Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Månadens misstag

Är det någon jag tycker gjorde månadens misstag var det en man vi mötte i närheten av Ryhus igår.

Han hade cyklat i skogen, cykeln hade gått sönder och han var vilse, dvs visste inte hur han skulle hitta tillbaka till sin bil.

På fråga om han inte hade någon telefon svarade han att denna låg i bilen !?!

Jag säger bara att a) är det någonstans jag verkligen hade velat ha en telefon så är det i en skog jag inte känner till och där jag är utan sällskap samt b) jag hade varit livrädd för inbrott i bilen= hejdå telefon!

Som tur var konstaterade vi att det inte var långt att gå med den trasiga cykeln annars hade vi fått köra honom genom skogen.

Dagen tips: kolla alltid att du har telefonen med dig när du lämnar bilen!

Allt klär inte en skönhet

Härom dagen skrev jag till en vän att Vicke blir väldigt bra på 9 av 10 bilder medan ägaren möjligen kan se ”acceptabel” ut på 1 av 10 foton.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till Henrik ”den där bilden får du absolut inte visa” eller ”men snälla…radera” 🙂 (bilder på MIG alltså).

Undrar förresten om detta med att man är så noga med hur man ser ut på foton är en typiskt kvinnlig grej i alla fall om man ska generalisera?

Sedan har man så klart olika gräns för detta, dels kanske man själv inte är särskilt objektiv/ rättvis och dels kanske man faktiskt inte bryr sig och det måste ju vara befriande?

Jag är ganska självkritisk och tänker ibland även om andra ”men herrehuuuuuud hur kan man visa en sådan bild på sig själv” men det är kanske tur att inte alla har så kritiska glasögon?

Här ser ni dock ett exempel på att även ett så vackert djur som Molly kan se ganska ful ut på bild 🙂 ! ”Så klart” handlar det mest om från vinkel man tar korten…det är oftast det som gör att proportionerna kan blir lite väl konstiga !

Som klockan….

Minns ni gåtan från när man var liten; ”vad är det som går och går men som aldrig kommer till dörren? Klockan!”

Jag skulle vilja göra en travesti på ovan och fråga ”vad är det som man kan gå och plocka och plocka men ändå aldrig bli färdig? Ogräs och grenar!”

Min nya syssla på Ryhus är att gå runt med en grensax och kapa allt som ser ut att vara bortom räddning och som sagt; det tycks aldrig ta slut.

Små och stora grenar, en del fortfarande kvar på träd och stora buskar, en del redan liggande på marken.

Jag har ofta delar av det beskurna i håret 🙂 eftersom jag ibland måste pressa mig in under all möjlig vegetation för att komma åt det jag vill.

På bilden ser ni en liten del av en dags ”skörd” och nu börjar jag äntligen gå från grovrensning till småpill!

Rabarber är som livet- orättvist

När jag beskådar denna vackra planta slår det mig att rabarber är precis som livet….orättvist ibland.

Jag hade även rabarber kring det förra huset jag bodde i. Gav den noll skötsel, gödning, whatever. Den fanns där när vi flyttade dit, precis som denna. Växte hur mycket som helst.

Annat kan man vårda allt vad man förmår , det växer ändå inte lika bra….

Återhämtning/ utveckling

Det är ungefär 1 år mellan första och sista bilden och jag älskar sådan här ”före och efter”-dokumentation.

Ibland är det lätt att glömma hur något sett ut en gång i tiden och när jag bläddrar bland gamla bilder från när vi flyttade till Ryhus ser jag vilken enorm skillnad det är på väldigt mycket.

Detta kan så klart appliceras på mycket i livet; hästar och ridning utan tvekan.

Ibland kanske man är missnöjd med hästens utseende, hur den känns att rida, ens utveckling som ekipage bla bla bla men då är det bra att ta fram äldre bilder och filmer och jämföra och minnas tillbaka.

När den första bilden här togs stod/ låg det för övrigt ett sönderrostat skelett från ett fd växthus på marken tillsammans med x trasiga plastkrukor och en hel del krossat glas. Staketet man kan se framför boningshuset är även detta borttaget direkt.

Förbereda unghästar för visning

Nu när jag har ett eget ridhus till mitt förfogande får jag då och då idéer om vad det kan användas till förutom det självklara så att säga.

Kaninhoppningarna tyckte jag själv var ”årets smartaste”; snacka om näst intill obefintlig ”åverkan” på underlaget 🙂 !

Min senaste idé är att erbjuda de som ska visa hästar på kvalitets eller 3-års test att miljöträna i mitt ridhus.

Egentligen tycker jag att ridhuset är för litet (17*36) för unghästridning på en regelbunden basis men ska man bara vänja hästen vid en annan miljö än den invanda är detta perfekt.

Man är garanterad att rida ensam, underlaget är nyharvat och miljön runt omkring är väldigt lugn.

Skulle jag själv visa en unghäst på någon form av bedömning idag skulle jag inte drömma om att INTE ha åkt iväg någonstans i förväg även om just unga hästar väldigt mycket styrs av ”dagsform”.

Men känner man att en visning är viktig och inser att poängen kan påverka hästen massor vid tex en nära förestående försäljning så är det ju hur dumt som helst att inte göra det man har kunnat för bästa resultat = miljöträning på bortaplan.

Jag minns de gånger jag visat på kvalitets (Heron, Décima och Archie). Det fanns (dressyr?)hästar som till synes aldrig hade gått över en bom när de skulle löshoppa vilket jag själv hade tyckt var mycket dumt att inte förbereda bättre. Men man gör som man vill och som sagt betyder ju dessa bedömningar olika mycket för olika personer.

Kuriosa: alla mina hästar blev bedömda som lovande hopphästar 🙂 🙂 🙂 ! Men så var de också utmärkt förberedda av undertecknad….

Hittade förresten en 14 år gammal film från Archies kvalitetsbedömning som min dåvarande hästskötare Lina Stigendahl gjorde. Jag hade blivit trampad på foten dagar innan visningen och kunde knappt röra mig, än mindre springa men adrenalinet kickade tack och lov in här 🙂 !