Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

2,5 deciliter havre

Ni vet hur jag ibland raljerar över de som ”väger fodret på guldvåg” ?

Till denna kategori måste jag lägga de som jag ibland läser ger sina hästar 2-3 dl havre/ dag.

Så vida man inte ger denna ”mängd” (en dl havre är en bokstavlig handfull foder) som godis torde näringspåverkan vara NOLL!

Så potent är inte havre att en 600-kilos häst ska känna av det som ryms i vår hand…det är jag fullständigt övertygad om 🙂 !

Bibbi äter som jämförelse runt 1,5 KILO, dvs långt mer än det tiodubbla (en liter havre väger runt ett halvt kilo).

Måndag- spolning

I morse var jag och Frenchie hos Nina för att visa upp vad vi jobbar med just nu och som tur var så instämde hon i att en hel del har ”lossnat” bra.

Vi hann knappt komma hem förrän det var Bibbis tur att stå i centrum; hon fick besök av veterinär Eva.

Som jag har berättat tidigare hade Bibbi EXTREMT rinnande ögon när hon kom till mig och en mycket lång historia lite kortare så är ögonen avsevärt bättre men inte helt bra.

Jag har provat allt receptfritt som existerar och köpte t.o.m. med mig ögonsalva från USA men ögonen, och framför allt det ena rinner fortfarande en aning.

Idag försökte Eva spola tårkanalerna vilket gick med det ”bästa” ögat (det som nästan inte rinner alls) medan det sämre ögats tårkanaler förmodligen är för igentäppta med gammalt ”skit” för att det skulle lyckas, trots upprepade försök.

Bibbi ska nu ha cortisondroppar i båda ögonen ett längre tag (med nedtrappning) så får vi hoppas att hon blir helt bra.

Eva berömde Bibbis uppförande mycket för denna behandling (spolningen) är långt ifrån behaglig men lilla Bibbi skötte sig perfekt.

Här bild på när det ena ögat färgades för att utesluta skador på hornhinnan (det fanns inga):

Och här 2 bilder jag tog på henne igår!

Hon är minst lika välnärd som Frenchie numera och jag har tagit bort allt extrafoder så att hon numera äter ca 13-15 kilo torrt hösilage, 2 kilo helhavre och 3 dl sojamjöl.

Viktigt om stråfoder

Här en jättebra artikel som handlar om hästens foderbehov i allmänhet och fiber och stråfoderbehov i synnerhet!

Och stycket om ”ponny som äter massor med salt” känner jag sååå väl igen:

Vi hade för tusen år sedan en ponny på ridskolan som hade luftvägsproblem.

Detta var före ensilagets tid och skrämmande nog var att det enda detta djur fick att äta var lucernpellets och lite helhavre. Ponnyn stod dessutom på pappersströ.

På den tiden var många av oss mer okunniga och jag skulle tex idag inte utfodra en jättehungrig ponny med icke uppblött lucern (nu var det inte mitt beslut men…).

Hur som helst så minns jag så väl att ponnyn hade en stor saltsten i krubban- ni vet ett sådant där fyrkantsblock på flera kilo som man har på betena eller i skogen till vilda djur.

Och precis som i Hippsons artikel åt denna stackars ponny upp denna gigantiska saltsten på nolltid…tro fan det när den inte hade något annat att äta låååånga stunder!

Är du beredd?

Stön…inte nog med att man just nu plågas av tusen orosmoment som hästägare i kylan….nu ska man tydligen ha krigsberedskap också hörde jag på nyheterna.

Och vad säger ni om denna artikel? Har ni ”beredskap” att klara er hästhållning gällande tex foder och strö annat än i några veckor (om ens det)?

Jag tror tyvärr att det pga det allmänt tuffare ekonomiska läget i Sverige har blivit ännu vanligare att en del hästägare lever ”ur hand i mun” och det kan givetvis också handla om att man rent fysiskt saknar plats att lagerhålla större mängder av både foder och strö.

Står man inackorderad kan man oftast inte ta hur stora ytor som helst i anspråk till sitt egna foder/ strö och även om man har eget stall kan man ha begränsad yta för detta.

Själv har jag turen att både ha rejält gott om plats och pengar att leva som en hamster vad gäller djurens mat och strö så jag köper alltid en årsförbrukning av hösilage.

Halm har jag minst lika stora mängder av, spånpellets har jag som kanske skulle räcka i ett halvår om spånet jag hämtar på snickeriet varannan månad plötsligt skulle sina.

Havre brukar jag köpa rätt många hundra kilo av åt gången och vid en kris så skulle hästarna absolut överleva utan kraftfoder.

Sedan har jag inte minst GRÄS stora delar av året och det skulle rädda mig väldigt mycket vid en kris.

Välfärdssnack in absurdum (om hö vs ensilage)

Har ni också noterat hur väldigt många nu, i spåren efter Helgstrand-gate liksom måste poängtera att DE minsann värnar om hästar, önskar att det ska jobbas mer med hästvälfärd och liknande?

Förstå mig rätt; det är så klart jättebra och högst önskvärt ju fler som står bakom ovan och inte bara genom ett inlägg på Facebook utan givetvis främst IRL men ibland känns det faktiskt mest som att vissa vill ha sin lilla stund i rampljuset och få många likes på sitt inlägg.

Plötsligt ska allt mätas med ”hästvälfärds-måttbandet” och det är ord och inga visor från vissa.

Det är nu, ännu mer än tidigare, ingen måtta på vad man kan hitta att kritisera, allt från Charlotte Dujardins ridning till….ensilage!

Jepp….härom dagen läste jag ett inlägg från en +50 person som påstod att hästvälfärden skulle öka om vi återgick till att fodra med hö och skippade ensilaget; för hen menade att detta har bidragit till ökade fall av både kolik och buköppningar.

När jag och andra ifrågasatte forskning som stödde detta togs inlägget snabbt bort men hen hann skriva några kommentarer som jag bara kände var helt gripna ur luften.

Som jag svarade personen tror jag att bristande motion, för kort hagvistelse i för liten hage, överutfodring av kraftfoder, snålande med stråfoder, ej hygieniskt stråfoder (även halm) osv bidrar långt mer till kolik/ buköppningar än att det är vanligare att det fodras med ensilage än hö idag.

Och visst; jag skulle gärna köpa bra småbalshö om jag fick det till samma pris som mitt ensilage och inte för dubbel kostnad och om jag dessutom kunde lagerhålla det utan att riskera att det möglade ihop i fuktiga Skåne långt innan det var dags för bete.

För så ser verkligheten ut i stora delar av Sverige; det finns inte höproducenter som kan sälja hö till det låga pris hästägare kan/ vill betala och alla bönder har inte heller själva möjlighet att lagra så mycket stråfoder att de med små stall kan komma dit och hämta slattar då och då.

Medan ensilage/ hösilage kan lagras utomhus kräver storskaligt odlat hö en helt annat procedur som innefattar en lämplig byggnad och oftast också en hötork och det kan ni ju räkna på vad en sådan kostar att hålla igång med dagens elpriser! Så nej; jag tror personligen inte att hästvälfärden skulle öka för fem öre om alla gick över till hö i stället utan snarare skulle en del antingen snåla med detta så att hästarna fick kolik på grund av DET eller så skulle de helt enkelt sälja hästen för att fodret blev för dyrt. Andra skulle fodra med otjänligt hö vars mögelsporer hade orsakat hosta och annat så nej, jag ser inte vinsten alls.

Edit: jag har valt att kalla ”allt som inte är oplastat hö” för ensilage för enkelhetens skull. Vissa säger hösilage andra ensilage tex fast de menar samma sak.

Är smärtgränsen för morötter nådd?

Berätta inte detta för Frenchie (Bibbi tror jag inte bryr sig) men jag överväger att drastiskt dra ner på deras morotskonsumtion i allmänhet och hans i synnerhet.

Jag kan inte bestämma mig för om jag är småsnål eller bara resonerar vettigt men priset på detta godis börjar skava.

Det var inte så många år sedan en 20 kilos säck morötter kostade 69:- på Granngården. Sedan blev det 79:- och fram tills för en vecka sedan 89:-.

Nu är priset höjt till 99:90 och säckarna väger dessutom 18 kilo.

Den här sista prishöjningen på 10:- fick mig att reagera då mina hästar lätt kan äta 4-5 säckar i månaden vilket alltså skulle göra en godiskostnad på runt 500 spänn. Det blir ändå en del över tid….

Ja, jag får fundera vidare…

Godis…eller inte

Ny erfarenhet för mig; Bibbi vill knappt äta morötter, äpplen eller ”riktigt” (köpt) hästgodis!

Hon äter kraftfodret först och sorterar undan resten som hon äter upp senare!

Med Frenchie är det precis tvärtom; han skulle kunna äta hur mycket morötter som helst och av all föda äter han dessa först, äpplena sedan och först därefter vad som mer ligger i krubban. Och så har alla mina hästar gjort.

Jag kan inte tolka detta på något annat vis än att Bibbi helt enkelt inte är VAN vid att äta morötter och äpplen !?!?

Och så har det faktiskt varit med alla mina hästar vad gäller sockerbitar som ju många andra djur glufsar i sig. Men jag har aldrig gett socker som godis och de gånger min förra tränare Olof försökte ge Vicke spottade han ut bitarna!

Jag tror att Bibbi snart kommer att bli lika van vid ”godis” som Frenchie men det är nästan lite sorgligt att hon nu sorterar bort det.

Hö-test

För några dagar sedan blev jag erbjuden något jag vet att massor av hästägare jagat desperat hela sommaren; småbals-hö och till ett väldigt förmånligt pris dessutom, 4:-/ kilot (har sett kilopriser på ända upp till 10:-)!

Som en parentes ser jag detta erbjudande som ett bra exempel på det jag eftersträvar i min hästhållning; att man försöker hjälpa varandra, göra varandra tjänster mot gentjänster och inte vara en egoist som inte unnar även andra att åtnjuta ett bra erbjudande/ köp om man har möjlighet att tipsa.

Hur som helst; jag har ju hösilage så det räcker och blir över till mina hästar men har också ”tvingats” köpa mycket tyngre balar i år (300 mot tidigare 150 kilo) eftersom jag, liksom en majoritet av alla hästägare i Sverige denna sommar, inte var i en position där jag kunde välja och vraka bland olika typer av foder och storlekar på balarna.

Med detta sagt har jag tänkt att det kommer att bli svårt att fodra upp så tunga balar nästa vår och sommar och det är här höbalarna kommer in i bilden.

Min tanke är nämligen att försöka få de 300 kilo hö jag köpt, och som kan räcka i alla fall en sommarmånad, att överleva uppe på mitt loft ovanför Frenchies box utan att mögla.

Alla som känt Skåne-fukt i luften vet att detta kan vara en utmaning och jag har därför inte ens velat prova tidigare men nu så gör jag ett försök.

I bästa fall har jag då alltså hö i en månad nästa år, i sämsta fall får jag väl sälja allt till någon som täckodlar?

Jag har försökt att läsa på och rådfråga de som vet bättre och landat i att jag har lagt mina höbalar ovanpå halmbalar och sedan även täckt dom med halm.

Det ska bli intressant att se om balarna håller sig fräscha- jag får återkomma om x månader!

Kan som en parentes nämna att jag köpte både tyngre (30 kilos) och mer hårdpressade höbalar för 2 år sedan direkt från fält. Det var ett misstag kan jag säga för de började mögla redan efter några veckor.

De balar jag köpt nu väger dels bara runt 10 kilo dels är de mycket mer löspressade.

Avslutningsvis så finns det inte mer av höbalarna så det är inte lönt att ni frågar mig efter kontaktuppgifter 🙂 .

Ät-tid mm vad gäller stråfoder

Här en artikel med en hel del självklarheter tycker jag.

Men som så ofta konstaterar jag att hästar ÄR individer och att mycket få saker kan appliceras på alla.

Jag, som både har stått i flera olika inackorderingsstall och jobbat på ridskola i många år menar att hästar utan tvekan har olika sätt att äta både vad gäller hastighet, mängd och preferens liksom hur lätt de har för att gå upp i vikt.

Jag har sett hästar äta upp 1-2 kilo hösilage inom loppet av minuter medan tex Vicke kunde äta i myrtakt allt medan han drog runt massvis med foder som han sedan aldrig skulle få för sig att återkomma till.

Samma foder (rent givetvis) kunde jag slänga in till andra hästar som kastade sig över det.

Jag är väldigt glad att jag har hittat ett system som fungerar för mina hästar för även om fri tillgång 24/7 nog är det mest tidsbesparande och enklaste sättet att fodra på så tycker jag att spillet utomhus blir för stort och det blir stora mängder som bara trampas ner till ingen nytta.

Min ponny vägrar att ens äta stråfoder ute så honom hade ingen metod hjälpt annat än om allt gräset försvann möjligen för även på vintern och t.o.m. när det har snöat vill han inte ha hösilage. Möjligen 1-2 kilo i värsta snön….

För både ponnyns och Frenchies del försöker jag att hela tiden ha koll på ungefär hur mycket de äter och lägga fram en aningens mer mat än detta. De får gärna lämna lite för då är det för mig ett tecken på att de kunnat äta så mycket som de vill men jag vill som sagt inte ha kilovis med foder utspritt i hagen. Det sköter Frenchie så bra i boxen redan men det kan jag strö med till ponnyn i alla fall så det går inte till spillo.

Att hålla hästar på en strikt och snål stråfoderranson har jag mest sett negativa effekter av; hästar som blivit fixerade vid mat, tjurat och av hunger ätit sådant som de annars hade ratat.

Jag kör med sax

Ur tidningen Ridsport härom dagen:

Brukar du rycka eller klippa din hästs man?

En amerikansk professor i djurvälfärd uppmanar hästägare att se över hästens reaktion när manen rycks, och kanske gå över till trimkninv eller sax.

Det är inte tillåtet att klippa eller på annat sätt avlägsna hästens känselhår, eftersom hästen behöver dessa för att orientera sig. Enligt amerikanska professorn i djurvälfärd, Suzanne T Millman, är det nu dags att se över ryckning av man.
– Det är inget jag vill förbjuda, säger hon till The Chronicle of the Horse, men mantrimning höjer pulsen, så jag vill uppmana hästägare att lyssna till sin häst och se över dess reaktion.

Om hästen slår med svansen, gnisslar med tänderna eller försöker dra sig undan kan rutinerna behöva ändras.

Ett råd är att låta bli ryckning och använda trimkniv eller sax. Ett annat är att sprida ut ryckningen över flera dagar, särskilt om det är en lång man som ska kortas ner rejält, och att bara rycka ett fåtal hårstrån i taget.
– Det är lämpligt att börja vid manken, det verkar de flesta hästar tycka om. Oftast är de mer känsliga uppe vid nacken och då är det bra att bara ta ett litet område i taget där och sedan gå tillbaka till manken.

Manens uppgift är att avlägsna flugor och andra insekter, genom att hästen skakar på huvudet. Om manen rycks ner måste hästen i stället få hjälp genom flugspray och flugtäcken.

Text: Ingrid Andersson”

När jag var tonåring ansågs det som ”fusk” att klippa en hästs man eller så gjordes det så fult att det måhända avskräckte andra?

Själv slutade jag rycka mina hästars manar för ”tusen år sedan” och jag tycker de ser helt ok ut trots allt.

Minns såväl mitt sto Décima som var världens snällaste med i princip allt men som blev helt galen om man försökte rycka hennes man.

Hon sprang över stallgången och jag insåg snabbt att en häst som är så snäll med allt annat (även att klippa) inte skulle göra på det viset om hon inte upplevde ett rejält obehag.

Så jag försökte inte rycka manen mer utan klippte den utan minsta problem.

Jag kan fortfarande rycka bort enstaka tussar men ärligt talat händer det nästan aldrig och som sagt; JAG tycker sax går lika bra.