Skrivet

Fredag- back at it

Gissa vem som var glad att få ”rida med sin häst” igen?

Molly for ut som en raket ur huset när hon förstod att hon kunde springa med i skogen ❤️.

Det har känts lite tomt att inte kunna ha med henne och även om jag inte tror att Frenchie aktivt saknade sällskapet så inbillar jag mig att han i alla fall liiiite föredrar att hon springer före och håller koll på allt som kan anfalla oss 🙂 .

Man får inte vara sämre än att man kan ändra sig eller i alla fall temporärt omvärdera det egna köpförbuds-beslutet gällande schabrak 🙂 .

Så detta fina tygstycke (se bild) hamnade ”plötsligt” i mitt stall he he!

Skrivet

Sko-kontroll

Det syns kanske dåligt på bilden men ibland hittar jag havre (!!!) i mina ridskor (som förvaras i foderkammaren).

Jag har allt foder väl förslutet i plasttunnor men hästarnas krubbor ligger på marken och de äter dessutom inte upp vartenda utspillt korn så det finns rester för eventuella gnagare att samla upp.

Och detta är anledningen till att jag alltid skakar ur mina ridskor innan jag hoppar i dom.

Fatta fasan om jag hade råkat köra ner foten i en ridsko och mosa en mus eller ”bara” känna den sprattla under tårna! Uäääää!!!!!!

Skrivet

Moment of truth- Trico Garden

Ni som följer bloggen vet vilka bekymmer jag har med de miljarder dovhjortar som frekventar Ryhus med ojämna mellanrum.

De åt upp tulpanerna vi satte första året, ryckte upp alla penséer som jag hade satt i olika krukor runt stallet och har även använt andra blommor som snacks genom åren.

Jag vill både ha tex mina nya favoriter, dahliorna i fred och slippa en massa förfulande växtskydd så som nät eller fårull och har av flera vänner och bekanta tipsats om Trico Garden.

Trico Garden är ett aningen dyrt (men drygt) medel man spär ut med vatten och sprutar över den växtlighet man vill skydda och nu har jag köpt det.

Jag hoppas verkligen att mina tipsares försäkran att medlet garanterat skyddar för hittar jag en enda söndertuggad dahlia kommer jag att bli galen!

Nu får Trico Garden bekänna färg och fyller det sin funktion till 100% får jag anse det värt pengarna.

Skrivet

Uppsittning

En av de första sakerna jag köpte till mitt stall när vi flyttade till Ryhus var flera uppsittningspallar.

Och det slog mig nyligen att jag bokstavligen aldrig sitter upp från marken sedan säkert 25 år tillbaka, om det räcker.

”Förr” kunde det skojas om att folk som använde pall var oviga eller liknande men numera förstår man mer att det inte behöver handla om att man är smidig som ett kylskåp utan att denna metod även skonar hästen och sadeln i allmänhet och stigläderna i synnerhet.

Hur sitter ni upp?

Skrivet

Att erkänna misstag

Igår kväll fick jag ett SMS som gjorde mig otroligt glad!

Minns ni fredagens inlägg om min ”misslyckade klippning”?

SMS:et kom från frisören och lydde:

”Hej, vill bara tacka för att du kom tillbaka, o jag fick möjligheten att klippa om o göra rätt. Tack!!  / XX, Salong YY”!

Det var….ursäkta uttrycket…djävligt stort att höra av sig på detta viset tycker jag.

Jag har faktiskt inte själv svårt för att erkänna misstag men har genom åren känt personer som inte skulle medge att de har gjort fel även om det var väldigt uppenbart och om man så hade hoppat på deras hals.

Det är obegripligt för mig för det är väl inget med att erkänna att man kan göra fel och det är banne mig mänskligt.

Ni vet hur man ibland kan komma ihåg saker någon sagt till en för ”tusen” år sedan?

En dåvarande chef sa till mig för +20 år sedan att en egenskap hon uppskattade hos mig var att jag aldrig hade några problem med att be om ursäkt om jag hade gjort något fel.

Detta har fastnat i mitt minne och jag lever fortfarande efter detta och önskar att fler gjorde likadant. Jag lovar…det är inget farligt 🙂 och ni blir inte mindre omtyckta, snarare tvärtom!

Skrivet

Måndag- brandskydd

Efter förmiddagens träning för Nina (vi tränar fortfarande mest på linjerna ur MSV B:5-programmet som är det jag tävlar) har jag varit på en obligatorisk brandskyddsutbildning via mitt arbete.

Vi måste gå både denna och första hjälpen-utbildning med x års intervall och det är egentligen en fantastisk möjlighet när man tänker efter.

Men kunskapen måste hållas vid liv om man sällan eller aldrig använder den (tack och lov förvisso) så det är bra att man måste gå om utbildningarna tycker jag.

Skrivet

Dyrt vs billigt i stallet

Den här borsten till hästarnas svansar köpte jag för 13:- sist vi var på Gekås och jag brukar köpa ungefär en om året.

Den används dagligen till Frenchie, mer sällan till Bibbi och fyller sin funktion PERFEKT.

Detta är ett bra exempel på hur även billiga saker kan vara…ja…tro det eller ej….LIKA BRA och ibland t.o.m. bättre än långt dyrare liknande produkter. Som den här tex:

Kanske känner ni att ni måste ha just en ”professional” borste men själv har jag klarat mig utan i hela mitt hästliv och då har mina hästar oftast haft svansar to die for, som den här älskade lufsen:

Annat vill jag absolut inte köpa det billigaste eller sådant som känns ”smäckligt”, delvis pga det rent estetiska men framför allt av säkerhetsskäl.

I denna kategori hamnar bland annat sadel, träns i allmänhet och tyglar i synnerhet.

Skrivet

Inte jag

Nix, jag litar inte på att ”komma ihåg någonting” med allt som forsar genom min hjärna 🙂 .

I stället mailar jag mig själv eller….om jag är i stallet kan jag skriva upp det på whiteboarden.

Har ni andra trick för att inte glömma whatever?

Skrivet

Fredag- två klippningar

Efter en stillsam skogstur där jag bara travade i några minuter samt diverse stallsysslor körde jag in till vår närmaste by för att klippa mig.

Min vana trogen satt jag bara och glodde i min telefon medan klippningen pågick och blev lite förvånad när jobbet var klart efter bara 15 minuter.

När jag gick ut från salongen insåg jag att jag hade glömt att säga att jag ville ha håret uppklippt och inte bara klippt rakt av så att säga men tänkte ”ja…jag får skylla mig själv…så går det när man glor i telefonen”.

Väl hemma tittade jag mig ordentligt i spegeln och vad ser jag?!?!

En lång hårtofs som frisören missat?!?!?

Då var måttet rågat och jag fick ta mig omaket att köra nya 10 minuter tillbaka till salongen för att ”klaga”.

Frisörskan verkade inte ta illa upp och även om jag hade kunnat klippa av tofsen själv kände jag ändå att det fick vara någon måtta. En klippning på 15 minuter till fullt pris…då har man slarvat!

Och nu blev håret ordentligt uppklippt dessutom.

Hade ni åkt tillbaka i mitt fall eller bara gillat läget?