Torsdag- smått och blått

Det är så härligt att se hur ens omgivningar både bokstavligt och bildligt blommar upp efter den fula (läs; leriga och blöta) vintern.

Gräsmattor, åkrar, rabatter, träd och buskar; allt ser så mycket finare ut just nu och jag tycker att det är den bästa tiden på året.

Den bästa hästen oavsett tid på året fick en uteritt i skogen iförd ländtäcke.

Varje gång jag använt det den senaste tiden har jag tänkt att det var sista gången för säsongen men med 2 plusgrader och mycket skritt så tyckte jag att det kunde vara befogat. Och mina egna långkalsonger följde så klart också med!

Svart på vitt (om Skånetävlingar)

Ett ämne jag har berört i en hel del inlägg under de senaste åren på bloggen har handlat om MINA teorier/ åsikter/ aningar om att antalet tävlande/ startande i dressyr i Skåne har minskat de senaste åren.

Just nu är det tämligen uppenbart vill jag påstå men jag noterade detta redan strax innan coronaepidemin.

Jag har också efterlyst lite statistik/ siffror från Skånes ridsportförbund och lo and behold….här kan ni själva läsa svart på vitt att jag absolut inte ”var ute och reste”!

Det skulle vara minst lika intressant att läsa om hur det ser ut hos andra distrikt, Stockholm tex som fortfarande verkar ha många fler startande i sina klasser än vi i Skåne. Och ja, jag har mailat och frågat.

EDIT: svar från Stockholms läns ridsportförbund:

Hej,

Vi har inte lagt upp något på vår hemsida om det men tar det vidare så får vi se om det är något som vi kan lägga upp.

Onsdag- snart gräsklippning

Skånevädret fortsätter att gäcka oss och temperaturerna pendlar minst sagt. Förra veckan var det både en minusgrad och plus 15 grader; i morse var det 2 plusgrader.

Min utebanas bevattningsanordning (läs regnet) hade gjort underlaget perfekt så där tillbringade jag en timme i morse. Med långkalsonger under ridbyxorna ska tilläggas.

Gräset växer så det knakar; kanske inte så synligt i hagarna där de två fyrfotade robotgräsklipparna (läs Bibbi och Frank) sköter sin syssla men våra gräsmattor kommer snart att behöva ett besök av åkgräsklipparen.

Stallregler

Läser om ett inackorderingsstall som har följande regler:

• Ingen utrustning eller inspänning vid ridning, tömkörning eller longering i någon form, såsom gramantygel, shambon, pessoasele eller annan utrustning som fixerar hästens huvud får användas på hästen.

• Inga tvångsmetoder mot hästen vid hantering, såsom kraftiga ryck i grimskaft eller slag/piskrapp eller hårda tillsägelser.

• Användning av sporrar vid ridning är inte önskvärt.

• Hästarna ska gå minst en kompis i hagen för fysisk kontakt med varandra.

• Stallet är hästarnas hem där lugn ska råda.

• Överträdelse av dessa regler ligger till grund för uppsägning av kontraktet.

Ett lovvärt initiativ skulle jag vilja säga eftersom man inte kan utgå ifrån att alla hästägare har sunt förnuft men om ni frågar mig skulle jag personligen aldrig vilja stå i ett stall med dessa regler som jag tycker är på tok för godtyckliga.

Vad är en ”hård tillsägelse” eller ”kraftigt ryck i grimskaftet”?

Jag skulle dels inte vilja gå runt och vara rädd för att bli uppsagd för att någon tyckte att jag var ”för hård” mot min häst och dels kan jag faktiskt lova att både Bibbi och Frank HADE kunnat få ett kraftigt ryck i grimskaftet beroende på situation. Jepp…sån är jag.

Jag förespråkar verkligen inte våld mot djur per se men vet också att det en person tycker är ”att slå hästen obefogat” faktiskt kan handla om att behöva stoppa en häst som håller på att springa över en människa eller något liknande.

Och vad menas med att ”lugn” ska råda i stallet?

Får man ha med sig hundar som leker? Får medföljande barn gråta om de blir ledsna? Får man använda en radio för att spela musik/ lyssna på nyheterna?

Alla är vi olika känsliga för olika ljud; själv har jag tex jättesvårt för att klara av ljudet när hundar gnyr/ skäller, hästar som krubbbiter/ skrapar eller väsnas med olika leksaker upphängda i boxarna.

Nej…dessa regler var för godtyckliga för min smak….vad tycker ni?

Tisdag- grönt gräs

Att gräset ”ÄR grönare på andra sidan” (hagen) stämmer just nu ganska bra på Ryhus och jag lät Frenchie tugga i sig det han hann med under några minuter medan jag fixade med lite i stallet.

Han är tack och lov mycket snäll för det mesta och gick och åt lugnt utan att smita vidare och efter en stund gick han själv in i sin hage några meter bort där hans kraftfoder-soppa väntade på honom.

Innan gräsätandet hade vi varit och tränat för Nina och provat en ny approach; att växla mellan trav och galopp mycket mer frekvent än vad vi vanligtvis gör.

Vi brukar för det mesta lägga rätt stor del av passet på galoppen och sedan avsluta med traven som då oftast känns jättefin och inte behöver lika mycket ”fix” som galoppen.

Nina gav mig redan i slutet av förra träningen tipset att ”försöka rida galoppen i samma form som traven” (låter självklart kanske?) och när jag sedan började med att variera traven och galoppen mycket mer hemma märkte jag att det gav positiva effekter.

Idag på träningen noterade Nina samma sak; det passar nog både mig och Frenchie med dessa hastiga växlingar bättre.

För att exemplifiera så red jag tex galopp en långsida, bröt av till trav och travade genom kortsidan, fattade ny galopp och vände snett igenom i galopp, gjorde ett byte, galopperade till nästa kortsida där jag travade till nästa långsida där det blev ny galopp osv. Så inget ”malande” i galoppen utan avbrott för trav eller t.o.m. skritt i x steg/ meter och sedan ny galopp. Det gjorde att Frenchie höll sig alert och mer i en korrekt ram och inte blev ”längre och längre” vilket han ibland tenderar att bli i galoppen.

Whatever works och just nu känns detta som en bra väg framåt.

Fråga från en läsare om häst och småbarn

Denna fråga kom från en läsare i förra veckan:

Kämpa på med att få livet med häst och småbarn att funka? Är det värt det eller är det bara dåligt samvete över allt som inte hinns med?

Nu HAR jag ju inga barn så jag är kanske inte rätt person att ge råd i denna fråga men jag har ju oaktat vad sett och hört hur många som har barn har hanterat småbarnstiden i förhållande till att vara hästägare.

Och jag vill nog påstå att det inte finns ett rätt eller fel (så klart) utan att det handlar väldigt mycket om ens ambitionsnivå, nätverk och alla möjliga förutsättningar i livet.

Är man lågavlönad, ensamstående förälder och vill fortsätta att träna och tävla med sin häst vill jag påstå att det högst troligt är omöjligt utan att något kollapsar (man själv främst?).

Är man 2 föräldrar som delar på ”allt”, har ett jobb som tillåter att man är flexibel vad gäller tex arbetstider/ jobba hemifrån så blir det väldigt mycket enklare.

En svårighet som jag har sett är att livet inte alltid blir som man har planerat och det kan börja redan direkt efter förlossningen.

Man kanske inte ens KAN rida pga olika fysiska svårigheter fast man trodde att det skulle gå.

Sedan är alla barn olika och kräver olika saker av sina föräldrar och även detta kan sätta käppar i häst-hjulet.

Jag tänker att det måste vara en stor skillnad på om man har ett ”lätt” barn som sover i vagnen medan man själv pysslar och rider mot om barnet gallskriker och inte kan lämnas 10 minuter utan ”drama”.

Även hur ens partner (om en sådan finns med i bilden) kommer att agera kan överraska.

Man kanske hade ett jämlikt förhållande innan barnet föddes och förutsatte att detta skulle fortsätta men märker att det är man själv som får dra det största lasset med både barn och annat. En klassiker tyvärr…

Ens nätverk kan också påverka möjligheten att fortsätta att ha häst trots småbarn.

Finns det tex mor och/ eller farföräldrar som gärna ställer upp med passning underlättar det massor.

Kan man ha en del-fodervärd/ medryttare frigör detta också tid och minskat ens stress med att ha häst.

Jag tror att man måste försöka vara realist med vad man tror att man kommer att må bäst av och försöka ”make it happen”.

Tror man att man kommer att bli olyckligare utan häst kan man absolut prova att behålla den. Funkar det inte får man ompröva.

Man är också väldigt olika vad gäller hur man ser på det här med att äga en häst.

För vissa är det ”för alltid” och en försäljning är otänkbart medan andra har en mer pragmatisk syn på hästeriet och tänker att hästar kan komma och gå….lite krasst uttryckt.

Ja, det här var NÅGRA av mina åsikter i frågan och det finns massor mer att säga- kanske andra läsare kan flika in sina åsikter och erfarenheter?

Bilden: den enda ”bebis” Henke och jag ville ha och kände att vi orkade med.

Fråga från en läsare om träningsupplägg


Du har säkert skrivit om det förut men jag är nyfiken på hur du lägger upp dina ridpass hemma (och tömkörningen med för den delen). Planerar du dem noga eller bara lösa drag, har du favoritövningar, var hämtar du inspiration? Jag blir mer och mer sugen på att köpa häst men jag är rädd att jag mest skulle rida omkring ”lite på måfå” hemmavid…

Jag är en planerings-faschist 🙂 och har alltid en plan för minst 4-6 dagar framåt och även en plan för varje ridpass. Aldrig nerskrivet men i huvudet. Jag ändrar extremt sällan dessa planer.

Jag ser det som något positivt och en styrka.

Utifrån vad andra berättar om sina upplägg verkar många inte precis ha några utan tar dagen lite som den kommer och rider (eller inte) utifrån lust, tid, väder och mycket annat.

Mig hade detta inte passat alls då jag är en planeringsmänniska även i mitt övriga liv så att säga och jag tycker det ger bäst resultat för mig.

Jag hör ibland folk som tycker att det är tråkigt att rida själv i ridhus/ på bana och det tycker jag ALDRIG någonsin.

Tycker man att det är tråkigt har man fel häst och/ eller (framför allt) brist på fantasi.

Det finns ju hur mycket som helst man kan göra med en utbildad häst och jag hade lätt kunnat rida 2 timmar/ pass om detta var tillrådligt (vilket det absolut inte är).

Mina ridpass följer nästan alltid samma schema/ mönster med smärre variationer.

På banan/i ridhuset börjar jag med att skritta i 15-20 minuter (fri skritt, mellanskritt, fram/ bakdelsvändningar, kanske någon sluta).

Därefter travar jag (lättridning), gör någon skänkelvikning. Sedan följer kort trav med tempovariationer och växlingar mellan skritt och trav.

Sedan blir det samlad galopp, galoppslutor, förvänd galopp, byten.

Jag avslutar med lite skolor i trav varefter jag rider lätt i lång och låg form i någon minut innan jag skrittar av.

Hela passet har då tagit max en timme, gärna lite mindre.

När jag rider ut börjar jag med att skritta i kanske 15 minuter, trava i 5-10 minuter (lättridning) och galopperar sedan i kanske 10 minuter. Sedan skrittar jag resten vilket kan vara allt mellan 15-20 minuter.

Ibland rider jag ut helt kravlöst och då skrittar jag nästan alltid uteslutande.

Min inspiration hämtar jag från träningarna för Nina och jag upprepar ofta det vi gjort på en träning dagen efter eller 2 dagar senare.

Söndag- sällskap

Om ni undrar vad Frenchie står och tittar så drömmande mot så är det sin kompis Niilo som han precis har skilts från.

Vi hade nämligen sällskap av min vän Elisabet och Niilo när vi skrittade ut i skogen i morse och det var ett långt mer trevligt sällskap än den rejäla blåsten som också åtföljde oss.

Men i skogen var det faktiskt knappt märkbart; ännu en fördel med att rida där i stället för på öppna fält/ grusvägar.

Jag blir alltid lika glad när Elisabet kommer för jag är ju inte bortskämd med ridsällskap här i obygden precis. Och våra hästar går väldigt bra ihop vilket är en förutsättning för min del för annars rider jag hellre ensam faktiskt.

Nostalgi

När jag var liten var detta en populär sötsak och man kunde ibland se barn och unga som gick och sög ut innehållet ur dessa små plastpåsar. Ganska ofräscht egentligen….

Nu har jag sett en modernare variant:

Smakar exakt likadant men är mer användarvänlig om ni frågar mig 🙂 !

Lördag- (över)ambition

Jag har ridit på min utebana både idag och igår; det är verkligen skönt att kunna nyttja den nu när underlaget är så bra (genomvattnat av regn utan att vara för blött).

En sak som jag försöker tänka på genomgående när jag rider är något Nina har varit på mig om flera gånger genom åren; att jag inte får överträna vissa moment utan att det är bättre att göra färre men bättre repetitioner.

Hon menar att jag är ambitiös så det räcker och blir över men att det (så klart) är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv om inte annat att göra 6 väl förberedda byten än 60 något slarvigare diton.

Nu rider jag inte just 60 byten per pass, det hoppas jag att ni förstår men ni kanske också fattar jämförelsen 🙂 ?

Så; genomtänkt ridning framför mängdträning!