Månadsarkiv: december 2022

Lördag- ge mig mer!

Ahhh….gud give att Frenchie fortsätter att gå så bra nästa år som han gjorde idag på Ninas träning dag 2. Mer av denna känsla tack 🙂 !

Idag red bara jag och inte Nina och vi fick mycket beröm så det var inte bara min egen åsikt att det kändes toppen.

Igår kväll var jag på ett knytkalas hos den ena av deltagarna av denna mini-kurs; supertrevligt och ni kan ju tänka er hur snacket gick när 7 hästkvinnor som varit med ett tag börjar pladdra 🙂 .

Vi hade säkert kunnat sitta där tills nu…med djur i allmänhet och hästar i synnerhet finns det alltid något att prata om!

Och angående ”knytkalaset” är detta ett tips till andra om man ordnar en tvådagarsträning. Om alla/ flera kan delta och någon vill upplåta sitt hem är det ett väldigt trevligt sätt att umgås på.

Alla tar med något ät/ drickbart så att den som är värd inte får allt på sina axlar och sedan är det bara att köra igång!

För resten av dagen önskar jag bara en ”smäll-fri” tillvaro men jag lär höra en hel del på jobbet i Malmö ikväll.

Här i obygden är det, ta i trä, tystnad och jag har t.o.m. lånat ut ridhuset till 4 olika hundägare som ska rasta sina stackars raket-rädda hundar här  under dagen och kvällen.

Molly är ju själv livrädd för detta oväsen så för henne blev flytten till Ryhus en riktig vinstlott.

När vi bodde i Staffanstorp tillbringade Henrik delar av nyår inne i vårt badrum med henne…här hörs ingenting!

Fredag- mini-kurs

I morse var Frenchie och jag och deltog i en liten ”mini-kurs” (läs; träning två dagar i rad) för Nina.

Nina red en stund och det var som vanligt roligt och nyttigt att se och säkert väldigt bra för Frenchie.

Hon fokuserade på vår akilleshäl; den samlade galoppen och fick till den utmärkt även om det kräver sin ryttare och den bortklemade pojken blir lite ”näää….måste jag verkligen” initialt.

Han HAR en bra galopp men har nog inte behövt samla sig så som man behöver för MSV A och uppåt; det anade vi redan innan köpet.

En intressant grej är att högergaloppen KÄNNS mycket ”lättare”; man har mer en känsla av att hästen är en kvadrat och han känns luftigare och lättare i mekaniken än i vänstergaloppen som känns mer rektangulär och mer framtung MEN Nina säger att vänstergaloppen SER bättre ut.

Och vi tycker båda samma sak gällande känsla vs hur det ser ut så därför är det extra bra att hon sitter upp ibland och inte bara tittar på oss.

Efter träningen blev det lunch för både mig och Frenchie; jag nöjde mig dock med att åka iväg och äta med Henke och rullade inte först runt i lera som min fyrbenta älskling 🙂 .

Viktigt om strö

Frenchies box

Att strö med halm har jag själv alltid tyckt har varit jättebra men det är också viktigt att tänka på detta som veterinär Ursula Palm varnar för:

”Har haft kolikfall varje kväll den här veckan. Ett par av dem har varit förstoppning orsakat av ströbyte.
Många byter från dyr spån eller pellets till halm, fullt förståeligt.
Men… hästar äter halm. Halm har hög ts-halt, vilket innebär ökad risk för förstoppning. Om du gör byte av strö, kom ihåg att hålla koll på att hästen dricker, räkna gödselhögar så att du ser om de blir färre natt för natt.
Titta på gödseln, är den ljusare än vanligt? Tecken på mycket halminnehåll.
Motionera, ge blöt betfor eller mash.
Och, ha ett par säckar spån eller torv hemma, så att du kan strö om din häst får förstoppning och ordineras diet. 🙂/ Ursula”

Fint ska de va’

Frukost à la Birgitta

Jisses….ibland måste jag bara skaka på huvudet….

Läser på Fejjan att någon söker EKOLOGISKA mineraler till häst !?!? Väldigt viktigt tydligen!

Själv äter jag ibland ett kexchoklad till lunch eller en chipspåse till middag…Typ.

Torsdag- den individuella bedömningen

I morse gav Frenchie mig ännu ett fint pass i ridhuset; traven känns verkligen så fin och reglerbar nu och galoppen jobbar jag ständigt på att samla ännu mer.

När jag gjorde i ordning Frenchie inför passet tänkte jag på en diskussion jag deltog i igår på Facebook som handlade om varför en del väljer att klippa sina hästar, om varför man har täcke eller inte och…ja, ni fattar…detta ständigt återkommande ämne varje vinter.

Hur som helst ”erkände” jag i diskussionen att jag både klipper för det rent estetiska och för funktionen; jag vill inte behöva ta hand om en genomsvettig häst efter ridningen och framför allt inte eftersom jag släpper ut Frenchie i hagen direkt efter ridningen.

Som jag har berättat om tidigare är min lilla gosse ett stort fan av att rulla sig och helst där han kan bli skitig och inte i det rena gräset och det är ärligt talat så skönt att ta av täcket och mötas av synen ni ser på bilden.

En ren, välvårdad häst som kräver minimalt med skrubbande och som kan ridas ett helt pass utan att bli annat än lite fuktig under sadeln.

Jag har ju den andra varianten också; min mammut Lillis som ibland luktar våt hund och ser allt annat än välvårdad ut men jag tycker själv att jag har gjort bra val för dom båda och att det som passar den ena är fullständigt olämpligt för den andra och vice versa.

Men dessa diskussioner kommer alltid att väcka ont blod hos somliga, det märkte jag igår medan jag själv håller fast vid mitt mantra om den individuella bedömningen. Alltid.

Nya stigläder

Jag har ganska nyligen visat er både tyglar, ett säkerhetshandtag och en grimma från Eqviptus och eftersom jag är så nöjd med alla sakerna blev jag även nyfiken på att prova ett par lite speciella stigläder från samma företag. 

Jag upptäckte dessutom att mina, inte så gamla stigläder från Hööks hade blivit rejält slitna så jag behövde oaktat vad byta ut dom.

Om ni undrar vad jag menar med ”lite speciella” så har Eqviptus stigläder en avsevärt bredare del än den smalare delen (se bilder ovan) och de marknadsför detta utseende så här på sin hemsida:

”Den breda delen låser fast det smalare lädret under och därmed minskar friktionen mot sadeln och skapar en stabil känsla för hela benet, risken för nyp minskar drastiskt. De korta hålavstånden, 15mm, gör att du kan justera in dem mer exakt, vi har inte alltid lika långa ben och många stigläder har för stora hålavstånd för att kunna ha olika hål på de olika sidorna. 

Oavsett om du strävar efter en stadigare mer avslappad skänkel, bättre balans i sadeln, bättre stöd eller har problem med nypande läder eller olika lång ben, så hoppas vi att du ska bli nöjd med Clarus Stigläder. ”

Huruvida mina skänklar har blivit mindre ”flaxiga” sedan jag bytte stigläder kan jag ärligt talat inte bedöma men allt som skulle påverka mina ben i den riktningen vore absolut välkommet och jag har läst en hel del nätrecensioner som verkligen sjunger deras lov gällande detta.

Att läderna färgmässigt passar perfekt till min sadel, är jättelätta att trä under stigläderkrampan (kan med en del läder vara rena brottningsmatchen) och att de inte ”nyper” trots att jag har ridit i ridskor utan shortshaps under Frenchies igångsättning är det jag kan säga så här långt.

Vad gäller hållbarhet får jag återkomma om x tid men lädret känns rejält men ändå mjukt och inte ”plastigt”. Som sagt blev stigläderna från Hööks mycket slitna (så att sömmarna sprack) rätt snabbt och fast jag bara rider en häst så förhoppningsvis klarar dessa tidens tand mycket bättre.

Onsdag- pedikyr

Skånes vattenlager blev rejält påfyllda idag och mina hästars regntäcken fick bekänna färg; så kan man väl sammanfatta dagens väder.

Frenchie hade sin vilodag med endast ett avbrott för pedikyr av sin hovslagare.

Föga förvånande hittade Markus inga tecken på en eventuell sulblödning men det förvarande veterinären mig om att vi troligen inte skulle upptäcka så jag får fortsätta att sväva i ovisshet kring varför Frenchie var halt för x veckor sedan.

Vad ska vi säga om bilden ovan?

Jag tycker den hade varit rolig om den tyvärr inte även hade varit så himla sann….

Trafikpolisen Birgitta får nog!

Vår egen lugna väg….

Vi bor med Björnstorp som närmaste by och kallar den för ”den trottoarlösa byn” för det är exakt vad den är.

En mycket liten by med hus direkt utmed vägen, utan någon gatubelysning och med ständiga renoveringsprojekt vilket medför att diverse fordon, släp och stora maskiner dessutom ofta står parkerade utmed den smala vägen genom byn.

Jag skulle personligen aldrig VÅGA bo där med trafiken precis utanför dörren men uppenbarligen vågar många det av antalet barn som väntar på skolskjutsen när jag passerar på morgnarna att döma.

Att jag inte är den bästa bilföraren skulle nog många som åkt med mig eller mött mig på vägarna kunna skriva under på men bara för att man själv inte är perfekt måste man ändå få lov att reagera ibland och igår fick jag verkligen nog efter att ha retat mig på trafiksituationen i ovan by sedan väldigt länge.

”Som tur är” finns det sidor på Facebook där man kan avreagera sig och förhoppningsvis kanske också få i alla fall någon att tänka efter så nedan publicerade jag på en sida för de boende i byn Björnstorp (och ja, mamman som nämns i slutet erkände då jag konfronterade henne med hennes agerande att ”det var dumt”) :

Till alla boende i Björnstorps by!

Jag har av tidigare inlägg på Facebook gällande er by förstått att en del av er anser att trafiken genom byn är allt annat än hänsynsfull och att ni anser att en del kör för fort och/ eller oansvarigt.

Mot bakgrund av dessa åsikter, som jag inte tänker argumentera emot ställer jag mig mycket frågande till er boendes egna ageranden många gånger.

Jag jobbar natt och kör ofta genom byn runt 20.00 och vid 7.30.

Vid dessa tidpunkter är det sedan ett bra tag MÖRKT!

Jag skulle kunna skriva en bok om alla potentiellt mycket farliga situationer ni Björnstorpsbor utsätter er för givet trafiksituationen i kombination med mörkret men ska ge några, av massor med exempel:

Man går med mörka hundar utmed vägarna kring Björnstorp utan minsta reflex på hunden som man dessutom låter gå ytterst.

Man går med barnvagn på 70-vägen utanför byn i mörker.

Man leder häst i mörker utan reflexer på sig själv eller hästen.

Man går med stora lurar för öronen (=hör ingenting) i mörker och utan reflexer.

Och det värsta jag sett hittills förutom de 3 gångerna jag sett 2 olika småhundar springa lösa (gissningsvis rymt från någon bostad/ trädgård) på vägen i byn:

Ikväll kom en flicka, gissningsvis 6-7 år gammal gående genom den trottoarlösa byn med en sittvagn i vilken det satt ett ännu yngre barn.

Då jag inte såg någon vuxen stannade jag bilen mitt på vägen och ropade till flickan om hon var ensam.

Det visade sig att hennes mamma (?) befann sig på en gröning i närheten, fullkomligt osynlig i mörkret och gud vet hur långt ifrån barnen. Ingen av barnen hade reflexer, pannlampor eller ljusa kläder.

Jag hoppas att alla som orkat läsa så här långt förstår var jag vill komma med denna långa utläggning.

Om ni bybor är så rädda för trafiken genom byn (och gissningsvis med all rätt); varför bidrar ni själva till enorma risker genom ert agerande?

Att någon körde för fort/ vårdslöst kommer att vara en klen tröst för er den dagen något allvarligt inträffar, snälla tänk på det!

Tisdag- elda upp stallet

Igår körde vi igång kaminen för första gången för i år; mest för att det är lite mysigt men också bra att kolla så att allting fortfarande fungarar om det skulle bli strömavbrott.

Vi hade tur att de som flyttade från Ryhus lämnade kvar en hel del ved och därefter tillkom spillvirke från boxbygget- därav rubriken 🙂 .

Även idag red jag i ridhuset och hade den bästa känslan i traven där jag kunde variera tempot fint med bibehållen bra kontakt.

Bara av att tänka på en självklarhet som att ”rida till hästens mun” i stället för att ”rida till handen” (dra ihop hästen om man ska överdriva det) och tänka på att ha hästen framför mig men på bakbenen hela tiden hjälpte väldigt bra just vad gäller kontakten där det för vår del kan bli lite glappande ibland.

Vad sägs om detta beviset på snyltgäster? Får nog ladda om mina musfällor känns det som….

Och på tal om morgonens inlägg kissade BÅDA hästarna vid intaget ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️!

Tänk om jag kunde lära dom detta till 100 %!