Inlägg i kategorin Tillbakablickar

Tillbakablickar: hästen som inte fick något hö

Idag såg jag av en slump en annons för höpellets; det var en privatperson som ville sälja några säckar pga felköp.

Jag konstaterade att kilopriset (över 20:-) hade avskräckt mig i alla fall men det fick mig också att minnas ”hur det kunde gå till förr”.

Idag, och med de kunskaper som finns och sprids om hästars olika grundläggande behov hoppas och tror jag att det jag ska berätta om inte hade fått förekomma….

På ”min” ridskola hade vi för +30 år sedan en lektionsponny som hostade.

I ett försök att minimera detta ställdes ponnyn på pappersströ (strimlat papper) och den utfodrades endast med några kilo grönpellets/ dag.

Jag får låta det vara osagt om vi eventuellt även gav den lite havre (inte som jag minns) men något stråfoder what so ever fick den inte !!! Alls!

Att ponnyn var hungrig som fan tror jag bevisades genom att den kunde äta/ slicka upp en hel saltsten (de där stora blocken man har ute på beten) på ingen tid alls…mycket annat fanns inte att stoppa i munnen när pelletsen var uppätna!

Att detta djur inte fick kolik tycker jag idag är ett under, bortsett från allt annat.

Idag är jag rätt säker på att man antingen hade ställt ponnyn på lösdrift (dvs tagit den ur lektionsverksamheten) eller gett den uppblött hö/ hösilage så att den fick tuggbehovet tillgodosett!

Tillbakablickar: jag deltar i forskning

Jag har väldigt sällan ”bara” haft ett heltidsjobb utan har ofta också haft alla möjliga extraknäck.

Härom dagen, när jag stod och borstade tänderna 🙂 kom jag plötsligt ihåg ett av de ovanligare sätten jag drygat ut mina inkomster på!

Till mitt försvar vad gäller just detta ”jobb” måste jag anföra att jag var ung och behövde pengar på ett annat sätt än idag; nu skulle jag definitivt inte ställa upp på det jag gjorde då ha ha ha.

Jag gick vid denna tidpunkt på gymnasiet och på skolan gick det ut en förfrågan om vi var intresserade av att delta i ett forskningsprojekt mot ersättning.

Ersättningens storlek har jag faktiskt glömt men det jag minns mycket väl var att jag och en klasskamrat deltog och det vi skulle göra var att under x dagar (5-7 kanske) låta bli att borsta tänderna!

Vi skulle därefter besöka tandläkarhögskolan som låg granne med vårt gymnasium och där skulle en tandläkare (?) skrapa bort plack från våra tänder i undersökande syfte.

Mer än så minns jag inte och tror aldrig att jag fick ta del av forskningsresultaten.

Men både jag och klasskamraten gjorde detta x gånger (dvs lät bli att borsta tänderna) – inte något jag hade varken vågat eller velat utsätta mina tänder (eller omgivningen ha ha ha) för idag!

Tillbakablickar: tömkörningen som inte blev som den skulle

Gårdagens inlägg om personen som var missnöjd med tömkörningslektionen fick mig att minnas en liknande händelse som utspelade sig för många, många år sedan.

Jag stod uppstallad på en stor ridskola i Malmö och en mycket känd ”tömkörningsguru” skulle komma dit och visa oss ”hur man tömkör”.

Vi var kanske 10 personer varav flera aldrig hade tömkört över huvud taget; jag och någon person till hade gjort det en hel del.

Gurun skulle visa på en häst som var välutbildad och utan att gå in på detaljer så blev gurun väldigt arg på hästen, gick på den otroligt hårt så att det stackars djuret nästan klättrade på sargen.

Vi kan som sagt lämna själva detaljerna därhän men det som chockade mig oerhört var att både hästens ryttare (mycket erfaren, med mångårig hästvana och ”skinn på näsan”) och alla andra inte tycktes reagera det minsta på guruns beteende.

Att man kan behöva korrigera en häst, ibland till och med mycket må vara hänt men när man ser en häst som bara verkar fullkomligt hysterisk, helt liksom oförstående till vad tömföraren vill och på en visning för mestadels okunniga personer…..då har man som visare dels gått över gränsen rejält och dels har man verkligen inte lärt dessa nybörjare ”hur man tömkör”.

Att hästens ordinarie ryttare lät sin häst ta emot…tja…jag vill om inte annat kalla det psykiskt våld (ett jäkla piskande även om jag har förträngt om det var direkt på hästens kropp) chockade mig nog mest, att ingen faktiskt sa något eller avbröt det hela tillskriver jag måhända att ingen fann sig i stunden eller vågade säga ifrån, inte heller jag sorgligt nog.

Men övriga deltagare verkade liksom inte ens brydda/ ifrågasättande medan jag marscherade iväg argt efter ”uppvisningen” medan övriga stannade kvar för att prata/ fika (minns ej för jag var så arg).

Det hela var en upprörande upplevelse för mig men jag lärde mig i alla fall att vara mer vaksam i framtiden och vikten av att säga ifrån, även om det är obehagligt.

Det är nog lätt många gånger att man helt enkelt inte finner sig där och då och detta parat med att många människor är konflikträdda gör att det är lätt för utomstående att tänka ”men varför sa ingen något” medan det för de närvarande inte går upp förrän i efterhand vad de borde ha gjort.

Tillbakablickar; jag ställer en radiofråga

Allt prat om hobbyodling och gårdagens inlägg om detta fick mig att minnas något från stenåldern eller närmare bestämt från när jag gick i högstadiet.

Jag var en extremt ambitiös elev som tog mina läxor på största allvar och skötte allt kring dom minutiöst.

Bland annat kunde jag ofta sitta vid mitt skrivbord och göra dessa medan jag lyssnade på olika radioprogram (ja jisses…jag låter ju inte klok).

Hur som helst…vid något tillfälle måste jag ha lyssnat på ett program om hobbyodling och man kunde där även ringa eller skicka in frågor om detta ämne.

Huruvida jag var galen nog att faktiskt lyfta luren eller jag slösade ett frimärke på att skriva har jag förträngt men jag minns däremot utan minsta problem vad jag frågade 🙂 🙂 🙂 !

När jag kom till skolan x tid senare blev jag nämligen haffad av en lärare som hade hört min fråga och kommenterade detta (att hon hört frågan och svaret på radion) och jag trodde jag skulle skjunka genom golvet….så pinsamt tyckte jag att det var.

Vad frågade jag då?

Jo….om man kunde odla morötter i kruka !?!?!

Varifrån jag fick denna mycket märkliga fråga minns jag absolut inte, inte heller om jag själv hörde svaret i radion eller bara fick det återberättat av läraren men jag har bestämt för mig att svaret var att man kunde göra det 🙂 !

Jag provade aldrig och ställde heller aldrig någonsin mer radiofrågor 🙂 🙂 🙂 !

Tillbakablickar: hästen som ville bli körhäst

För ett tag sedan, medan jag mockade mina hagar, ställde sig B flera gånger väldigt nära kärran, ungefär så som ni ser på bilden.

I hans fall tror jag dels att det handlade om att han ofta är väldigt sällskaplig när man utför just denna syssla och dels kanske att han ville ha något att klia sin rumpa mot 🙂 !

Men när jag såg honom kom jag att tänka på ett minne som jag inte tänkt på på hur många år som helst men som jag hade lite roligt åt på den tiden det begav sig:

Om jag hade min dåvarande häst Heron uppbunden på stallgången medan jag mockade och skottkärran stod någonstans bakom honom trampade han omkring ända tills han stod med båda bakbenen mellan skalmarna.

Då fick han liksom ro och eftersom han vanligtvis var mycket stillsam skojade jag om hans beteende och undrade om han kanske hade någon önskan om att spännas för en vagn och bli körd 🙂 !

Det var verkligen enda gången han steppade omkring på gången men så fort han stod mellan skalmarna var han hur nöjd som helst 🙂 !

Tillbakablickar: när jag hade en sponsor

Jag har flera gånger berättat om hur jag kan ha och använda saker i ”tusen år” och det gäller allt möjligt; möbler, kläder eller som man kan se på bilden ovan; hästutrustning.

Ländtäcket på bilden är nästan 20 år gammalt och en av ytterst få saker jag sponsrats med under min tid som hästägare.

En häst jag ägde tidigare, Décima, var, tyckte jag själv i alla fall, ganska lovande som unghäst.

Hon startade dressyr 4 gånger som 4-åring och var placerad i samtliga starter (vann en) och jag planerade en lång dressyrkarriär för oss tillsammans.

När jag precis hade träffat min fd man (som ursprungligen kommer från Småland) skulle vi hälsa på i hans gamla hemtrakter och körde på vägen dit förbi en fabrik som tillverkade hästtäcken.

Vi stannade och jag fick se några prov på vad fabriken sålde; det var alla möjliga täcken och även annat vill jag minnas.

När vi kom tillbaka till Malmö fick jag en ingivelse och skrev till företaget och frågade om de skulle vara intresserade av att sponsra mig med några täcken. I utbyte skulle jag dels använda deras produkter på träningar och tävlingar och dels försöka ragga lite nya kunder åt dom.

Long story short fick jag några täcken gratis varav detta ländtäcke är ett av dom. Jag har faktiskt även kvar ett fleecetäcke med hals som någon föregångare till Vickster har tagit sönder något spänne på men det går fortfarande att använda.

Jag provade nyss att googla på företaget men kunde inte hitta det så antingen har de bytt namn eller slagit igen men ländtäcket lever som synes i allra högsta grad och kan säkerligen användas i många år till 🙂 !

Tillbakablickar: Birgitta jobbar på café

Härom veckan skrev jag på bloggen något i stil med att jag själv hade jobbat inom restaurangbranschen och detta fick mig att tänka tillbaka på hur det gick till när jag extraknäckte på ett café för lite mer än 30 år sedan.

Den erfarenheten har bidragit till att jag inte blir förvånad över allt möjligt och jag tror inte alls att jag upplevde något superunikt under min tid på caféet, tyvärr.

Stället drevs av ett medelålders svenskt gift par som hade varit i branschen i många år och jag minns vissa saker väldigt tydligt.

Tex så sparades överblivet kokt kaffe när caféet stängde och nästa dag så späddes nykokta kannor ut med någon deciliter av denna gamla vätska. Snålhet de luxe eller vad säger ni?

Jag kommer också ihåg att det inte var det minsta noga med hygienen; jag och min tonårskollega sprang runt och torkade askfat på borden för att i nästa minut gräva ner händerna utan föregående tvätt i någon sallad som skulle blandas tex!

Den som vann bäst på mitt jobb var nog min dåvarande hund som fick mycket överbliven mat från caféet som sin huvudsakliga föda.

Jag var en fattig student och ibland åt hunden finare kött(rester) än jag som inte unnade mig rostbiff och dylikt 🙂 .

Ja som sagt; så gick det till och ska jag vara ärlig så tror jag att det fortfarande förkommer liknande grejer idag.

Jag brukar tänka ”det man inte vet har man inte ont av” för en del hade man säkert inte velat veta….

Tillbakablickar: rökning på jobbet

Från och med den 1 juli gäller en ny tobakslag som ni kan läsa mer om här.

Lagen fick mig att tänka tillbaka på hur det gick till på mitt första ”riktiga” jobb som socionom/ socialsekreterare för ca 30 år sedan och i backspegeln så var det verkligen inte ”bättre förr”, snarare tvärtom och det känns nästan otroligt att tänka på att det som då försiggick var både vanligt och fullständigt acceptabelt.

Om jag ska börja med att berätta om vårt lunchrum så var det väldigt litet med tanke på att ca 20 personer eller fler skulle äta där samtidigt.

Men det var inte det märkliga utan det som verkligen var ögonbrynshöjande med dagens mått mätt var att det var tillåtet att röka där och tro mig….det röktes friskt i detta lilla fönsterlösa kyffe, allt medan andra åt.

Samma sak med våra tjänsterum; man fick ”så klart” även röka hur mycket man ville där!

Minns en kollega som bad mig att vattna hans blommor när han åkte på 5 veckors semester.

Den inpyrda doften av cigaretter försvann inte från hans rum under dessa veckor; så djupt satt den.

Och min arbetsledares rum ska vi inte tala om!

Hon delade rum med en annan chef och båda rökte.

Man fick ibland nästan skära sig igenom röken för att komma fram till skrivbordet och som ny socialsekreterare utan delegation (den fick man efter några månader) var jag tvungen att dra alla ärenden för henne innan jag kunde fatta ett beslut = många dagliga vändor blev det!

Oaktat vad man tycker om rökning så får ni nog hålla med om att det är tur att det inte går till så här idag!

Tillbakablickar: Birgitta ser en musikal och springer som Usain Bolt

Härom dagen hyrde jag och Henrik en film, och jag som valde den missade helt att det var en musikal (The greatest showman).

Och är det något jag inte gillar så är det när det ständigt brists ut i sång i filmer= fiasko med andra ord!

Detta film-skrålande påminde mig om senast jag såg en musikal; det var måååånga år sedan och även då ett misstag, dvs jag hade inte förstått att det var en ”sån” film.

Jag skulle gå på en nätdate och planen var att se Moulin Rouge med Nicole Kidman, en skådespelerska jag alltid gillat.

Daten föll mig inte det minsta i smaken och när det sedan började sjungas i filmen satt jag och överlade med mig själv under hela föreställningen om jag skulle resa mig upp och gå eller stanna och plågas.

God uppfostran sa mig att man inte gör så men jag verkligen led och det var ren viljestyrka som höll mig kvar i biografstolen.

När filmen äntligen tog slut FLÖG jag upp och tackade min date varefter jag rusade till min bil i en sådan fart att Usain Bolt hade sett sig besegrad om vi hade sprungit ikapp.

Det blev inte fler dater med den just den killen (däremot träffade jag min fd man en tid senare) och inga fler musikaler förrän härom dagen 🙂 !

Tillbakablickar: en elefant i trädgården?

Ingen elefant….

Igår såg jag att en facebookvän hade postat en bild på sin hund ätandes ur en kraftfodersäck.

Bilden påminde mig om ett tillfälle då min förra hund Soya åt kraftfoder och det minnet kan jag skratta åt idag men gjorde det ej då 🙂 .

Det började med att Soya och en annan hästägares hund hittade en hink med lite hästmüsli i som de hann äta lite av.

Jag tänkte inte mer på det men väcktes på natten av en hund som verkligen behövde komma ut om man säger så.

Detta upprepades minst 3 gånger den natten och på morgonen gick jag nyfiket ut i trädgården bara för att konstatera att där låg bajshögar som om en elefant hade producerat dom och inte min 14-kilos snabbspringare 🙂 !

När jag kom till stallet och berättade detta för stallkamraten vars hund också hade ätit av müslin berättade hon att även hennes hunds mage hade körts igång rejält av fodret med den skillnaden att medan Soyas restprodukter hamnade i trädgården så hamnade stallkamratens hunds….i köket 🙂 !