Har ni koll på vad era hästar väger?

Ibland är det ju bra att veta men inte så lätt att ta reda på alla gånger.

När B fick fång trodde veterinären att han vägde uppemot 500 kilo; som ”en stor häst med korta ben” 🙂 🙂 🙂 !

Vicke vägde 610 kilo för 7 år sedan och väger nu knappt 630.

Ett år när jag bytte stall tappade han en hel del i vikt och det hade varit intressant att veta exakt hur många kilo det handlade om men en hästvåg är ju inget som finns i vart och varannat stall eller ens på alla kliniker.

Jag har sjungit spånpelletsens lov många gånger tidigare och bilden ovan illustrerar flera av fördelarna mot tex halm.

Inte bara tar säckarna mycket mindre plats att lagra och kan till och med förvaras utomhus, det blir väldigt mycket mindre i kärran och således också på gödselstacken efter mockning.

Jag tycker det är väldigt mycket lättare att separera rent från smutsigt om man jämför med halmen och det sliter inte alls lika mycket på kroppen när man gör det.

På bilden syns hur mycket jag brukar ta ut varje morgon; detta efter en stor häst som står inne ca 12 timmar/ dygn.

Nu är så klart hästar olika renliga (min är varken superrenlig eller grisig) och man ids/ vill mocka olika petigt men i mitt fall mockade jag ut minst det dubbla och snarare det tredubbla när Vicke stod på halm.

Sedan har halm absolut andra fördelar; den är tex oftast billigare och hästarna kan äta den vilket jag löst genom att lägga in en liten halmkaka i boxen, mer äter just min häst inte upp.

Nu är försäljningen av hö och ensilage i full gång i vissa delar av Sverige och har den inte redan kommit igång så gör den det snart!

Och som med det mesta som man handlar så kan billigt visa sig vara dyrt i slutändan och jag vill verkligen uppmana alla som planerar större inköp att göra detta med förstånd.

Sommaren 2018 lär få hästägare glömma; den torkan skapade en foderbrist som jag personligen aldrig upplevt tidigare och många var verkligen desperata efter hö och ensilage och fick till slut nästan ta vad som fanns, kosta vad det kosta ville.

En del importerade foder från olika länder och med vitt skilda resultat men även de som köpte svenskodlat kände sig ibland lurade.

En del insåg när de öppnade sina inplastade balar att fodret såg allt annat än tjänligt ut, det kunde vara mer eller mindre mögligt, innehålla mest halm, eller pinnar, jord och jag vet inte allt.

Den hemska sommaren är tack och lov förbi men det finns fortfarande skäl att välja sin foderleverantör noga tycker jag.

Om man kollar på Blocket eller Marketplace vimlar det i år av foderannonser, i alla fall här i Skåne.

Och när tillgången är god har man ännu mer råd att vara kräsen och jag ska förklara vad jag menar med det.

Till att börja med tycker jag inte att man ska köpa oanalyserat foder eftersom alla serösa producenter tillhandahåller en analys. Och som alla kunniga hästmänniskor vet kan det skilja enormt på näringen i stråfoder och jag vill se den person som kan avgöra detta enbart med sitt öga….

Den andra saken jag tycker man ska kolla upp väldigt noga är vad leverantören erbjuder för villkor om det skulle visa sig att de balar hen levererat tex är mögliga när de öppnas.

Gäller ”köpt är köpt och tack och adjö” eller tar foderhandlaren tillbaka det som är dåligt?

Kontrollera också hur många lager plast balarna är täckta med, även detta kan skilja en del och påverkar så klart hur lätt det kan gå hål på en bal i hanteringen.

Jag föredrar för egen del att köpa merparten av mitt foder från en ”storproducent” som arbetat med foder i många år och som erbjuder justa villkor.

Det är måhända någon krona dyrare än om man köper av en privatperson (kanske ”svart” dessutom) men att stå med x ton skitfoder som hästarna inte vill äta eller man inte ens vågar fodra med för att det ser så dåligt ut….den risken är jag inte intresserad av att ta.

Och förutom att förlora pengar, kanske få sjuka hästar med hosta, diarré eller något ännu värre så är det ju inte precis så att man kan ta x ton foder och slänga i sin soptunna….det tar liksom väääääldigt mycket plats….

Så kolla upp vem du köper foder av noga, det är mitt råd och titta inte bara efter vad en bal kostar utan var minst lika noga med att kontrollera innehållet!

Det är intressant det där med flugsprayer tycker jag; när man frågar hästfolk om effekten kan man verkligen få vitt skilda svar.

En erfaren hästmänniska jag känner påstår att det handlar om att olika hästar reagerar olika bra/ dåligt på diverse medel och så är det säkert.

Jag minns på den tiden jag använde Renons; det var som om jag hade hällt vatten över dåvarande häst= noll effekt.

För mig, eller Vicke rättare sagt, funkar Ultra Shield mycket bra medan andra säger precis tvärtom, dvs att Renons är bättre eller i vart fall lika bra som Ultra Shield.

Med andra ord anser jag att man får prova sig fram och inte bry sig så mycket om vad andra säger fungerar på deras hästar.

Jag vet inte om det är för att vi själva bor på en hästgård nu eller om det är för att man ibland verkligen ser saker när man börjar titta efter dom så att säga men jag tycker att det känns som att den giftiga växten stånds bara sprider sig mer och mer.

Jag ser till och med hagar översållade med stånds och undrar hur noga en del stall/hästägare är med att rycka bort plantorna?

Många vittnar om att de rycker upp minsta lilla gula växt men om inte alla hjälps åt med detta jobb så ser jag en risk att den snart tar över så att den knappt går att få bort.

Tydligen är mina tankar inte bara mina; här en artikel som belyser just detta!

Det är nu via blodprov konstaterat att min lilla ponny har mild Cushings/ PPID. Inga skyhöga värden men tillräckliga….

Han medicineras redan, fn med en fjärdedels tablett Prascend, en dos som kommer att ökas efter en invänjning. Denna medicinering är livslång.

När man hör/ läser om PPID är det pälsen/ hårremmen som kommenteras mest; att hästar med denna sjukdom kan ha svårt att fälla sin päls och se allmänt trista ut i hårremmen.

Som ni ser av bilden ovan stämmer detta definitivt inte på B men däremot har han uppvisat flera andra symptom varav hans fettdepåer är de mest tydliga.

Men; nu har jag läst om ytterligare ett symptom som jag inser att jag borde ha reagerat på i höstas men det är lätt att vara efterklok: svettningar!

”Detta symtom är mycket vanligt hos hästar med PPID. Det uppskattas att ca hälften av hästarna med PPID har detta symtom i någon utsträckning. För vissa hästar med PPID beror det på att den extra långa pälsen försvårar regleringen av kroppstemperaturen. Men hos andra hästar med obehandlad PPID kvarstår symtomen även när hästen har klippts. Den exakta kroppsliga mekanism som orsakar symtomen är dock inte känd.”

Jag hade faktiskt förträngt B:s svettningar i höstas; då var det inte ovanligt att han var svettig vid ljumskarna/ under magen vid skapet när jag tog in hästarna på kvällen.

Visst reagerade jag men dels var förra hösten mild och hans päls tjock så jag trodde helt enkelt att han var varm och dels svarade hans fd ägare att han ofta svettats på detta vis så jag tänkte inte mer på det faktiskt.

Svettningarna upphörde när det blev kallare och återkom inte i våras men med facit i hand så var det säkert pga PPID:n han hade dom?

Handen på hjärtat; hur ofta tempar ni era hästar? Vet ni vad er hästs normaltemperatur ligger på?

Jag börjar undra hur många gånger någon av mina hästar har haft feber utan att jag har märkt det för med facit i hand VET jag att det inte alltid är så synbart påtagligt att/ om en häst har feber.

Hade jag tex inte rensat ogräs i närheten av Vickes hage nästan hela dagen hade jag måhända inte noterat hans ”grindhäng” och det var egentligen det enda som indikerade att något inte var som vanligt.

Sitter och läser en diskussion på Facebook om betesreducerare, något vi ”pratat om” även här på bloggen.

Blir lite glad när jag inser att det inte bara är jag som är ”6 år” och tycker synd om hästar som har denna typ av….enligt mig…munkorg på sig- många skulle inte heller drömma om att sätta det på sina djur.

Jag fattar absolut att det handlar en del om att förmänskliga hästar, att det säkert finns djur som är helt ok med betesreducerare osv men det spelar ingen roll för mig- jag skulle inte klara av det. Och jag vill inte må dåligt i onödan.

Precis som andra inte skulle klara av att ha sina hästar ensamma i hage medan jag inte har en sekunds betänkligheter kring detta i mitt eget fall (det finns även för mig hästar jag aldrig skulle ha ensamma).

Till viss del handlar det för mig om vad man kan leva med som djurägare, bortsett från vad som är lagligt osv.

Allt är inte svart eller vitt och det som passar vissa kanske inte passar andra (både människor och djur).

Jag skulle inte klara av att se min häst kämpa med att plocka upp strån genom reduceraren; då fick den hellre gå i en grushage och slippa frestelsen helt.

Och när jag läser andras erfarenheter av hur deras hästar försökt att få av sig reduceraren, fått skav, ”sett lidande ut” osv så förstärks min åsikt.

Men som sagt; det är lätt för mig att ha åsikter, framför allt nu när jag har enorma, underbara hagar som många hade dödat för och dessutom hästar som kan gå där.

Skulle någon av hästarna få fång kanske jag inte skulle vara lika kaxig?

Kan som en parentes nämna att jag är lika rabiat motståndare till munkorg på hundar och måhända bidrog detta till att förkorta Soyas liv?

Hon hade en kronisk tarminflammation samtidigt som hon ”stoppade allt möjligt i munnen” och jag hade utan tvekan kunnat stoppa en del genom att alltid ha henne i koppel eller ha munkorg utomhus.

Jag valde motsatsen av olika anledningar och valde också att avliva henne vid 8 års ålder innan både denna sjukdom och hennes epilepsi hade ”förstört” henne. Men åter igen; man gör olika val och ska kunna leva med dom.

Igår berättade jag ju….ve och fasa 🙂 🙂 🙂 att jag inte är speciellt noga med hästarnas ”mellis” utan de får det som råkar vara billigast på Granngården just då…typ….

Lite skämt och lite allvar; ska Vicke bara ha lite ”krubbskrammel” efter ridningen….för det är han så van vid att jag aldrig skulle ha hjärta att neka honom och den lille ”måste” så klart också få lite….så kan jag lika gärna ge honom ”vad som helst” bara han gillar det eller göra egen mash.

Härom dagen gjorde jag just det sistnämnda; se bilden ovan.

Jag blandade helt enkelt det jag hade hemma; betfor, kli, en skvätt havre, något extrapris-pelleterat foder från Dodson och lite lucern-aktigt foder jag också köpt billigt.

Allt detta blandas med varmt vatten så att det blir en gröt och sedan är det bara att servera när det svalnat!

Väldigt enkelt och långt, långt billigare än de många gånger superdyra blandningarna man kan köpa för +15 kronor kilot eller mer.