I nöden prövas vännen

Så klart vill man verkligen inte råka ut för tråkiga händelser i livet…då vore man enligt mig knäpp för de kommer ändå, vare sig man vill eller inte, ibland när man minst anar det och fast man själv är ”oskyldig”.

Men när de händer är min erfarenhet att man kan lära sig allt möjligt; både om sig själv och om andra.

Dagens reflektion från mig, och detta är något jag upplevt flera gånger, är att det, när man råkar ut för problem/ ledsamheter/ sjukdom/ sorg/ behöver hjälp osv ibland kan både utkristallisera sig och förvåna en vem som liksom ”steppar upp”.

Och det är banne mig inte alltid den/ de man trodde; jag har i alla fall förvånats ibland!

Det är lätt att vara en vän i medvind, lätt att ge löften man aldrig tror man ska behöva infria….

Och en del människor som man liksom haft i periferin; de kan plötsligt visa sig vara de mest hjälpsamma/ tröstande osv.

Jag minns på tal om det som i detta nu drabbat mig och min ponny hur förvånad jag blev när Archie fick fång för 13 år sedan.

Några (enstaka) personer jag träffade i stallet varje dag och som solklart visste både att hästen var sjuk och hur mycket han betydde för mig sa bara ”hej” när vi möttes i stallgången som om ingenting hade hänt! Inte en fråga, inte en beklagande kommentar….

Och ja, jag fattar att man många gånger ”har nog med sitt” men jag försöker alltid att stötta de vänner och bekanta jag vet har någon form av bekymmer.

I just det avseendet är utvecklingen av sociala medier något mycket positivt; man kan skicka några tröstande ord utan att behöva engagera sig mer än så om man inte vill. Och det kan faktiskt göra skillnad.

Ett minne som etsat sig fast hos mig är när jag extremt oväntat fick ta bort Kreon.

Han skulle genomgå en titthålsoperation och jag var så säker på att en behandling skulle följa när man sett vad som felades honom. Jag som alltid tar ut det värsta i förskott…..

I stället fattade jag efter operationen beslut om avlivning samma dag och skrev om detta på min blogg och på Facebook.

Det jag minns var hur en fd stallkamrat som jag förvisso umgåtts med en del osv men inte kan påstå var en av mina närmaste vänner så att säga skrev att hon hade börjat gråta när hon läste vad som hänt.

Inte för att hon är exceptionellt blödig eller älskade just Kreon (tror att hon på sin höjd hade sett honom någon enstaka gång) men för att hon liksom kunde känna med mig och fatta hur svårt jag hade det.

Så klart förväntar jag mig inte att folk ska gråta för saker som drabbar mig….men när man får något vänligt ord på vägen så räknas det.

Tänk på det; inte specifikt när det handlar om mig utan om alla ni möter!

Tisdag- bättre

Glädjande nog kunde jag direkt på morgonen konstatera att min lilla ponny verkar röra sig mycket bättre i boxen; hade jag sett honom utan att veta att han har fång hade jag inte ens reagerat på att något är ”fel”.

När Markus kom ut för att justera framhovarna (kapa tårna) sa han att han var förvånad över hur bra och snabbt B svarat på Metacamen, han hade sett filmer som veterinären skickade till honom igår.

Och eftersom jag själv hört om hästar som inte alls svarat på Metacam så är detta så klart en lättnad; det finns ju andra smärtstillande medel och att han svarat betyder inte att ”tjohej…nu blir han garanterat frisk” men det är ändå positivt så länge det går åt rätt håll utan att man behöver ändra och fixa och trixa.

Nilo, hästen som kom igår och som står i det stallet jag senast stod i, sköter sig perfekt så här långt och jag är fortsatt tacksam så länge det går så här bra.

Och tänk vilken kopiös tur att han kunde komma!

Ägare och ryttare är om möjligt mer ”petiga” än jag så det är ett enormt förtroende att få ha honom här även om det också för Nilo blir en jättebra övergång att gå i gräshage här på dagarna innan han går ut på dygnet-runt-bete 1/7 (han går annars i en grushage).

Jag har varit och tränat hos Nina och började framkomsten där med stort drama.

En vattenkanon flera kilometer bort undgick inte Vicke ens i transporten så det var bara att rivstarta och parkera på en helt annan plats innan han började göra mer än att skaka i hela kroppen.

Tro mig….detta har hänt en gång innan och då hann jag inte lasta ur innan han blev helt tokig…det var inte kul och det kunde ha gått illa.

Nu gick det bra eftersom jag reagerade så snabbt och vi kunde träna utan värre ”problem” än lite spänningar och därmed ”världsfrånvändhet” i perioder.

På bilden en syn som blir mer och mer frekvent på Ryhus; tog bilden vid lunch idag.

Man kan ju undra varför jag är så desperat efter hagsällskap när Vicke de facto har mer sällskap än vad man kan önska !?!

Alkoholistens dröm

Alla som levt med en alkoholist vet att deras uppfinningsrikedom för att få supa är oändlig.

De skulle näst intill kunna gå över lik för att ostört få ägna sig åt sitt beroende och den här ”grejen” kan onekligen vara en ”hjälp”. Usch!

Trött på att bli tillsagd?

Slappna av och njut med den smidiga iCan! 🤫

Trä enkelt över silikon skalet över burken och låtsas som ingenting. Perfekt för stranden eller i parken där man ska vara lite extra försiktig med hur man beter sig. 🍺

Ju fler du köper desto billigare blir det!
Alltid fri frakt!

Måndag- fång

Vet knappt var jag ska börja eller hur mycket jag ens orkar skriva efter en dag där jag stått på benen i typ 10 timmar och med massa ledsamma känslor i kroppen och tårar…..mer tårar än jag fällt på något annat de senaste åren….

Min fina lilla ponny har fått fång och för att göra en lång historia kort handlar det nu främst om att försöka få honom smärtfri på Metacam och därefter se till att han förblir smärtfri utan Metacamen om ens steg 1 blir uppfyllt så att säga.

Fång är en väldigt oberäknelig sjukdom och man kan absolut inte på förhand veta vilka hästar som ska bli friska ganska snabbt, för vilka det tar väldigt lång tid att tillfriskna och vilka som….tja…inte klarar sig.

Graden av smärta är tex inte en indikation på graden av fång eller utgången, en del hästar kan ha jätteont initialt men repa sig snabbt och andra kan ha mindre ont men smärtan går liksom inte över.

Jag har kontakt med en veterinär som jag fick mycket gott förtroende för och min underbara hovslagare kommer att delta i försöken att få B frisk – mycket mer kan jag inte säga i dagsläget.

Personligen är jag tämligen säker på att det är Cushings som ligger bakom fången men så länge den lille är så smärtpåverkad går det inte att avläsa ett blodprov korrekt och det är så man ställer diagnosen och sätter in medicin.

Min hovslagare vittnar om att många hästar fått fång i vår, jag vet själv några så helt osannolikt att en så gammal häst som min skulle drabbas är det inte även om han är van vid att både gå i gräshage och till och med bete sedan många år tillbaka.

Att vännen prövas i nöden blev väldigt tydligt för mig som från en dag till en annan stod utan sällskap till galningen Vicke som aldrig gått att lämna ensam i hagen så länge han varit hos mig.

Min underbara vän Elisabet och hennes syster (som är den faktiska ägaren) kom med Nilo under dagen och han ska agera sällskap till 1 juli, sedan ska han på ett ”riktigt” bete.

Detta har på en fantastiskt vis ”köpt” mig i vart fall 16-17 dagar och det måste räcka för att veta åt vilket håll det barkar med min lille häst. Är han inte bättre tills dess så…

Jag har varit tydligt med veterinären vad jag anser i frågan och hon tyckte att jag resonerade helt rätt och klokt och utan en massa tveksamheter.

Jag kommer inte att utsätta B för hur mycket smärta som helst under hur lång tid som helst och faktiskt kommer även ekonomin att styra även om det är fult att prata pengar. Men att lägga…nu tar jag bara en siffra ur luften….30.000-40.000 på x behandlingar, undersökningar, specialskoningar och mediciner med oviss utgång och risk för återfall…nej….där går min gräns även om jag inget hellre vill än att allt ska ordna sig.

Men nu är det alltså en dag i taget som gäller!

Vet ni någon som vill låna ut sin häst under juli så tveka inte att höra av er, jag beaktar ALLT i dagsläget!

På bilden den tredje boxen som Henrik sa var tur att han hade byggt men som jag hela tiden har tänkt kunde komma till pass när man minst anade det. Dock var det inte på det här viset jag hade tänkt mig det hela….

Barndomsminne och feltolkningar

Härom dagen, när jag såg en sådan här läsk kom jag att tänka på en barndomsminne; jag hade nämligen en klasskamrat som trodde att burken hette….”SJUPP”…..sju-upp 🙂 !

Själv trodde jag när jag var liten (jag hade ju inte svenska som modersmål men läste otroligt mycket) att KEPS (den man har på huvudet) uttalades ”TJEPS”.

Jag hade också en arbetskamrat (svensk) som typ 40 år gammal envisades med att säga LEGIMITATION. Och det sa hon alltså inte skämtsamt (jag jobbade med henne i flera år och ingen hade hjärta att rätta henne).

Sedan har vi ju de som tror att det heter ”inte jag hellre” och de som inte kan uttala varken Schweiz eller Mitsubishi 🙂 !

Jag har även lite svårt för när hundägare som själva ÄGER en chihuahua eller en Grand Danois inte bemödar sig med att kolla upp hur rasens namn skrivs.

Har ni gjort dylika ”feltolkningar” i livet 🙂 🙂 🙂 ? Seså…..skäms inte nu utan berätta! Vi lovar att inte skratta….not…

Söndag- trädgårdsjobb

Vilodag för Vicke och själv har jag ägnat mycket tid till att röja bland buskar, träd och gud vet allt på Ryhus.

Fogsvansen har gått varm; jag har sågat ner massor av grenar som antingen ”varit i vägen” eller rent av varit helt döda.

Henrik bytte en bräda på utebanan; den råkade jag köra på när jag harvade med bilen så den knäcktes- ett misstag jag förhoppningsvis inte gör om.

Som tur var hade föegående hyresgäster lämnat kvar 2 brädor/ slanor som passade perfekt så i sak har jag en kvar om jag klantar mig igen…..

Speciella annonser del 704: köpmani

Att hästägare ibland verkligen tycker om att handla till sina älsklingar tycker jag definitivt att denna bild illustrerar.

Personen vill sälja lindor som är oanvända eller bara använda en gång men kolla schabrak-högen!

Och nej, detta är inget konkurslager, affär som ska stänga eller dylikt utan en privatperson.

Lördag- fröpåsmysteriet

Idag har Henrik gjort fint framför huset; dragit bort tråkigt ogräs och lagt ut mer singel.

En påfyllning var nödvändig eftersom det som låg knappt täckte ytan men nu ser det bra ut eller hur?

Måste förresten berätta om världens knäppaste grej….

Sist vi var och handlade köpte jag även en fröpåse som ska bli vita tagetes.

Jag vet att jag la påsen på kassabandet, den fanns med på kvittot men när vi packade upp matvarorna hemma var den spårlöst försvunnen.

Jag vände upp och ner på påsarna, Henrik tittade i bilen bla bla bla men påsen förblev spårlöst borta och jag hatar sånt. Inte för de 20 kronorna den kostade utan för själva grejen liksom; hur f…n kan en liten påse bara försvinna?

Men som mycket i livet kommer det en förklaring, inte alltid när man förväntar sig den men dock.

Henrik tog ut ett vacumförpackat paket kött ur kylen idag och vad tror ni sitter som en stor etikett på paketet…..fröpåsen ”så klart”!

Så nu återstår bara plantering och förhoppningsvis lite fina blommor om ett tag….

Nu ska vi åka och äta middag med mina föräldrar på restaurang; det är alltid trevligt!