Idag var det äntligen dags för årspremiären vad gäller mitt tävlande; jag har ju ridit 3 eller 4 Pay and ride men det är inte riktigt samma sak för min del eftersom jag tex har ridit med spö (men inga sporrar) på dessa men nu gjorde tvärtom (sporrar men så klart inget spö).

Det var extremt nära att jag inte ens kom iväg till tävlingen pga en tappsko men det tänkte jag faktiskt berätta mer om imorgon bitti; detta inlägget skulle bli på tok för långt med även den storyn.

Tillbaka till tävlingen så hade jag direkt en jättefin känsla på framridningen och den höll i sig fram till den avslutande halten inne på banan- jag kan inte minnas när jag hade så bra sammanhängande känsla.

När jag har ridit samma klass (MSV B:5) på Pay and ride har det varit mer eller mindre ”av och på känsla”, dvs jag har haft längre eller kortare sekvenser av bra/ dålig känsla omvartannat och därför inte tyckt att vi har varit riktigt redo för klassen.

Men som Frenchie kändes idag tvekar jag inte; han/ vi är absolut redo om han går som idag.

Tittar man i Equipe och ser slutprocenten (63,5) och att vi kom näst sist i den lilla klassen kanske man undrar vad jag är så himla glad över men ibland måste man bara lita på sin egen känsla.

Det som drog ner procenten var framför allt 2 orena byten varav jag inte ens kände att det ena var orent och just detta tar jag inte så hårt på eftersom Frenchie generellt inte byter orent.

Han gick också och sneglade lite på ena kortsidan vilket gav en aning vingel men inte heller det känns som ”hela världen” utan jag är som sagt mycket, mycket nöjd!

Dagens tips till tävlingsarrangörer: ha goodie bags som Södra Sallerup alltid har! Det behöver inte kosta jättemycket beroende på innehållet men är väldigt trevligt att få tycker jag.

Idag skulle jag kunna skriva, som jag ibland faktiskt ser att även vuxna, tävlingserfarna ryttare basunerar ut på olika sociala medier att ”jag blev tvåa” när jag tävlade för tekniskt sett var det så.

Fast i realiteten var det bara 3 startande och således endast EN placerad (vinnaren) och för min egen del tappade jag denna placering med en ynka halv poäng!

Skit-störigt som vi säger här i Skåne; jag föredrar om det skiljer så många poäng att man ändå känner att det inte hade funnits mycket mer att göra men hade jag bara ridit lite bättre idag så….

Men så är det ju för alla så det är inte lönt att reta sig.

Jag fortsätter att tjata om att det är jättetråkigt med de numera mikroskopiska tävlingsklasserna och ibland är det ännu mer gåtfullt än vanligt varför det är så.

Malmö Ridklubb där tävlingen avhölls idag är en jättebra tävlingsplats på alla vis; jag kan inte säga något negativt om dagens arrangemang så det är ledsamt att de inte kunde locka fler tävlande.

Idag har Frenchie och jag varit i Flyinges superfina ridhus (ligger någon kilometer ifrån Granelundshallen där jag tränar för Nina) och tävlat.

Jag åkte dit lite på vinst och förlust eftersom jag inte hade möjlighet att ”visa” Frenchie ridhuset i förväg, så som jag alltid gör när det gäller en ny tävlingsplats men han var så duktig och skötte sig jättebra.

Hans förra ägare påstod att ”han älskar att tävla” hur hon nu kunde märka detta på de väldigt få starterna han gjorde innan han kom till mig men jag måste säga att för att vara en häst med de istadighetstendenser han har (som när han vägrade att gå när han mötte en vit hund i skogen i förrgår) så har han hittills och tack och lov inte visat den sidan på tävling- tvärtom!

Så även om vi åkte hem utan en rosett idag var jag väldigt nöjd med hela utflykten som dessutom inte tog längre tid än en träning.

Blev varm om hjärtat när jag närmade mig Ryhus med släpet och såg hur Bibbi (som också sköter sig perfekt) noterade ekipaget och kom travandes i full ”travar-trav”. Hon är annars mycket stillsam och skrittar bara i hagen.

Pratade med hennes ägare i telefon och han bekräftade att hon verkar ha det hur bra som helst här och att han inte har några planer på att flytta henne, någonsin ❤️.

Fast jag har en bra bit över 200 placeringar har jag på sin höjd vunnit en handfull täcken men idag var det dags!

Sååå roligt efter förra helgens totala fiasko.

Som vanligt, höll jag på att säga, var det en pytteliten klass, bara 3 startande men de andra 2 ekipagen var bra så det kändes inte som det faktiskt kan göra ibland, att ”minst dåliga ekipage vann” 🙂 .

Frenchie skötte sig verkligen jättebra och det är tur att han inte kan läsa sin ägares räddhågsna tankar.

Idag blåste det REJÄLT och framridningen var utomhus = Birgitta höll krampaktigt i sitt säkerhetshandtag 🙂 .

Jag har medvetet inte klippt min numera mörkbruna nalle eftersom jag inte ville riskera att den bara rumpan skulle trigga ”farande” i kylan och vinden men jag borde göra slag i saken fast han är sååå fin i denna skrud.

Idag fyller jag år och hade hoppats att Frenchie skulle ge mig en rosett i present.

Det gjorde han INTE- underlaget där vi tävlade passade honom inte alls och det kändes nästan som att rida i kvicksand tyvärr.

Jag fick trösta mig med att Henrik bjöd ut mig på en tidig middag och gav mig presenter- han är en mycket omtänksam man ❤️.

Idag uppfylldes ett av 3 mål jag har satt upp för mig och Frenchie i år!

Man ska ju satsa mot stjärnorna för att förhoppningsvis nå trädtopparna så ett av årets mål (som jag gick igenom för mig själv medan jag stod och flätade) var att vinna en MSV B:2.

Och det gjorde vi idag och det med råge och jättefina procent.

Jätteskoj att även 2 konkurrenter kom fram och gav väldigt fin feedback helt oombedda så det var uppenbarligen inte bara jag och domaren som uppskattade ritten 🙂 .

För min del tror jag att detta var den bästa känslan jag haft med Frenchie på tävling hittills men det finns ändå en hel del att förbättra om jag jämför med hur det känns hemma.

Men jag var sååå nöjd efter ritten och tänkte att DET var det viktigaste idag (känslan) om det inte skulle räcka till placering. Men det gjorde det och jag är så klart jätteglad och ödmjukt tacksam över min fina häst.

På vägen till tävlingen hände en liten ”incident”; en annan bilförare pekade mot mitt släp flera gånger och när jag tittade till såg jag att den främre dörren hade öppnat sig.

Jag stannade direkt och insåg att låset på något vis gått sönder/ ramlat av och jag måste berömma Frenchie som verkade helt obrydd fast vi befann oss på en 110-väg.

Det fick bli en provisorisk lagning och nu har Henrik redan fixat låset.

Ahhhh så nöjd jag var med Frenchie idag!

Jag brukar inte ha lust att stryka mig från en tävling men idag kände jag faktiskt så innan jag körde dit.

Det blåste REJÄLT och jag känner mig fortfarande lite osäker på hur Frenchie ska bete sig när allt inte är väldigt ”tillrättalagt” eller som det brukar.

Men jag tänkte att jag får ta dagens tävling som ännu en insättning på erfarenhetskontot och det visade sig vara klokt.

Frenchie skötte sig oklanderligt och brydde sig inte det minsta om vinden eller att grus blåste och yrde på oss på framridningen.

Inne på banan (inomhus) var han också jätteduktig och tittade inte ens på domarbordet som stod centimetrar från staketet.

Lång story short blev det som ni ser en blå rosett i litet startfält men med, som alltid, jättefina hästar!

Vår första men förhoppningsvis inte sista placering i MSV B:2, tidigare rosetter kommer från den aningen lättare klassen MSV B:1.

Just som jag skriver detta är jag fortfarande lite sur och irriterad men oftast får man de resultat man rider sig till så jag får liksom skylla mig själv.

Jag gav bort poäng som hade räckt till en 4:e placering när vi för gångs skull var så många startande att det blev så ”många” placerade.

Om jag ska välja att fokusera på det positiva i stället för att reta mig på min egen ridning så är det att Frenchie och jag fortsätter med bra insättningar på vårt erfarenhetskonto; idag att rida fram i ösregn (som vi aldrig gör till vardags).

Jag som så ofta skryter om att jag har sådan tur med vädret var genomblöt, tyglarna gled ur händerna, Frenchie var skummig på halsen av regn (det var då inte av ansträngning ha ha ha) men bortsett från det så hade jag en bra känsla.

Inne på banan kändes det också helt ok förutom 2 onödiga missar så egentligen finns det inte mycket att tjura över, nu när jag har lagt massor av tid på att sanera all utrustning och mina kläder från lerstänk och regn. Mina kläder snurrar i tvättmaskinen och Frenchies utrustning hänger putsad i stallet och själv hänger han i hagen ha ha ha.

Något jag blev genuint glad över var att en fd stallkamrat helt oombedd filmade 3 korta sekvenser från min ritt och skickade dom till mig.

Jag ska kanske förtydliga att jag blev glad över hennes omtanke men mindre glad när jag såg en ryttare som hade 12 meter långa tyglar och gjorde lite andra småfel i sadeln. Men igen…om jag ska tänka positivt så har jag filmbevis på vad jag gör för fel så det är upp till mig själv att försöka förbättra mig.

Avslutningsvis såg jag åter Frenchies ”halvbror” (hästens ägares ord om valacken som har Foundation som pappa, precis som Frenchie). Och de är verkligen lika varandra och till och med lika gamla.

Idag har jag tävlat minsann, så här mitt i veckan.

Uppenbarligen finns det underlag för att ordna tävlingar så här för jag var så klart inte ensam om att ta chansen.

För min del passade det extra bra eftersom tävlingsplatsen bara ligger 30 minuter från Ryhus och Frenchie har dessutom varit där tidigare.

Idag blev det ”bara” strax över 64% men domare har ju olika skalor och jag tyckte själv att detta nog var årets bästa ritt för vår del.

Så denna bra känsla, en ännu bättre dito på framridningen samt att jag provade att både lasta ur och hoppa upp i sadeln utan hjälp med utmärkt resultat gör att jag inte kan vara annat än nöjd.

Jag passar verkligen på att glädjas så länge jag kan för som alla som sysslar med hästar i allmänhet och träning och tävling i synnerhet vet kan det kan vända snabbare än snabbt.

Kolla på bilden förresten; ett exempel på vad man verkligen inte önskar sig när man är och tävlar. Ja, inte för att man önskar att behöva anlita bärgare öht men just när man har hästen med sig är det verkligen extra besvärligt gissar jag utan att jag (än så länge, tvi tvi) har behövt uppleva det själv.

Idag visade för övrigt skånevädret sin sedvanliga nyckfullhet denna tiden på året.

Det är nästan samma visa varje vår- ena dagen går man omkring i termobyxor och nästa dag svettas man i t-shirt och så var det idag.

Plus 2 grader när jag släppte ut hästarna och 17 grader när Frenchie och jag åkte till tävlingen!