För några dagar sedan blev jag erbjuden något jag vet att massor av hästägare jagat desperat hela sommaren; småbals-hö och till ett väldigt förmånligt pris dessutom, 4:-/ kilot (har sett kilopriser på ända upp till 10:-)!

Som en parentes ser jag detta erbjudande som ett bra exempel på det jag eftersträvar i min hästhållning; att man försöker hjälpa varandra, göra varandra tjänster mot gentjänster och inte vara en egoist som inte unnar även andra att åtnjuta ett bra erbjudande/ köp om man har möjlighet att tipsa.

Hur som helst; jag har ju hösilage så det räcker och blir över till mina hästar men har också ”tvingats” köpa mycket tyngre balar i år (300 mot tidigare 150 kilo) eftersom jag, liksom en majoritet av alla hästägare i Sverige denna sommar, inte var i en position där jag kunde välja och vraka bland olika typer av foder och storlekar på balarna.

Med detta sagt har jag tänkt att det kommer att bli svårt att fodra upp så tunga balar nästa vår och sommar och det är här höbalarna kommer in i bilden.

Min tanke är nämligen att försöka få de 300 kilo hö jag köpt, och som kan räcka i alla fall en sommarmånad, att överleva uppe på mitt loft ovanför Frenchies box utan att mögla.

Alla som känt Skåne-fukt i luften vet att detta kan vara en utmaning och jag har därför inte ens velat prova tidigare men nu så gör jag ett försök.

I bästa fall har jag då alltså hö i en månad nästa år, i sämsta fall får jag väl sälja allt till någon som täckodlar?

Jag har försökt att läsa på och rådfråga de som vet bättre och landat i att jag har lagt mina höbalar ovanpå halmbalar och sedan även täckt dom med halm.

Det ska bli intressant att se om balarna håller sig fräscha- jag får återkomma om x månader!

Kan som en parentes nämna att jag köpte både tyngre (30 kilos) och mer hårdpressade höbalar för 2 år sedan direkt från fält. Det var ett misstag kan jag säga för de började mögla redan efter några veckor.

De balar jag köpt nu väger dels bara runt 10 kilo dels är de mycket mer löspressade.

Avslutningsvis så finns det inte mer av höbalarna så det är inte lönt att ni frågar mig efter kontaktuppgifter 🙂 .

Ur tidningen Ridsport härom dagen:

”Brukar du rycka eller klippa din hästs man?

En amerikansk professor i djurvälfärd uppmanar hästägare att se över hästens reaktion när manen rycks, och kanske gå över till trimkninv eller sax.

Det är inte tillåtet att klippa eller på annat sätt avlägsna hästens känselhår, eftersom hästen behöver dessa för att orientera sig. Enligt amerikanska professorn i djurvälfärd, Suzanne T Millman, är det nu dags att se över ryckning av man.
– Det är inget jag vill förbjuda, säger hon till The Chronicle of the Horse, men mantrimning höjer pulsen, så jag vill uppmana hästägare att lyssna till sin häst och se över dess reaktion.

Om hästen slår med svansen, gnisslar med tänderna eller försöker dra sig undan kan rutinerna behöva ändras.

Ett råd är att låta bli ryckning och använda trimkniv eller sax. Ett annat är att sprida ut ryckningen över flera dagar, särskilt om det är en lång man som ska kortas ner rejält, och att bara rycka ett fåtal hårstrån i taget.
– Det är lämpligt att börja vid manken, det verkar de flesta hästar tycka om. Oftast är de mer känsliga uppe vid nacken och då är det bra att bara ta ett litet område i taget där och sedan gå tillbaka till manken.

Manens uppgift är att avlägsna flugor och andra insekter, genom att hästen skakar på huvudet. Om manen rycks ner måste hästen i stället få hjälp genom flugspray och flugtäcken.

Text: Ingrid Andersson”

När jag var tonåring ansågs det som ”fusk” att klippa en hästs man eller så gjordes det så fult att det måhända avskräckte andra?

Själv slutade jag rycka mina hästars manar för ”tusen år sedan” och jag tycker de ser helt ok ut trots allt.

Minns såväl mitt sto Décima som var världens snällaste med i princip allt men som blev helt galen om man försökte rycka hennes man.

Hon sprang över stallgången och jag insåg snabbt att en häst som är så snäll med allt annat (även att klippa) inte skulle göra på det viset om hon inte upplevde ett rejält obehag.

Så jag försökte inte rycka manen mer utan klippte den utan minsta problem.

Jag kan fortfarande rycka bort enstaka tussar men ärligt talat händer det nästan aldrig och som sagt; JAG tycker sax går lika bra.

Efter att för första gången i år själv ha skickat in en analys på mitt hösilage (väntar fortfarande på svar) funderar jag på om inte det här med analyser är en otroligt osäker faktor som kan invagga köparen/ utfodraren i en mycket falsk säkerhet?

Och en del hästägare är näst intill maniska i sina beräkningar utifrån en analys och väger alla tillskott osv på guldvåg och fodrar sedan med vad de tror millimeterprecision.

Om man läser hur en korrekt provtagning från fältet ska göras är det en väldigt omständlig procedur där man ska ta hur många småtussar som helst från en ibland gigantisk yta, blanda dessa efter konstens alla regler osv.

Min erfarenhet från några stall jag stått i och där det tagits eget foder är att fälten kan ligga ”både här och där” och hur man skulle kunna få någon enhetlig utvärdering av näringsinnehållet är för mig en gåta, i alla fall utifrån EN analys utan man måste i så fall ta x analyser= dyrt, omständligt, tidskrävande. Och frågan är hur många som skickar in alla dessa analyser?

Och hur kan man som köpare veta hur proverna tagits? Nej, det kan man helt enkelt inte så vida man inte varit närvarande utan här måste man helt lita på någon annans ärlighet och noggrannhet.

Jag har i något tidigare inlägg berättat om hur jag för x år sedan fick se en analys enligt vilket hösilaget skulle ha fantastiska värden. Fodret SÅG ”trist” ut Vicke rasade i vikt på bara några veckor…

Att jag själv har tagit en analys i år är för att jag vet att fodret bara har tagits från en begränsad yta (och väldigt nära där jag bor).

Så jag har själv vandrat runt och plockat tussar…

Men hur mycket litar ni på andras analyser? Tar ni egen analys? Bryr ni er ens om analys?

Jag, som är väldigt aktiv på sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet ser en markant ökning av annonser där desperata hästägare söker hö/ hösilage pga den på många håll väldigt torra våren och så här långt även sommaren om jag jämför med tex förra året.

Och i spåren av detta har även lurendrejerierna börjat!

Jag hoppas VERKLIGEN att foderköpare lärde sig något av foderkrisen 2018; framför allt att inte köpa foder från utlandet med förskottsbetalning!

Jag skulle i alla fall aldrig göra det!

Att köpa på detta viset från Sverige skulle jag förvisso inte heller göra men här har man kanske i alla fall en teoretisk möjlighet att ”jaga” ett företag/ privatperson som lurat en vilket jag skulle bedöma som lönlöst med ett utländskt företag.

Bäst är så klart om man kan ta referenser och det optimala innan leverans är om man kan få köpa en bal att ”provfodra” med, i alla fall om man har kräsna hästar.

Nu fattar jag att detta inte är görbart i många fall men går det så….

Kan man få en analys är detta så klart också bättre än att köpa på vinst och förlust men tyvärr är jag även lite misstänksam och litar inte till 100% på analyser som andra låtit göra, i alla fall om man inte känner/ litar på foderproducenten.

Jag undrar än idag över en analys jag fick se på ett foder jag gav till Vicke för x år sedan….

På pappret var det värden av sällan skådat slag, i verkligheten rasade han i vikt på några veckor. Just sayin….

Kanske är det värt att själv skicka in en analys även om det kan kännas lite som att ”det är dags att pissa till kvälls när halva natten är gången”, dvs har man väl köpt x ton av ett foder som man sedan får tillbaka en kass analys på så är det inte så mycket att göra mer än tillskottsfodra? Man kan ju inte lika gärna skicka tillbaka fodret?

Ja, vilka överenskommelser som känns ok för en själv kan man just bara själv avgöra och ett år som detta kanske man får inse att man varken kan vara kräsen eller komma med diverse krav?

Jag valde tex själv att både köpa större balar än jag egentligen ville ha och att få fodret oanalyserat eftersom övriga villkor var så pass bra.

Eller så får man ha is i magen och hoppas på bättre andra eller rent av tredjeskördar? Sommaren är långt ifrån slut så klart och Sverige är ett väldigt avlångt land 🙂 .

Ett av de mest diskuterade ämnena bland hästfolk just nu torde vara risken för höbrist pga torkan.

Vad gäller bete kan jag säga att jag utan tvekan hade behövt stödfodra mina hästar om de gick ute 24/7 och så har det sett ut i flera veckor tyvärr.

Jag räddas av att ponnyn har en, för en ensam häst gigantisk hage, att han får hö i boxen samt att han bör hållas slimmad och Frenchie räddas av liknande parametrar och det faktum att han dessutom får 2 kilo kraftfoder.

Som jag har nämnt tidigare är ett tips att hugga gräs till sin häst om man kan och ja, jag fattar att alla varken har tillgång till eget gräs på detta viset eller har tid/ ork att lägga på dylika projekt.

Men om man har möjligheterna så kommer här tre tips på användbara redskap om man inte ska göra som jag faktiskt har gjort i perioder; klippt gräs med en sax 🙂 !

Det billigaste alternativet är att köpa en lie och där hade jag börjat med att leta begagnade diton på Marketplace eller hos bönder.

Jag köpte min lie av en bonde för….en hundring om jag minns rätt…

Orkar man inte med den fysiska ansträngningen och att slipa lien med jämna mellanrum kan man köpa en sådan här ”slåtter-grej”.

Vi köpte ett multiverktyg på Jula när vi flyttade till Ryhus där man kunde byta ut en större trimmer mot en häcksax eller denna handslåtter. Den kostade då runt 2000 kronor har jag för mig.

Ska man komma ännu smidigare undan men till en avsevärt högre kostnad kan man köpa en mindre slåtterbalk som denna.

Nya kostar de rätt många tusen men även här kan man hitta begagnade om man letar!