Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Alla sätt är bra utom de dåliga om man vill sälja något och nu har jag sett en ny approach; man hävdar som förälder att avkomman säljer whatever (ofta något man odlar) som barnet enligt min åsikt omöjligt kan ha varit delaktigt i!
Det senaste exemplet jag såg var en 2-åring som sålde pumpor!
Hur i hela fridens namn har detta blöjbarn odlat pumpor undrar jag *ASG*?
Sedan ska ni inte missförstå mig; jag uppmuntrar företagsamhet och tycker att det är jättebra om barn och unga vill tjäna egna pengar. Det gjorde jag själv i den åldern och ser med facit i hand bara fördelar.
Härom dagen blev jag plötsligt sugen på en falafel-rulle; något jag inte ätit på väldigt länge.
Kanske väcktes begäret efter att jag sträck-kollat på ”Tunna blåa linjen” som på gott och ont beskriver Malmö skrämmande spot on; i alla fall om ni frågar mig som socialsekreterare som arbetat på både Rosengård och kring Möllan i decennier.
Om köttbullar är Sveriges nationalrätt så är Falafeln Malmös i allmänhet och Rosengårds i synnerhet, det tycker jag.
Och på tal om falafel måste jag berätta om första gången jag åt detta.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig gällande smaken och hade den maximala oturen att just den första gången få ett oätligt exemplar!
Någon måste bokstavligen ha tappat ett saltkar i smeten för när jag fick min falafel var det som att tugga rent salt.
Jag visste som sagt inte HUR falafel skulle smaka men detta var så äckligt att det är ett under att jag vågade prova igen! Och vad var oddsen?!?!
Och om vi nu ska prata om osannolika odds så hände exakt samma sak första gången jag skulle koka snabbnudlar.
Inte heller då visste jag vad jag skulle förvänta mig och även här hände det osannolika; det fanns ingen kryddpåse bifogad och jag som aldrig hade ätit snabbnudlar reflekterade inte över detta utan tyckte bara att nudlarna smakade…tja ingenting egentligen!
Inte heller detta har hänt fler gånger, dvs att kryddpåsen inte bifogats så det har verkligen varit maximal otur!
Idag fyller jag år men vet ni; jag fick rätta Henrik som påstod att jag fyller 58….38 är det ju så klart!
Han gav mig i alla fall en ny jacka och bjöd på lunch i födelsedagspresent så han är förlåten 🙂 .
Frenchies pass bestod av 20-25 minuter skritt i högt gräs och lika lång stund i ridhuset.
Och om ni undrar; nej, jag tömkör inte på små volter- varken nu eller någonsin utan jag ”springer med” så att jag utnyttjar nästan hela ridhuset.
Ute är det 12-13 grader men kändes rått i vinden så hönsmamman gick ut med regntäcken till sockervaddshästarna.
Även Bibbi låter sig numera kläs på i hagen- hade hon sprungit iväg när jag kom med täcket hade jag ärligt talat bett henne att ”fuck off” för sååå kallt är det inte och hon hade säkert klarat sig men hon stod som ett ljus den lilla flickan ❤️.
Jag roade mig i helgen med att kolla upp de saluhästar jag ringde på i augusti/ september och varav jag var och provred några.
Intressant nog var alla fortfarande till salu!?!?
Detta är alltså hästar 6-8 år och med en prislapp mellan 250.000 och 300.000.
Nu är mitt underlag på tok för litet för att det ska bevisa något alls, det förstår jag, men jag undrar ändå om detta bara är en ren slump eller om hästar i alla fall i detta segment är svårsålda?
Min teori är att hästar i denna prisklass är lite ”för dåliga”, dvs inte tillräckligt bra för proffsryttare/ de som verkligen satsar på tävlingar medan de är för dyra för hobbyryttare i allmänhet.
Jag fattar absolut att ingen vill skänka bort sin häst och att tex uppfödare haft stora kostnader för sina avkommor men som många normalinkomsttagares ekonomi ser ut idag med tex rejält ökade matpriser så är jag inte förvånad att/ om man som hobbyryttare inte lägger en kvarts miljon eller mer på en häst.
När man läser vad många ”som jag” söker så är det ungefär samma sak: man vill ha en häst runt 6-8 år, den ska vara energisk med egen motor men ändå snäll och helst skadefri. Gissningsvis säljs dessa hästar innan de ens hinner komma ut på annons och de som jag tex har kollat på har något, stort eller smått, som gör att köpare backar.
I morse rådde total tystnad i skogen (läs: inga ”skogshuggarljud”) så jag vågade mig faktiskt dit med Frenchie för en halvtimmes skrittande efter en halvtimme på utebanan.
Det ska ju vara så välgörande med skritt gudbevars så det gäller att passa på…
Delar av skogen är för övrigt rena kalhygget, stigen på bilden var tex omgiven av granskog tidigare.
Just nu har jag stora cravings vad gäller äppelpaj så jag har gjort ännu en nyss.
Jag hörde på tv nyligen att det tydligen är ett riktigt bra äppelår och mina egna iakttagelser bekräftar absolut detta. Både Ryhus och en ödegård i krokarna har levererat mängder av frukt.
I fredags skördade jag den sista salladen och nu återstår bara några enstaka hallon att plocka då och då.
Igår kväll var Henrik och jag och lyssnade på Måns Möller i fullsatta Malmö Live (bilden tog jag innan de flesta hade hunnit komma).
Det var en rolig upplevelse även om förställningen var lite spretig. Delar var som standup medan annat var mer allvarsamt- en lite ovanlig mix tyckte jag personligen.
Nu har den årliga dovhjortsjakten kring Ryhus börjat och som en för mig enormt tacksam bonus strök det här svinet med.
Enligt en av jägarna jagade de bort ett 15-tal och han hade gott hopp om att de skulle hålla sig borta ett bra tag. Jag håller tummarna!
Även denna veckan har mestadels varit fantastisk vädermässigt och regnet som kom för några dagar sedan har satt igång gräset igen så jag har inte börjat fodra med ensilage i hagarna än. Väldigt tacksam för det också!
Inte alls tacksam över att Frenchie trampade av sig en framsko…trumvirvlel….i fredags kväll…men nu är den på plats igen.
Såg ett inlägg i en Facebookgrupp om språkresor, googlade och inser att dessa fortfarande ordnas.
I gruppen jag hittade inlägget förfasades många över hur föräldrar vågade skicka iväg 11-16-åringar på detta viset ”på min tid” (dvs för ca 40 år sedan) och det gör ärligt talat jag också.
Men med risk för att låta som en 90-åring så hävdar jag att det VAR andra tider då. Inga mobiler, internet, sociala medier osv och också, vill jag påstå, en annan trygghet.
Jag åkte 2 år i rad som 15 och 16-åring, var 3 respektive 4 veckor i Hastings och Bournemouth.
Jag tycker själv att det är enormt berikande att åka utomlands, ärligt talat även om man åker till Mallis kan man se och lära sig i alla fall något.
Åkte ni på språkresor? Skulle ni skicka era barn idag eller har ni rent av gjort det?
Yes, att fixa allt i stallet gör jag alltid själv och finner det oftast rogivande och något jag gärna gör.
Att jag får hjärtstillestånd när Frenchie eller tidigare hästar springer i hagen är lika sant så det har alltså inte bara med Frenchies skadebenägenhet att göra utan jag har alltid varit överdrivet pjoskig i denna fråga.
Och visst skulle jag bli helt stirrig om jag fick ett sms gällande hästarna när vi är bortresta om jag inte visste att de sköts minutiöst.
Jag vet dessutom att det kan komma en liten uppdatering à la ”nu är hästarna inne och allt är bra” så då är jag ännu lugnare ha ha!
Inte lätt när man är en halvneurotisk hönsmamma….
För övrigt finns det nog fler som känner igen sig, eller?
-det fortfarande går att rida på utebanan (ja, jag är klen…I know…)
-det inte regnar även om det blåser rejält
-min lilla/ feta gosse är ohalt så här långt
Han känns faktiskt fin i det lilla jobbet han utför; jag travar och galopperar kanske totalt 7-8 minuter med skrittpauser emellan.
Inte mycket och det ställer krav på mig att verkligen rida ”ordentligt” de korta stunderna om jag vill ha en bra känsla och det vill jag ju så klart.
Sedan är allting relativt men min häst skulle ärligt talat kunna starta en i alla fall LC som han står just nu och faktiskt både kunna placera sig och kanske rent av vinna. Så pass har han behållit både kondition och mjukhet och det var en av de sakerna jag var rädd för under konvalescensen; att han skulle ”rasa” totalt vilket han alltså inte alls gjort med de små krav jag ställer just nu. Sedan ska han så klart varken tävla LC eller något annat än MSV B om vi någonsin kommer dithän men det var bara ett för mig lite ”tröstande exempel” efter månader av…tja…ni vet….
Annars är jag lite flitig här hemma och gjorde en ny äppelkaka igår och har en linsgryta på spisen as we speak.
Har precis avverkat alla avsnitten av ”Morden i Sandhamn” efter ”Badhotellet” och har gett mig på ”Tunna blå linjen”. Extra roligt med den sistnämnda eftersom den utspelar sig i Malmö i allmänhet och kring min mer än 10-åriga fd arbetsplats i synnerhet (kring Möllevångstorget) så det är stor igenkänning på allt….även den bräkande skånskan ha ha ha!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer