Bra tyglar

Såg dessa tyglar reas ut nyligen och blev sugen på ett köp trots att mina egna tyglar var ganska nya.

Vad som väckte mitt intresse var framför allt stropparna som är liksom insydda = lättare att rengöra tygeln utan att sadeltvål fastnar i just stropparna. Och är det något av min läderutrustning som blir skitigt så är det främst tyglarna.

Dessutom kan man på den sista bilden se att mina dåvarande tyglar var rätt så långa, en massa onödigt läder helt enkelt 🙂 .

Nu har jag provat de nya tyglarna i storlek cob och kan absolut rekommendera ett köp!

Och att de är kortare tycker jag både känns bättre och ser snyggare ut:

Det går så klart fortfarande att rida i fri skritt men jag slipper hala in x onödiga centimeter när jag ska korta tyglarna.

Onsdag- i skogen

Idag var det dags att hoppa upp på Frenchie för att skritta enligt ordination.

Eftersom det var snart 2 veckor sedan han reds var jag fundersam på hur han skulle bete sig även om han skötte sig perfekt på klinikbesök igår där jag även fick longera honom.

Vicke kunde man ju hoppa upp på och rida till världens ände om man ville efter hans viloperioder men jag känner inte alls Frenchie på det viset än.

Idag gick det i alla fall bra att skritta i skogen även om jag varken tog med mig Molly eller tog upp mobilen för att ta något kort 🙂 så ni får hålla tillgodo med en bild från när Henrik och jag promenerade till Brooklyn bridge.

Kan man sälja sin bästa vän?

Läser ett inlägg på Facebook där trådskaparen frågar efter råd vad gäller om hon ska sälja sin 17-åriga dressyrhäst ”innan det är för sent”, dvs medan hon fortfarande kan få lite pengar till en ny häst.

Med andra ord typ EXAKT samma situation som jag befann mig i för ett år sedan fast med en några år yngre Vicke.

Och jisses säger jag efter att ha läst svaren till ovan inlägg.

Nu ”vet” jag hur många fungerar per se men ändå…

Nästan alla svarar med mer eller mindre dolda skuldbelägganden.

”Jag skulle aldrig….”, ”varför ska du” ”din bästa vän….” och dylika ord haglar!

Inte lätt att stå emot den stormen av andras känslor alla gånger gissar jag?

Och ännu värre kommer det kanske att bli om trådskaparen väljer att sälja hästen och ska behöva ”förklara sig” för en ibland oförstående/ anklagande omgivning.

Man säljer inte sin bästa vän, man vet vad man har men inte vad man får och detta skulle man inte ens göra för en miljon…ja, många sådana svar i inlägget ovan och kanske skulle någon våga yppa något liknande IRL? Eller bara snacka skit bakom trådskaparens rygg?

Själv är jag glad att jag stod över sådant blaj rent ut sagt!

Jag behöver inte främlingars dömande och tyckte att mitt beslut var HELT RÄTT och jag hoppas att trådskaparen kan känna likadant.

Tisdag- vänta och se

Jag i ett nötskal: 

Landade på Kastrup strax innan 7 i morse och skickade medan vi väntade på vårt bagage ett mail till kliniken där jag hade ett bokat besök på torsdag och undrade om de hade något återbud idag så att jag kunde komma då i stället. Tålamod är verkligen inte en egenskap som är representativ för mig när det gäller djuren och idag hade jag sådan tur att jag kunde komma redan klockan 13.00.

Innan dess hann jag åka och hämta mitt släp som varit på service och besiktning; en syssla jag överlämnade till samma person som hjälpt mig med detta i ca 30 (!!!) år innan vi reste.

Släpet är nu besiktigat ua, Frenchie tyvärr inte.

Han är fortfarande lite halt även om hältan värmer ur så pass mycket att mina lekmannaögon knappt ser den. Och höger hov och hovled är varma.

Med andra ord är hältan mindre nu än från början och veterinären tyckte att vi skulle ha is i magen och vänta i 10 dagar för att se om detta är någon form av sulblödning eller om vi ska gå vidare med bedövningar, ledinjektioner eller annat som kräver en helt annan plan och konvalescens.

Just att hoven är så varm efter ändå 11-12 dagar talar emot en vrickning men för något från själva hoven och nu ska Frenchie skrittas i en vecka med Metacam, travas försiktigt i 3 dagar och sedan kollas på kliniken igen.

Nu återstår för mig att hoppas att hältan är helt borta tills dess och bita ihop för detta är trots allt det bästa scenariot; alltså att/ om Frenchie blir ohalt utan behandling.

Jag hann faktiskt med ytterligare en, långt roligare, grej idag; jag lyckades boka biljetter till ett av Johans Glans uppträdanden i juli nästa år.

Sist denna möjlighet gavs försökte jag boka via telefon och nätet till förbannelse men alla biljetter blev slutsålda på minuter (!!!) och både jag och Henrik var så besvikna.

Måndag- New York i bilder, del 3

Vårt hotell, världens högsta Holiday Inn-hotell med sina 50 våningar…..

….ligger bara ett stenkast från World trade center och 9/11 Memorial museet:

Minns ni vem som ”bodde” här (ledtråd: har ni sett ”Vänner” så vet ni…):

Och vem påstods bo här? Jo, Carrie Bradshaw i ”Sex and the City”:

Vi hade en lista på saker vi ville se i New York och tack vare lite järnvilja, kartläsning och googling hann vi se allt och faktiskt mycket mer därtill.
Bortsett från alla turistattraktioner har vi promenerat så att det räcker och blir över och jag har verkligen följt denna uppmaning ha ha ha:

Tyckte detta var ett häftigt ”konstverk”; notera att väggen helt består av nycklar:

Nedan lite blandade bilder som jag tog under våra promenader:

Och till sist en god cheesecake (jag valde jordgubb):

Covid i New York

Tänkte nämna några ord om covid i New York eftersom jag märker en ganska tydlig skillnad mot både Sverige och Cypern där vi var i somras.

På Cypern påstods ju munskyddskrav gälla inomhus med hot om böter på 300 euro om det inte hörsammades men ändå hade i princip INGEN munskydd, varken turister eller den inhemska befolkningen.

I entréerna till nästan alla affärer fanns skyltar om munskydd men 90% av besökarna och de som arbetade där hade inga.

För att få resa in i USA krävs att man är vaccinerad och man fick också skriva på ett intyg om detta som samlades in av flygplatspersonalen innan boarding.

Och i New York är det…tja…inte jättevanligt med munskydd men inte heller så att man hajar till (vilket man väl numera gör i Sverige) om någon kommer gående med ett.

Jag har så klart inga siffror på hur många som använder munskydd här men vill ändå utan tvekan påstå att det är långt, långt vanligare än i Sverige.

Utmed de större gatorna är det också ganska vanligt med små tält där man erbjuds gratis testning och det finns också ställen där man kan vaccinera sig gratis.

Söndag- New York i bilder, del 2

Som jag skrev i förrgår har vi förutom allt annat även hunnit med att besöka Central Park även om det inte blev någon längre promenad där:

Förutom hästar såg vi huuuur många urgulliga ekorrar som helst:

En promenad på Brooklyn bridge kändes också obligatorisk:

Utsikt från bron mot bla Manhattan bridge:

Souvenirförsäljning på bron:

Eftersom Chinatown ligger nära bron passade vi så klart på att ta oss en titt i dessa kvarter:

Förutom olika torkade fiskar som låg framme till försäljning fanns det även råa och levande diton:

Imorgon åker vi hem, då kommer det ytterligare lite bilder.

Skyll på miljön

Ett bra initiativ tycker jag som aldrig förstått en del hotells (enligt mig) överdrivna städning av rummen och dagliga byten av trettioelva handdukar osv.

Och ja, man kan så klart välja själv många gånger och man behöver inte heller använda allt bara för att det finns där men ibland tror jag att folk slösar slentrianmässigt eller så tänker man ”har jag betalat dyrt för det här så…” eller ”är det semester så är det”.

Och det borde rimligen inte bara spara miljön utan även hotellens utgiftskonton både vad gäller personal och mycket annat.

För så klart går det åt mer tvättmedel ju oftare man tvättar, sängkläder och handdukar slits ut snabbare ju mer de tvättas osv.

Och givetvis vill även jag ha det rent på mitt rum, tro inget annat, men jag är inte så grisig att någon annan behöver städa efter mig varje dag.

Faktiskt har jag själv jobbat med hotellstädning (på gamla Kramer i Malmö) – jag stod ut i en månad!

Lördag: New York i bilder, del 1

Tänkte visa lite (läs mycket) bilder som vi har tagit under vår vacay.

Här ser ni mig och Henke vid ingången till Empire State Buildning:

Byggnaden stod färdig 1931 och man kan numera åka upp till 86:e våningen för att ta sig en titt på utsikten.

Visst var det ganska dimmigt på denna höjden men vi hade ändå tur med vädret så tillvida att det inte regnade mer än några enstaka droppar på hela dagen fast väderleksprognosen hade aviserat rätt många millimeter.

Däremot var det ganska blåsigt så högt upp i luften:

Vill man ha en fin utsikt över New York kan man även besöka ”Top of the Rock” som man hittar strax bredvid Radio City hall….

….och i Rockefeller center. Utsikten:

Utanför själva Rockefeller center kan man åka skridskor och titta på deras berömda julgran:

Hyfsat nära Rockefeller center hittar man Macys, ett enormt varuhus som öppnade 1902:

På Times Square kan man möta dessa seriefigurer/ maskotar. Du kommer att bli erbjuden att bli fotograferad med dom och förväntas då ge dricks.

Dricks ja…förtjänar nästan ett kapitel för sig och kan upplevas jobbigt.

Man förväntas ge rejält med dricks även på enklare restauranger:

Denna frukost (dvs ingen lyx-dito) inklusive en stor skål med blandad frukt, kaffe och varm choklad kostade ca 500 kronor och på detta förväntades enligt notan dricks mellan 15-20 % :

Som jag skrev igår vimlar det av poliser överallt men jag gissar att detta fordon inte används till att frakta några brottslingar hi hi:

Fiffig uteservering va? Ingen risk att man blir blöt om det börjar regna:

Mycket är dyrt i New York men färjan till Staten Island är gratis:

Tar man färjan passerar man Frihetsgudinnan och kan ta lite foton på avstånd, annars kan man kosta på sig en färd i en sådan här:

Då kan man fota lite från ovan:

New York är så klart inte bara skyskrapor utan här finns gamla vackra byggnader också. Här en av de mest berömda, Flatiron building:

Ett vackert innertak på Grand Central Terminal:

Hundrastning i centrala New York:

Så här långt har jag inte känt mig hotad/ illa till mods i denna miljonstad; annars kan man alltid shoppa lite ha ha:

Häst i Central Park

Ska jag vara ärlig undviker jag i görligaste mån att komma i kontakt med djur i allmänhet och hästar i synnerhet på nästan alla resmål jag besökt genom åren.

Risken finns att man får se sådant som verkligen hugger en i hjärtat och jag reser trots allt utomlands främst som ett NÖJE, inte för att bli upprörd och ledsen.

Och det kan man så klart bli om man ser feta turister rida på små åsnor, magra hästar vars utrustning är väldigt dåligt avpassad osv.

Men hur det nu än är med detta så vågade jag mig ändå fram till några hästdroskor i Central Park och fick mig en liten pratstund med bland annat mannen på den översta bilden.

Ofta när man har hundar eller hästar är det lätt att mötas kring detta gemensamma intresse och mannen berättade och svarade glatt på mina frågor.

Summan av min lilla intervju var att mannen hade 3 hästar som turades om att jobba i parken. Hästarna jobbar 8 (ÅTTA) timmar om dagen, 5 dagar i veckan!!!

Nu ska det sägas att hästarna endast skrittar så de blir måhända inte så uttröttade av detta vandrande.

Den äldsta hästen som mannen kände till som just nu drar vagn i parken är 17 och den yngsta är 10. Man vill av förklarliga skäl inte använda sig av för unga hästar.

Mannens hästar får sammanlagt 8 veckors lov/ år och får träffa veterinär 2 gånger om året.

Att åka droska i parken kostar 70 dollar ( ca 730 kronor) för 15-20 minuter och 140 dollar för 45 minuter så det är ingen billig turistattraktion för oss svenskar precis…

Tack och lov såg de 3 hästarna jag såg helt ok ut på alla vis och säkert är det så att allt annat hade uppmärksammats mycket negativt= bad for business….