Förra veckan hände en tråkig grej som kunde ha slutat långt, långt värre!

Det var halt ute och jag skulle åka och provrida en häst.

Jag var inte stressad och körde helt ärligt mycket långsamt, detta måste poängteras eftersom de som vet hur jag brukar köra inte har så höga tankar om min körning eller farten jag oftast håller.

Men jag hann knappt lämna Ryhus förrän jag såg postbilen köra mot mig på vår grusväg som är så smal att man bara kan passera varandra om man krypkör.

Jag fick sladd på bilen en bit innan vi möttes, nerförsbacke och kurva gjorde sitt till och lång historia kort körde jag ner i ett dike och in i ett träd där.

Jag var dessförinnan helt säker på att vi skulle krocka för jag kom bara närmare och närmare postbilen utan att kunna styra så att hamna i diket var faktiskt ett bättre alternativ….i alla fall tills jag såg skadorna.

Trots den långsamma farten (jag var verkligen inte det minsta skadad) var huven rejält intryckt och det var bara att ringa efter bärgning.

Redan bärgaren sa att han inte trodde att bilen skulle vara värd att laga (den är 14 år gammal) och detta bekräftades nästa dag av den verkstad dit den kördes.

Mitt försäkringsbolag Svedea förtjänar en hyllningskör – de har skött allt perfekt liksom vid tidigare kontakter jag haft med dom (en besiktningsman backade in i min bil i början på året om ni kommer ihåg….). Jag kan verkligen rekommendera detta bolag och framför allt om ni väljer deras tilläggsförsäkring XL som är extremt ”nyttig” i alla möjliga bilsituationer.

Tro det eller ej men jag har redan köpt en ”ny” bil; en i princip likadan som den jag hade men med ytterligare 50 hästkrafter, i låååångt bättre skick och svart (min var grå). Tänk om det var lika lätt att köpa häst….

Jag fick ut typ dubbelt så mycket för min bil (40.000:-) som jag gissar att jag hade fått om jag hade försökt sälja den privat och den nya bilen kostade 39.500:- så jag kan bara hoppas att den håller så bra som jag faktiskt förväntar mig.

Man vet ju aldrig med gamla bilar, det är nästan som ett lotteri men jag vill i dagsläget inte lägga mer pengar på detta inköp innan jag vet hur det blir med försäljning av Vicke och inköp av ny häst.

Att jag valde en likadan bil handlar mycket om att jag varit nöjd med den jag hade och icke att förglömma; att väldigt få bilar får dra ett 1500-släp på B-körkort.

Sedan vill jag absolut ha en bensindriven och automatväxlad bil och det snävar också in urvalet rejält. Hittade tex massvis med dieseldrivna, manuella Subarus men nej tack!

Som sagt kunde hela denna soppa slutat mycket värre och det blev en nyttig påminnelse för mig.

Jag har ofta raljerat över hur andra kan hamna i diket och har alltid tänkt att ”ingenting” kan hända om man bara kör väldigt, väldigt långsamt men det kan det tydligen….

Och ja, jag inte bara körde långsamt utan hade även MS-däck och anti-spinnen igång (den sätter man igång manuellt på min bil).

Här kan ni se hur min stackars bil såg ut efter krocken:

Varför önska sig en ny tröja i julklapp eller ett nytt schabrak till hästen när man kan anlita någon för att plana ens ridhusbotten i stället 🙂 ?

Ja, denna kostsamma gåva blev min present till mig själv och jag hoppas att jag ska få njuta av den i många år!

Som ni vet lät jag lägga in mer underlag i mitt ridhus i slutet av sommaren och detta blev både extremt billigt och ganska bra men om man vill ha det ”bättre än ganska bra” så måste man anlita någon med de rätta maskinerna och verktygen (läs: lasermätare) och det är det jag har gjort nu.

Ridhusbottnen var förhållandevis jämn redan innan detta så det krävdes inget jättearbete (tog 2 timmar) och eftersom det inte sker ridning på den en massa timmar i veckan tror jag att detta ska hålla länge.

Om ni undrar hur jag fick tag i den person som gjorde jobbet så var det den utmärkta Facebooksidan ”Bygga och renovera ridhus” som gav mig tipset om Maskincompaniet. Jättebra att ha att göra med, snabb återkoppling och trevligt bemötande! Jag förmedlar gärna kontakt om ni behöver få utfört något på er bana/ i ert ridhus!