Ställde följande fråga på ett forum för hästfolk i Skåne:

Fler som märker att hästarna börjar rata hö/ hösilage ute till förmån för ”gräset”?

Båda mina gör det tydligt sedan en vecka tillbaka ungefär och de har tidigare ätit samma hösilage med god apetit.

Glädjande nog bekräftade många mina hästars ratande!

Hade bara Frenchie, som absolut kan vara kräsen, lämnat allt utlagt hösilage i hagen åt sitt öde hade jag blivit mer orolig men när även matgamen Bibbi gör detsamma och fast balen luktar som alla andra balar osv så…

Jag får helt enkelt förlita mig på att mina djur inte svälter och Bibbi ser i alla fall fortfarande ut som en elefant 🙂 trots enbart lite havre.

Frenchie har tappat det lilla överhull han hade och som klädde honom *snyft* men han ser fortfarande fin ut, dock med extra tillskott av både protein och energi.

Och gräset lär ju ”ta fart” rätt snart så jag hoppas att detta minskade matintag bara är temporärt.

Kloka ord från Mälaren hästklinik:

”Känner du igen dig i att dagligen få stallkläderna fulla med kliande små hårstrån? Vi går mot ljusare och varmare tider och i och med det är det dags för pälsfällning. Egentligen är det lite slarvigt uttryckt eftersom förutom att det är en pälsfällning av den gamla vinterpälsen så ska sommarpälsen också bildas. Hästens päls är till största del uppbyggt av olika typer av proteiner. Därför är det viktigt att se över sitt grovfoders innehåll på protein oavsett om man fodrar med hö eller hösilage. Om man har brist på protein i hästens foderstat tar det oftast en tid innan det syns på hästen men när det väl gör det så är det i form av bukig mage, dålig päls eller hovkvalité samt tappade muskler. Det innebär att man redan flera månader innan hästen ser ut som den gör haft ett underskott på protein som det oftast tar tid att återhämta sig från.

I pälsfällningstider är det inte ovanligt att man marknadsför B-vitamintillskott för att underlätta för hästen, men det finns inga studier som visar på att så är fallet. Troligen är det är en missuppfattning från förut då man gav foderjäst som tillskott som är rikt både på protein och B-vitamin. Det var proteinet i foderjästen som var positiv för hästens päls och inte B-vitaminet som hästen producerar själv i grovtarmen. Vissa upplever förbättring med B-vitamintillskott och eftersom det inte är farligt att ge (hästen kissar ut det) så finns det inga risker med att ge extra tillskott förutom att det kostar pengar. Om man däremot står i valet att lägga sina pengar på en grovfoderanalys så man kan göra en välanpassad foderstat med tillräcklig mängd protein eller köpa B-vitaminpreparat för pengarna så är det självklara valet att göra en analys först och fodra sin häst utefter det.

En del hästar kan upplevas påverkade av pälsfällningen och kanske blir lite tröttare än vanligt och möjligen mer känsliga i huden. Om det är milda och övergående symptom så kan man ge hästen en lite lugnare period innan man sätter igång igen. Om symptomen är tydligare eller inte går över är det bra att göra en kontroll med sin veterinär först.”

Jag brukar förvisso inte märka av pälsfällning som trötthet eller känslighet i huden men fodrar ändå exakt enligt ovan, dvs lägger på x dl proteintillskott (i mitt fall sojamjöl) till foderstaten.

Bibbi är, som jag redan nämnt rund som en elefant och rids ju inte så henne ger jag inget extra nu men Frenchie fodras så sedan några veckor tillbaka.

Ändrar ni fodret för era hästar eller kör ni som vanligt?

Stön…inte nog med att man just nu plågas av tusen orosmoment som hästägare i kylan….nu ska man tydligen ha krigsberedskap också hörde jag på nyheterna.

Och vad säger ni om denna artikel? Har ni ”beredskap” att klara er hästhållning gällande tex foder och strö annat än i några veckor (om ens det)?

Jag tror tyvärr att det pga det allmänt tuffare ekonomiska läget i Sverige har blivit ännu vanligare att en del hästägare lever ”ur hand i mun” och det kan givetvis också handla om att man rent fysiskt saknar plats att lagerhålla större mängder av både foder och strö.

Står man inackorderad kan man oftast inte ta hur stora ytor som helst i anspråk till sitt egna foder/ strö och även om man har eget stall kan man ha begränsad yta för detta.

Själv har jag turen att både ha rejält gott om plats och pengar att leva som en hamster vad gäller djurens mat och strö så jag köper alltid en årsförbrukning av hösilage.

Halm har jag minst lika stora mängder av, spånpellets har jag som kanske skulle räcka i ett halvår om spånet jag hämtar på snickeriet varannan månad plötsligt skulle sina.

Havre brukar jag köpa rätt många hundra kilo av åt gången och vid en kris så skulle hästarna absolut överleva utan kraftfoder.

Sedan har jag inte minst GRÄS stora delar av året och det skulle rädda mig väldigt mycket vid en kris.