Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Sälja eller avliva en gammal häst, del 1

Jag tycker många gånger att ”Ponnymamman” har kloka åsikter vad gäller en hel del men den här gången tycker jag faktiskt att hon är ”ute och reser” rejält. Eller snarare så drar hon på tok för många hästar och deras ägare över en kam.

Jag kan absolut instämma i att en del säljer/ skänker bort sina gamla hästar för att de inte klarar av den känslomässiga och/ eller ekonomiska biten vad gäller avlivning men därifrån till att peka finger och uppmana hästägare att ”inte sälja sina gamla hästar” så där generellt…nej, det köper jag inte.

Och vad menas med ”gammal” för den delen? När är hästen gammal? Vid 20? Eller tidigare/ senare?

Även här vill jag påstå att det är otroligt individuellt; det finns hästar som tävlar framgångsrikt och på en hög nivå när de är 20 år.

Det som stör mig väldigt mycket när det blir diskussioner efter inlägg som Ponnymammans är alla dessa beskäftiga hästägare som äntligen får chansen att lufta sina åsikter om hur enormt präktiga de är.

”Åhhhh…jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv att sälja min lilla gulleplutt…för man säljer inte sina djur och han/ hon har faktiskt förtjänat att stanna hos mig i alla sina dagar”.

Men kom igen….vakna upp och inse livets realiteter skulle jag vilja säga till dessa blåögda töntar.

Ja ursäkta men om man inte förstår hur otroligt mycket ens liv kan ändras, ekonomiskt inte minst och dessutom verkar tror att man själv är den enda i hela världen som kan ta hand om en specifik häst…tja…då är man en tönt i min värld.

Och enligt dessa hästägares resonemang så antar jag att de menar att tex Baltis aldrig skulle ha sålts till mig utan att han skulle ha fortsatt att vara hos sin fd ägare fast denna inte längre hade något sällskap åt honom efter att hennes inackordering fick ta bort sin häst?

Eller…hon skulle ”så klart” till varje pris ha skaffat en ny inackordering bara för att B skulle ha sällskap eller kanske hade det varit bättre att avliva honom? För han är ju gammal gudbevars och en gammal häst ska inte säljas….

Ja, jag suckar trött för även om jag är partisk så fortsätter jag att hävda att man alltid måste göra individuella bedömningar och för all del ta sitt ansvar som hästägare men varför skulle detta ansvar endast ge utrymme för alternativen behålla eller avliva? Det finns andra lösningar! Ibland svårare/ krångligare- absolut men är det samma sak som att alltid välja det som är lättast och bekvämast för en själv?

Och argumentet att gamla hästar riskerar att fara illa vid en försäljning köper jag inte heller för det gäller alla djur, oavsett ålder!

Nej, det finns onekligen många djur som det absolut hade varit barmhärtigast att avskilja från jordelivet men det finns också fall där man absolut kan sälja en gammal häst som får många år till hos en bra, ny hästägare.

Nu tänker jag inte i första hand på mig själv för ingen vet hur länge B kommer att leva och jag har inte haft honom i ens 1 år men jag vet många, många andra exempel där ”gamla” hästar har fått det hur bra som helst i sina nya hem.

När hästmänniskor tävlar

Eller…numera är det faktiskt lite mer ordning än så; de fasta starttiderna när man tävlar dressyr är en otrolig förbättring mot hur det var ”förr”.

När det gäller hoppning är det väl fortfarande lite si och så när det gäller att räkna ut när man ska starta…..

Oavsett har jag aldrig varit förtjust i att ha åskådare med mig eller velat att någon ska komma och titta för ärligt talat….hur roligt är det för utomstående, framför allt om de inte är hästkunniga?

Visst…om det är vackert väder och tävlingen är utomhus men att tex sitta på en iskall läktare i november…njäe…då får man nog vara bra intresserad för att tycka att det är kul 🙂 !

Allt går att sälja med mördande reklam

Ett fenomen som fascinerat mig på senare år är de reklaminlägg en del så kallade influencers/ storbloggare gör för allt möjligt.

Att jag fascineras beror framför allt på kvalitén på inläggen eller snarare sagt bristen på densamma.

Är diverse företag så desperata efter att xx ska promota just deras vara att de nöjer sig med vad som helst?

Jag har sett inlägg på exempelvis Instagram som varit så amatörmässigt gjorda att jag nästan skäms å skaparens vägnar….

Den som gör reklam filmar sig själv i en badrumsspegel, pratar med en massa ”öhhh….ehhhh….”, håller mobilen med en hand där man ser att 3 av 5 lösnaglar är avbrutna ner till ”köttet” osv.

Andra gör reklam för ett visst hudvårdsmärke ena dagen för att någon vecka senare rekommendera något heeelt annat fast personen i den första reklamen sagt sig vara sååååå nöjd med produkt x?

Och sedan har vi de som gör reklam för produkter som liksom inte alls känns som att de har någon anknytning till personen; ungefär som om jag skulle göra reklam för….tja…..ishockeyutrustning tex 🙂 !

Nöden är uppfinningarnas moder!

En av många saker som blivit väldigt tydlig för mig i dessa pandemitider är hur en del både företag men även enskilda blivit kreativa och försöker att göra det bästa av situationen, säkra sin försörjning eller bara ”tjäna någon krona”.

Visst har en del utnyttjat de svåra tiderna på olika vis och den kategorin tänker jag inte orda om här utan jag vill i stället lyfta de som, enligt mig, på ett positivt sätt är kreativa.

Ett exempel på detta ser ni på bilden ovan; det är en person som säljer munskydd som marknadsförs enligt nedan:

”Två lager bomullstyg, två lager godkänt filter, näsklämma samt mjuk resår runt öronen. Tål tvätt i 60 grader. Passa på att välja ditt unika munskydd! 130kr inkl porto. 😷😷😷”.

Jag förstår absolut att alla inte har möjlighet att ”vara kreativa” men jag tror ändå att fler skulle kunna…