Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 55 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och mina två hästar, Frenchman och Baltazar på en gård vid Björnstorp i Skåne. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 10 i februari 2022 med förhoppningen att han ska bli min nya tävlingshäst i denna gren. Baltazar, 25 är mitt vackra hagsmycke och pensionär. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Har ni reflekterat över hur dyrt kraftfoder är numera?
Ett kilopris på 10 kronor eller mer är snarare regel än undantag- tur att gemene hästägare idag inte slösar lika frikostigt med detta som då jag köpte min första häst.
Då gavs i alla fall på min ridskola den absoluta majoriteten av både lektions och privathästar 3-4,5 kilo havre/ dag men det är väl ganska ovanligt idag, eller?
Hur som helst vet ni att jag är en person som inte bara går in i en affär och köper whatever, så även med foder.
Och härom dagen reagerade jag verkligen på priset på vetekli.
På Börjes kostar exakt samma säck (märke och vikt) 129 kronor (ordinarie pris) och på Granngården inte långt ifrån det dubbla!?!?
Hur f..n motiverar man denna skillnad?
Jag vet sedan tidigare att Börjes även säljer Betfor långt billigare än Granngården vilket personal på Granngården påstod att Börjes gjorde som en ”lock-vara” när jag frågade!
Tja..lock eller inte…priset har skilt sig åt i över 1 år och mitt råd är att noga kolla priset innan ni handlar.
Måste man köra jättelångt för att komma till den billigare affären äts så klart vinsten upp av bensinkostnaden men är avståndet likvärdig så kan det löna sig att ha ögonen med sig.
Jag har nu fått svar på blodprovet som togs på den lille för ett tag sedan och som gjordes för att kolla hans PPID-värden.
När vi kollade förra sommaren låg värdet på 41,6 vilket bedömdes som typ ”måttlig PPID”.
Värdet nu och som vid denna tiden på året (det varierar beroende på när på året man tar provet) ska ligga under 30 låg för den lilles del på 15,5!
Väldigt bra och ett tecken på att medicinen fungerar och inte behöver justeras men jag hade ärligt talat inte vågat ta bort den oavsett.
På Lillis märktes PPID:n nästan tydligast genom de fettansamlingar han hade ovanför ögonen, ett symptom som så vitt jag vet inte är så vanligt för någon annan sjukdom på häst.
Och ärligt talat missade jag det förra sommaren; mycket pga okunskap och att det inte syns jättetydligt om hästen är väldigt hårig, har lång pannlugg och man inte har för vana att ”hantera huvudet” dagligen.
Jag tränsar ju tex aldrig den lille och sätter inte ens på honom grimman utan trär den bara över halsen på honom och då är det lätt att missa om man inte vet vad man ska titta efter.
Hästar har ju också olika djupa ”hål” ovanför ögonen; Vicke har tex väldigt markerade hålor, Frenchie och den lille inte alls så mycket.
Men förra sommaren fanns det över huvudtaget ingen inbuktning ovanför ögonen på Lillis utan det buktade tvärtom ut lite.
Nu, sedan ganska länge kan man känna en fördjupning även under all päls och numera känner jag igenom dessa ”hål” varje dag.
Så ett litet tips även om symtomen för PPID är många och varierar från häst till häst.
Så det som vissa hästar drabbas av syns inte ett spår av hos andra.
Fettansamlingar lite varstans (fångnacke tex) är också mycket vanligt och Lillis hade gott om dessa också men även där lurades jag lite av hans ras som i sig är lite ”bullig” med stor rumpa tex.
Nu försöker jag att hålla honom mer slimmad och hoppas att det ska räcka för att han ska leva i tusen år som jag vill ❤️!
Huruvida man ska röntga en häst vid köp/ försäljning har varit omdebatterat så länge jag kan minnas och kommer säkert att fortsätta att vara det under min levnad gissar jag.
Och att låta röntga en häst kan verkligen vara exakt det som rubriken anger, en välsignelse eller den raka motsatsen.
Tyvärr är röntgen ingen 100 %-ig kristallkula som kan garantera varken det ena eller det andra; den kan bara indikera starka eller svaga misstankar om att whatever kan komma att inträffa inom en snar framtid, om många år eller aldrig. Typ. En garanti hade varit underbar men tyvärr…..
Det finns tusentals vittnesmål om hästar som haft så grava röntgenförändringar att de ”borde varit utdömda” (och det har de också varit i vissa fall) men som ändå fungerar utmärkt, även på en avancerad nivå.
Med detta sagt söker ändå många ”den felfria hästen” eller i alla fall en häst utan veterinära anmärkningar som man anar kan utgöra ”problem”.
Om detta skulle både jag och andra kunna skriva romaner men om jag ska försöka korta ner mina åsikter och erfarenheter så kan inte heller jag ge en entydig åsikt huruvida man ska röntga en häst man avser att köpa.
Det finns massvis av parametrar att beakta och man får ”helt enkelt” (dvs svårt) försöka att väga dessa mot varandra, ensam eller genom att ta råd av tränare, veterinär eller gud och alla människor man litar på.
Röntgen är dyrt men kan förhindra en från att göra en affär man kan få ångra bittert.
Man kan förlora väldigt mycket pengar rent krasst för att inte tala om investerade känslor i ett djur, nerlagd tid och en massa annat.
Röntgenfynd kan avsevärt påverka en hästs pris eller ens möjligheten att alls få den såld och det man en gång har röntgat kan liksom inte göras ogjort.
Vet man att hästen HAR röntgenförändringar måste man som säljare upplysa om dessa.
Röntgenförändringar kan också påverka möjligheten att kunna försäkra hästen och man kan också få diverse reservationer som ibland kan tas bort efter x tid och ibland inte.
Om man ska ta de hästar jag har nu och som är varandras ytterligheter som exempel så har jag resonerat så här:
Jag skulle inte drömma om att röntga min ponny när jag köpte honom och jag veterinärbesiktigade honom inte ens (!) , här påverkade ålder (23), pris (5.000) och användningsområde.
Jag hade rent krasst råd att förlora inköpspengarna och bedömde att jag relativt snabbt och enkelt kunde köpa/ låna en likvärdig sällskapsponny.
Att jag la nästan 15.000 kronor, som är mycket pengar för mig, på att besiktiga och ”helkroppsröntga” Frenchie handlade om den raka motsatsen.
Jag tömde mitt bank-konto ganska rejält när jag köpte honom, jag kommer i dagsläget inte att kunna köpa en likvärdig häst och jag kan inte försäkra honom för inköpspriset utan att detta skulle kosta mig hur många tusen i månaden som helst.
Det finns massor mer att säga om röntgen men jag håller här för att ni inte ska somna; diskutera gärna vidare genom egna kommentarer!
När man köper/ säljer häst finns det inget som säger vem som ska betala veterinärbesiktningen utan detta är upp till parterna att bestämma.
Ibland har en säljare valt att redan ”för-besiktiga” hästen vilket kan vara klokt eftersom man då ”vet” att allt är ok med hästen inför en försäljning.
Jag skriver ”vet” inom citationstecken eftersom en besiktning trots allt är en absolut färskvara- som vi alla vet kan en häst skada sig, vricka sig och göra tusen andra saker inom loppet av en dag så det är a) långt ifrån säkert att hästen är lika frisk någon vecka efter besiktningen som då den gjordes b) en köpare godtar en x dagar gammal besiktning utan att vilja göra en ny.
Jag gjorde själv en ”för-besiktning” av Vicke när jag annonserade ut honom första gången men eftersom hans försäljning drog ut på tiden hade varken jag eller hans nya ägare någon direkt nytta av den.
Jag har, då jag köpte Frenchie bekostat hans besiktning helt och hållet själv även om den kostade runt 15.000.
Jag valde då själv veterinär och omfattning av undersökningen (röntgen av ”allt”).
När Vicke skulle säljas krävde jag samma sak; dvs att presumtiv köpare skulle välja veterinär och betala besiktningen.
För mig känns det säkrast att köparen själv väljer veterinär för att undvika att det i efterhand ska bli snack om att jag valde en viss veterinär av en viss anledning för min erfarenhet är verkligen att det finns lika många åsikter om alla veterinär som det finns personer som anlitat dessa över tid.
Även den enklaste besiktningen på klinik kostar idag över 3.000 kronor och jag ville inte heller som säljare stå för denna kostnad om köparen efter denna av någon anledning inte ville köpa hästen.
Visst kan man tycka att en köpare riskerar att förlora en massa pengar genom att besiktiga x hästar som kanske inte ”går igenom” men då får man trösta sig med att man har betalat för att inte köpa något man själv betraktar som något man inte vill ha.
Och där är man ju olika och har olika acceptans för vilka avvikelser man är villig att godta liksom även veterinärer har olika syn på hur tex röntgenbilder ska tolkas.
Men man får inte glömma att man som köpare har undersökningsplikt och därför anser i alla fall jag att det är upp till denna att välja både vem som ska besiktiga hästen och vilka undersökningar man vill att hästen ska genomgå.
Men som sagt finns det ingen lag som säger vem som ska betala en besiktning utan det viktiga är att man är överens om detta innan den görs så att man inte står och tjafsar om detta på kliniken som så klart måste ha betalt oavsett.
Handen på hjärtat; hur många av oss fodrar alltid/ ibland mer eller mindre ”på känsla”?
För att vi inbillar oss att ett visst foder ger en viss effekt, för att vi inte vill kosta på stråfodret en analys eller av andra skäl?
Jag minns hur ”man” på ”min” ridskola för tusen år sedan fick för sig att alla lektionshästar skulle få en skvätt matolja för att förebygga kolik.
Ja jisses, vi skvätte alltså över 40 hästars kraftfoder med….tja….möjligen en deciliter olja per djur och om ni tror att en sådan liten mängd gör varken till eller från så vill jag med bestämdhet påstå motsatsen.
On that note läser jag om en kvinna om skriver följande om höpellets:
”Höpellets, tänker folk… Det behövs inte för min häst kan fortfarande tugga hö som vanligt. Det de inte tagit reda på är hur viktigt det är att hästen får i sig betydligt fler arter av gräs än vad som oftast finns i hö. Det de inte heller tagit reda på är att detta höpellets innehåller just väldigt många arter. Så, vid första anblick kanske det behöver stå något om just det, att det är artrikt? Jag ger 12 av våra ponnyer dessa höpellets 2-4dl/dag. Inte mycket, men jag hoppas det gör lite nytta iaf. Tycker att de alla är lite blankare i pälsen i år.”
Personen fodrar alltså med ett foder med ett kilopris på över 20 kronor på känsla och hoppas att det gör nytta!?! Ja, du milde….det gör nytta för plånboken i alla fall som blir fint tömd! 12 hästar som får detta tillskott dagligen blir en nätt liten månadskostnad i längden….
Men nu ska jag sluta att raljera och avslöja att jag själv ”höftar” ibland.
Mitt stråfoder är basen och där kräver jag analys för att ens köpa det men när jag tex ger den lille några nävar av ”whatever” för att han också ska ”få något” skiter jag ärligt talat nästan i vad det är bara det är billigt och han tycker om det 🙂 🙂 🙂 ! Den mängden han får skulle jag själv kunna äta utan att det gjorde varken till eller från!
Konstaterade nyligen hur enormt mycket mindre mitt svinn av oätligt hösilage blivit sedan jag övergick från att fodra ur nät och började med däcket.
På Ryhus finns inga träd i hagarna att hänga nät i oavsett och däcket har som sagt visat sig suveränt för detta ändamål.
Den bortskämda matkastaren Vicke skulle aldrig drömma om att äta annat än ”dagsfärskt” stråfoder, det han en gång lämnat är liksom förbrukat för honom medan jag har fodrat x andra hästar med hans rester som de glatt glufsat i sig.
Med däcket är spillet väldigt marginellt, mycket lite hamnar utanför medan han kunde dra ut flera kilo från nätet och sedan stå och trampa i det.
Ur skadesynpunkt känns däcket också säkrare även om Vicke ta i trä aldrig varit någon marodör. Det blev förvisso några hål i slowfeedingnäten men det tycker jag nästan man får räkna med över tid.
Jag köpte mina nät på Gekås för 69:-/ styck, en spottstyver även om däcket till och med var gratis.
Ingen smickrande bild på min vanligtvis så vackra häst 🙂 !
Förra veckans planerade veterinärbesök fick ju ställas in pga att jag prioriterade tappskon men idag kunde det genomföras!
Båda hästarnas munhålor och tänder undersöktes och glädjande nog fanns det bara marginella åtgärder som behövde vidtas. Lite slipningar av enstaka vassa kanter sedan var det klart!
Extra skönt att den lilles tänder och därmed tuggmöjlighet var utmärkta; han är trots allt ingen unghäst (25) länge ❤️!
Vickster känns så bra i kontakten när jag rider att jag hade blivit förvånad om han hade haft några större grejer med sina tänder men konstigare saker har hänt.
Dagens ridpass blev i ridhuset; det har blåst rejält hela dagen och jag trodde hästarna skulle bli lite oroliga men de brydde sig inte alls.
I förra veckan skrev jag om att Vicke hade dragit av sig en sko och hur sulöm han hade varit därefter eftersom det var väldigt fruset och ”knöggligt” i hans hage.
En vän tipsade mig i efterhand om att jag kunde ha provat en babyblöja (!) ; vad sägs om det !?!
Enligt vännen tar hon en ”Up an go”-blöja närmast hoven, sen lite vet wrap runt så den sitter stadigt och sen silvertejp. Hon påstår att detta sitter som berget och skyddar både hoven och sulan. Och det bästa: att det sitter kvar även i en lerig hage 👌!
Eftersom hon har provat detta mer än en gång och har en livligare häst i hagen än vad jag har har jag inga skäl att betvivla hennes påstående utan kommer absolut att prova om detta skulle hända fler gånger vilket ni ju också kan göra vid behov.
Att man kan göra på samma vis vid hovböld (och då hälla jodopax i paketet) har jag läst om sedan tidigare (faktiskt ett tips från en bloggläsare) men här handlar det ”enbart” om att skydda sulan och möjliggöra att hästen kan röra sig utan att ha ont och det är ju värt massor i avvaktan på hovslagare.
Nu börjar det bli dags att plocka undan återstoden av jul-attiraljerna, så även julgranen som fortfarande är lika fin som på bilden ovan.
När jag hade Heron på ridskolan brukade han traditionsenligt äta upp cafeterians julgran (jag och en stallkamrat drev denna på den tiden…) men Vicke har aldrig ens sett åt granris så på honom vore en hel gran fullständigt bortkastad.
Vad säger ni bloggläsare; äter era hästar granris eller hela julgranar?
Vicke och jag har varit och tränat för Nina och jag tänker inte fortsätta att tjata om hur bra det gick men det gjorde det…ha ha ha!
På vägen hem stannade vi till på Granngården där jag köpte ”Kwik beet” (från Dodson & Horell) efter rekommendation från en bloggläsare; detta för att få i den lille mer vätska.
Ska bli intressant att se vad han anser om detta foder; det såg ärligt talat inte speciellt aptitligt ut, som små kolbitar ungefär!
Vicke, den bortklemade är inte jätteförtjust i betfor (som jag inte vågar ge den lille pga sockret) vilket annars de flesta hästar äter glatt men han har gissningsvis förätit sig efter de mängder jag tryckt i honom genom åren. Nu dricker han good enough så han ska slippa när säcken är slut och kwik beeten är tanken att bara ponnyn ska äta.
Jag var ju förskonad från veterinärräkningar i mååååånga år och tro mig….jag visste om det och liksom bara väntade på det och sedan smällde det till:
Det är verkligen tur att det finns veterinärvårdsförsäkringar som mildrar i alla fall lite för jag har verkligen fått känna på vad utgifter för medicin och vård av djuren kostar sedan i somras.
Först fick den lille fång och därefter konstaterades det att han har PPID= livslång medicinering med svindyra tabletter!
Nästan i samma veva fick Vicke anaplasmos som han följde upp med lymfangit och som en liten lök på laxen en hälta.
Rent objektivt har alla sjukdomar och deras behandlingar egentligen varit lindriga och kunde ha utvecklats lååååång, lååååångt mer/ värre men tusenlapparna har ändå rasslat iväg i full karriär!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer