Idag uppfylldes ett av 3 mål jag har satt upp för mig och Frenchie i år!

Man ska ju satsa mot stjärnorna för att förhoppningsvis nå trädtopparna så ett av årets mål (som jag gick igenom för mig själv medan jag stod och flätade) var att vinna en MSV B:2.

Och det gjorde vi idag och det med råge och jättefina procent.

Jätteskoj att även 2 konkurrenter kom fram och gav väldigt fin feedback helt oombedda så det var uppenbarligen inte bara jag och domaren som uppskattade ritten 🙂 .

För min del tror jag att detta var den bästa känslan jag haft med Frenchie på tävling hittills men det finns ändå en hel del att förbättra om jag jämför med hur det känns hemma.

Men jag var sååå nöjd efter ritten och tänkte att DET var det viktigaste idag (känslan) om det inte skulle räcka till placering. Men det gjorde det och jag är så klart jätteglad och ödmjukt tacksam över min fina häst.

På vägen till tävlingen hände en liten ”incident”; en annan bilförare pekade mot mitt släp flera gånger och när jag tittade till såg jag att den främre dörren hade öppnat sig.

Jag stannade direkt och insåg att låset på något vis gått sönder/ ramlat av och jag måste berömma Frenchie som verkade helt obrydd fast vi befann oss på en 110-väg.

Det fick bli en provisorisk lagning och nu har Henrik redan fixat låset.

Ahhhh så nöjd jag var med Frenchie idag!

Jag brukar inte ha lust att stryka mig från en tävling men idag kände jag faktiskt så innan jag körde dit.

Det blåste REJÄLT och jag känner mig fortfarande lite osäker på hur Frenchie ska bete sig när allt inte är väldigt ”tillrättalagt” eller som det brukar.

Men jag tänkte att jag får ta dagens tävling som ännu en insättning på erfarenhetskontot och det visade sig vara klokt.

Frenchie skötte sig oklanderligt och brydde sig inte det minsta om vinden eller att grus blåste och yrde på oss på framridningen.

Inne på banan (inomhus) var han också jätteduktig och tittade inte ens på domarbordet som stod centimetrar från staketet.

Lång story short blev det som ni ser en blå rosett i litet startfält men med, som alltid, jättefina hästar!

Vår första men förhoppningsvis inte sista placering i MSV B:2, tidigare rosetter kommer från den aningen lättare klassen MSV B:1.

Just som jag skriver detta är jag fortfarande lite sur och irriterad men oftast får man de resultat man rider sig till så jag får liksom skylla mig själv.

Jag gav bort poäng som hade räckt till en 4:e placering när vi för gångs skull var så många startande att det blev så ”många” placerade.

Om jag ska välja att fokusera på det positiva i stället för att reta mig på min egen ridning så är det att Frenchie och jag fortsätter med bra insättningar på vårt erfarenhetskonto; idag att rida fram i ösregn (som vi aldrig gör till vardags).

Jag som så ofta skryter om att jag har sådan tur med vädret var genomblöt, tyglarna gled ur händerna, Frenchie var skummig på halsen av regn (det var då inte av ansträngning ha ha ha) men bortsett från det så hade jag en bra känsla.

Inne på banan kändes det också helt ok förutom 2 onödiga missar så egentligen finns det inte mycket att tjura över, nu när jag har lagt massor av tid på att sanera all utrustning och mina kläder från lerstänk och regn. Mina kläder snurrar i tvättmaskinen och Frenchies utrustning hänger putsad i stallet och själv hänger han i hagen ha ha ha.

Något jag blev genuint glad över var att en fd stallkamrat helt oombedd filmade 3 korta sekvenser från min ritt och skickade dom till mig.

Jag ska kanske förtydliga att jag blev glad över hennes omtanke men mindre glad när jag såg en ryttare som hade 12 meter långa tyglar och gjorde lite andra småfel i sadeln. Men igen…om jag ska tänka positivt så har jag filmbevis på vad jag gör för fel så det är upp till mig själv att försöka förbättra mig.

Avslutningsvis såg jag åter Frenchies ”halvbror” (hästens ägares ord om valacken som har Foundation som pappa, precis som Frenchie). Och de är verkligen lika varandra och till och med lika gamla.

Idag har jag tävlat minsann, så här mitt i veckan.

Uppenbarligen finns det underlag för att ordna tävlingar så här för jag var så klart inte ensam om att ta chansen.

För min del passade det extra bra eftersom tävlingsplatsen bara ligger 30 minuter från Ryhus och Frenchie har dessutom varit där tidigare.

Idag blev det ”bara” strax över 64% men domare har ju olika skalor och jag tyckte själv att detta nog var årets bästa ritt för vår del.

Så denna bra känsla, en ännu bättre dito på framridningen samt att jag provade att både lasta ur och hoppa upp i sadeln utan hjälp med utmärkt resultat gör att jag inte kan vara annat än nöjd.

Jag passar verkligen på att glädjas så länge jag kan för som alla som sysslar med hästar i allmänhet och träning och tävling i synnerhet vet kan det kan vända snabbare än snabbt.

Kolla på bilden förresten; ett exempel på vad man verkligen inte önskar sig när man är och tävlar. Ja, inte för att man önskar att behöva anlita bärgare öht men just när man har hästen med sig är det verkligen extra besvärligt gissar jag utan att jag (än så länge, tvi tvi) har behövt uppleva det själv.

Idag visade för övrigt skånevädret sin sedvanliga nyckfullhet denna tiden på året.

Det är nästan samma visa varje vår- ena dagen går man omkring i termobyxor och nästa dag svettas man i t-shirt och så var det idag.

Plus 2 grader när jag släppte ut hästarna och 17 grader när Frenchie och jag åkte till tävlingen!

Om jag får gissa tycker min tränare Nina nog att hon har haft en ”bra dag på jobbet” fast hon egentligen varit ledig 🙂 idag.

Den elev som en gång i tiden introducerade mig för Nina vann med sin häst i hästens debut i St Georges, en annan elevs häst (Frenchies “flickvän” 🙂 ) vann sin debut i MSV C och Frank knep en andraplats som ni kan se. Slutligen blev ett ekipage 3:a i en 1.00 fälttävlan- bra jobbat av oss alla!

Jag var ju på denna tävlingsplats så sent som för 3 veckor sedan; bra med flitiga arrangörer för vår del särskilt som det bara tar 35 minuter att köra dit.

Frenchie skötte sig fint; om jag måste hitta något negativt så är det att han far i luften så fort någon annan häst gör det minsta åt det hållet och det tycker fegis-Birgitta är lite otäckt. Är MYCKET glad för mitt säkerhetshandtag även om det Frenchie ”gör” säkert bara hade fått en modigare ryttare att skratta typ.

En kul grej på tävlingen var att en annan ryttare approachade mig och frågade om Frenchie också är efter ”den tyska Foundation” vilket jag bekräftade.

Det är hennes häst också och jag såg helt klart likheter i utseendet. Även denna ryttare tycker att hennes häst är fin på alla vis så även det har vi gemensamt ❤️.

För övrigt hade även jag en bra dag (läs natt) på jobbet eftersom jag fick jobba en timme mindre på grund av övergången till sommartid.

Redan 7.30 rullade mitt släp iväg till Sydslättens ryttarförening och 10.10 rullade det hem igen. ”Snabbt in och snabbt ut” och att ha nästan hela dagen till sitt förfogande därefter passar mig bäst och ju senare starttid jag har desto sämre är det för mig.

Jag kan ändå inte slappna av och fokusera på så mycket annat under dagen så dagens start passade utmärkt.

Och precis som i söndags så skötte sig Frenchie jättebra! Känslan på banan var bättre än i söndags, procenten var bättre men så var även motståndet så idag blev det ingen rosett.

Jag har i flera år raljerat över ”djungeln” runt domarbordet hos Sydslätten och slutade ett tag också att tävla där eftersom Vickes ögon höll på att ramla ur skallen men av någon utmärkt anledning har man numera tagit bort allt utom några passande blommor och det tackar jag för.

Inte för att jag vet om Frenchie också hade brytt sig men jag vet ju att jag inte var den enda vars häst reagerade på ”djungeln”.

Det enda jag kan tycker är synd med dagens tävling, och det kan man måhända inte klandra Sydslätten för, är att det denna helg arrangeras tävlingar med ”mina” klasser hos för mig TRE närliggande ryttarföreningar och vad blir resultatet av det tro; ja ”så klart” att alla tre tävlingsplatserna har tunnsått med starter i MSV B:1 och B:2.

Idag var vi 7 startande i B:1 och när jag såg att det initialt bara var EN anmäld till B:2 avstod jag från att anmäla mig vilket jag hade tänkt från början. Slutligen blev det 2 startande i denna klass.

I Dagstorp startar idag 3 ekipage i B:1 och 3 i B:2 och Eslöv får 7 startande i B:1 idag och lika många i B:2 imorgon.

Arrangörerna får så klart göra som de vill och kanske får de lönsamhet i att ordna många men små klasser per tävling men som jag skrev efter förra söndagens tävling tycker JAG att det är trist att tävla mot en handfull ryttare.

Helt klart blir det en form av inflation vad gäller tävlingsresultaten men det är kanske det dagens ryttare vill?

Att det är roligare att säga att man vunnit en klass med 3 startande än att man tex blivit 3:a i en klass med 15 startande?

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat hos en mycket aktiv arrangör; Skabersjö ryttarförening.

Jag körde dit som på nålar; vägen var förrädiskt hal, slingrande och smal på sina ställen och jag ville komma fram helskinnad.

Fick lite skrämselhicka när en galning körde om mig när jag körde med släpet igår, på en enfilig väg med vajerräcke!

Människan touchade min backspegel men det kunde så klart ha gått tusen gånger värre! Och släpet var tack och lov tomt.

Hur som helst; Frenchie får högsta betyg i uppförande på dagens tävling från början till slut.

Jag har hittills alltid bett någon att hålla honom när jag sitter upp, bara som en försiktighetsåtgärd, men idag tog jag ingen hjälp och han stod som ett ljus.

Han var lugn och obrydd på framridningen fast vi var 7 ekipage som mest och han kan reagera när andra ”tjoar” för mycket och inne på banan tittade han inte på något fast jag inte hade varit där i veckan, så som jag har gjort i princip alla gånger vi tävlat hittills.

Så förhoppningsvis är vi mer permanent samspelta nu och jag kan slappna av och Frenchie kan sluta att hoppa till för domarbord och annat som finns runt en tävlingsbana och som han tidigare har gjort små affärer av.

Idag fick vi en gul rosett och det var så klart jättekul, särskilt som det ändå deltog 15 ekipage.

Det kan låta futtigt men jag är numera så van vid att tävla mot långt, långt färre ryttare, ibland så få som 1-2 andra så det här var lite mer som en ”riktig” tävling om ni förstår hur jag tänker.

När vi ”vann” en Msv B:1 i höstas deltog endast jag och en ryttare till och JAG tycker inte riktigt att det räknas även om jag förstår att andra resonerar annorlunda.

Idag var det årsdebut för vårt dressyrtävlande- liiite väl tidigt kände jag när jag klev ur bilen i den isande kylan på tävlingsplatsen.

Det var trots allt värt körningen; Frenchie skötte sig sååå bra ”från start till mål” och tittade bara till på domarbordet i några sekunder i den första klassen innan startsignal och var därefter helt obrydd.

Jag red lite väl försiktigt och var beredd på ”allt” förra året men hoppas att jag i år vågar rida lite mer energiskt och med mer ”här kommer vi”-attityd.

Jag tyckte att dagens två ritter kändes ok, en del rörelser blev riktigt bra medan en del var för slätstruket. Inga katastrofer alls och det mesta hänger på min ridning så det är ”bara” att steppa upp.

Men väldigt skönt att kunna åka iväg själv och att allting funkade så som jag vill för det är nästan en förutsättning för just mitt tävlande.

Henrik spelade tex golf idag och är oaktat detta inte intresserad av att hänga på dressyrtävlingar så jag måste kunna klara mig själv  och vill dessutom känna att även hästen är liksom ”med på banan” och inte är helt stirrig eller visar nervositet/ obehag.

Idag red jag utan sporrar för första gången på en miljon år tror jag (på tävling, hemma rider jag alltid utan) och hade jag haft dom hade jag kanske fått den där lilla extra kicken i vissa moment men jag vågade inte riskera sporrskav/sår eftersom Frenchie är så extremt kortklippt och redan har lite skav av skänklarna. Det hade varit så onödigt att dels bli utesluten och dessutom få en onödig ”skada” på hästen.

Jag red även med mitt renskinn i stället för tävlingsschabraket och av samma anledning- ibland får funktion gå före flärd 🙂 !