Fredag- good boy

Mycket duktig häst på träningen för Nina idag och jag konstaterade lite förvånat att Flyinges lilla ridhus (20*40) kändes riktigt stort nu när jag så ofta rider i mitt eget pytteridhus.

Jag har tidigare verkligen undvikit Flyinges lilla pga storleken men idag kunde vi inte vara i det stora pga djupharvning inför helgens tävlingar så jag hade inget val. Men det kändes som sagt hur bra som helst.

Jag skrev några ord om min utebana igår och så här ser den ut idag:

Den är ju inte harvad på x månader men ser utmärkt ut tycker jag så den är säkert ridbar när helst den frusna ryttaren vågar sig utomhus.

Om man inte tycker om djur

En sak jag funderade över nyligen var det faktum att det finns människor som uttalat inte tycker om (hus)djur.

Detta kan så klart bero på många olika saker och givetvis också ha att göra med vilken djurart det handlar om; man kan tex gilla hundar men avsky spindlar.

Ibland kan ”djur-avsky” bero på något kulturellt; man är kanske uppväxt i ett land där det tex finns rabies eller andra sjukdomar som man kan smittas av och det kan också vara så att ens föräldrar/ de man vuxit upp med har skrämt en för tex hundar ”akta….hundar är farliga…de kan bita dig”.

Men om man så där generellt inte tycker om djur….då är detta i alla fall för mig en varningssignal och något jag absolut hade reagerat negativt på.

Det finns en hel del brottslingar som började sin bana med att som barn plåga/ döda djur och detta är något som enligt mig absolut inte kan bortförklaras med att ”xx var bara ett barn och förstod inte bättre”.

För även små barn kan många gånger visa stor kärlek till djur så det är liksom inte så per automatik att man inget begriper bara för att man är mycket ung.

Själv kan jag konstatera att i princip alla i min och Henriks familj tycker mycket om i alla fall husdjur.

Min pappa hade duvor som ung, min farfar vandrade i många år dagligen med vildhundar i en skog i närheten av där han bodde, min moster har genom åren haft massor av katter (och en hund), min mamma har haft hund, mina brorsbarn är jätteförtjusta i djur, Henriks båda söner har katter. Så jag och Henke är i gott sällskap 🙂 !

Torsdag- uteliv

Jag fortsätter att njuta av fullständigt underbart vårväder- tänk om vi kunde slippa otäcka bakslag och bara få ha det så här ljuvligt ända fram till den riktiga våren och därefter sommaren?

Till och med lilla Gullan vill nu vara med ute, i vinterkappa förvisso men ändå…

För bara någon vecka sedan flög hon in i huset så fort hon fick en chans och vägrade nästan att gå ut. 1 minut för en snabb-kiss sedan var det ”tack och hej”.

Själv börjar jag komma ihåg att jag faktiskt har en utebana; jag har knappt skänkt den en blick på länge men den är säkert ridbar när som helst.

Idag red jag i ridhuset men snart så….

Med det härliga vädret vill jag knappt gå in i huset och det finns alltid saker att roa sig med kring stallet även utan att damma fönsterkarmar *ASG*!

Igår tvättade jag faktiskt av dessa i båda boxarna och det tog typ 4 minuter…! Näää…jag skojar…jag tog ”så klart” inte tiden med det kändes som 4 minuter men kan lika gärna ha varit 2…eller 6 minuter 🙂 ! Spelar ingen till men det ser lite trevligare ut utan dammet.

Fruset och ofruset…eller; man lär av sina misstag

Att min ridhusbotten inte ens varit i närheten av att frysa trots många minusgrader har jag redan berättat för er och är så klart väldigt glad över.

Vad är vitsen med att ha ett ridhus om man inte kan/ vågar rida i det liksom?

Och att salta är inte gratis….

Vad som däremot frös så det stod härliga till var några läskburkar som jag hade både uppe på och inuti ett köksskåp som jag har på läktaren.

Att frusna läskburkar kan explodera har jag inte faktiskt inte vetat men låt mig säga så här; nu vet jag!

Om jag inte visste det förut så blev jag varse detta när jag öppnade köksskåpet och fann att alla ytor var täckta av frusen Pepsi och Coca Cola!

Detta kostade mig inte så mycket innehållet i burkarna som besväret med att rengöra skåpet i minusgrader men som rubriken säger; man lär av sina misstag!

Onsdag- stygg häst, snäll hovis

Jag har som rutin att vid hagintag först av allt titta så att alla skorna sitter kvar på Vickes hovar.

Igår fattades en framsko….inget glädjescenario när man har en mycket sulöm häst.

Efter ett sms till min hovslagaren vid 19.00-tiden fick jag svar redan 2 timmar senare att han kunde komma nästa morgon, dvs idag, vad säger ni om det?

Själv säger jag bara igen hur otroligt tacksam jag är, en fantastisk service!

Vicke må ha varit stygg som drog av sig skon men han hade i alla fall den goda smaken att dels göra detta inför en planerad vilodag (idag) och dels lämna skodonet på en plats där jag lätt hittade den.

Jag började leta i den minimala delen av hagen som är upptrampad och lerig men skon låg faktiskt i torrt gräs…

Efter att hovslagaren hade varit här och jag hade pysslat färdigt i mitt ”dockskåp för vuxna” som jag kallar mitt stall hade jag en lunchdate med Henrik på Gastro Gaspari, lunchrestaurangen vi besökte för någon vecka sedan och som vi tyckte om.

Lunchpriserna är i det övre segmentet (135:-) men maten är väl värd det och någon gång tycker vi att man kan unna sig en liten guldkant på vardagen.

Idag serverades köttfärslimpa:

Utvärdering; fodra ur traktordäck

Jag började ju fodra ensilage till Vicke ur ett traktordäck i höstas och känner att jag nu är redo för en utvärdering.

Jag har dels ägt Vicke i snart 8 år (jisses vad tiden går….) dels provat flera olika utfodringsalternativ, alla med mer eller mindre dåligt resultat.

Min matslösare har oftast trampat ner stora mängder foder vilket så klart varit negativt ur flera aspekter; bortkastade pengar, mindre mat i hans mage och ett evigt och ganska jobbigt städande av hagen.

Av allt jag provat hittills (hängt slowfeedingnät i ett träd, lagt en stor tunna på marken, haft slowfeedingnät i en låg ställning, haft ett vanligt bildäck på marken) så har traktordäcken visat sig vara bäst ur ”inte lyckas skräpa ner marken med ensilage”-aspekten.

Det blir absolut en del spill men ändå avsevärt mindre än tidigare.

Anledningen är troligen att kanterna på däcket är så höga och fasta att det blir svårt att slänga ut några större mängder?

Andra fördelar med just traktordäcket är kostnaden: noll kronor (däckfirmorna är bara glada att bli av med däck) och att det rymmer väldigt stora mängder ensilage (minst 10-15 kilo).

Det finns dock nackdelar och de är följande:

Man måste ha någon form av släp när man ska hämta däcket för det går inte in i en bil.

Däcket väger ”ett ton” och är svårt att flytta runt i hagen, framför allt om det blivit lerigt runt det.

En del varnar för att däck/ gummirester kan följa med i hästens mat men just detta är inget jag alls ser som en risk vad gäller min kräsna häst som inte står och gnager på saker. Och gummit på ett traktordäck är stenhårt så det lär liksom inte flagna av av sig självt så att säga.

Summa summarum; jag är mycket nöjd med denna lösning och planerar inte att prova något annat.

Balkupa tycker jag dels är på tok för dyr och dels skaver den ofta av manen på hästen och dessutom är jag övertygad om att spillet inte hade blivit mindre än med däcket.

Olika trälådor bedömer jag som ”farligare” om hästen skulle sparka mot lådan och jag tror även i detta fallet att spillet inte hade blivit mindre.

Höboll rymmer för lite och badkar hade också skapat spill.

Men hästar är olika och det som funkar bra för någon funkar inte för andra så man får helt enkelt prova sig fram, så som jag också har gjort över tid.

Den lille äter för övrigt ur ett större, vanligt däck och det funkar bra för honom även om han också drar ut en del på marken. Men dels är han inte lika slarvig som sin större vän och dels får han inte lika stora mängder foder åt gången.

Tisdag- svettig ryttare och en tiggare

Efter dagens ridpass (som gick jättebra) kände jag att jag var svettig för första gången på länge. Min tolkning är att detta inte alls berodde på att jag ansträngde mig mer utan att det helt enkelt är sååå mycket varmare nu än förra veckan.

Vicke går med bara ett ofodrat regntäcke just nu men han är så otroligt varm av sig så han hade kokat med något tjockare på sig.

På tal om Vicke ja….den gossen har lärt sig att gå fram till den delen av hagen som gränsar till gödselstacken och stå där och gnägga uppfodrande så fort jag ens närmar mig stallet och den veka ägaren klarar inte av detta utan att kasta åt honom en morot eller två. Snacka om att binda ris åt egen rygg för nu kommer han så klart aldrig att sluta med detta tiggande….