Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Smart till ute-foder?

En jättevanlig fråga på nätet är vilket som är det bästa sättet att fodra hö/ hösilage utomhus utan vare sig skaderisk eller spill.

Jag har sett massvis med olika lösningar, dyrköpta eller egentillverkade men ingen verkar ultimat.

Jag påstår inte att den på bilden är det heller men den känns rätt ok eller vad tror ni? I alla fall om man har ett rejält träd i hagen 🙂 ….

Hiss eller diss?

Öser ni på?

Kloka ord från Mälaren hästklinik:

Känner du igen dig i att dagligen få stallkläderna fulla med kliande små hårstrån? Vi går mot ljusare och varmare tider och i och med det är det dags för pälsfällning. Egentligen är det lite slarvigt uttryckt eftersom förutom att det är en pälsfällning av den gamla vinterpälsen så ska sommarpälsen också bildas. Hästens päls är till största del uppbyggt av olika typer av proteiner. Därför är det viktigt att se över sitt grovfoders innehåll på protein oavsett om man fodrar med hö eller hösilage. Om man har brist på protein i hästens foderstat tar det oftast en tid innan det syns på hästen men när det väl gör det så är det i form av bukig mage, dålig päls eller hovkvalité samt tappade muskler. Det innebär att man redan flera månader innan hästen ser ut som den gör haft ett underskott på protein som det oftast tar tid att återhämta sig från.

I pälsfällningstider är det inte ovanligt att man marknadsför B-vitamintillskott för att underlätta för hästen, men det finns inga studier som visar på att så är fallet. Troligen är det är en missuppfattning från förut då man gav foderjäst som tillskott som är rikt både på protein och B-vitamin. Det var proteinet i foderjästen som var positiv för hästens päls och inte B-vitaminet som hästen producerar själv i grovtarmen. Vissa upplever förbättring med B-vitamintillskott och eftersom det inte är farligt att ge (hästen kissar ut det) så finns det inga risker med att ge extra tillskott förutom att det kostar pengar. Om man däremot står i valet att lägga sina pengar på en grovfoderanalys så man kan göra en välanpassad foderstat med tillräcklig mängd protein eller köpa B-vitaminpreparat för pengarna så är det självklara valet att göra en analys först och fodra sin häst utefter det.

En del hästar kan upplevas påverkade av pälsfällningen och kanske blir lite tröttare än vanligt och möjligen mer känsliga i huden. Om det är milda och övergående symptom så kan man ge hästen en lite lugnare period innan man sätter igång igen. Om symptomen är tydligare eller inte går över är det bra att göra en kontroll med sin veterinär först.”

Jag brukar förvisso inte märka av pälsfällning som trötthet eller känslighet i huden men fodrar ändå exakt enligt ovan, dvs lägger på x dl proteintillskott (i mitt fall sojamjöl) till foderstaten.

Bibbi är, som jag redan nämnt rund som en elefant och rids ju inte så henne ger jag inget extra nu men Frenchie fodras så sedan några veckor tillbaka.

Ändrar ni fodret för era hästar eller kör ni som vanligt?

Köp hellre stråfoder

Bibbi, som när hon kom till mig i september förra året, var rejält underviktig (revbenen buktade ut) är numera rund som en elefant 🙂 !

Jag tror att hela Frenchie skulle få plats i hennes mage om man knycklade ihop honom!

Lite skämt och lite allvar men jag börjar undra om jag bara har haft en enorm tur som har lyckats göda upp Bibbi på bara några månader och på i princip enbart torrt hösilage, havre och sojamjöl. Knappast…

I dagsläget får hon bara kanske 1 kg havre (fördelat på 3 mål och som krubbskrammel) och så mycket hösilage hon vill äta vilket inte ens är 15 kilo.

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att det är stråfodrets förtjänst eftersom jag dessutom ser att även den svårfödde Frenchie är ovanligt rund (med hans mått mätt) sedan jag började fodra med detta hösilage.

Jag läser jätteofta foderfrågor på nätet där hästägare vill göda upp tunna hästar och det är ingen måtta på tipsen, det ena fodret dyrare än det andra.

Jag förstår att man inte alltid har möjlighet att välja stråfoder men om man KAN så är det verkligen det tveklöst bästa, i alla fall om hästen inte är kräsen och inte VILL äta annat än små mängder av detta.

Även dyrt stråfoder (som kostar säg…6 kronor kilot) kan man ge 3 kilo av för samma kostnad som många kraftfoder/ tillskott kostar och tänk så mycket mer tuggtid man ger hästen.

Och för 6 kronor kilot (nu tar jag bara denna summa som ett exempel) kan man högst troligt hitta stråfoder med bra värden så att man inte behöver ge en massa kraftfoder.

Bete vs stråfoder

En sak som jag tycker är intressant är att jag direkt ser på mina hästar, framför allt på den bortklemade Frenchie faktiskt, skillnad mellan när det är minsta lilla barmark eller när tjock snö täcker hagarna.

Så fort det går att få fram ens det minsta grässtrå och ”beta” så överger dom det utlagda stråfodret (som de slukar i stallet) fast gräset är flera månader gammalt och inte ser det minsta inbjudande ut.

På bilden min tidigare ponny som var ett ännu bättre exempel; han i princip totalvägrade stråfoder ute oavsett årstid eller snö/ barmark.

Det mängd som syns framför honom är typ 1,5 kilo hösilage och han tog några tuggor och tackade därefter för sig 🙂 .

2,5 deciliter havre

Ni vet hur jag ibland raljerar över de som ”väger fodret på guldvåg” ?

Till denna kategori måste jag lägga de som jag ibland läser ger sina hästar 2-3 dl havre/ dag.

Så vida man inte ger denna ”mängd” (en dl havre är en bokstavlig handfull foder) som godis torde näringspåverkan vara NOLL!

Så potent är inte havre att en 600-kilos häst ska känna av det som ryms i vår hand…det är jag fullständigt övertygad om 🙂 !

Bibbi äter som jämförelse runt 1,5 KILO, dvs långt mer än det tiodubbla (en liter havre väger runt ett halvt kilo).

Måndag- spolning

I morse var jag och Frenchie hos Nina för att visa upp vad vi jobbar med just nu och som tur var så instämde hon i att en hel del har ”lossnat” bra.

Vi hann knappt komma hem förrän det var Bibbis tur att stå i centrum; hon fick besök av veterinär Eva.

Som jag har berättat tidigare hade Bibbi EXTREMT rinnande ögon när hon kom till mig och en mycket lång historia lite kortare så är ögonen avsevärt bättre men inte helt bra.

Jag har provat allt receptfritt som existerar och köpte t.o.m. med mig ögonsalva från USA men ögonen, och framför allt det ena rinner fortfarande en aning.

Idag försökte Eva spola tårkanalerna vilket gick med det ”bästa” ögat (det som nästan inte rinner alls) medan det sämre ögats tårkanaler förmodligen är för igentäppta med gammalt ”skit” för att det skulle lyckas, trots upprepade försök.

Bibbi ska nu ha cortisondroppar i båda ögonen ett längre tag (med nedtrappning) så får vi hoppas att hon blir helt bra.

Eva berömde Bibbis uppförande mycket för denna behandling (spolningen) är långt ifrån behaglig men lilla Bibbi skötte sig perfekt.

Här bild på när det ena ögat färgades för att utesluta skador på hornhinnan (det fanns inga):

Och här 2 bilder jag tog på henne igår!

Hon är minst lika välnärd som Frenchie numera och jag har tagit bort allt extrafoder så att hon numera äter ca 13-15 kilo torrt hösilage, 2 kilo helhavre och 3 dl sojamjöl.

Viktigt om stråfoder

Här en jättebra artikel som handlar om hästens foderbehov i allmänhet och fiber och stråfoderbehov i synnerhet!

Och stycket om ”ponny som äter massor med salt” känner jag sååå väl igen:

Vi hade för tusen år sedan en ponny på ridskolan som hade luftvägsproblem.

Detta var före ensilagets tid och skrämmande nog var att det enda detta djur fick att äta var lucernpellets och lite helhavre. Ponnyn stod dessutom på pappersströ.

På den tiden var många av oss mer okunniga och jag skulle tex idag inte utfodra en jättehungrig ponny med icke uppblött lucern (nu var det inte mitt beslut men…).

Hur som helst så minns jag så väl att ponnyn hade en stor saltsten i krubban- ni vet ett sådant där fyrkantsblock på flera kilo som man har på betena eller i skogen till vilda djur.

Och precis som i Hippsons artikel åt denna stackars ponny upp denna gigantiska saltsten på nolltid…tro fan det när den inte hade något annat att äta låååånga stunder!

Är du beredd?

Stön…inte nog med att man just nu plågas av tusen orosmoment som hästägare i kylan….nu ska man tydligen ha krigsberedskap också hörde jag på nyheterna.

Och vad säger ni om denna artikel? Har ni ”beredskap” att klara er hästhållning gällande tex foder och strö annat än i några veckor (om ens det)?

Jag tror tyvärr att det pga det allmänt tuffare ekonomiska läget i Sverige har blivit ännu vanligare att en del hästägare lever ”ur hand i mun” och det kan givetvis också handla om att man rent fysiskt saknar plats att lagerhålla större mängder av både foder och strö.

Står man inackorderad kan man oftast inte ta hur stora ytor som helst i anspråk till sitt egna foder/ strö och även om man har eget stall kan man ha begränsad yta för detta.

Själv har jag turen att både ha rejält gott om plats och pengar att leva som en hamster vad gäller djurens mat och strö så jag köper alltid en årsförbrukning av hösilage.

Halm har jag minst lika stora mängder av, spånpellets har jag som kanske skulle räcka i ett halvår om spånet jag hämtar på snickeriet varannan månad plötsligt skulle sina.

Havre brukar jag köpa rätt många hundra kilo av åt gången och vid en kris så skulle hästarna absolut överleva utan kraftfoder.

Sedan har jag inte minst GRÄS stora delar av året och det skulle rädda mig väldigt mycket vid en kris.

Välfärdssnack in absurdum (om hö vs ensilage)

Har ni också noterat hur väldigt många nu, i spåren efter Helgstrand-gate liksom måste poängtera att DE minsann värnar om hästar, önskar att det ska jobbas mer med hästvälfärd och liknande?

Förstå mig rätt; det är så klart jättebra och högst önskvärt ju fler som står bakom ovan och inte bara genom ett inlägg på Facebook utan givetvis främst IRL men ibland känns det faktiskt mest som att vissa vill ha sin lilla stund i rampljuset och få många likes på sitt inlägg.

Plötsligt ska allt mätas med ”hästvälfärds-måttbandet” och det är ord och inga visor från vissa.

Det är nu, ännu mer än tidigare, ingen måtta på vad man kan hitta att kritisera, allt från Charlotte Dujardins ridning till….ensilage!

Jepp….härom dagen läste jag ett inlägg från en +50 person som påstod att hästvälfärden skulle öka om vi återgick till att fodra med hö och skippade ensilaget; för hen menade att detta har bidragit till ökade fall av både kolik och buköppningar.

När jag och andra ifrågasatte forskning som stödde detta togs inlägget snabbt bort men hen hann skriva några kommentarer som jag bara kände var helt gripna ur luften.

Som jag svarade personen tror jag att bristande motion, för kort hagvistelse i för liten hage, överutfodring av kraftfoder, snålande med stråfoder, ej hygieniskt stråfoder (även halm) osv bidrar långt mer till kolik/ buköppningar än att det är vanligare att det fodras med ensilage än hö idag.

Och visst; jag skulle gärna köpa bra småbalshö om jag fick det till samma pris som mitt ensilage och inte för dubbel kostnad och om jag dessutom kunde lagerhålla det utan att riskera att det möglade ihop i fuktiga Skåne långt innan det var dags för bete.

För så ser verkligheten ut i stora delar av Sverige; det finns inte höproducenter som kan sälja hö till det låga pris hästägare kan/ vill betala och alla bönder har inte heller själva möjlighet att lagra så mycket stråfoder att de med små stall kan komma dit och hämta slattar då och då.

Medan ensilage/ hösilage kan lagras utomhus kräver storskaligt odlat hö en helt annat procedur som innefattar en lämplig byggnad och oftast också en hötork och det kan ni ju räkna på vad en sådan kostar att hålla igång med dagens elpriser! Så nej; jag tror personligen inte att hästvälfärden skulle öka för fem öre om alla gick över till hö i stället utan snarare skulle en del antingen snåla med detta så att hästarna fick kolik på grund av DET eller så skulle de helt enkelt sälja hästen för att fodret blev för dyrt. Andra skulle fodra med otjänligt hö vars mögelsporer hade orsakat hosta och annat så nej, jag ser inte vinsten alls.

Edit: jag har valt att kalla ”allt som inte är oplastat hö” för ensilage för enkelhetens skull. Vissa säger hösilage andra ensilage tex fast de menar samma sak.

Är smärtgränsen för morötter nådd?

Berätta inte detta för Frenchie (Bibbi tror jag inte bryr sig) men jag överväger att drastiskt dra ner på deras morotskonsumtion i allmänhet och hans i synnerhet.

Jag kan inte bestämma mig för om jag är småsnål eller bara resonerar vettigt men priset på detta godis börjar skava.

Det var inte så många år sedan en 20 kilos säck morötter kostade 69:- på Granngården. Sedan blev det 79:- och fram tills för en vecka sedan 89:-.

Nu är priset höjt till 99:90 och säckarna väger dessutom 18 kilo.

Den här sista prishöjningen på 10:- fick mig att reagera då mina hästar lätt kan äta 4-5 säckar i månaden vilket alltså skulle göra en godiskostnad på runt 500 spänn. Det blir ändå en del över tid….

Ja, jag får fundera vidare…