Alltså…jag må vara överdrivet lätt-upprörd i vissa avseenden men jag blev ärligt talat skitsur (observera ordvitsen) när jag hittade denna påse lagd vid uppfarten till vår gård!

Vi bor som ni vet helt ”off” ute på landet och närmaste granne finns någon kilometer från oss. Men man ser ju tydligt att det bor någon på Ryhus och har till 500% förstått att bajspåsen skulle om inte annat observeras om inte också städas bort.

Skåneleden går typ 100 meter från vår gård och på denna går, springer, cyklar och kör människor på helgerna så det finns många som skulle kunna vara potentiellt skyldiga, i alla fall de med hund.

Och att placera ut hundbajspåsen som ni ser på bild är höjden av idioti och jag måste fråga mig några saker:

1. Varför plockar man ens upp hundskit mitt ute i ingenstans där allt som finns är grusvägar, skog och åkrar?

2. Och om man nu tycker att man är så himla duktig och vill förhindra att någon trampar i hundskit i naturen- vem förväntar man sig ska städa bort påsen efter en? Tycker man att de som bor på gården 100 meter ifrån där man lagt påsen ska fixa detta? Eller ska den bara ligga där i flera år?

Hade jag bara stött på detta urusla beteende en enstaka gång hade jag inte reagerat så starkt men jag har sett det “överallt”- inne i små samhällen, i storstäderna och som synes även ute på landsbygden.

Det syns måhända dåligt på bilden men så här svettig var Frenchie efter en timmes uteritt som bestod av 45 minuters skritt och 15 minuters trav och galoppintervaller igår.

Och nej, han svettas varken av stress eller för att han är hetsig eller superslö (han är ingetdera) utan för att det är runt 12-16 grader ute dagtid och han har en inte jättelång men tät vinterpäls.

Ni som aldrig klipper era hästar; hur står ni ut?

Får ni inte dåligt samvete- för det får jag av att släppa ut en blöt häst i hagen efter ridning och se hur han skrubbar sig mot gräset?

Eller svettas inte era hästar?

Nej, jag står ärligt talat inte ut utan det kommer att bli klippning långt innan Frenchie är ”fullt igång” om vi når dit.

För någon vecka sedan träffade jag en person som hastigast i mitt stall och eftersom jag hörde direkt att personen lät förkyld höll jag mig på avstånd även om hen påstod sig vara på bättringsvägen.

2 dagar senare var jag förkyld….

Jag kan så klart inte garantera att det var denna personen som smittade mig men jag hade knappt träffat några andra.

Hur som helst…detta visade mig bara hur snabbt man kan bli smittad.

Både jag och Henrik var väldigt försiktiga under coronaepidemin och blev aldrig sjuka och jag märker att jag fortfarande ”håller avstånd” på ett sätt jag inte gjorde innan denna smitta bröt ut över världen.

Och jag undrar om inte fler gör som jag, eller vad tror ni?

Har ni själva fullständigt återgått till hur ni levde innan pandemin eller är ni mer försiktiga i era interaktioner med andra människor?

Kommer ni att fortsätta att vaccinera er?

Denna bild tog jag den 12 oktober och som synes blommar det utanför husknuten för fullt.

Jag anar att det är den klimatförändring som jag faktiskt vill påstå är verklig som är anledningen- på gott och ont.

Mina hästar betar fortfarande utan att stödfodras ute och gräset växer.

Jag har mer än gärna längre somrar och varmare och soligare höstar och gråter inte alls om vintrarna reduceras allt mer.

Jag hoppas att jag inte jinxar något nu men jag kan inte minnas när vi i min del av Skåne hade liknande vintrar som när jag var barn = man kunde åka pulka och skidor i många dagar eller rent av någon vecka i sträck.

Märker ni av någon form av klimatförändring eller är det bara slumpen eller något annat som påverkar vädret enligt er?

Härom dagen fick jag nog!

Jag har väldigt svårt för att slänga fungerande saker och har därför tex sparat några träns och tyglar när jag köpt nya med tanken ”kan vara bra att ha”.

Men jag antar att er erfarenhet kanske är som min; när tusan använder man egentligen dessa bra att ha-grejer? Om ni frågar mig: extremt sällan (läs; typ aldrig).

Om Frenchies träns skulle gå sönder skulle jag INTE plocka fram Vickes gamla även om det passar för det fanns ett skäl till att jag la undan det från första början = det började se ”trist” ut.

Samma sak med tyglarna jag haft hängande i sadelkammaren i x år.

Det enda som har hänt med dessa saker under tiden de legat oanvända är att jag 1-2 gånger om året konstaterat ”oj…det börjar komma mögel på grejerna” och så har jag använt urtråkig tid till att putsa av dom. Tills nästa gång.

Men som sagt; härom dagen fick jag nog och nu ligger det några träns (min tidigare ponnys tex) på en mer lämpad plats: i vår soptunna!

För några år sedan lyckades jag faktiskt sälja av en hel del schabrak av samma anledning (de blev aldrig använda) och nu försöker jag att inte samla utrustning på hög utan slita ut tex täckena i stället för att köpa nya även om det går långsamt.

Men tyg möglar i alla fall inte utan kan ligga orört i x år medan jag i fortsättningen inte kommer att spara på läder som jag tycker inte tycker är fint nog att använda.

Hur gör ni? Samlar ni på en massa bra att ha-grejer till hästarna? Vad handlar det då om? Kommer det till slut till användning eller inser ni som jag att det bästa är att slänga?