Mera måndag- cheesecake factory

Jag ÄLSKAR cheesecake och när jag såg att Cheesecake Factory låg i samma byggnad som Macys som ligger 5 minuter från hotellet var dagens avslutningslunch given.

När vi besökte denna restaurangkedja senast, i Florida i december 2019, minns jag hur jag beställde en vanlig varmrätt och en chokladcheesecake och detta var första gången i världshistorien som jag inte har ORKAT äta upp en efterrätt.

Både huvudrätten och efterrätten var enorma och jag kämpade tappert men fick se mig besegrad. Och då kan jag äta MYCKET…..

Med detta i minnet beställde jag idag en mindre varmrätt och det var tur för även dagens cheesecake (citron och hallon) var rejäl och jag var proppmätt efteråt fast jag var vrålhungrig när vi kom dit 🙂 !

Måndag- hemfärd

I eftermiddag är det dags att åka hem men innan taxin kommer vid 15.45 har vi tid för lite avslutande shopping och allmänt slappande.

Igår hann vi se allt vi hade planerat och lite till och detta ”lite till” tänkte jag visa bilder på idag.

Vi köpte paketbiljetter till Alcatraz och den 2 dagars bussturen vi var på och det ingick även ett besök på en gammal u-båt som vi passade på att kolla lite på.

Jag har aldrig varit inne i en vad jag kan minnas (möjligen som barn) och det var kul att se hur livet ombord på ett sådant fartyg kunde se ut.

Man kan väl konstatera att varken komfort eller yta var något att skryta om så de med anlag för klaustrofobi hade inte klarat sig någon längre stund:

Precis bredvid u-båten fanns det ett gratis museum som vi också passade på att besöka och om ni undrar hur det kan vara gratis GISSAR jag att det kommer in en hel del intäkter genom att man behöver lägga på mynt för att maskinerna ska fungera 🙂 :

Hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa med på vår resa!

Söndag- mer buss

I morse äntrade vi denna bussen igen för en ny tur runt staden.

Första stoppet var för att kasta ett öga på The Painted ladies som ni som såg serien ”Full house” kanske känner igen?

På väg till nästa stopp såg vi många andra hus med en massa fina detaljer.

Minns ni vem som bodde här?

Det gjorde ju Mrs Doubtfire så klart 🙂 !

För att ta sig till detta hus var vi tvungna att kräla upp för en gata som var brantare än brant men när vi sedan skulle vi till nästa sevärdhet insåg vi att detta var rena uppvärmningen inför vandringen upp för Lombard street för att se den krokigaste delen av denna. Jisses vilken bergsbestigning!

Min bild gör inte denna delen av gatan (smal på denna sträckan och omgiven av småhus) det minsta rättvisa så dessa foton har jag snott från nätet.

Efter all backträning var vi hungriga men åt INTE någon clam chowderBoudin bakery (vi gillar inte skaldjur) även om rätten såg ”intressant” ut.

Vi åt på Hard Rock café i stället och efter denna rejäla portion orkade vi med ytterligare lite vandringar runt staden.

Vad vi såg mer visar jag imorgon!

Lördag- mer buss och mer shopping

Idag var det dags att testa San Franciscos hop-on-hop-off-bussar och som jag har skrivit tidigare är det ett utmärkt sätt att se stora delar av en stad utan att gå ihjäl sig.

Idag åkte vi bla över den berömda Golden Gate-bron:

Själva bussturen tar lite mer än 2 timmar och idag åkte vi hela rutten utan att hoppa av utan bildade oss bara en uppfattning om var vi vill stanna till imorgon.

Det blev även lite mer shopping på Macys så nu är den delen av resan avbockad.

Min åsikt om människorna i SF är att man här absolut inte är rädd för att sticka ut och vi har sett många fascinerande utstyrslar på både folk och fä (kan inte säga att jag gillar det sistnämnda dock).

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg finns det också många uteliggare i staden och det gäller att ta av sig socialarbetar-glasögonen innan man ger sig ut på gatorna för annars blir man för bedrövad. Men om man inte fattar vad psykisk ohälsa och/ eller ett missbruk kan göra med en människa är SF ett bra ställe att bli medveten…tyvärr!

Den spektakulära rymningen

För er som vill läsa lite mer om den mest berömda rymningen från Alcatraz kommer här ett utdrag från Wikipedia. Dock står det i denna version att den fjärde fången, West, dog 1979 i fängelset.

Det korrekta är att han så klart inte dog i/ på Alcatraz eftersom fängelset lades ner 1963 utan han dog medan han satt i ett annat fängelse i december 1978. Han hade då hunnit vara frigiven en tid efter Alcatraz lades ner men dömdes till nya fängelsestraff.

Från Wikipedia:

De enda fångar som lyckades fly från Alcatraz var Frank Lee Morris samt bröderna John och Clarence Anglin. Huruvida de egentligen lyckades fly är dock oklart, eftersom ingen hörde något ifrån dem efteråt och inga kroppar har hittats.

Från början var det fyra fångar som planerade att fly. Förutom de tre ovannämnda var Allen West också med i planen. Det sägs att det var han som kom på och gjorde upp flyktplanen från första början och att Frank Lee Morris, som ansågs vara överintelligent, introducerades i planerna först vid ett senare tillfälle. Dock har West, som inte lyckades fly då han inte kom ut från sin cell i tid, glömts bort av de allra flesta. Många[vilka?] anser dock att det var Morris som hade kommit på denna ofelbara plan. 

I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden. När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva. Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda pulver av betong de hade hackat loss, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

West hade från början råkat göra hålet i sin cell för stort, så att det eventuellt kunde ha upptäckts av vakterna, varför bröderna Anglin reparerade hålet med cement de samlat ihop. De råkade dock göra så att hålet istället blev för litet för West att ta sig igenom varför han inte kunde följa med vid rymningen. West blev kvar i fängelse ända till sin död 1979.

Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta. Man har aldrig hittat några kroppar efter dem, men man tror ändå inte att de klarat sig, eftersom det är väldigt starka strömmar i San Francisco Bay och vattnet den natten bara var cirka 10 °C. Att de skulle ha blivit uppätna av hajar anses nästan helt uteslutet eftersom det finns mycket få hajar i San Francisco Bay, och de hajar som finns i viken anses ofarliga för människor.

Man tror att Frank Morris och bröderna Anglin försökte ta sig till Angel Island, eftersom de sagt så till en av sina medfångar. Numera tror man att de kan ha utnyttjat tidvattnet och att de därför försökte ta sig till Marin Headlands.

Fredag- Alcatraz och Black Friday

Det har slumpat sig så att både när vi var i New York förra året och nu i SF kom vi i samband med Black Friday.

Och jag måste fråga mig om amerikanarna är ett ”slött folk” 🙂 för medan man på tv ser folk som köar i timmar och mitt i natten så har vår verklighet sett heeelt annorlunda ut.

I New York var gatorna typ ÖDE vid 7-8 den fredagen vilket ändå är fascinerande för en stad av denna kaliber och här i SF trodde vi först att Macys var stängt när vi närmade oss vid 8 !

När vi gick in strosade en handfull människor runt bland det enorma utbudet (massvis av märkeskläder bla).

Tyvärr hade vi en förbokad utflykt på morgonen så vi kunde bara stanna en stund och när vi återvände på eftermiddagen var det en helt annan syn!

Ingen hysteri men ungefär som en mellandagsrea de första timmarna i Malmö. Låååånga köer och jag gav upp på ”kvinnoavdelningen” där de var som längst medan Henrik fick med sig några plagg till ändå vettiga priser.

Min teori är att folk i USA är så trötta efter Thanksgiving dagen innan att de inte orkar stiga upp tidigt men jag vet inte?

På tal om priser så tyckte vi redan i New York att att det var snordyrt att äta ute med våra Malmö-mått mätt och tyvärr är det likadant i SF.

En mellan-milkshake för 60 kronor på Mc Donalds tycker i alla fall jag är dyrt!

Lunchen på ett klassiskt diner som påminde mig om ”Gänget och jag” om någon minns den serien som gick för tusen år sedan gick på nästan 600 kronor utan dricks (detta djävulens påfund men det är en annan historia…) och då var det en helt vanlig måltid som i Malmö hade kostat hälften och inte krävt dricks på +60 spänn.

Jag ville för övrigt fota interiören med en ”amerikanare” mitt inne bland båsen men det satt folk överallt och det kändes respektlöst att göra det för det hade varit så uppenbart att de skulle komma med på bild. Jag trodde jag kunde göra det utan att det skulle märkas men det gick inte så bilden ovan har jag tagit från nätet.

Jag nämnde tidigare att vi hade bokat en utflykt och det var till fängelset Alcatraz som ligger på en ö 10 minuters båtfärd från hamnen i SF.

Fängelset lades ner 1963 då det var slitet och man inte längre bara ville ”förvara” fångar utan även försöka rehabilitera dom.

Huruvida någon faktiskt lyckats överleva en rymning därifrån är än idag ett mysterium men många försökte genom åren, några genom att gräva sig ut med skedar!

Avslutar detta långa inlägg med att berätta att vi denna dag transporterade oss med stadsbuss och att endagsbiljetten för 2,5 dollar/ person var sååå värd priset.

Som jag nämnde igår är gator som dessa (och det finns värre….) inget jag vill lägga min lilla semester på att bemästra 🙂 !

Transport efter stad

Ett tips om man åker på semester till storstäder där man vill se så mycket som möjligt av staden är att undersöka vilka transportmöjligheter som erbjuds, till vilken kostnad och vad andra turister tyckt om dessa.

Som jag nämnde igår har vi tex åkt cable cars här och om man köper en dagsbiljett (kostar 13 dollar för obegränsad åkning) så kan man även åka med stadens bussar och streetcars (se bilden ovan).

Så enormt backigt som det är i SF, och det kan inte nog poängteras, så skulle jag avråda från att enbart gå till fots annat än om man har all tid i världen, bra skor och ben som klarar dessa lutningar på gatorna.

När vi var i Miami Beach 2019 använde vi oss av deras trolleys (påminner om SF:s cable cars till utseendet) frekvent- de var gratis (!) och man kunde åka långa sträckor och se mycket!

I Rom åkte vi de öppna turistbussarna som kallas ”hop on hop off”-bussar och det var otroligt bra om man ville se massor men spara sina fötter.

Som namnet säger kan man hoppa av och på dessa bussar vid olika hållplatser, se det man vill se så länge man vill och sedan invänta nästa buss (de kom typ var tionde minut i Rom).

Vi VILLE åka dessa turistbussar även i New York men läste för många negativa omdömen och tyckte det blev för dyrt dessutom.

Eftersom trafiken är som den är i denna gigantiska stad finns risken att det tar en evighet att åka med en buss som ”fastnar” i trafiken hela tiden och dessutom tänkte vi att vi skulle se mer om vi gick till fots vilket vi absolut gjorde men på bekostnad av att våra fötter dog….

När vi var i Dubai bodde vi på en konstgjord ö en bra bit ifrån centrum och där hade vi omöjligt kunnat gå ens om vi hade velat det för det var kilometerlånga motorvägar in till centrum så där blev det taxi.

Så när man reser får man helt enkelt välja det transportmedel som man tror ska passa bäst för ändamålet OCH ens plånbok!

Jag gillar att se mig omkring med lokalbussar och dom har vi nyttjat på både Cypern och i Kroatien tex och i vissa länder är att hyra en taxi för en utflykt helt görbart ekonomiskt (så var det på Kap Verde när vi var där).

Man är så klart olika men för mig blir taxi lite tråkigt om man kan prova tex metron i Rom och priserna skiljer ofta massor i de flesta städer.

Det dyraste sättet vi använt oss av för att se en stad var när vi flög helikopter över New York och det gjorde vi mest som en kul grej och för att ha provat på det även om utsikten givetvis var fantastisk:

Men mitt råd är att inte vara rädda för att prova något nytt och det finns idag såååå mycket information på nätet och massvis med youtube-klipp som visar allt man behöver veta in i minsta detalj!

Torsdag- på spåret

När vi var i New York för ganska exakt ett år sedan begick vi misstaget att i vår iver att se så mycket som möjligt på de få dagarna vi stannade där gå på tok för mycket redan dag 1.

Lång historia kort så blev de 43000 stegen den dagen startskottet för en rejäl smärta i min ena häl i många månader därefter och nu när jag äntligen är av med denna pina så vill jag inte upprepa misstaget.

Om ni har sett bilder från gatuvyer från San Francisco så vet ni hur enormt backigt det är här och vi hade aldrig orkat gå som i New York även om vi inte hade varit rädda om fötterna.

Så i morse köpte vi dagsbiljetter till stadens ”cable cars”, de små vagnarna ni ser på bilderna ovan.

De kör inte genom hela staden men tillräckligt nära tex Fishermans Wharf och Chinatown, två utflyktsmål som vi besökte idag och bortsett från att ha besparat oss några kilometers vandring så hör det väl nästan till att åka i dessa när man är i SF.

Fishermans Wharf är bland annat känt för sina sjölejon och våra förhoppningar om att få se dessa blev inte grusade, tvärtom! Vi såg ett 40-tal….jättefina!

Efter en god lunch vid Union Square fick vi en guidad rundvandring genom Chinatown, ett fascinerande bostadsområde liksom det i New York.

Väldigt slitna och omoderna byggnader där många bor i pyttesmå lägenheter ovanpå de lika omoderna affärerna på gatuplanet.

Kvinnan på bilden tillverkar för övrigt en del av de 10.000 lyckokakor som produceras i affären dagligen.

Som synes har vi ett helt annat väder än i Sverige men det blir mörkt ganska tidigt och vi bor i ett område med mycket uteliggare så det känns faktiskt klokast att vila ut på hotellrummet.

Det är för övrigt Thanksgiving idag så nästan alla affärer håller stängt och preppar inför Black Friday imorgon.

På tal om uteliggarna så såg vi många även i New Hork och en hel del i Florida och socialarbetaren i mig konstaterar att de är av en helt annat ”kaliber” än hemma i Sverige.

Dels ligger en del direkt på gatorna vilket de även gjorde i nollgradiga New York förra året men framför allt verkar de mycket sjukare, framför allt psykiskt men även fysiskt än sina gelikar i Sverige. En del i rullstol, vissa tydligt narkotikapåverkade, flera barfota, många pratandes högt för sig själv osv….en sorglig syn.

Räknaren av våra steg stannade på 19.000 om någon undrar 🙂 .

På väg

Detta skriver jag från en flygplansstol; vi är på väg till San Francisco och landar ”mitt i natten”, torsdag svensk tid men pga tidsskillnaden runt 18.00, onsdag. Så vi reser bakåt i tiden kan man säga 🙂 .

Jag har som alltid när möjligheten ges köpt internet-tillgång under flygningen och det är GULD för en nät-junkie som jag.

Utan paddan/ mobilen hade jag exploderat av rastlöshet efter 11 timmar men nu är det nästan som ett av mina jobbpass på natten.

Märks att jag är min pappas dotter för när jag skrev till honom att 149:- var väl investerade pengar för internet på planet svarade han ”jag hade betalat det femdubbla” och det hade ärligt talat jag också *ASG*!

Vi har verkligen sett fram emot denna resa och alla som har varit i San Francisco talar bara gott om resmålet så vi får hoppas att vi blir nöjda.

Vi ville initialt till Los Angeles men tyckte det blev för dyrt även om ”allt” i USA just nu är pengaslukande med vår svenska krona som valuta.

Ni som bara vill läsa om hästar får ta en paus från bloggen i några dagar tror jag- jag kommer däremot att uppdatera från resan med många bilder hoppas jag.

Onsdag- utsikt

Kolla vilken fin utsikt jag hade från sadeln vid 7-tiden i morse!

Lika fin känsla fick jag till i galoppen även om det kräver mycket från mig.

Men jag hoppas mycket på ”vanans makt”; att Frenchie ska märka hur enkelt det är att göra som jag vill och hur mycket beröm han får för som jag skrev igår så är det inte brist på förmåga som är problemet utan att hans vilja inte är tillräcklig. Om man ska vara krass 🙂 .