Månadsarkiv: april 2012

Engagerad förälder?

Min kära gamla hästskötare Lina skickade mig nedanstående länk med rubriken ”Engagerad förälder”.

Tja…jag får väl motvilligt ge henne rätt…mannen kan nog kallas engagerad eller…tja…jag kan komma på flera andra epitet dessutom.

Personligen skulle jag INTE vilja vara hans barn…jag hade ärligt talat skämts ihjäl, både om jag var minderårig och vuxen.

Kolla här

Undernas under?!?!?!

Jag vågar knappt tro det men det verkar som att jag har lyckats fixa min dator, i alla fall funkar den nu?!?!?

Halleluja säger jag…vi får väl se om/ när den kraschar nästa gång.

Men..här kommer i alla fall dagens bild på benet för de sår-intresserade:)

Såret i tisdags- avtvättat

Såret idag, ej avtvättat. Om man tittar noga ser man sårfickan ungefär ”klockan halv sju” om någon förstod DEN liknelsen.

Mera måndag- mycket strul och lite kul

Otroligt att jag orkar vara så ordvitsigt som i rubriken trots en lång och delvis strulig och deppig dag.

Min bärbara dator strular hur mycket som helst och det är otroligt irriterande när man är så oteknisk som jag.

Jag har nu försökt att följa de kilometerlånga instruktioner för att kunna komma in på min egen blogg vilket plötsligt inte fungerar (datorn påstår att jag har problem med mina cookie- inställningar) men utan resultat så det är rena turen att jag kan skriva detta via I-phonen.

Rena turen var det INTE när Kreons bandage byttes idag- såret har åter fått en liten ficka och har fått bandageras om lite hårdare för att förhoppningsvis dra ihop den.

Inga mer promenader och nytt bandagebyte på torsdag så får vi se om ett dränage behöver sättas in eller vad som ska göras.

Hann ta en bild på såret men den kan jag inte visa pga datastrulet så det får vänta.

En rolig grej blev det i eftermiddag i alla fall- en trevlig promenad med Åsa och Vilja i Dalby.

Värmen har fullkomligt exploderat här under dagen och jag gick i enbart en tröja och byxor (utan långkalsonger :)) och blev svettig!

Måndag- självgående

Ser ni hästen :)?

Åhhh vad skönt det är att ha en häst som numera kan ”gå för sig själv” och inte ska trycka sig mot mig heeela tiden.

Nej, numera håller han sig på verkligen behörigt avstånd, flera meter bort ibland och jag kan än en gång konstatera att det är vi som människor/ hästägare/ ryttare som brister i vår…kalla det uppfostran eller vad ni vill…många gånger.

När jag tänker efter har det inte tagit mig ens 5 minuter i effektiv tid att få Kreon att förstå att jag inte vill ha honom i vaken knät eller famnen och även om det hade tagit 5 gånger så lång tid så vad är det egentligen? Ingenting om man därigenom får en mer lätthanterlig häst.

Nu är det ju tyvärr inte lika lätt att få hästar att lära sig allt möjligt och vissa hästar är också…menar jag i alla fall…mer ”trögfattade” än andra men helt klart får man oftast ganska bra effekt om man bara ids/ vågar/ vill/ ser nyttan med att anstränga sig lite.

Veckan som gått

Fy vad tråkigt det är att inte få rida :(!

Men men….mitt mantra är numera ”det kunde varit värre” och det ÄR ju faktiskt helt sant.

Jag är i alla fall glad över att kunna göra NÅGOT med Kreon även om detta något innebär att vi är ute och går knappa 20 minuter om dagen.

Men det känns faktiskt som en form av träning det också och inte bara som att vi hasar omkring helt planlöst.

Såret hade läkt mycket bra när bandaget togs av i tisdags och nu hoppas jag på lika bra läkning när bandaget tas av imorgon.

Det är verkligen tur att jag har så bra veterinärsupport i detta- hade jag själv tagit hand om såret som JAG hade trott var det rätta sättet hade jag inte haft ro att låta bandaget sitta kvar så länge utan nyfikenheten hade tagit överhanden och jag hade ”rotat” i såret och säkert fördröjt läkningen.

Soya löper sedan en vecka tillbaka och än så länge går det hur bra som helst att ha henne lös- hon bryr sig inte om andra hundar (de få vi mött) och de bryr sig inte om henne.

Bodil och Salli har varit vårt sällskap både idag och igår och det är ju mycket roligare att gå på långpromenader när man har någon att prata med tycker jag.

Mera söndag- lurad!

I morse steg jag upp till strålande solsken och eftersom jag hade hört att det skulle bli ”jättevarmt” idag kollade jag på www.klart.se och jodå- upp emot 15 graders värme utlovades och inte en regndroppe.

Eftersom man som hästägare aldrig kan vara lugn och avslappnad (eller?) insåg jag att värme + nyligt ganska mycket regnande KAN innebära mygg och andra otäcka flygfän som i sin tur kan innebära besök hos Kreon där han står mer eller mindre ”fast” i sin lilla sjukhage.

Kan tänka mig att dessa flyfän gärna skulle vilja knapra på hans sårskorpor på bakknäna så jag plockade fram både ett tunt sommartäcke och ett flugtäcke innan jag åkte till stallet.

Flugtäcket kändes ändå som lite ”overkill” men det tunna sommartäcket sattes på när djuret släpptes ut och och låt mig säga så här: det har blåst sådana hårda vindar sedan dess att det nog inte finns den mygga som hade kunnat hålla sig fast på Kreon ens om den hade velat.

Ja, ja..så kan det gå.

På tal om att gå så gick det bra att vandra med djuret trots de hårda vindarna- visst blev det för ovanlighetens skull några små hopp men i detta vädret är han faktiskt ursäktad.

Annars har det blivit lite ”nödvändigt ont” idag (läs: ogräsrensning), tyvärr är maken och jag båda helt ointresserade av trädgårdsarbete= dålig kombination.

Söndag- nya vägar

Idag föll hundpromenadvalet på Käglinge rekreationsområde- inte lika fint som Dalby eller Järavallen tycker jag personligen men omväxling förnöjer och här har Soya och jag inte varit på över 1 år.

Fiffig bänk men någon vila var det inte tal om- vi gick i nästan 1,5 timme och hade även idag sällskap av…

…Bodil och Salli som jag numera har döpt om till Rosa Pantern. Medan Åsa T:s största hund, sloughin Bubben ser exakt ut som Scooby Doo så har Salli stora likheter med den tecknade pantern; exempelvis röreslemönstret är identiskt :).

Med på promenaden var också lille Sture som inte brydde sig om att Soya löpte med däremot hade fullt sjå med att kissa på alla fläckar Soya hade kissat på dessförinnan (läs: typ 15 stycken).

Nej, det är ingen vattensork utan Salli som, sin vana trogen, svalkar sig efter en jakt på egen hand :). Soya ser på med förfäran- att lägga sig i en vattensamling tillhör snarare hennes värsta mardröm än något hon skulle göra frivilligt.