Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Utvärdering; fodra ur traktordäck

Jag började ju fodra ensilage till Vicke ur ett traktordäck i höstas och känner att jag nu är redo för en utvärdering.

Jag har dels ägt Vicke i snart 8 år (jisses vad tiden går….) dels provat flera olika utfodringsalternativ, alla med mer eller mindre dåligt resultat.

Min matslösare har oftast trampat ner stora mängder foder vilket så klart varit negativt ur flera aspekter; bortkastade pengar, mindre mat i hans mage och ett evigt och ganska jobbigt städande av hagen.

Av allt jag provat hittills (hängt slowfeedingnät i ett träd, lagt en stor tunna på marken, haft slowfeedingnät i en låg ställning, haft ett vanligt bildäck på marken) så har traktordäcken visat sig vara bäst ur ”inte lyckas skräpa ner marken med ensilage”-aspekten.

Det blir absolut en del spill men ändå avsevärt mindre än tidigare.

Anledningen är troligen att kanterna på däcket är så höga och fasta att det blir svårt att slänga ut några större mängder?

Andra fördelar med just traktordäcket är kostnaden: noll kronor (däckfirmorna är bara glada att bli av med däck) och att det rymmer väldigt stora mängder ensilage (minst 10-15 kilo).

Det finns dock nackdelar och de är följande:

Man måste ha någon form av släp när man ska hämta däcket för det går inte in i en bil.

Däcket väger ”ett ton” och är svårt att flytta runt i hagen, framför allt om det blivit lerigt runt det.

En del varnar för att däck/ gummirester kan följa med i hästens mat men just detta är inget jag alls ser som en risk vad gäller min kräsna häst som inte står och gnager på saker. Och gummit på ett traktordäck är stenhårt så det lär liksom inte flagna av av sig självt så att säga.

Summa summarum; jag är mycket nöjd med denna lösning och planerar inte att prova något annat.

Balkupa tycker jag dels är på tok för dyr och dels skaver den ofta av manen på hästen och dessutom är jag övertygad om att spillet inte hade blivit mindre än med däcket.

Olika trälådor bedömer jag som ”farligare” om hästen skulle sparka mot lådan och jag tror även i detta fallet att spillet inte hade blivit mindre.

Höboll rymmer för lite och badkar hade också skapat spill.

Men hästar är olika och det som funkar bra för någon funkar inte för andra så man får helt enkelt prova sig fram, så som jag också har gjort över tid.

Den lille äter för övrigt ur ett större, vanligt däck och det funkar bra för honom även om han också drar ut en del på marken. Men dels är han inte lika slarvig som sin större vän och dels får han inte lika stora mängder foder åt gången.

Lugn och fin?

Olika medikamenter som påstås ha en lugnande effekt vid ridning- vad säger ni?

Bluff eller effekt? Har ni provat något som fungerar? Vad? Hur lång tid tog det innan ni upplevde någon effekt och höll den i sig varaktigt? Beskriv gärna förändringen!

Jag är väldigt skeptisk med blir gärna omvänd!

Det enda jag provat för rätt länge sedan var magnesium (en tränare som rekommenderade) och där var effekten noll.

Melass

Ni vet hur man ibland kan komma att tänka på något man inte har tänkt på på hur många år som helst typ….

Det hände mig nyligen när jag kom att tänka på melass.

När jag började arbeta extra på ridskolan jag höll till på i min ungdom och många år framöver fodrade vi med melass.

Vi brukade blanda ut några deciliter av denna extremt kletiga sörja i en stor hink med vatten och sedan gav vi vissa av hästarna en skvätt i fodret. Huruvida denna lilla mängd gjorde någon nytta mer än att det smakade gott låter jag vara osagt (troligen inte) men det är ett sådant där minne som jag verkligen har från den tiden.

Melassen såldes då i stora dunkar som var svåra/ tunga att hantera och dessutom riskerade man att kladda ner sig eftersom melassen som sagt är väldigt trögflytande och lätt hamnade lite utanför dunken när man skulle baxa omkring på denna för att hälla ur den.

Ja, hur som helst….jag kom att tänka på melass när jag funderade på hur man skulle kunna göra egen mash mer smakrik.

Kli, som jag skulle använda som huvudingrediens i mash är inte speciellt smakrikt i sig men en skvätt melass skulle nog göra susen.

Kanske en skvätt melass i dricksvattnet vintertid också kunde öka hästarnas lust att dricka = minskad kolikrisk?

Men på tal om melass; finns det någon hästmänniska som numera använder detta fodertillskott regelbundet?

Kalkylerade risker vid veterinärvård

När man på nätet diskuterar kostnader för att försäkra hund eller häst har jag hyfsat många gånger läst argument som ”jag avstår från att försäkra mitt djur och lägger hellre undan x kronor varje månad i en pott som jag kan använda om djuret blir sjukt” eller ”jag har haft hund/ häst i trettiotusen år och aldrig använt mig av försäkringen”.

Till de som åberopar den sista meningen som argument för att ha djuret oförsäkrat säger jag bara ”hoppas du har en stor plånbok”.

Och ja, jag kände faktiskt själv en gång en kvinna som hade sin häst helt oförsäkrad men hon var mångmiljonär.

Vi andra, som inte är miljonärer, menar jag gamblar verkligen om vi avstår från i vart fall veterinärvårsförsäkringen för skulle våra djur bli sjuka kan det bli ohyggligt dyrt.

När Décima blev buköppnad kostade detta över 60.000 och då är detta ändå mååååånga år sedan och operationen gick fullständigt komplikationsfritt.

Jag har också haft en hund som fick epilepsi, en sjukdom som jag inte på något vis var skyldig till eller kunde ha förhindrat. Också den kostade mycket och medförde livslång medicinering.

Hade det bara varit de som inte tog hand om sina djur ultimat som drabbades av skador och sjukdomar kan jag förstå om man avstår veterinärvårdsförsäkringen- annars inte.

Jag betalar i alla fall hellre x hundralappar i månaden och är garanterad veterinärvård än att riskera att själv behöva välja mellan avlivning och kostnader på tiotusentals kronor, ibland ännu mer.

Mer om svinn i hagen

På tal om gårdagens inlägg om stråfoderutfodring i hagen och det svinn som kan uppstå när hästar trampar ner maten eller den av andra anledningar blir förstörd/ anses oätlig av kräsna hästar gjorde jag en liten överslagsräkning igår.

Om man ponerar att en häst trampar ner/ ”förstör” 2 kilo ensilage om dagen, och detta skulle tex Vicke lätt kunna göra om man ställde ut en bal på flera hundra kilo i hagen och om man också räknar att ensilaget kostar 2:50 kilot är man uppe i en dagskostnad för svinn på 5 kronor om dagen.

På ett år blir summan 5*365= 1825 kronor för en enda häst och jag tycker inte att det är ovanligt att man ser x hästar som står och äter ur en storbal medan de trampar omkring i hur mycket utdraget foder som helst.

Oaktat om man tycker att detta är högt eller lågt räknat, om man tar i beaktande att hästen/ hästarna kanske bara äter gräs x månader om året osv vill jag hävda att det kan bli en inte oansenlig summa pengar som man bokstavligen slänger.

Och medan vissa hästägare verkar väldigt sparsamma med allt möjligt annat så kanske de inte tänker på vilka summor som så att säga hamnar i soporna utan att passera hästens mage?

Kontrollerad fri tillgång

De flesta (?) som ger fri tillgång på stråfoder utomhus verkar ha någon form av balkupa/ annan anordning där de kan lägga ut en hel bal eller så kör de helt enkelt ut balen och ställer den i hagen ”rakt upp och ner”.

Jag har valt att inte göra så; av flera anledningar.

Dels skulle de bli fysiskt svårt att köra ut mina fyrkantsbalar till hagarna; även om de ”bara” väger runt 150 kilo styck så är det för tungt för en person att manövrera och jag har inte heller något smart redskap som skulle underlätta transporteringen.

Om jag var tvungen skulle jag antingen kunna be Henrik att hjälpa mig att baxa in en bal i transporten och därefter köra in denna i hagen eller så skulle vi, om det inte var för lerigt i marken kunna sätta balen på en säckakärra och kämpa oss in i hagen på det viset.

Fast det är ju främst på hösten och vintern hästarna behöver ensilage i hagen och då är marken mer eller mindre lerig för det mesta så det sista alternativet hade nog inte gått att genomföra särskilt ofta utan att antingen knäcka kärran eller våra ryggar?

Men den huvudsakliga anledningen till att jag inte ställer ut balar i hagen stavas Vicke, aka foderslösare och foderkastare av stora mått.

Jag känner detta djur väl efter mer än 7 års kamperande ihop och har genom åren krattat upp flera hundra kilo stråfoder från hans olika hagar, med större eller mindre möda.

Och ni som själva har gjort samma saker vet hur lätt (NOT) det är att få loss fastfruset ensilage från marken eller att gräva upp det ut ler-jord där det har trampats ner omsorgsfullt med över 600 kilos kraft.

En del hästar är ju trots allt väldigt ”försiktiga” när de äter och därtill ”gamiga” så de äter upp vartenda ätbart strå- Vicke är varken det ena eller det andra!

Hade jag ställt ut en ensilagebal i hans hage kan jag garantera att hälften hade trampats ner och gjort hagen till en soptipp allt medan det bortskämda djuret förväntade sig nytt, fräscht foder att fortsätta att kasta omkring. Been there, done that!

Den lille skulle troligen sköta sig bättre men han skulle å andra sidan behöva rätt många dagar på sig att förbruka 150 kilo foder och med all rätt men då finns ju risken att detta i stället hade hunnit bli dåligt.

Så för mig är det enklast och icke att förglömma billigast och mest hygieniskt att fylla på hästarnas däck varje dag; det tar verkligen inte många minuter och spillet minimeras.

Dessutom är detta ett bra sätt att hålla koll på hur mycket hästarna de facto äter och så att säga analysera resultatet.

Äter de mycket/ lite för att det finns gräs i hagen, har gräset börjat sina, är det risk för kolik (om det lämnas massa foder) osv.

Ställer man ut en enorm bal kan det vara svårt att dagligen veta hur mycket som har gått åt och sådant vill jag ändå gärna veta om det går, precis som när man ger vatten ur en hink vs vattenkopp.

Tips vid foderinpackning

Fick nedanstående tips av den veterinär som var och gjorde mina hästars munhåleundersökning nyligen:

Om ni har en häst som har en eller flera ställen i munnen där foder packas in är det till stor hjälp om ni kan spola hästens mun dagligen.

Detta låter sig så klart inte göras på alla hästar men man i alla fall prova!

Precis som tandborstning hjälper våra tänder så kan spolningen förhindra att foder förblir liggande i hästens mun i många timmar.

En annan (kanske självklar) sak att tänka på är att undvika att fodra med pelleterat foder eller ge hårt hästgodis (i alla fall mycket/ ofta).

Vicke har ett ställe där det tidigare packades in foder och jag ger (inte bara av den anledningen) allt pelleterat foder uppblött.

Mera måndag- veterinärbesök

Ja, träningen för Nina blev som tidigare nämnts inställd men jag hade även annat på agendan som tack och lov blev av.

Jag började med att köra min transport till Malmö och ÖB Service som jag anlitat i ca 30 år (!!!) till reparationer av de släp jag haft genom åren.

Idag ”beställde” jag en genomgång och besiktning därefter- jätteskönt att slippa hålla på med detta själv och köra fram och tillbaka.

Någon timme senare var det dags för ett avtalat veterinärbesök, munhåleundersökning för båda hästarna och den årliga vaccinationen för Vickes del.

Förra årets munhåleundersökning och vaccination på klinik resulterade i att Vicke blev jättetjock i alla benen och hade feber i några dagar- ”så klart” precis när jag var bortrest.

Som tur var tog min stallkamrat Elisabet och stallägaren Anette hand om Vicke på bästa sätt och höll telefonkontakt med veterinär och jag fick dessutom inte kännedom om hela förloppet förrän jag var hemma igen och Vicke hade kvicknat till sedan några dagar tillbaka.

Jag kan ju säga att det i sådana lägen är underbart med ett föredömligt agerande från de man anlitar som hästpassare; fel person hade dels förstört hela min USA-resa genom att kontakta mig ”i onödan” och dessutom kanske åsamkat mig rejäla veterinärkostnader genom att kanske av (fullt förståelig) rädsla för att ta hand om någon annans häst köra den till klinik/ ta ut veterinär för säkerhets skull. Är man erfaren vågar man ha is i magen om det ”bara” handlar om som i detta fallet svullna ben och feber och jag menar så klart inte att man ska lämna varken sin egen eller andras hästar åt sitt öde hur som helst men det förstår ni säkert.

Jag misstänker att Vicke drog på sig någon lättare infektion på kliniken eftersom han aldrig reagerat på vaccin förut så i år ska det förhoppningsvis inte bli varken feber eller svullna ben.

Hästarnas munhåleundersökningar gick hur bra som helst, båda hade knappt något som behövde åtgärdas annat än med lite slipning av mindre hakar. Väldigt skönt att få detta kollat; jag har ju aldrig själv låtit kolla B:s tänder och köpte honom obesiktigad och han är ju trots allt ingen ungdom längre.

Men veterinären tyckte att han var en ”ur-häst” med tänder därefter 🙂 så än finns det inget att oroa sig över för hans del.

Jag rådfrågade också veterinären om hans hull som hon tyckte var helt lagom, han får inte bli fet men ska så klart inte heller falla ur.

Själv är jag mest förundrad över hur en ponny kan stå på fri tillgång av stråfoder utan att varken äta upp allt eller sprängas 🙂 , det har jag aldrig varit med om tidigare ha ha ha!

Nu har jag precis ätit resterna av gårdagens middag (moussaka med potatis i stället för aubergine) – det är sååå skönt när man gör stora portioner och kan ha mat i flera dagar tycker jag!