Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Alltså….jag förordar verkligen sparsamhet, att inte slösa och att undvika att slänga användbara/ fungerande saker osv men ibland måste man ändå fråga sig tex ”är det lönt”?
Såg ett inlägg nyligen om hur man kunde göra egen deodorant och det lät väl sådär.
Men ännu värre förslag tycker jag kom från en person som på fullt allvar påstod att det gick lika bra att gnida sig under armarna med bikarbonat!
Och ja…jag fattar att man kan vara allergisk och bla bla bla men om man inte är det och även om man har ont om pengar; vad kostar en deodorant liksom?!?!
Att en del följer sina vänner eller konkurrenter på Equipe är väl allmänt känt och medan vissa tycker att det är en jättebra funktion så tycker andra inte alls om att hela värden kan se deras resultat, ibland näst intill i realtid.
Jag brukar bara följa en god vän (vilket hon vet) och glädjas åt hennes oftast utmärkta resultat och inte sällan diskuterar vi hennes ritter lite efteråt och jag kanske får se en filmsnutt eller någon bild vilket jag tycker är roligt.
Men nu har jag upptäckt att jag även kan följa min man när han tävlar i golf, i alla fall på sin hemmaklubb.
Det är inte alls roligt 🙂 för fast jag inte kan låta bli att kolla så är det jättenervöst att följa honom.
Han är ganska duktig tycker jag och har spelat bra på sina tävlingar men nu sitter jag hemma och hoppas att det ska fortsätta att gå lika bra och är som sagt helt nervös under tiden. Ja herregud….
Jag tycker att det ska bli intressant att se hur mycket de skenande elpriserna i stora delar av Sverige kommer att påverka hur det ser ut när vi går mot den mörkaste årstiden med stormsteg.
Kommer vi att famla omkring i mörker eller kommer det mest att bli business as usual?
Jag GISSAR att det, som med det mesta, handlar om VEM som ska betala, dvs enskilda kommer troligen att bry sig mer än stora företag?
Jag har faktiskt stängt av utomhusbelysningen till stallet och har bett alla som lånar ridhuset (med LED-lysrör tack och lov) att bara tända om det verkligen behövs.
Jag är uppväxt med att man ska släcka i alla rum där man inte vistas och har ibland nästan anammat detta lite väl överdrivet men kan samtidigt reta mig när jag ser att det tex lyser i kontorsutrymmen på nätterna och helgerna fast inga människor syns till. Så har det varit på mina arbetsplatser många gånger; att man låter belysningen stå på inne på toaletter, kök, förråd osv dygnet runt, året runt vare sig det behövs eller inte.
Jag tror att det går att spara massor på det stora hela enligt principen ”många bäckar små” hos framför allt företag och i storstäderna med massa belysning men som sagt undrar jag hur många som kommer att göra aktiva val i frågan?
Att äldre blir lurade på olika vis har tyvärr förekommit i alla tider och internet har inte precis minskat risken för detta.
Vi har ju alla läst ”en miljon” vittnesmål om hur äckliga, skrupellösa svin lurat gamla människor som på grund av godtrogenhet, begynnande senilitet eller av andra anledningar fallit för diverse scams.
Härom dagen fick jag tyvärr vetskap om att en person jag känner och som är närmare 90 blivit av med både guld och pengar på sitt bankkort genom ett besök i hemmet av ett kräk som kom med en, så klart, påhittad historia.
Jag har inte satt mig in i alla detaljer utan vet mest att den utsatta personen med all rätt mår fruktansvärt dåligt och mer behöver man inte heller veta för att ta ett ordentligt snack med de äldre man känner, sina släktingar i allmänhet och föräldrar i synnerhet.
Budskapet MÅSTE vara att man under inga omständigheter ska släppa in NÅGON okänd i sitt hem till att börja med och inte heller prata med folk man inte känner i telefon.
Det kan låta överdrivet men tyvärr ser jag ingen bättre lösning.
Personen som råkade ut för ovan bedrägeri träffade jag själv för kanske 2-3 månader sedan och bedömde som fullständigt ”kristallklar” på alla vis och ÄNDÅ lät personen sig luras medan jag, i samma situation aldrig i hela livet hade gått på snacket som föregick bedrägeriet. Det visar bara att det KAN hända även de man tror inte skulle låta sig luras och kan så klart appliceras på även andra kategorier än äldre.
Men just idag vill jag be er med gamla föräldrar att ta ett extra snack med dom för det är så förfärligt att sådant här kan få hända och troligen utan någon annan konsekvens än att den drabbade tappar livslusten helt.
Bedragaren lär inte bli spårad (i detta fallet hade personen dessutom munskydd vilket inte alls är konstigt i sak i dessa covid-tider) så en identifiering torde vara helt omöjlig.
Minns ni att jag och Henke var med på en kurs där vi fick prova på att dreja för en månad sedan?
Så här såg våra alster ut då, de 3 till vänster gjorde Henrik som visade sig vara en riktig naturbegåvning medan de andra tre gjordes av mig med mycket hjälp från läraren ha ha ha. Jag var med andra ord absolut ingen ”natural”.
Hur som helst så fick vi bestämma färger till glaseringen och när vi nu har hämtat de färdiga alsterna såg de ut så här:
Jag tycker att allt blev sååå fint och är supernöjd eller vad säger ni?
Ja, det var inte ett 100% självklart beslut att såga ner det största trädet i vårt trädgård och när man ser hur vackert det var förstår jag om en del tycker att vi gjorde fel men vi tyckte ändå att fördelarna utan trädet övervägde.
Vi kommer nu att slippa säkert 50% av den dryga lövkrattningen på hösten, gräsmattan kommer att få mer ljus och ytan känns redan luftigare.
Ingen risk för knäckta grenar när det stormar eller att trädrötter kommer närmare och närmare huset.
Men en del av mig tycker att det är sorgligt hur något som kanske tagit hundra år att växa upp kan sågas ner på några minuter…..
Jag äter inte frukost särskilt ofta (men desto mer till lunch) men härom dagen var jag hungrig och vi hade inget som jag tyckte dög till en tidig måltid.
Insåg att jag var ”tvungen” att göra scones vilket jag också gjorde….på bakpulver som gick ut 2018.
Detta visar två saker framför allt tycker jag:
a) hur sällan jag bakar och b) att man inte ska vara rädd för att äta sådant som har gått ut i datum.
Medan jag tycker att det har uppfunnits massor som underlättar våra liv såååå mycket så har KVALITÉN på mycket rasat enormt mycket, framför allt när det gäller elektronik och vitvaror.
Numera verkar det som att man ska räkna med att allt möjligt ”ska” gå sönder inom bara några år och jag har väldigt svårt för denna slit och släng-produktion.
Jag minns min första dammsugare som jag fick av min pappa när jag flyttade till en egen lägenhet. Den hade han hittat i något soprum och lagat och jag hade den i huuuur många år som helst.
Samma med spis, kyl och frys i tidigare lägenheter.
Jag har fortfarande till dags datum en klockradio som jag fick av en stallkamrat för över 25 år sedan- den kostade inte många kronor då men fungerar perfekt ännu! Skitful men nu har det liksom blivit en grej att den ska finnas med mig och det ska bli intressant att se hur länge den ska ticka på.
Fram tills jag var 16 år gammal tillbringade jag alla sommarlov hos min mormor i Serbien och åt då och då majskolvar som den på bilden.
Gatuförsäljare stod ibland och sålde grillade majskolvar (och rostade kastanjer på vintern) och här på Cypern har jag sett det förstnämnda på några ställen.
När Henrik och jag var i Kroatien för 3 år sedan köpte jag kokta majskolvar flera gånger men grillade är nästan godare.
Jag hade gärna köpt detta även i Sverige och säkert flera med mig?
Så..där har ni en affärsidé inför kommande festivaler och marknader!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer