Medan jag har mycket svårt att uppröras över en hästbajshög ”på landet” och faktiskt även på asfalterade gator i mindre byar (de smulas om inte annat sönder rätt snabbt och består ju mest av torkat gräs) har jag en helt annan inställning till hundbajs på stadsgator.

Dagen efter att jag hade läst om hästbajs i Flyinge (gårdagens inlägg) såg jag följande på väg hem från jobbet:

En man gick på en av Malmös gator med sin golden retriever och när hunden satte sig MITT PÅ trottoaren för att bajsa såg jag direkt hur mannen liksom såg sig omkring (jag gick på motsatt sida av gatan) på ett ”skyldigt” vis.

Och när han såg mig och att jag tittade på vad han tänkte göra böjde han sig ner som för att plocka upp hundens stora hög men när jag passerade och vände mig om så hade han vänt på klacken och skyndade bort från skiten!!!!

Jag blev ärligt talat så förbannad att jag hade velat konfrontera honom men han måste ha börjat springa eller slunkit in i en trappuppgång för han försvann som en avlöning!

Att lämna en hundskit mitt på en trottoar tycker jag spelar i en helt annan division är hästbajs på landet men kanske är jag partisk (jag plockar inte heller upp Mollys bajs på vår ödsliga grusväg eller i skogen).

Vad tycker ni?

Dagens ”Birgitta skakar på huvudet” är detta inlägg som någon har bemödat sig med att både författa OCH komplettera med ett foto (se ovan):

”Du som red på Blomstervägen ca klockan 10,00 och där din häst lämnade ”lite ” visitkort på vägen så hoppas jag att du kommer och tar bort det.Det har nu legat på vägen ett par timmar.”

Varför jag skakar på huvudet är inte främst för att det är en bokstavligen sketen hög utan för att inläggs-skribenten bor i….Flyinge?!?! Flyinge som är Skånes eller rent av Sveriges häst-Mecka!

Och ja, jag fattar att alla per se inte fattar att gödsel är ypperligt till trädgården (som personen uppenbarligen har) och att man är livrädd att smutsa ner sina däck tex men kom igen!

Att tro att ryttaren skulle komma tillbaka från gud vet var är som att tro på tomten och jag hade lagt min energi på något annat. Faktiskt!

I en diskussion på nätet undrade en person varför jag skrev att ”få hobbyryttare (tack och lov) vill avla på sina ston.”

Varför jag tycker att det är bra att så få hobbyryttare som möjligt avlar på sina ston är för att många helt enkelt inte borde reproducera sig.

Det är så noga med att hingstar ska godkännas hit och dit och sedan kommer Märta med sitt exteriört inkorrekta sto som aldrig har presterat en meter i sitt liv, som är sur och vrång, svårriden och jättesvårmotiverad under sadel men den är ju så GULLIG gudbevars och det hade ju varit så roligt med ett eget litet bebis-föl!

Jo tack tills det kommer ut en avkomma som liknar sin mor, hobbyryttaren vill sälja och ingen i hela världen vill köpa.

Vanligare än man tror förr men nu sätter tex ekonomin stopp för mångas fantasier gissar jag? Tack och lov.

Jag hade faktiskt en stallkamrat som gjorde just detta val; att avla på sitt….förlåt….hemska sto.

En häst utan några som helst kvalitéer men allmänt sur och inte det minsta samarbetsvillig i ridningen- allt jag inte hade önskat hos en ridhäst.

Vad det blev av avkomman vet jag dock i ärlighetens namn inte; den kanske går svår dressyr någonstans i detta nu 🙂 ?

Bilden: jag har tyvärr inga foton på bebis-Frenchie men detta är Vicke som barn ❤️!

Jag följer just nu en diskussion på nätet som handlar om hur man ska värdera en unghäst med flera (4) röntgenfynd.

Som vanligt går åsikterna isär och medan vissa hävdar att hästen är osäljbar/ knappt värd en krona så är andra mer generösa i sina tolkningar.

Själv menar jag att en icke-tävlad 5-åring, som i fallet ovan, är ett otroligt oskrivet blad som definitivt inte har visat sin duglighet och därför kommer att bli mycket svårsåld, ffa till en hobbyryttare och om vi pratar ”dyrt” (säljaren hävdar att hästen är ett ”svårklassämne”).

De som menar att den felfria hästen inte existerar och att det finns massvis med djur som fungerar ypperligt trots olika typer av röntgenfynd har absolut rätt- min förra häst Vicke är ett utmärkt exempel.

Men när han såldes hade han tävlat i nästan 10 år och MYCKET.

Och hans fynd drog ändå ner priset och någon köpare backade ur trots initialt enormt intresse.

Den kategori av köpare som skulle köpa hästen i diskussionen ovan och för säg… +100.000 är MYCKET snäv menar jag men visst….man kan givetvis ha tur/ skicklighet att hitta denna person .

Att ägaren tycker att hästen är ett svårklassämne säger mig väldigt lite; massvis med hästar är extremt lovande som unga men sedan blir det ingenting av dom ändå- av en massa olika anledningar.

Vi lever idag i ekonomiskt mycket tuffa tider så ska en hobbyryttare köpa en häst för x hundratusen ska den dels vara hyfsat ”felfri” dels ha bevisat sin duglighet på olika vis.

Jag fattar att det är extremt ”surt” för säljaren att alla dessa röntgenfynd hittats men det är den bistra verkligheten med att äga ett djur. Värdet kan rasa på en sekund av x anledningar.

Jag är ju själv i denna sits och sååå tacksam att jag verkligen vill behålla min häst med alla till buds stående medel för han gick från dyr, fin och FELFRI tävlingshäst till en häst med en kronisk, allvarlig ledbroskskada på en dag.

Han kan ”rasa ihop” när som helst även om han fn med MYCKET eftertänksam ridning/ matchning kan tävla på MSV-nivå och jag skulle säga att han är i princip osäljbar.

Bilden är förvisso från förra året och riktigt så här grönt är det inte runt Ryhus än men gräset har absolut börjat komma.

När jag ser hur det gröna påverkar mina hästar, som ändå faktiskt kan beta året runt om det inte är snö så blir jag nästan lite ledsen över hur vi låter många av våra hästar leva till vardags, så även jag själv under många år. I grushagar utan något att äta och där många bara står rakt upp och ner i många timmar.

Om jag alltså ska döma utifrån mina hästar som jag absolut inte tror är unika på något vis så är det gröna gräset så viktigt för dom och något de verkligen vill äta.

Mina började rata utlagt hösilage för någon vecka sedan och jag har vid enstaka tillfällen märkt hur både Bibbi och Frank vid utsläpp betat en kort stund och först därefter gått till respektive krubba med havre?!?! Det är banne mig stort!

När jag kommer ut till stallet på hösten och vintern, även om klockan bara skulle vara runt 15.00 kommer båda direkt och väntar på att bli intagna (även om jag kommer i ett annat ärende). Tar jag inte in dom står de och väntar en lång stund om jag skulle ändra mig 🙂 .

Igår kunde jag gå ut till stallet och pyssla med annat till 17.30 utan att Frenchie skänkte mig en blick från sitt betande och Bibbi kom till grinden men gick snabbt iväg igen när jag ignorerade henne.

Så jag är innerligt tacksam över mina gräshagar och fattar absolut att alla inte har samma möjligheter men det är intressant att studera hästarnas beteende och hur mycket gräset betyder för dom.