionär. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ahhhh…äntligen träning för Nina…känns som att det var en evighet sedan (25 dagar sedan to be exact) och jag har längtat.
Och jag blev tack och lov inte besviken.
Underlaget i Granelundshallen är såååå bra tycker jag och passar Frenchie bättre än tex fibersand och vi fick till ett utmärkt pass.
Nina och jag är helt överens om att jag måste få bytena luftigare, galoppen lite mer ”uppe” över lag och att det går att variera traven rejält och få den riktigt, riktigt flott om jag rider ”som jag ska”.
Att växla mellan passage, samlad trav, arbetstrav och mellantrav hela tiden; ”leka med traven” är en del av ”nyckeln”, att rida fram ur passage är en minst lika stor del.
Frenchie har ju relativt lätt för passage, annars fattar jag att man inte kan ge detta råd som en ”allmän lösning/ förbättringsåtgärd”.
På tal om inlägget med hunden som åt upp en strumpa och fick åka till djursjukhuset för att kräka upp den undrar jag om man inte hade kunnat få detta kräkmedel att ha hemma ”just in case”?
Det finns ju hundar som tämligen ofta sväljer allt möjligt mer eller mindre farligt och att åka skytteltrafik till veterinären torde bli ganska kostsamt och dessutom kanske man har lång väg dit.
Jag fattar absolut att dylika medel inte bör delas ut ”till höger och vänster” men har någon varit med om att man kan få medlet och ge själv?
Har sagt det förr och säger det igen; vill man satsa på en billig men hyfsat fin trädgårdsblomma ska man köpa några krukor ”Stjärnöga”.
Kolla så fina de är idag, mer än 4 månader efter inköp (21 april).
Frenchie fick jobba på utebanan och själv har jag förutom ridningen jobbat med att mocka hagarna lite (att gå över dom helt skulle ta en hel dag gissar jag) och tvätta den lilles boxväggar inför hösten.
Jag kör metoden ”hellre lite i taget än allt på en gång” så Frenchies box får vänta någon dag.
Det är inte jätteovanligt att både inackorderade och stallägare ”kastar skit” (tack och lov inte bokstavlig ha ha ha) på varandra på sociala medier.
Jag kan förstå båda sidor efter att själv ha haft hästar inackorderade i +30 år och det finns så många anledningar till att det skär sig mellan dessa grupper.
Bristen på tydlig kommunikation, helst skriftlig är en STOR bov i dramat enligt mig, stallägares konflikträdsla eller motsatsen, en lynnig personlighet vars reaktioner/ regler och åsikter skiftar fortare än man hinner blinka likaså.
Jag har själv irriterat mig vansinnigt på en del inackorderade hästägare och är ganska säker på att både andra inackorderade och stallägare har känt samma känslor gentemot MIG- av olika anledningar.
Nyligen läste jag om en stallägare som var arg över att en inackorderad flyttat utan att mocka sin hage.
Det kan man absolut tycka ”hör till” men vad man tycker och vad man kan kräva ersättning för i efterhand är skilda ting och ibland är det bättre att inte slösa sin energi på att bli arg om det ändå inte leder till något.
Jag har själv råkat ut för lite allt möjligt på detta tema; ibland kanske beroende på hur man tolkar saker?
Jag blev tex ombedd att mocka en hage med halvmeterdjup lera där bajs frusit fast mitt i vintern. Inte så lätt utan att knäcka både egen rygg och redskap….
I ett annat fall tyckte stallägaren att jag hade mockat dåligt – jag höll inte med. Dessutom VAR det flera synliga bajshögar i hagen jag tilldelades när jag flyttade dit medan jag mockade allt jag fick upp när jag flyttade.
Denna stallägare hade dessutom alla chanser att kontrollera min städning innan jag körde iväg (hen var på plats) men valde i stället att skicka ett surt sms nästa dag.
Mina tips till stallägare som vill undvika dylika situationer i framtiden är följande:
1.Ha mycket detaljerade krav inskrivna i era kontrakt där det även ska framgå vad som händer om kraven inte följs.
2.Bestäm tid för ”slutbesiktning” med hyresgästen så att det inte blir snack/ tjafs i efterhand när personen väl har flyttat och ord står mot ord.
3.Ha ordentliga redskap för rengöring av box och hage. Du kan inte kräva att en inackorderad ska äga/ ta med sig egna kvastar/ grepar/ whatever och om dina egna redskap är halvtrasiga får du kanske skylla dig själv om rengöringen inte blir optimal.
Idag var det väldigt mycket mer höstkönsla än tidigare dagar/ veckor och inte EN ENDA insekt i skogen.
Just den avsaknaden var varken jag eller Frenchie det minsta ledsna över, flugor kan vara väldigt irriterande och bromsar ska vi inte prata om.
Båda mina hästar har flugluvor konstant i hagen och jag ser ofta hur deras kroppar är helt insektsfria medan det sitter massor av djur utanpå luvorna.
Jag tror att deras ögon hade börjat rinna direkt utan skydd så det är ett enkelt sätt att slippa detta.
Idag har jag också haft hovslagarbesök och vi konstaterade att Frenchies hovar hade växt massor trots att det bara var 6 veckor sedan senaste skoningen.
Men så kan det bli sommartid så jag borde med facit i hand bokat besöket till en vecka tidigare.
Jag vill inte ligga på några gränser vad gäller hovarna och tror det kan kosta mer än det smakar…framför allt om hästen trampar av sig en sko så att man ändå får ta ett extrabesök för detta och skapa merjobb för både sig själv och hovslagaren.
Nu debatteras det åter om ”barfota vs skoning” och denna artikel tycker i alla fall jag är nyanserad.
Det blir ju gärna så att det bli ”vi mot dom”, att man drar alla över en kam och hävdar att något visst är det bästa bla bla bla utan att se till individen.
Vicke gick tex med aluminiumskor hos mig i många år och jag gav t.o.m. hans nya ägare skriftlig information om att JAG avrådde från att ändra denna för honom mycket välfungerande skoning.
För att ta just Vicke som exempel skulle jag inte drömma om att låta honom gå oskodd; jag kan nästan garantera att han hade blivit frambenshalt tämligen omgående eftersom han hade så känsliga sulor.
Inte vet jag om man efter en väldigt långt tid hade kunnat få honom att fungera utan skor men den smärta som detta hade orsakat honom under invänjningstiden skulle jag definitivt inte kunna försvara på något vis.
Den lille har ”så klart” inga skor men han rids ju över huvudet taget inte och går i en mjuk gräshage där han till 99% strosar och extremt sällan travar eller galopperar.
Frenchie fungerar väl med järnskor och då ser jag ingen anledning att ”väcka den björn som sover” men däremot har jag en dialog med veterinär, hovslagare och tränare kring hans hovar och förlitar mig långt mer på deras åsikter än vad ”alla andra” eventuellt har för åsikter.
Vad jag gillar med artikeln är att den höjer ett varningens finger för att barfota inte är för alla och att det kan kosta mer än det smakar att dra av skorna och/ eller anlita någon ej utbildad.
Det är också bra att det lyfts att vad proffsen gör verkligen inte alltid kan appliceras på hobbyryttarens hästhållning och att barfota sällan betyder just barfota, dvs utan någon som helst plastning, skyddsboots eller whatever.
Vad mycket mer nöjd med synen som mötte mig när jag skulle rida idag – så här fick Frenchie gärna se ut varje dag och inte som den gyttjebrottare han försökte efterlikna igår.
Gårdagens myckna regnande gjorde gott för utebanan som svalde all vätska med hull och hår och efter harvning blev det tio-top.
I eftermiddags var vi och åt middag i Lund och gick därefter och såg ”Där kräftorna sjunger” en film som en vän rekommenderade och jag blev INTE besviken trots höga förväntningar (jag har inte läst boken).
Igår var jag och Henrik och lärde oss grunderna i att dreja via en kurs som vi anmälde oss till för några månader sedan.
Det var sammanlagt 8 deltagare och läraren med sin medhjälpare och kursen höll på i 2 timmar- helt lagom.
Att dreja tyckte jag var svårt så det var tur att man kunde få mycket hjälp annars hade det nog inte blivit mycket av varken min eller de flesta andras degklumpar.
Henke var en natural vilket inte förvånade mig- hans noggrannhet kom bra till pass för när man drejar kan man verkligen inte hafsa så som hans fru vill göra ibland 🙂 .
Och ärligt talat…inte för att han är min man men hans alster blev bäst av allas!
En annan kvinna gjorde 2 ungefär lika fina grejer men hennes var enklare (2 fat) medan Henrik hann med 3 saker och var ändå klar först av alla.
Läraren kommer att glasera våra alster och sedan kan vi hämta dom om ca 3 veckor.
Innan vi började:
Henke jobbar på:
Henriks alster är de tre närmast i bild:
Henriks 3 alster till vänster, mina till höger. Mina ser finare ut på bild än i verkligheten ha ha:
Kolla vilken syn som mötte mig i morse när jag skulle rida och Frenchie hade varit ute i hagen i en timme…
Han är fullkomligt perfekt på många vis men har nog varit gyttjebrottare i ett tidigare liv till skillnad från Vicke som nog var en prinsessa på ett fint slott?
Vicke:
Hmmm…över en hektar gräshage….inte en mikro-millimeter jord eller grus någonstans. Vågar man rulla sig tro?
Tål att tänkas på…tål att tänkas på….
Tänk om det trots allt finns SMUTS under gräset!?!
Jag får fundera lite till….
Frenchie:
Hmmm…över en hektar gräshage….inte en mikro-millimeter jord eller grus någonstans. Fuck! Hur gör jag nu!?!?
Jag får krafsa och krafsa så jag får upp något vettigt material att rulla mig på. Jaaaa….så gör jag!
Annars har det regnat i princip hela dagen- välbehövligt!
Jag red i ridhuset för första gången på evigheter och tränade mest på övergångar och halter.
Konstaterade att mina budget-speglar för 600:- funkar helt ok till det sistnämnda.
Senare på dagen deltog jag och Henrik i en drej-kurs i Malmö; mer om detta imorgon!
Igår, precis medan jag satt och skrev med en vän på Messenger skriver vännen att hennes hund i detta nu svalt en liten nylonstrumpa !?! Hon såg det hända men hann inte ingripa eftersom hunden svalde snabbt som ögat.
Vännen frågade vad jag trodde om det hela och jag, som vanligtvis är rätt så kall och låter mycket gå över av sig själv utan att hetsa upp mig skrev direkt att hon borde kontakta First Vet för en videokonsultation.
Hunden verkade helt oberörd men jag blev mest orolig för att den är förhållandevis liten (under 10 kg) och hur en strumpa skulle kunna passera genom hela hunden och ut ur rumpan tedde sig för mig bekymmersamt.
Som tur var fick vännen kontakt med First Vet inom 20 minuter och fick rådet att köra till djursjukhus (varför händer alltid sådant här 22.00 på kvällen???).
Doggy fick åka den mycket korta färden till närmaste Evidensia, fick kräkmedel och min vän fick…..en räkning på 5.000:-.
Nu kommer väl försäkringen att ta en del men ändå….
”Komiken” med denna hund är att den är extremt kräsen och kräver handmatning för att äta MAT men en strumpa går tydligen bra 🙂 🙂 🙂 !!!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer