Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

17 dagar?

Ni som använder Ultrashield; har ni sett vad det står på flaskan?

Om inte så kolla min bild!

Har ni verkligen upplevt att sprayen ger 17 dagars skydd?

Så vida ”skydd” avser ”skydd mot bitande insekter” vill jag påstå att löftet är bullshit eller möjligen gäller på vintern. Sorry!

I andra fall, dvs när bitande insekter finns i normal eller stor mängd runt hästarna vill jag påstå att skyddet inte ens är halva den tiden, vare sig man inte tvättar hästen, den inte svettas eller det inte regnar på den.

Vad är er erfarenhet?

Huuuu

Läst på Facebook:

Kolla att släpet alltid sitter fast ordentligt på bilen!!!
Jag hoppas det gick bra för dig som tappade ditt hästsläp på Gamla Lundavägen mellan Blentarp och Veberöd idag vid 17-tiden. Hade jag varit 20 m längre bak hade jag antingen fått det i fronten eller längs hela sidan på min buss.
Hoppas verkligen du inte hade några hästar i det…

Det är ett av mina skräckscenarion; att jag ska titta i backspegeln och inse att släpet har lossnat! Visst har ni tänkt samma sak någon gång?

This too shall pass (förhoppningsvis)

Jag använder bloggen delvis som en dagbok och när jag nu går tillbaka för att räkna på och läsa om när min förra häst Vicke fick en allvarlig hovledsvrickning som han återhämtade sig till 100% ifrån trots dålig prognos för 10 år sedan inser jag att jag hade förträngt hur lång tid det tog innan jag kunde börja rida honom som vanligt!

4,5 månader!!!!!

Och under tiden var jag på flera veterinärbesök, gjorde en MR och skrittade, skrittade och skrittade lite till.

Ja herregud vad jag skrittade!

Men uppenbarligen överlevde vi båda denna hemska tid och det ska förhoppningsvis Frank och jag också göra!

Och även om x veckor/ månader kan kännas som en evighet så faller man till slut in i någon vardagslunk och tiden löper på.

Det var samma sak när mitt sto Décima blev buköppnad och skulle skritta i 8 veckor och när Kreon stod i en sjukhage (storlek som en box) i 6 veckor pga en sårskada. För djävla tråkigt….ursäkta…men…det går.

Pris till varje pris?

Läser denna krönika och instämmer absolut!

Jag har inte ens förstått att det finns särskilda ”prisutdelningshästar” som lånas ut och ibland agerar stand-in för de egentliga pristagarna och bara det säger väl att man lika gärna kan skippa prisutdelningar till häst?

Själv har jag alltid helst avstått att ha med min häst på prisutdelning; det har varit mitt sätt att tacka för en fin prestation. Att få stanna kvar i transporten och vila i stället för att släpas ut för att galoppera ett varv.

Om jag får gissa har jag på mina över 200 placeringar med x hästar kanske deltagit till häst 50 gånger, om ens det.

Och nej, ingen av mina hästar skulle blivit upprörd/ stressad av en prisutdelning per se utan jag ser mer absolut ingen NYTTA för djuren utan bara en potentiell skaderisk pga andra ekipage som kanske inte har koll.

Och de där som hävdar att hästarna tycker att det är roligt med prisutdelningar och att de ”också ska få känna att de har vunnit”….hallå?

Jag är helt övertygad om att a) hästen hellre hade stått kvar i transporten b) inte har den förmågan till tänkande att den ser ett samband mellan vad den utfört på tävlingsbanan och att få ett pris. Tror man något annat förmänskligar man hästar rejält.

ATT en del hästar måhända ”tycker det är kul” att vara på en prisutdelning må vara sant men igen…får de välja avstår de säkert gärna.

Stesspåslag och förvirring

Det som jag nästan tycker är jobbigast när mina djur är sjuka/ skadade är hur otroligt negativt påverkad jag blir.

Så har det alltid varit och det blir tyvärr inte alls bättre med tiden fast jag numera har varit med om detta många gånger under +35 år.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer laid back och inte känna att hela världen rasar för det GÖR den objektivt sett verkligen inte…herregud!

Jag vågar nästan inte berätta för en del människor hur jag känner utan försöker hålla uppe en hyfsat normal fasad medan de som verkligen känner mig och/ eller är likadana själv fattar precis.

Och ytterligare en grej som jag har märkt de senaste åren förutom själva ledsnaden och känslan ”tänk om någon kunde söva ner mig i x veckor och sedan när jag vaknade skulle hästen vara frisk” är hur fullkomligt förvirrat jag kan agera.

Jag är vanligtvis inte vimsig utan har tvärtom fullkomlig koll på det mesta men när tex Frenchie har varit/ är skadad kan jag agera som om jag är helt borta. Det är läskigt.

Några exempel:

Vid ett tidigare återbesök på klinik kom jag dit med Frenchie utan att observera att han hade trampat av sig en framsko (i hagen) !?!?

Jag höll på att skämmas ihjäl för veterinären såg så klart detta på ungefär 3 sekunder!

Hur..ursäkta…i helvete…. kan man inte se detta på sin egen häst?

Ett annat exempel, ej hästrelaterat:

Vi hade i vevan när Frenchie blev halt senast problem med att det kom ett skrapande ljud från tvättmaskinstrumman enligt Henrik.

När jag någon dag efter att han hade nämnt det gick ner för att ta ut tvätt från maskinen snurrade jag på trumman och det kom inget skrap-ljud!?!?

När jag påpekade detta för Henrik frågade han om jag inte hade märkt att vi hade en ny maskin!?!? Nä…uppenbarligen inte fast displayen på den nya maskinen ser helt annorlunda ut. Han hade förvisso glömt att berätta att en reparatör hade varit hemma och bytt ut den men ändå!

Tredje exemplet var från när min hovslagare kom för att kolla efter eventuell hovböld innan senaste veterinärbesöket.

Jag såg givetvis att det var Markus som klev ut ur sin bil men min hjärna gjorde ändå en ”felkoppling” och jag var en sekund från att säga ”hej Darling” som om det var Henrik jag hälsade på!?!

Sista exemplet var från själva veterinärbesöket då jag på veterinärassistentens fråga om hur gammal Frenchie är svarade ”10” (han är 12).

Så ni fattar graden av min tack och lov inte ständiga förvirring men som ändå är rätt så creepy!

Har ni upplevt något liknande?

Stallhyra vs ort

Denna undersökning fick många av tidningens läsare att ifrågasätta om det verkligen kunde stämma att stallhyror i vissa delar av landet är så låga.

Själv var jag inte alls förvånad för jag har reagerat på detta hur länge som helst.

Nyligen läste jag om en stallägare som efter att (mycket klokt) ha satt sig ner och räknat på inkomster vs utgifter konstaterade att HON betalde ca 500:-/ månad för de inackorderingar hon hade?!?! Hon gick med andra ord med förlust, big time!

Om vi lämnar hennes uträkning därhän så blir svaret i stallhyre-diskussioner oftast det extremt tröttsamma argumentet ”jag kan inte ta mer i stallhyra eftersom……”

– stallet ligger långt ifrån en storstad

-det inte finns allmänna kommunikationsmedel till stallet

-andra i området tar mindre i stallhyra

osv….

Ja, absolut styr tillgång och efterfrågan det mesta men om det man kan ta ut i stallhyra inte täcker ens utgifter och lön för nerlagt arbete; varför då ens fortsätta att hyra ut stallplatser?

Jag fattar verkligen inte?

Så vitt jag vet kostar kaffet mer eller mindre samma i hela Sverige, bensinen likaså och det samma gäller basvaror. Varför ska man då ge vissa hästägare ”rabatt” för att andra i ens del av landet tar mindre betalt fast man därigenom går med förlust? För det är ju det en del erkänner att de gör!?!? Om man ändå tjänar något på sin verksamhet får man väl göra som man vill men när man ska betala för andras hästar blir det för mig obegripligt.

Vilken affär skulle göra detta i längden utan att stänga/ gå i konkurs? Jag bara undrar….

Looking her best

Igår var jag ute i Bibbis hage och tog några bilder och filmer som man kan se på min Instagram (bm6610).

Jag tycker att hon med sina mått mätt är sååå jäkla fin just nu!

Hon kan ju aldrig få Frenchies välmusklade utseende; dels för att hon inte tränas på något vis och dels för att hon är ett 18-årigt sto med många föl i bagaget men utifrån sina förutsättningar tycker jag att hennes förändring sedan hon kom till Ryhus i september är fantastisk.

Mest nöjd är jag med att rygglinjen är så mycket förbättrad; man hade tidigare kunnat skära bröd över den vassa ryggen och korset var bara en liten hård knöl.

Många, även hennes ägare, berömmer mig för att jag har gjort ett så bra arbete med henne men ärligt talat handlar det främst om MAT och väldigt lite om ”omvårdnad”.

Det är inte så att jag lägger ner några större stunder på att pyssla med Bibbi utan vår interaktion är främst att jag släpper ut och tar in henne från hagen om man ska hårddra det.

Men absolut ska man inte förringa det psykiska välmåendet; det har jag alltid betonat.

Och nu har jag ingen aning om exakt hur hon levde precis innan hon kom till mig men utifrån att ägaren sagt att hon var ranglåg kan det i alla fall ha funnits en möjlighet att hon var lite utstött och inte fick komma till maten som hon skulle.

Och även om många förfasar sig över att mina hästar går i var sin hage så kanske hon är nöjd med att få ”vara i fred” och slippa försöka ta plats?

Mina hästar kan dessutom nosa på varandra hur mycket de vill (ingen ström i trådarna) men de går oftast väldigt långt ifrån varandra och sammanstrålar bara ibland när de vilar/ står och sover.

Hur som helst är jag som sagt jättenöjd med Bibbis utveckling hos mig och jag ska så klart göra vad jag kan för att hon ska fortsätta att vara sitt bästa jag.

Stalkare

Att en del följer sina vänner eller konkurrenter på Equipe är väl allmänt känt och medan vissa tycker att det är en jättebra funktion så tycker andra inte alls om att hela värden kan se deras resultat, ibland näst intill i realtid.

Jag brukar bara följa en god vän (vilket hon vet) och glädjas åt hennes oftast utmärkta resultat och inte sällan diskuterar vi hennes ritter lite efteråt och jag kanske får se en filmsnutt eller någon bild vilket jag tycker är roligt.

Men nu har jag upptäckt att jag även kan följa min man när han tävlar i golf, i alla fall på sin hemmaklubb.

Det är inte alls roligt 🙂 för fast jag inte kan låta bli att kolla så är det jättenervöst att följa honom.

Han är ganska duktig tycker jag och har spelat bra på sina tävlingar men nu sitter jag hemma och hoppas att det ska fortsätta att gå lika bra och är som sagt helt nervös under tiden. Ja herregud….