Ännu en solig och fin dag men nu märks det tydlig att vi går mot mörkare tider. Det blir både ljust senare på morgnarna och mörkt tidigare på kvällarna men det är bara att gilla läget.

Jag ser att vildsvinen har kört nya jordfräsningar ganska nära oss men än så länge inte inne i mina hagar.

Frenchie och jag har tränat för Nina och fokus just nu är på galoppdelen i MSV B:5-programmet.

Jag lyckas inte bibehålla tillräcklig samling genom hela galoppdelen där det kommer byten, galoppslutor och ökningar fortare än jag hinner med skulle man kunna sammanfatta problematiken.

”Bakbenen ska gå som trumpinnar” (vara energiska) säger Nina men själva hästen ska stanna kvar i samlingen och inte dra sig lång.

Travskolorna var däremot ovanligt fina och här måste jag tänka på att verkligen ha Frenchie runt inner skänkel redan i hörnpasseringen i höger varv där han gärna genar. Kommer vi in korrekt i hörnet blir öppnan så mycket bättre….kom ihåg detta nu du tröga ryttare!

Idag har jag och Frenchie varit och tränat och jag bad Nina att vi skulle lägga lite extra fokus på slutorna.

Jag antar att många/ de flesta ryttare har någon eller flera rörelser de har lättare/ svårare för och jag har tex alltid haft lätt för att rida förvänd galopp och svårt med slutorna.

Med Frenchie kan det lätt bli att baken kommer lite före utan att jag märker det och på min utebana finns inga speglar. Därav att det är extra viktigt att jag passar på att visa denna rörelse för Nina.

För att spinna vidare på temat ”häst” pratade jag och en hästmänniska nyligen om att vi båda upplever att vi har blivit mer ”soft” med åren och att vi också…tack och lov….mycket mer sällan (om någonsin) tappar humöret när vi rider.

Jag ska erkänna att jag var mer hetlevrad i sadeln för 35 år sedan och det är inget jag är stolt över eller i efterhand tycker var bra.

On that note känner jag mig som Birgitta 6 år när jag ser bilder som den ovan och bara översvämmas av kärlek ❤️!

Ordstävet ”när fan blir gammal blir han religiös” har absolut uppkommit av en anledning 🙂 !

Min morgon började efter utsläpp och mockning med ett Teams-möte med min chef (medarbetarsamtal) och jag säger bara; halleluja för denna form av cyber-sammankomster!

Att kunna ”träffas” via nätet är för mig otroligt tids och kostnadseffektivt, betänk att jag annars hade fått lägga sammanlagt nästan 1,5 timme på bilkörning, ca 50 kronor för parkering och 160 kronor i bensin för ett möte på 1,5 timme i stället för sitta i soffan med Molly vid min sida.

Någon timme efter detta digitala möte var det dags för ett annat dito IRL; läs träning för Nina.

Även Nina red en stund idag och det syns att de 3 komponenterna som behövs för en bra samlad galopp; samlingen, energin och självbärigheten börjar fungera bättre och bättre samtidigt.

Jag betonar ordet samtidigt för utan alltihop är det inte mycket till vettig galopp, inte den man behöver för att tex göra piruetter.

På bilden: en vattenkopp från Björnstorps gods på den tiden man hade arbetshästar.

Nu får den pryda entrén till mitt stall i stället tillsammans med en lavendelplanta jag köpte igår.

Bra träning för Nina idag och när hon red fick jag se x väldigt fina seriebyten, bland annat tvåor som jag inte ens kan minnas att jag provat att göra själv.

”Är byten din specialitet” ropade jag skämtsamt eftersom hon satte alla på första försöket och hon även gjorde typ 15 ettor på Vicke första gången hon provade men hon hävdade att nej, hennes specialitet var att ”känna var bakbenen är” så nu vet ni vad ni ska sträva efter om ni vill få fina byten hi hi.

Bilderna föreställer:

Äpplen jag köpte på Willys igår till reducerat pris. De var superfina!

En termometer jag köpte på Gekås för en tia. Så nu vet jag alltid hur många grader det är i foderkammaren också (har även en termometer precis vid stalldörren).

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina som även red min lilla häst en stund.

Vi är fortsatt nöjda med detta upplägg (att hon rider 15-20 minuter en gång i veckan), sedan får vi se hur länge vi kör så.

När jag kom hem var jag lite energifylld av träningen och insåg dessutom att min utebana, i alla fall som den står just nu, är fullt ridbar så jag plockade fram en kär gammal vän: pinnaharven.

Banan har ju legat i ”träda” sedan i oktober (?) men ser fin ut och det är hög tid att den används. Förra året red jag och min vän Ida på den flera veckor tidigare men jag erkänner att jag inte är den som vill rida ute när det har varit så kallt som det har varit och därtill väldigt blött långa perioder.

Jag ser ingen anledning att paddla runt i lervälling och frysa på köpet när jag har bebis-ridhuset men nu hoppas jag att det blir premiär på utebanan snarast.

När jag släppte ut hästarna i morse hade Lillis redan hagsällskap redo och behövde inte vara ensam när Frenchie och jag åkte för att träna för Nina.

Hos Nina konstaterade vi både att hemläxan får bli förvänd galopp som jag uppenbarligen inte har tränat på tillräckligt. I framför allt den vänstra förvända galoppen blir Frenchie lång och osamlad och jag har bara låtit honom bli det utan att göra tillräckligt mycket åt det, typ.

Idag blev detta så tydligt så nu ska jag skärpa mig och det lär ju visa sig den dagen jag vill tävla MSV B:5 eftersom man där gör byten utmed långsidorna efter några meters förvänd galopp.

När vi kom tillbaka till Ryhus blev det också tydligt att väderleksprognosen inte skojade när den angav regnmängden och efter att Markus hade varit och skott Frenchie släppte jag inte ut hästarna igen.

Visst…det blir skitigare i boxarna ju fler timmar hästarna står inne och de äter lite mer hösilage och det är ärligt talat mer det jag tror påverkar att vissa vill ha sina hästar ute i alla väder; det och att de kanske jobbar och inte KAN ta in även om de hade velat.

När jag är ute och kör ser jag ibland hästar som vid ösregn inte har flyttat sig en centimeter på 1-2 timmar och kanske förmänskligar jag dom men jag tror de har det skönare i boxen. Mina vill i alla fall inte stå i ösregn hur många timmar som helst och de får också slippa om de hänger vid grinden för länge utan att rubba sig.

Molly är ännu ”värre” än hästarna och vägrar att gå ut i ösregn så hon har just nu inte varit ute på fler timmar än jag vågar berätta men bryr sig inte heller utan sover skönt i soffan. Och ja, jag har försökt att locka ut henne men utan respons och då slipper även hon.

Kom att tänka på gårdagens ”rumpan i kylan”-diskussioner på bloggen igår (vinkar till Minstral) nör jag tog av Frenchie täcket inför avfärd till träning för Nina.

Så här heltäckande är alltså hans täcke bak- fördelen (?) med att ha fått ärva Vickes 155-täcke fast han själv drar 145 🙂 . Men jag tycker att det är bättre med ett lite för stort täcke än motsatsen och detta kommer förhoppningsvis att hålla i många år till dessutom så ingen anledning att köpa nytt.

Träningen idag gick bra och jag tror att jag äntligen börjar få ett hum om hur slutor ska ridas. Jag har på tok för mycket fokuserat på att få med baken men inte skänkt fronten den uppmärksamhet och de korrigeringar den behöver- så skulle man lite förenklat kunna förklara vad jag sysslat med. Böjningen fram har ibland varit obefintlig medan jag har jagat baken är ett annat sätt att uttrycka min kassa ridning.

Galoppen var fin idag liksom flera av bytena och tja…det blev mycket beröm till sötnosen helt enkelt ❤️.

Under dagens träning för Nina red jag bara delar av MSB:2-programmet och kunde konstatera att det finns mycket att förbättra.

Så fort jag rider program blir jag slarvigare, tillåter mer (typ ”oj halvhalten gick inte igenom…nähä…så trist…” i stället för att kräva samma samling och korrekthet som när jag rider ”vanligt”. En stor spark i häcken till mig själv med andra ord! För jag nöjer mig med för lite och det finns mycket mer i hästen om bara ryttaren slutar att åka omkring…

Arrangerade om lite hemma med mitt nya renskinn– insåg att jag ville ha ett även i vardagsrummet och inte bara under Frenchies sadel och tröttnar jag så kan jag använda det till just detta- som ännu sadelpad.

Jag började min dag med att åka till Nina med Frenchie och vår setup är numera att jag helst tränar 2 gånger i veckan varav Nina rider en liten stund det ena passet. 

Först rider jag ca 15 minuter, sedan rider Nina 15 minuter och sedan rider jag i ytterligare 15 minuter. Inte så exakt givetvis men på ett ungefär och det ger mest tycker vi.

Då får jag en möjlighet att rida lite på Ninas ridning så att säga och känna skillnaden.

För en miljon år sedan tränade jag för en tränare som var ganska förtjust i min dåvarande häst Heron och detta fick faktiskt den negativa följden att jag drog mig för att säga till om ett visst moment inte fungerade när jag tränade hemma.

Sa jag tex att bakdelsvändningarna inte kändes bra ville hen gärna hoppa upp i sadeln.

Hen gjorde sedan x jättebra bakdelsvändningar direkt och i stället för att hoppa av fortsatte hen att rida alla möjliga ”konster” på min ganska välutbildade häst.

Hen red och red och när jag sedan satte mig i sadeln kändes hästen helt ”darrbent” och trött så det var inte så mycket mening för mig att rida då.

Så är det definitivt inte när Nina rider, Frenchie känns inte alls negativt påverkad efter hennes ”lilla stund” och hon skulle dessutom aldrig rida honom ”i onödan” eller ”för att det är kul”.

Idag slog Henke och jag till på stort och åt lunch ute. 120 kronor kanske man skrattar år i Stockholm tex men vi, som för inte så länge sedan betalade 85-90 kronor för en dagens har börjat dra åt svångremmen 🙂 .