Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 54 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och mina två hästar Viccamaro och Baltazar på en gård vid Björnstorp i Skåne. Mitt stora intresse är dressyr och jag tränar och tävlar på medelsvår nivå med Vicke, 14 medan Baltazar, 24 agerar sällskap och hagsmycke. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ni vet hur man ibland kan komma att tänka på något man inte har tänkt på på hur många år som helst typ….
Det hände mig nyligen när jag kom att tänka på melass.
När jag började arbeta extra på ridskolan jag höll till på i min ungdom och många år framöver fodrade vi med melass.
Vi brukade blanda ut några deciliter av denna extremt kletiga sörja i en stor hink med vatten och sedan gav vi vissa av hästarna en skvätt i fodret. Huruvida denna lilla mängd gjorde någon nytta mer än att det smakade gott låter jag vara osagt (troligen inte) men det är ett sådant där minne som jag verkligen har från den tiden.
Melassen såldes då i stora dunkar som var svåra/ tunga att hantera och dessutom riskerade man att kladda ner sig eftersom melassen som sagt är väldigt trögflytande och lätt hamnade lite utanför dunken när man skulle baxa omkring på denna för att hälla ur den.
Ja, hur som helst….jag kom att tänka på melass när jag funderade på hur man skulle kunna göra egen mash mer smakrik.
Kli, som jag skulle använda som huvudingrediens i mash är inte speciellt smakrikt i sig men en skvätt melass skulle nog göra susen.
Kanske en skvätt melass i dricksvattnet vintertid också kunde öka hästarnas lust att dricka = minskad kolikrisk?
Men på tal om melass; finns det någon hästmänniska som numera använder detta fodertillskott regelbundet?
När man på nätet diskuterar kostnader för att försäkra hund eller häst har jag hyfsat många gånger läst argument som ”jag avstår från att försäkra mitt djur och lägger hellre undan x kronor varje månad i en pott som jag kan använda om djuret blir sjukt” eller ”jag har haft hund/ häst i trettiotusen år och aldrig använt mig av försäkringen”.
Till de som åberopar den sista meningen som argument för att ha djuret oförsäkrat säger jag bara ”hoppas du har en stor plånbok”.
Och ja, jag kände faktiskt själv en gång en kvinna som hade sin häst helt oförsäkrad men hon var mångmiljonär.
Vi andra, som inte är miljonärer, menar jag gamblar verkligen om vi avstår från i vart fall veterinärvårsförsäkringen för skulle våra djur bli sjuka kan det bli ohyggligt dyrt.
När Décima blev buköppnad kostade detta över 60.000 och då är detta ändå mååååånga år sedan och operationen gick fullständigt komplikationsfritt.
Jag har också haft en hund som fick epilepsi, en sjukdom som jag inte på något vis var skyldig till eller kunde ha förhindrat. Också den kostade mycket och medförde livslång medicinering.
Hade det bara varit de som inte tog hand om sina djur ultimat som drabbades av skador och sjukdomar kan jag förstå om man avstår veterinärvårdsförsäkringen- annars inte.
Jag betalar i alla fall hellre x hundralappar i månaden och är garanterad veterinärvård än att riskera att själv behöva välja mellan avlivning och kostnader på tiotusentals kronor, ibland ännu mer.
På tal om gårdagens inlägg om stråfoderutfodring i hagen och det svinn som kan uppstå när hästar trampar ner maten eller den av andra anledningar blir förstörd/ anses oätlig av kräsna hästar gjorde jag en liten överslagsräkning igår.
Om man ponerar att en häst trampar ner/ ”förstör” 2 kilo ensilage om dagen, och detta skulle tex Vicke lätt kunna göra om man ställde ut en bal på flera hundra kilo i hagen och om man också räknar att ensilaget kostar 2:50 kilot är man uppe i en dagskostnad för svinn på 5 kronor om dagen.
På ett år blir summan 5*365= 1825 kronor för en enda häst och jag tycker inte att det är ovanligt att man ser x hästar som står och äter ur en storbal medan de trampar omkring i hur mycket utdraget foder som helst.
Oaktat om man tycker att detta är högt eller lågt räknat, om man tar i beaktande att hästen/ hästarna kanske bara äter gräs x månader om året osv vill jag hävda att det kan bli en inte oansenlig summa pengar som man bokstavligen slänger.
Och medan vissa hästägare verkar väldigt sparsamma med allt möjligt annat så kanske de inte tänker på vilka summor som så att säga hamnar i soporna utan att passera hästens mage?
De flesta (?) som ger fri tillgång på stråfoder utomhus verkar ha någon form av balkupa/ annan anordning där de kan lägga ut en hel bal eller så kör de helt enkelt ut balen och ställer den i hagen ”rakt upp och ner”.
Jag har valt att inte göra så; av flera anledningar.
Dels skulle de bli fysiskt svårt att köra ut mina fyrkantsbalar till hagarna; även om de ”bara” väger runt 150 kilo styck så är det för tungt för en person att manövrera och jag har inte heller något smart redskap som skulle underlätta transporteringen.
Om jag var tvungen skulle jag antingen kunna be Henrik att hjälpa mig att baxa in en bal i transporten och därefter köra in denna i hagen eller så skulle vi, om det inte var för lerigt i marken kunna sätta balen på en säckakärra och kämpa oss in i hagen på det viset.
Fast det är ju främst på hösten och vintern hästarna behöver ensilage i hagen och då är marken mer eller mindre lerig för det mesta så det sista alternativet hade nog inte gått att genomföra särskilt ofta utan att antingen knäcka kärran eller våra ryggar?
Men den huvudsakliga anledningen till att jag inte ställer ut balar i hagen stavas Vicke, aka foderslösare och foderkastare av stora mått.
Jag känner detta djur väl efter mer än 7 års kamperande ihop och har genom åren krattat upp flera hundra kilo stråfoder från hans olika hagar, med större eller mindre möda.
Och ni som själva har gjort samma saker vet hur lätt (NOT) det är att få loss fastfruset ensilage från marken eller att gräva upp det ut ler-jord där det har trampats ner omsorgsfullt med över 600 kilos kraft.
En del hästar är ju trots allt väldigt ”försiktiga” när de äter och därtill ”gamiga” så de äter upp vartenda ätbart strå- Vicke är varken det ena eller det andra!
Hade jag ställt ut en ensilagebal i hans hage kan jag garantera att hälften hade trampats ner och gjort hagen till en soptipp allt medan det bortskämda djuret förväntade sig nytt, fräscht foder att fortsätta att kasta omkring. Been there, done that!
Den lille skulle troligen sköta sig bättre men han skulle å andra sidan behöva rätt många dagar på sig att förbruka 150 kilo foder och med all rätt men då finns ju risken att detta i stället hade hunnit bli dåligt.
Så för mig är det enklast och icke att förglömma billigast och mest hygieniskt att fylla på hästarnas däck varje dag; det tar verkligen inte många minuter och spillet minimeras.
Dessutom är detta ett bra sätt att hålla koll på hur mycket hästarna de facto äter och så att säga analysera resultatet.
Äter de mycket/ lite för att det finns gräs i hagen, har gräset börjat sina, är det risk för kolik (om det lämnas massa foder) osv.
Ställer man ut en enorm bal kan det vara svårt att dagligen veta hur mycket som har gått åt och sådant vill jag ändå gärna veta om det går, precis som när man ger vatten ur en hink vs vattenkopp.
Ja, träningen för Nina blev som tidigare nämnts inställd men jag hade även annat på agendan som tack och lov blev av.
Jag började med att köra min transport till Malmö och ÖB Service som jag anlitat i ca 30 år (!!!) till reparationer av de släp jag haft genom åren.
Idag ”beställde” jag en genomgång och besiktning därefter- jätteskönt att slippa hålla på med detta själv och köra fram och tillbaka.
Någon timme senare var det dags för ett avtalat veterinärbesök, munhåleundersökning för båda hästarna och den årliga vaccinationen för Vickes del.
Förra årets munhåleundersökning och vaccination på klinik resulterade i att Vicke blev jättetjock i alla benen och hade feber i några dagar- ”så klart” precis när jag var bortrest.
Som tur var tog min stallkamrat Elisabet och stallägaren Anette hand om Vicke på bästa sätt och höll telefonkontakt med veterinär och jag fick dessutom inte kännedom om hela förloppet förrän jag var hemma igen och Vicke hade kvicknat till sedan några dagar tillbaka.
Jag kan ju säga att det i sådana lägen är underbart med ett föredömligt agerande från de man anlitar som hästpassare; fel person hade dels förstört hela min USA-resa genom att kontakta mig ”i onödan” och dessutom kanske åsamkat mig rejäla veterinärkostnader genom att kanske av (fullt förståelig) rädsla för att ta hand om någon annans häst köra den till klinik/ ta ut veterinär för säkerhets skull. Är man erfaren vågar man ha is i magen om det ”bara” handlar om som i detta fallet svullna ben och feber och jag menar så klart inte att man ska lämna varken sin egen eller andras hästar åt sitt öde hur som helst men det förstår ni säkert.
Jag misstänker att Vicke drog på sig någon lättare infektion på kliniken eftersom han aldrig reagerat på vaccin förut så i år ska det förhoppningsvis inte bli varken feber eller svullna ben.
Hästarnas munhåleundersökningar gick hur bra som helst, båda hade knappt något som behövde åtgärdas annat än med lite slipning av mindre hakar. Väldigt skönt att få detta kollat; jag har ju aldrig själv låtit kolla B:s tänder och köpte honom obesiktigad och han är ju trots allt ingen ungdom längre.
Men veterinären tyckte att han var en ”ur-häst” med tänder därefter 🙂 så än finns det inget att oroa sig över för hans del.
Jag rådfrågade också veterinären om hans hull som hon tyckte var helt lagom, han får inte bli fet men ska så klart inte heller falla ur.
Själv är jag mest förundrad över hur en ponny kan stå på fri tillgång av stråfoder utan att varken äta upp allt eller sprängas 🙂 , det har jag aldrig varit med om tidigare ha ha ha!
Nu har jag precis ätit resterna av gårdagens middag (moussaka med potatis i stället för aubergine) – det är sååå skönt när man gör stora portioner och kan ha mat i flera dagar tycker jag!
För mig som alltid vill ha koll på så mycket som möjligt fungerar min lilla anslagstavla som en form av inventering bland annat.
Jag skriver tex upp hur många ströpelletssäckar och höbalar jag har kvar- halmbalarna har jag ett hum om men de räknade jag inte från början och nu är de staplade på ett sådant vis att det inte går att genomföra.
Jag skriver också upp när jag strör med halm och ströpellets (delar av texten syns ej i bild), också för att ha ett hum om åtgången.
”Bal öppnad” är de storbalar med hö jag använder just nu och där har jag bara 3 kvar så de är inte så svåra att hålla reda på 🙂 .
Nyligen läste jag på Fejjan hur en annan ”dressyrmänniska” hade plockat nypon och torkat dessa för att använda som hästgodis.
Jag frågade henne efter närmare detaljer eftersom jag har en nyponbuske vid ridbanan och hon skickade mig en del länkar enligt vilka man kan ge hästar alla sorters nypon; de är inte giftiga och uppskattas som godis.
Jag plockade en hop:
Efter några timmars torkning i ugnen på 50-80 grader är nyponen redo för att bli uppsmaskade av mina gossar:
Jag kommer som sagt att ge nyponen som godis och har man gott om buskar kan man ju använda nyponen som lite pyssel med sina barn tex.
Eller så kan man engagera sig själv i projektet och förpacka nyponen efter torkning i små fina förpackningar och ge bort till hästägare som en liten present?
Precis som många andra år som hästägare har jag i år hittat några ”äppleplockarställen” som har försett mina hästar med gratis godis och vitaminer!
Vi har 2 egna träd på Ryhus som gett en del frukt och sedan har jag också hittat trädgårdsägare som varit mer än glada över att få hjälp att plocka sådant som annars bara hade ruttnat på gräsmattan.
Ett tips om ni vill ha gratis äpplen är att annonsera via Facebook; det finns alltid de som gärna vill bli av med frukt.
Så har jag gjort och har fått mycket äpplen utan att behöva köra några längre sträckor.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer