Jag har den senaste tiden läst flera annonser/ inlägg på Facebook från en person som skriver så här:

Tre hästar behöver skötas & ridas för 150 kr per gång i XX! Just nu är de nyverkade med perfekta hovar! Om Du vill att jag är med och visar första gången och visar så går det bra IDAG tisdag hela dagen, samt imorgon ons, tors, fre förmiddag och annars så ringer du mig, vi tar ett filmsamtal om rutiner & grejer,  och Du hämtar AA, BB rider i paddocken ( CC mest skötsel!)” (det är jag som har avidentifierat hästnamnen).

För er som fullt förståeligt inte fattar någonting ska jag förtydliga:

Denna person har alltså 3 fd travare som hon under namnet ”Pedagogisk häst” (sweeet jeeesus…..) låter vilt främmande människor komma och sköta, beta och t.o.m. rida mot att de betalar 150:- vilket hon kallar ett bidrag till deras ”foder och hage”!?!

”Verksamheten” beskriver hon så här:

Kallar detta ”Pedagogisk häst” (sök på fb för mer info), dvs människor som behöver energi, intresse, villl lämna skärm o hemmasittande, eller bara vill lära sig mer, sköter o rider och får vägledning efter behov kring AA, BB och CC, swishen är som en donation till hästarnas hö & hagplats, för hästarnas chans till överlevnad i lågkonjunkturen dvs just nu blir många hästar avställda, riskerar en tidig död pga att Sveriges ekonomi många har ej råd/ ork att ha hästar och Länsstyrelsen/ Jordbruksverkger heller ej tex bidrag för foder o hage,..:: detta är ett rädda- hästar projekt!”

Jag ställer mig mycket, mycket frågande till detta upplägg och det av många anledningar.

Det känns som att personen har köpt/ lånat billiga, ej så utbildade hästar i syfte att antingen ”rädda” dom eller tjäna pengar på dom eller båda delarna. Dvs hon har ej själv tid och pengar att ha hästarna utan bidrag från utomstående.

Det jag ser som den absolut största faran oaktat om kvinnan är mångmiljonär (för jag gissar att hon skulle hävda att hon visst har råd att ha hästarna) är att denna typ av hästar attraherar FRÄMST relativt okunniga människor.

Även jag som haft egen häst i över 30 år, tävlat 130 hoppning och därefter medelsvår dressyr i hur många år som helst skulle inte åka ut till ett stall och rida på en för mig vilt främmande häst oaktat hur snäll den påstods vara.

Detta är bäddat för diverse faror och olyckor och det går måhända bra 99 gånger av 100 men den hundrade gången kan det gå RIKTIGT illa.

Jag hade inte heller som ägare av dessa djur vågat chansa med folk som kanske online påstår sig kunna och veta bla bla bla- att ha en övertro på sin förmåga är inget världsunikt.

Jag hoppas verkligen att ingen hoppar på detta erbjudande hur sugna de än skulle vara på att ”ta hand om” en häst för jag är tämligen säker på att ”verksamheten” bedrivs ”svart” och undrar vilka, om några försäkringar som täcker om besökare och/ eller hästar råkar illa ut? Inga om ni frågar mig!

Gissa hur glad (NOT NOT NOT) jag blev när jag efter lördagens hagintag kunde konstatera att Frenchie saknade en framsko! Den hoven den hade suttit på har varit trasig länge men skon har suttit fast bra och en skoning var inplanerad till nu på onsdag men det hjälpte ju inte mig då.

Jag tror dessutom att jag såg när skon ”flög” för det slumpade sig så att jag råkade titta ut från köksfönstret precis när Frenchie kom susande i galopp i hagen men det jag såg var typ 100 meters ganska sansad galopp och jag tror faktiskt inte att det var mer än så. Men det kanske räckte?

Hur som helst så skulle Henrik och jag gå ut och äta (vi hade bokat bord) direkt efter intaget och dessutom kände jag att det hade varit rent ut sagt oförskämt om jag hade försökt att få min hovslagare Markus att komma nästa morgon. Han har ställt upp fler gånger än jag kan räkna i andra sammanhang, även när min ponny först fick fång för några år sedan och därefter fick en hovböld från helvetet förra året.

Så jag resignerade och skrev ett uppgivet inlägg på Facebook om att det var så typiskt med tappskon typ.

När vi sitter på restaurangen kommer ett meddelande från en Facebookvän och bloggläsare som undrar om jag vill ha numret till en hovslagare som nästan garanterat kunde komma? Ja vad tror ni jag svarade?

Jag fick numret, skickade ett sms till hovslagaren och fick svar DIREKT!

Och nästa morgon 8.00 stod han i mitt stall som avtalat!

Det visade sig att detta är en relativt nyutexaminerad hovslagare som bara har jobbat ett år och som bygger upp sin kundkrets; därav denna enorma generositet med sin tid en söndag morgon.

Jag var givetvis mer än tacksam och Frenchie stod som det vanliga lilla ljus han är vid skoning så jag tror att alla var nöjda.

Och denne hovis skulle till ytterligare 2 tappsko-hästar samma dag så förhoppningsvis lönade det sig för honom att jobba en söndag.

Jag kommer absolut att vidarebefordra hans nummer till de som behöver en hovslagare och är så glad att snälla Karolina Cappelli Lindholm frivilligt ville hjälpa mig med tipset.

Att jag inte hade kunnat tävla annars hade absolut varit retligt men faktiskt var jag ännu mer bekymrad över att Frenchie skulle behöva gå utan en sko i flera dagar. Jag hade inte kunnat ta emot Markus idag oavsett och att ringa ut honom för en tappsko imorgon när han har bokat tid med oss i övermorgon hade också blivit en för stor olägenhet för Markus gissar jag.

Sedan är jag kanske överdrivet pjoskig och Frenchie har inte alls så känsliga sulor som tex Vicke som hade ramlat ihop utan en sko i flera dagar men jag är better safe than sorry.

Bil!?!? Tillåt mig att skratta!

Höjden av tillit är att låta någon låna din HÄST!!!

Are you with me?

För några dagar sedan hyrde jag ut ridhuset till en tjej med en unghäst som aldrig hade varit hemifrån och som behövde lite social träning.

Och till detta tycker jag att mitt ridhus är perfekt när det gäller unghästar.

I alla fall de första gångerna de lämnar hemmastallet kan det vara svårt och jobbigt nog med lastning och att åka iväg och då är det bra med helt lugn miljö när man kommer fram och det får man ju garanterat här eftersom man alltid är ensam i ridhuset och miljön runtomkring är helt utan ”störningar”.

Jag vet ju själv vilket tjohej det kan vara i vissa ridhus och framför allt vet man sällan i förväg vad man kan komma att möta där. Folk som longerar/ tömkör/ hoppar eller så är man så många i ridhuset samtidigt att man hela tiden måste hålla koll på de andra.

Det roliga med denna häst var att jag var lite orolig över hur min ridhusbotten skulle se ut efter besöket.

Ägaren hade aviserat att hon ämnade låta hästen springa lös och JAG hade aviserat att jag önskade att detta i så fall skulle ske under ”städade former” utan full sken och slidestops.

Jag har sett hur en del hästars framfart kan riva upp underlaget och det är inget jag vill behöva åtgärda i efterhand för att jag varit snäll nog att låna ut ridhuset.

Men….jag hade inte behövt vara orolig!

Efter ekipagets besök syntes det knappt att någon häst ens varit inne i ridhuset…kanske delvis för att den säkert inte hade några skor och kanske sprang den väldigt försiktigt? Inte vet jag men glad blev jag i alla fall!

Ett ämne jag har berört i en hel del inlägg under de senaste åren på bloggen har handlat om MINA teorier/ åsikter/ aningar om att antalet tävlande/ startande i dressyr i Skåne har minskat de senaste åren.

Just nu är det tämligen uppenbart vill jag påstå men jag noterade detta redan strax innan coronaepidemin.

Jag har också efterlyst lite statistik/ siffror från Skånes ridsportförbund och lo and behold….här kan ni själva läsa svart på vitt att jag absolut inte ”var ute och reste”!

Det skulle vara minst lika intressant att läsa om hur det ser ut hos andra distrikt, Stockholm tex som fortfarande verkar ha många fler startande i sina klasser än vi i Skåne. Och ja, jag har mailat och frågat.

EDIT: svar från Stockholms läns ridsportförbund:

Hej,

Vi har inte lagt upp något på vår hemsida om det men tar det vidare så får vi se om det är något som vi kan lägga upp.

Läser om ett inackorderingsstall som har följande regler:

• Ingen utrustning eller inspänning vid ridning, tömkörning eller longering i någon form, såsom gramantygel, shambon, pessoasele eller annan utrustning som fixerar hästens huvud får användas på hästen.

• Inga tvångsmetoder mot hästen vid hantering, såsom kraftiga ryck i grimskaft eller slag/piskrapp eller hårda tillsägelser.

• Användning av sporrar vid ridning är inte önskvärt.

• Hästarna ska gå minst en kompis i hagen för fysisk kontakt med varandra.

• Stallet är hästarnas hem där lugn ska råda.

• Överträdelse av dessa regler ligger till grund för uppsägning av kontraktet.

Ett lovvärt initiativ skulle jag vilja säga eftersom man inte kan utgå ifrån att alla hästägare har sunt förnuft men om ni frågar mig skulle jag personligen aldrig vilja stå i ett stall med dessa regler som jag tycker är på tok för godtyckliga.

Vad är en ”hård tillsägelse” eller ”kraftigt ryck i grimskaftet”?

Jag skulle dels inte vilja gå runt och vara rädd för att bli uppsagd för att någon tyckte att jag var ”för hård” mot min häst och dels kan jag faktiskt lova att både Bibbi och Frank HADE kunnat få ett kraftigt ryck i grimskaftet beroende på situation. Jepp…sån är jag.

Jag förespråkar verkligen inte våld mot djur per se men vet också att det en person tycker är ”att slå hästen obefogat” faktiskt kan handla om att behöva stoppa en häst som håller på att springa över en människa eller något liknande.

Och vad menas med att ”lugn” ska råda i stallet?

Får man ha med sig hundar som leker? Får medföljande barn gråta om de blir ledsna? Får man använda en radio för att spela musik/ lyssna på nyheterna?

Alla är vi olika känsliga för olika ljud; själv har jag tex jättesvårt för att klara av ljudet när hundar gnyr/ skäller, hästar som krubbbiter/ skrapar eller väsnas med olika leksaker upphängda i boxarna.

Nej…dessa regler var för godtyckliga för min smak….vad tycker ni?

Stämmer verkligen jättebra, eller hur 🙂 ?

Det är ganska populärt med frågestunder på Instagram och eftersom jag har lite inspirationsbrist just nu tänkte jag att jag kunde ha en frågestund här på bloggen.

That is om ni har några frågor? Eller så är allt kristallklart, ni är inte frågvisa osv 🙂 .

Men om ni undrar över något så kan ni antingen skriva era frågor i en kommentar här eller maila till bm6610@hotmail.com och så väljer jag ut några frågor att svara på. Kör på!

Bild från när vi besökte ett leksaksmuseum i San Francisco i november.

Ett av de köp jag minst får ihop hos hobbyryttare med en häst är de som investerar i en lastbil.

Man får så klart göra vad man vill med sina pengar så det behöver ni inte påpeka utan jag blir mest fundersam över att man prioriterar en så hög utgift sett till ”vad man får” och hur ofta man använder just en lastbil?

Vad gäller i alla fall B-kortarna får man ändå inte köra 2 normalstora hästar i dom och att köra en hobbyhäst till…säg en träning i veckan och 2 tävlingar i månaden blir inte många turer per år för extremt många tusenlappar, i alla fall om man inte har fått pengar till inköpet ”bara sådär” ?

Dessutom finns det massor som kan gå sönder på en lastbil till skillnad från ett släp.

Jag har sett att en del hyr ut sina lastbilar för att gissningsvis dra in lite pengar men själv vågar jag numera knappt låna ut mitt släp efter att ha sett hur oaktsamma en del människor är när det gäller andras saker och framför allt hur en del hästar kan bete sig när de står lastade.

Men igen; alla köper ju det de vill och förhoppningsvis har råd med.

Och ja, absolut skulle jag själv vilja ha en lastbil om jag fick en gratis eller väldigt förmånligt men att lägga flera hundratusen på ett köp skulle jag aldrig drömma om. Då sparar jag hellre dom pengarna till en ny häst om inte Frenchie väljer att leva för evigt ❤️.

Bor du i Skåne och är sugen på en annorlunda utflykt kanske detta kan vara något?

Ligger mer eller mindre granne med Ryhus och fina the Lodge!