Månadsarkiv: december 2016

Lördag- gott nytt år

Klockan är runt 16.30 och Henrik och jag har precis landat i soffan efter matkoman de luxe.

Vi har alltså ätit en jättegod middag med efterföljande godis och nu är planen att bara slappa resten av kvällen- ljuuuuvligt!

Har inte någon som helst önskan efter någon fest eller annat håll-i-gång  och om inte annat är detta första året med Molly så vi vet inte hur hon kommer att reagera på det obligatoriska raketsmällandet.

Tidigare idag har vi varit ute på en av våra familjepromenader i mulet men relativt behagligt väder.

Efter en timmes skrittande var vi alla nöjda hoppas jag och nu är det bara slöande som gäller.

Gott nytt år alla och hoppas ni vill fortsätta att läsa även under 2017!

Året som gått

Jaha; det börjar bli dags att sammanfatta det gångna året som varit ett av de bättre i livet så långt.

I  januari var jag precis nyinflyttad i min fina lägenhet på Aspvägen i Staffanstorp (flyttade in några dagar innan den 1/12)……

….när jag och den här underbara mannen blev ett par. Vi lärde känna varandra i november och efter lite snirkliga vägar blev det alltså vi två.

Vi har sedan dess bland annat hunnit med 2 härliga resor; dels till Kreta i juli…..

…och till Gran Canaria nu i december:

Vi köpte världens bästa Molly i juli….

….efter att jag var tvungen att ta bort finaste Soya i april:

Vi flyttade också ihop, officiellt den 1 september även om jag började bo hos Henrik redan någon månad tidigare och….

…i samband med detta blev det lite målning och fix hemma, allt väldigt bra gjort av Henrik.

Vi hann båda också fylla 50 i oktober men jag kan lova er att vi ofta är barnsligare än många tonåringar!

Vicke fick hagsällskap av Leon i våras och de har sedan dess tillbringat i princip alla dagar ungefär som på bilden.

Grabbarna trivs också ypperligt när de får ”gå på tur” tillsammans och det har blivit en del sådana under året.

Sådana här har det också blivit några stycken av under året, både i LA:3 och MSV C:1, inte så många som jag hade önskat och hoppats på men…

…vi har i alla fall kunnat börja tävla MSV B på godkända procent och har lämnat LA-stadiet helt sedan i våras.

Samma dag som Soya togs bort föddes anläggningens föl Kaching som numera går på lösdrift i en annan del av Skåne….

….och mitt fosterbarn Messy såldes under hösten.

Sam som numera är 2 år kom tillbaka efter att ha gått på lösdrift sedan han var föl och hans inridning är påbörjad och artar sig utmärkt.

Gullis fortsätter att göra skäl för sitt namn….

…medan Hatten har börjat göra honom sällskap som Skånes mest välnärda (läs: feta) katt.

Jag är fortsatt vanvettigt förtjust i dom och Hatten har äntligen (tog bara typ 4 år…) börjat inse att det är väldigt mysigt att gosa när den där crazy-catlady-människan dyker upp .

Olofs och mitt samarbete fortsätter vilket jag är extremt nöjd med och jag kan bara hoppas att det förblir så och att de mål vi gemensamt har satt upp för mig och Vicke kan uppfyllas.

Avslutningsvis önskar jag bara att vi alla får vara friska så ska det nog ordna sig med allt annat också!

Fredag- klippning med förhinder

Idag klippte jag Vickes boxgranne Miss May och ni kanske kan föreställa er känslan när skären gav upp totalt när bara typ 1/4-del av hästen var klippt!

Paniken var nära och plan B (åka och köpa nya skär någonstans) rullade redan i min hjärna när en stallkamrat vänligt nog lånade ut sin klippmaskin.

Med facit i hand klippte den ännu bättre än min tunga och bullriga skördetröska så May blev elegant i ett nafs och typ 5 kilo lättare när allt hår försvann.

Vicke reds i ridhuset och eftersom Olof fokuserade på galoppen igår gjorde jag detsamma med traven idag 🙂 .

Skulle ta en selfie med Gullis idag….

Gick väl sådär va 🙂 !

Vilda vilor?

Idag funderar jag över vad, om något, som gör att vissa hästar blir väldigt pigga vid vila medan andra inte påverkas alls.

Att dra ner på kraftfodret eller inte påverkar säkert men är det annat också?

Jag skulle tycka att ju bättre kondition hästen har desto större risk för att få en massa överskottsenergi men i alla fall Vicke är definitivt inte ett exempel på detta.

Jag skulle tveklöst säga att han är minst en av 3 med bäst kondis på anläggningen men när han tex bara hade gått i hagen i en vecka när vi var på Gran Canaria var han snarare väldigt lugn första dagen han motionerades än något annat.

Sedan har jag sett hästar som regelmässigt rids långt mindre som blir helt galna vid vila och knappt går att hantera….

De springer mycket i hagen, taktar och är allmänt ”vilda” vid intag osv.

Kan det vara så att den vältränade hästen tycker det är skönt att ta det lite lugnt när möjlighet ges eller är det ett förmänskligande tänk?

Är det rena slumpen som avgör?

Handlar det om hur väluppfostrad/ välhanterad hästen vanligtvis är?

Vad tror ni och hur är era egna hästar?

Kan de vila några dagar utan att ni märker någon skillnad eller blir de rejält på tårna?

Är det påverkat av årstiderna dvs värre vid kyla?

Drar ni ner mycket på kraftfodret eller vidtar ni andra åtgärder? Berätta!

Torsdag- fortsatta babysteps

Även idag blev det ett besök hos Olof där samma arbete som i förrgår fortsatte.

Det handlar mycket om att samla galoppen, bära mer vikt på bakbenen och bibehålla tretakten i denna gångart.

Från marken syns små små förbättringar för varje gång vilka även Olof bekräftar och han verkar genuint förtjust i min lilla häst som kämpar på.

För den nyfikna finns ett litet filmklipp på några stegs piaff på Instagram där jag heter bm6610.

Idag har utsidan av vårt ridhus tvättats.

Fint va?

Tillbakablickar: när jag ramlade av och gick på dejt

Det blev vi två till slut i alla fall….

Gårdagens hoppning med Vicke fick mig  (som nästan alltid då jag hoppar honom numera) att minnas gången då jag ramlade av för ungefär ett år sedan och sträckte nacken något såååå fruktansvärt.

Jag har i många år hoppat väldigt ”utan större säkerhetstänk” (nästan alltid ensam tex) och till och med utan hjälm även om det är tusen år sedan men i just detta fallet hade det inte hjälpt hur många personer som hade befunnit sig i ridhuset eller vilka andra säkerhetsåtgärder jag hade vidtagit- avramlingen var en ren olycka (Vicke snubblade över en bom och jag voltade över honom).

Det som var liksom extra typiskt då det hände (jag visste då inte att jag skulle ha ont i många veckor, behöva gå på sjukgymnastik och bla bla bla) var att detta hände samma dag som jag skulle på min andra date med Henrik.

Vi hade några dagar innan dess bestämt att vi skulle gå ut och äta och eftersom jag var väldigt intresserad av honom  🙂  ville jag inte missa detta tillfälle för allt i världen.

Så trots att jag knappt kunde stå på mina ben och än mindre köra säkert bad jag honom att komma och hämta mig för jag tänkte inte låta en avramling hindra mig!

Jag hade dessförinnan laddat upp med inflammationshämmande krämer (hjälpte inte ett skit) och massa värktabletter (hjälpte ytterst lite).

När det var dags för restaurangbesöket hade jag minst lika ont som då jag ramlade av på morgonen och jag kunde inte vrida huvudet åt varken höger eller vänster.

Jag fick diskret stoppa i mig fler värktabletter under kvällen som trots allt blev trevlig och det blev ju fler dejter senare där jag kunde vara liiiite mer till min fördel om man säger så 🙂 !

Onsdag- mjukstart

Nu var det några veckor sedan Vicke och jag hoppade sist så vi återupptog denna syssla lite mjukt idag med ett som vanligt i detta sammanhang kortare (ca 30 minuter) pass och med bara runt 15 språng på låg höjd.

Men känslan var fin och roligt var det- inget nytt där med andra ord 🙂 !

En fin bild jag tog på Sam i morse!