Månadsarkiv: augusti 2009

Måste hästen VILA efter hagvistelse?

De flesta skulle nog spontant svara NEJ på denna fråga, eller?

Ämnet aktualiserades för några veckor sedan då jag stötte på en bekant som har egen gård.

Vi kom att prata om det här med hag/utevistelse och bekanten berättade att han tar in sina hästar från hagen vid 14.00-tiden för att de ska hinna äta och vila innan han rider vilket sker ca 18.00!

Jag blev ärligt talat så paff över denna kommentar att jag inte fann mig och ställde frågor som tex:

Vad gör dina hästar i hagen egentligen och hur mycket mat fodrar du med om det tar så otroligt lång tid för dina hästar att äta upp?!?!?!?

Kan för tydlighetens skull berätta att det handlar om vuxna, välutbildade dressyrhästar som går en och en i hagen, inte om unghästar som lever rövare i stora flockar.

De hästar som jag ser och som dels är vuxna och som dels går ensamma rör sig sällan speciellt mycket i hagen och definitivt inte så att de sedan behöver vila och/ eller ägna timmar åt att äta innan man kan rida på dom.

För mig är hagen mer eller mindre en viloplats för hästen och när den tas in därifrån ska man i princip kunna sadla och tränsa direkt för att sedan rida ett normalt ridpass.

Om jag någonsin köper en egen gård kommer jag absolut att ha mina hästar ute minst 9-10 timmar om dagen och behöver de vila eller äta mer än de kan göra i hagen (där jag kommer att lägga ut mat efter behov) så får de banne mig göra detta på kvällen/natten!

Veckan som gått

Nu blir det definitivt mörkare både på morgnarna och kvällarna och årets gissel, LÖVEN, har redan drabbat min och makens trädgård.

Jag brukar skoja och säga att lövkrattning är något för livstidsdömda att ägna sig åt; det tar ju aldrig slut! Man hinner inte mer än nöjt konstatera att trädgården är helt fri från detta skräp förrän otaliga nya löv har singlat ner!

Både maken och jag har varit väldigt trötta under veckan och efter den hemska budgivningen som för vår del avslutades i onsdags är det inte så konstigt. Det tar på krafterna att vara så spänd och nervös.

Tyvärr hade vi inget för varken de bud vi gav eller vår nervositet, gården dit vi redan flyttat in mentalt blev såld för över 200.000 mer än vad vi var villiga att betala.

Just nu är jag extremt deppig vad gäller projektet ”hitta drömgården” och börjar på allvar frukta att det antingen slutar med att vi inte hittar någon gård över huvud taget eller att vi får nöja oss med något som vi egentligen inte gillar.
Måtte jag ha fel!

Nu när hösten närmar sig med stormsteg har jag drabbats av en enorm längtan att flytta från ridskolan nu, genast, meddetsamma och helst redan igår!

Morgonridningen innebär att jag stressar som en idiot och ändå kommer för sent till jobbet medan kvällsridning skulle innebära trängsel med ridskolans lektionsgrupper och inget av dessa alternativ känns hållbara i längden.

Att alltid behöva passa hagtider som dessutom är aldeles för begärnsade enligt min åsikt tär också oerhört och gör att även helgerna blir ”sönderhackade” av att jag oftast måste åka till stallet två gånger vilket både tar tid och kostar pengar förutom att man då som sagt inte får någon sammanhängande ”fri-tid”= läs tid utan hästen.

Jag vill kunna rida när det passar mig och så som det ser ut på ridskolan just nu blir detta mer och mer ogörligt.

När Archie var yngre och reds färre dagar i veckan samt kortare pass så var problemet inte lika stort men nu börjar jag som sagt verkligen att tröttna.

Problemet är att jag inte har funnit några bättre alternativ och att bara flytta ”vind för våg” från ett stall där jag dock huserat i mer än 20 år gör jag inte.

Att lösa mina bekymmer så som 99 % av alla andra vuxna, heltidsarbetande hästägare på ridskolan gjort/ gör, dvs genom att hyra/ låna ut hästen några dagar i veckan och /eller att rida mer sporadiskt och lägga in longering några dagar i veckan skulle inte falla mig in.

Dels VILL jag verkligen rida varje dag och tycker att det är oerhört roligt och dels så är min ”hobby” aldeles för kostsam för att jag ska sponsra andra med gratisridning på Archie.

Jag var och tittade på uppstallning närmare bostaden i veckan faktiskt och, som det alltid är, så var det även här många fördelar men en jättestor nackdel- det fanns absolut ingenstans att rida ut!

Och med ingenstans menar jag verkligen ingenstans om man inte räknar ridning på asfalterade bilvägar som ett alternativ.

Jag har förvisso aldrig varit någon älskare av uterritter, det ska gudarna veta och Archie är väldigt pålitlig och ”säker” men nu när jag även har Soya att tänka på går det inte att rida var som helst och definitivt inte på vägar där det kör bilar. Och även utan att behöva ta hänsyn till Soya så vill jag inte rida på enbart asfalt när jag rider ut och tror inte heller att det är nyttigt i längden.

Så…även i detta fallet letar jag vidare så får vi se vad som kommer först, annat stall till Archie eller nytt boende för oss alla.

Dagens tävling

Kan knappt minnas när jag hade en så dålig känsla inne på banan som idag så detta blir en kort och sur rapport!

Hörde en ryttare som red ganska långt före mig kommentera underlaget inne på banan men tänkte att det inte alls såg ”konstigt” ut fast väl på plats kändes det som att jag red i kvicksand! Archie ”paddlade” runt i trav men det kändes som att vi stod stilla, väldigt tråkig känsla som jag inte vill tänka mer på.

Tack och lov kändes både framidningen och ”efterridningen” väldigt bra och jag brukar verkligen inte fortsätta att rida EFTER avslutad ritt inne på banan men nu ville jag inte åka hem med en sådan hemsk känsla i kroppen.

Tror vi hamnade bland de sista (detta var klas LA:3) men jag åkte hem innan klassen var slut.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Exempel på gård vi INTE vill ha :=)!

Blev faktiskt full i skratt när jag såg denna annons på Blocket!

http://www.blocket.se/horby/Fullt_beboligt_renoveringsobjekt___90__150_m__23300381.htm?ca=23_11&w=1

”Taket har sett sina bästa dagar” Jaaaa, det kan man ju verkligen säga *ASGARV*!!!!

Fast precis som jag hävdar att det finns en häst, hund, partner, whatever till ALLA så kommer säkert även detta objekt att lyckliggöra någon renoveringsfanatiker :=).

Veckans träning eller det blir inte alltid som man tänkt sig!

Eftersom det finns en mängd bloggar där skribenter på ungefär min (amatör)nivå i minsta detalj beskriver hur de lägger upp sina ridpass så har jag valt att avstå från denna, för mig sövande, sortens information till mina läsare.

Är det något särskilt ni undrar kring min ridning eller mina träningar/ tävlingar får ni gärna fråga och kommer säkert att få svar men spontant tycker jag att det är urtråkigt att både läsa och skriva om träningsupplägg på daglig basis eftersom det dels inte är något direkt avancerat jag och Archie ägnar oss åt och det framför allt är ett ganska likartat arbete som utförs under ganska långa tidsperioder. Det är ju knappast så att vi på måndagen ägnar oss åt skänkelvikningar medan vi till på lördagen har hunnit fram till seriebyten.

Nej, vill man ha snabba resultat ska man nog ägna sig åt annat än dressyr :=).

Hur som helst tänkte jag ändå berätta lite om veckans träning eftersom det var länge sedan jag ens nämnde vad vi ”pysslar med” och det dessutom blev en ovanligt händelserik kväll bortsett från själva ridningen.

Det hela började redan då jag skulle köra iväg till träningen eller rättare sagt på vägen dit. Från ingenstans uppstod plötsligt världens mega-kö av fordon på motorvägen mellan Malmö och Lund! Jag läste dagen därpå att 4 bilar varit inblandade i en krock, därav stoppet, men det visste jag som sagt inte då.

Jag, som är känd för att hellre komma ½ timme för tidigt än 1 minut för sent till allt som har med träningar och tävlingar att göra kände mig tämligen lugn eftersom jag hade ganska gott om tid tillgodo men när vi hade stått helt stilla i kön i typ 20 minuter började jag få lite panik.
Ringde till Ebba för att kolla om någon annan skulle rida efter mig och det var det typiskt nog. Fick säga som det var att jag inte hade en aning om när eller ens om jag skulle dyka upp!

Till och med tålmodige Archie som annars inte gör något väsen av sig började skrapa ganska mycket i släpet efter ett tag (han höll väl på att bli avgasförgiftad stackaren) och även Soya blev lite gnällig av att vi inte kom någon vart.

Långt om länge, dvs efter kanske 45 minuter, började trafiken äntligen att flyta på och då flög vi iväg till träningen.

Väl i sadeln var klockan 18.10 och träningen skulle ha börjat 18.00 så det var nog tur att jag varit ute i så god tid!

Efter en liten stunds ridning ville Ebba sitta upp och ”känna” på skänkelvikningarna och det överlät jag gärna åt henne. Bad henne även att rida lite öppnor och slutor och gärna kommentera både ”vad hon gjorde” och om det var något speciellt hon tyckte att Archie hade svårigheter med, försökte komma undan osv.

Jag är verkligen mycket glad att Ebba sitter upp då och då och tycker att det är oerhört nyttigt att se från marken hur hon arbetar hästen och hur han svarar på hennes ridning.

Som jag nämnt flera gånger har vi inga dressyrryttare på ridskolan och det blir därför så att det bara är jag som rider min egen häst. Och någon gång kan det faktiskt vara otroligt bra att få se någon som är skickligare rida och om inte annat bättre lära/ visa hästen det som man själv har svårt att ”få till”.

Efter ridpasset som såg mycket trevligt ut konstaterade både jag och Ebba att Archie går mycket bättre nu än för bara några månader sedan men att han dels behöver bli starkare i sitt högra bakben (vilket jag ser väldligt tydligt från marken och som förklarar varför han tex har svårare att flytta sig för höger skänkel) och dels behöver komma ännu mer inunder sig i galoppen. Så skänkelvikningar, skolor och stärkande galopparbete står på schemat framöver, tillsammans med allt annat jag tränar på som ingår i mina LA-program.

Innan vi körde hem hade jag avtalat med en tjej som hade annons på sina läderridstövlar på Blocket att vi skulle träffas på en bensinstation i närheten av Viderup där Ebba håller till.

Jag vet inte hur många superba saker jag köpt på annons genom åren (kan verkligen rekommenderas) men just idag var turen inte med mig. Stövlarna var superfina med tyvärr för höga i skaften så jag kunde varken böja benen eller ens gå i dom :=). Och även om skaften sjunker efter ett tag så var dessa så höga att det nog skulle ta år innan vi kom till det stadiet och så länge hade jag inte orkat plågas med skavsår i knävecken :=).

Hemma i stallet stod jag och duschade Archie då Corre (flitig bloggläsare och ägare till Archies flickvän Searching Shadows) ringde. Jag är så vad vid att bara prata med maken på mobilen (jag skickar desto fler sms till alla andra) att när vi avslutade samtalet så sa jag automatiskt ”PUSS” till Corre!!!!

Insåg vad jag sagt först då orden redan lämnat munnen och tänkte att Corre nog skulle tro att jag blivit rent knäpp :=). Men när jag stötte på henne lite senare hade hon inte ens hört min pinsamma avskedshälsning och således inte reflekterat över den :=)!

Vissa är nog mycket glada idag (om budgivning)

Kort rapport från budgivningsdramat gällande den gård jag och maken ville köpa:

Trots att maken och jag hoppade av budgivningen redan i onsdags får jag fortfarande sms med rapporter om hur budgivningen framskrider.

Tydligen har en annan familj blandat sig i leken efter att ha fått sitt lönelöfte på banken förnyat och budet är i skrivande stund uppe i 4.430.000. Eftersom lägsta höjning av budet är 35.000 måste man således bjuda minst 4.465.000 för att ha någon chans.

Det ska bli mycket intressant att se hur mycket slutsumman landar på, jag trodde inte ens i min vildaste fantasi att priset skulle stiga så här pass.

Familjen som säljer måste ju vara lamslagna av lycka tänker jag. De sålde gården redan i maj/ juni för 3,6 miljoner men köparen kunde slutligen inte fullfölja affären.

Nu, bara några månader senare, får de plötsligt över 800.000 mer för samma gård!

Ja, det är bara att gratulera de med sådan tur och hoppas att man själv får lite av den varan (turen alltså) snart.

Har longering oförtjänt dåligt rykte?

Som svar på frågan i rubriken skulle jag nog vilja svara: JA!

Jag tycker ofta att man som ”gemene ryttare” betraktar longering som främst ett sätt att snabbt och tämligen kravlöst rasta av en häst som man inte har tid att rida. Typ…

Och visst går det oftast snabbare att longera än att rida, i alla fall om man bara tränsar hästen och hakar i en longeringslina och sedan ”sätter igång”.

Jag tycker att det är synd att det oftast är så jag ser longering användas och att jag dessutom sällan ser hästen komma till ett riktigt arbete när den longeras. Detta i sin tur beror på att den som longerar inte spänner in hästen utan låter den springa ”vind för våg”, oftast i ett övertempo och med sänkt rygg och huvudet rakt upp i skyn ibland ackompanjerat med diverse bakutsparkar, ruscher osv. I min värld är detta enbart ett sätt att utsätta hästen för en ökad skaderisk än om man skulle suttit på och ridit kontrollerat och jag har svårt att förstå syftet med sådan ”motion” (läs: avrastning).

Man kan faktiskt göra mycket arbete med hjälp av longering och både samla hästen, flytta den sidvärts, öva ökningar och minskningar, avbrott och igångsättningar osv.

Själv longerar jag sedan en tid tillbaka en gång i veckan och har då valt att inrikta mig på att försöka stärka och förbättra galoppen. Archie behöver komma mer in-under sig med bakbenen och skjuta ifrån bättre utan att bli lång och jag tycker att jag med longeringen kan uppnå detta. Dels kan jag se hur hela hans kropp och alla benen rör sig och dels kan jag påverka bakbenen genom att driva på med pisken samtidigt som Archie slipper tyngd på ryggen. Jag gör rejäla ökningar varvat med väldigt samlad galopp på små volter och tycker att jag ser resultat av detta arbete.

Det finns ryttare/ hästägare som trots att de har ridit/ haft egen häst i mer än 10 år inte kan tömköra och detta i sig kan man ju tycka mycket om eftersom jag anser att det är en del av en ryttares utbildning och kompetens som faktiskt inte är särskilt svår att förvärva men som man kan ha stor nytta av.Men om man nu av olika anledningar (kordinationssvårigheter- svårigheter att hantera 2 longeringslinor samtidigt verkar vara den stora stötestenen) inte kan/ vill tömköra borde man i alla fall lära sig att longera en häst ordentligt inspänd och därigenom få longeringen att göra mer nytta än som en ren avrastning.

Bortsett från att det är bra att kunna longera om man tex har ont i ryggen eller av andra anledningar har svårt att sitta i en sadel så har man ju, då man longerar möjlighet att studera hur hästen rör sig och man har också verkligen möjlighet att påverka dess bjudning utan något på ryggen som stör.

Longering är avslutningsvis också en form av ledarskapträning vilket blir väldigt tydligt då man ser hur en del hästar ”bär sig åt” när ägaren ska försöka att longera :=)!

Som utlovat: NEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!

Jag lovade ju er bloggläsare att rapportera om hur det gick med budgivningen på gården vi var och tittade på förra fredagen och tyvärr gick det inte alls som ni kan förstå av rubriken.

Budgivningen satte igång direkt efter visningen och redan i tisdags eftermiddag anade jag att vi skulle gå förlorande ur striden.

Utgångspriset var satt till 3.595.000 vilket jag och maken tyckte var väl lågt och vi bestämde oss tämligen omgående för att bjuda upp till 4. 200.000 även om jag ska vara ärlig och säga att jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att priset skulle stiga så mycket.

Men det gjorde det alltså tyvärr och tråkigt nog enbart pga att en enda familj bjöd emot oss. Hade vi ”slagits” mot flera familjer (om vårt eget hus var 8 hushåll som fajtades på den tiden det begav sig) hade det på något sätt känts bättre faktiskt men när en enda familj ökade gårdens pris med över 600.000 valde vi att stå fast vid vårt beslut och hoppa av budgivningen då den andra familjen la budet 4.220.000.

Vi är så klart jättebesvikna och just nu känns det som att vi aldrig kommer att hitta en lika passande gård och framför allt inte till en köpesumma vi kan leva med.

Som någon på bloggen helt riktigt kommenterade för någon månad sedan så är maken och jag kräsna och kan definitivt inte tänka oss att bo varken var eller hur som helst särskilt inte då vårt eget hus är i yppersta skick. Vem vill flytta till något sämre liksom?

Just den gård vi nu ”förlorat” uppfyllde i princip alla våra krav, det skulle väl vara poolen då som kändes som lite ”overkill” och som vi helst hade velat slippa pga underhåll och kostnader.

Tyvärr finns det inte ett så stort utbud av gårdar i vår prisklass, antingen är det superfina gårdar som kostar över 5-6 miljoner eller så är det i våra ögon ”ruckel” som kostar under 2 miljoner och som kräver både omfattande renoveringar och långa arbetsresor vilket jag inte är intresserad av ur varken tids eller kostnadsaspekt.

Både maken och jag har ”tummen mitt i näven” så några renoveringsobjekt är inte intressanta då min erfarenhet är att de hantverkare man anlitar aldrig slutför arbetet inom överenskommen tid eller till utlovat pris. Och varken arbetskraft eller material är ju för den delen gratis så även ett från början billigt hus kan ganska snabbt kosta mer än vad man räknat med från början.

Jag är måhända för negativ när det gäller det här med hantverkare men har läst för många skräckhistorier om folk som känt sig grundlurade både när de renoverat och byggt nytt och att hålla på med sådant kostsamt och segdraget tjafs är verkligen ingenting för mig som vill kunna flytta in i ett hus och känna mig nöjd direkt.

Dessutom får jag väl säga att nästan inga av min och makens förhållandevis små förbättringar och renoveringar av vårt hus gått helt smärtfritt, det har i 9 fall av 10 antingen varit så att hantverkare inte kommit i utsatt tid eller att det blivit något krångel med pris eller leveranser på beställda varor.

Men vi ger så klart inte upp även om vi är både stukade och faktiskt helt utmattade just nu, budgivningen pågick i bara lite mer än 2 dagar men anspänningen har ändå tröttat ut oss enormt.

Vårt eget hus hann visas för ett fåtal spekulanter men vi har så klart informerat dom om att vi varken kan säga när eller ens om vi kommer att sälja det. Suck!!!!!!!!!!

Jag och maken- whippetägare i minoritet!

På tävlingen i lördags stötte jag otroligt nog på en annan whippetägare (otroligt eftersom man så sällan ser whippets annat än på vinthundsevenemang) och vi kom att prata om det här med att nästan ingen som har en whippet bara har en (denna person hade två).

Senare på samma tävling mötte jag en medtävlare som kommenterade att hennes mamma har 6 whippets!

Detta fick mig att fundera över VARFÖR just vinthundsägare nästan alltid har flera hundar?

Av de jag känner som har whippets är maken och jag mer eller mindre en minorietet med bara en hund, de flesta har två och vissa till och med tre och flera.

Om jag ser på ägare av andra raser så tycker jag att det är väldigt ovanligt att någon har 2 labradorer, 2 schäfrar eller 2 pudlar. Man ”nöjer” sig med en hund. Så varför just vinthundsägare prompt måste har fler kan man ju undra?

Min egen teori är att dessa hundar är så underbara att man vill njuta ÄNNU mer genom att fördubbla ägandet eller vad tror ni?