Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Måndag- brown beauty

Efter dagens uteritt i skogen, och eftersom jag ändå skulle släppa ut Molly passade jag på att ta lite ”Birgitta 6 år fotar sin älskling”-kort ❤️❤️❤️!

Och nu är jag måhända partisk men om ni inte tycker att den första bilden är fin har ni helt enkelt ingen smak *ASG*!

Själv konstaterade jag för tusende gången att jag önskar att jag hade lite av Vicksters fotogeniska egenskaper!

Detta är alltså ett helt random kort taget ”i flykten” med en telefon och utan filter eller tillrättalägganden medan det hade behövts både det ena och det andra plus 538 kort för att få ett enda på mig som ens var i närheten så fint 🙂 !

Som hund och…häst

Jag måste säga att jag är både besviken och förvånad över att ovanstående bild stämmer mycket bra på relationen mellan Molly och Vicke.

Jag har ju haft flera hundar innan Molly och som ni vet ännu fler egna hästar och det har fram tills konstellationen ”Vicke och Molly” fungerat näst intill perfekt på verkligen alla vis.

Jag har haft med mig hundarna i stallet, de har varit med i ridhuset, på träningar och jag har till och med kunnat rida ut med hund som sällskap vilket har varit både väldigt praktiskt och ett fint sällskap. Aldrig tillstymmelse till problem under en massa år!

Att Vicke, som jag betraktar som generellt väldigt snäll skulle visa sig vara en riktig apa förvånar mig mycket, framför allt som jag har hört att han är ”uppväxt med hundar”. Och Molly som är godheten själv har aldrig på minsta vis gjort honom något.

Det som är den springande punkten (observera ordvitsen) är att Molly inte har vett att hålla sig på avstånd från Vicke; hade hon bara gjort det hade jag absolut kunnat ha med henne när jag rider men tyvärr fattar hon inte alltid att inte gå direkt bakom honom och det är då det kan smälla.

Det har bara hänt en gång men i detta fallet känner jag verkligen att ”en gång är ingen gång men två gånger är minst en för mycket” för nästa gång kan utgången lätt bli dödlig. 12 kilo vs 600 kilos full kraft i bakbenen ….tja…ni fattar.

Och att sitta i sadeln och hela tiden bevaka var Molly är och/ eller ropa ”Molly…akta dig”…det funkar helt enkelt inte och skulle ändå kunna hinna resultera i en spark.

Ingen annan häst jag ägt har visat ens en tendens till att ogilla mina hundar trots att de ibland varit extremt närgångna både i stallet och vid ridning men nu är det som det är med Vicke som även har jagat ut Molly ur hagen några gånger så jag får helt enkelt acceptera att även solen har sina fläckar och att till och med min snälla häst inte accepterar precis vad som helst. Tyvärr i just detta fallet.

Månadens misstag

Är det någon jag tycker gjorde månadens misstag var det en man vi mötte i närheten av Ryhus igår.

Han hade cyklat i skogen, cykeln hade gått sönder och han var vilse, dvs visste inte hur han skulle hitta tillbaka till sin bil.

På fråga om han inte hade någon telefon svarade han att denna låg i bilen !?!

Jag säger bara att a) är det någonstans jag verkligen hade velat ha en telefon så är det i en skog jag inte känner till och där jag är utan sällskap samt b) jag hade varit livrädd för inbrott i bilen= hejdå telefon!

Som tur var konstaterade vi att det inte var långt att gå med den trasiga cykeln annars hade vi fått köra honom genom skogen.

Dagen tips: kolla alltid att du har telefonen med dig när du lämnar bilen!

Allt klär inte en skönhet

Härom dagen skrev jag till en vän att Vicke blir väldigt bra på 9 av 10 bilder medan ägaren möjligen kan se ”acceptabel” ut på 1 av 10 foton.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till Henrik ”den där bilden får du absolut inte visa” eller ”men snälla…radera” 🙂 (bilder på MIG alltså).

Undrar förresten om detta med att man är så noga med hur man ser ut på foton är en typiskt kvinnlig grej i alla fall om man ska generalisera?

Sedan har man så klart olika gräns för detta, dels kanske man själv inte är särskilt objektiv/ rättvis och dels kanske man faktiskt inte bryr sig och det måste ju vara befriande?

Jag är ganska självkritisk och tänker ibland även om andra ”men herrehuuuuuud hur kan man visa en sådan bild på sig själv” men det är kanske tur att inte alla har så kritiska glasögon?

Här ser ni dock ett exempel på att även ett så vackert djur som Molly kan se ganska ful ut på bild 🙂 ! ”Så klart” handlar det mest om från vinkel man tar korten…det är oftast det som gör att proportionerna kan blir lite väl konstiga !

Som klockan….

Minns ni gåtan från när man var liten; ”vad är det som går och går men som aldrig kommer till dörren? Klockan!”

Jag skulle vilja göra en travesti på ovan och fråga ”vad är det som man kan gå och plocka och plocka men ändå aldrig bli färdig? Ogräs och grenar!”

Min nya syssla på Ryhus är att gå runt med en grensax och kapa allt som ser ut att vara bortom räddning och som sagt; det tycks aldrig ta slut.

Små och stora grenar, en del fortfarande kvar på träd och stora buskar, en del redan liggande på marken.

Jag har ofta delar av det beskurna i håret 🙂 eftersom jag ibland måste pressa mig in under all möjlig vegetation för att komma åt det jag vill.

På bilden ser ni en liten del av en dags ”skörd” och nu börjar jag äntligen gå från grovrensning till småpill!

Rabarber är som livet- orättvist

När jag beskådar denna vackra planta slår det mig att rabarber är precis som livet….orättvist ibland.

Jag hade även rabarber kring det förra huset jag bodde i. Gav den noll skötsel, gödning, whatever. Den fanns där när vi flyttade dit, precis som denna. Växte hur mycket som helst.

Annat kan man vårda allt vad man förmår , det växer ändå inte lika bra….