Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jag följde mitt eget råd (se föregående inlägg) och skrittade ut i nästan en timme i morse.
Jag ska inte påstå att jag tycker att just uteritter är det bästa jag vet när det kommer till ridning- det har jag aldrig tyckt ens med tidigare stensäkra hästar som jag kunnat rida genom eld och vatten och Frenchies apande i perioder har definitivt inte påverkat min lust till det positiva.
Jag är på tok för rädd för att ramla av för att bara ge mig ut på honom i alla väder och under alla förhållanden som jag gjort med flera andra hästar jag ägt utan nu gäller att att alltid ha en plan och även kunna revidera densamma.
Men idag kom vi både ut och hem utan missöden och ett stort plus är att jag kan motionera Molly samtidigt.
I koppel vill hon inte gå en meter utanför ytterdörren för det är kaaaaallt men får hon springa bredvid sin häst är hon 100% med på noterna. Och att skritta är perfekt för henne för då väljer hon själv hur snabbt hon vill gå/ springa och så finns det massor att nosa på och revirmärka så att alla vet vem som äger skogen ❤️!
Om jag får gissa är den här årstiden med kyla, isgator, hårda vindar, snö och jag vet inte vad INTE de flestas favorittid på året att rida?
Men det är just nu vi inte får glömma att motionera våra fyrfota vänner för om jag ska döma av mina egna så sker det inte jättemycket rörelse i hagarna för närvarande.
Frenchie är förvisso ganska duktig på att stosa runt och beta men Bibbi står mest och trycker (övertäckad, don’t worry) högst upp i hagen och går inte många meter nu när det har stormat i flera dagar. Gissningsvis gillar hon inte isvindar och jag kan inte klandra henne.
Jag kan bara tänka mig hur mycket (läs: lite) hästar som står i små grusrutor ”motionerar” och dricker de dessutom lite är risken för kolik rätt stor.
Jag är ju lycklig lottad med tillgång till ett ridhus men måste av förklarliga skäl begränsa ridpassen där så jag får bita ihop och skritta ut även när isvindarna viner som nu.
Under Orups konsert som vi var på i lördags hände något som i alla fall jag tyckte var pinsamt.
Nästan så fort Orup äntrade scenen började en kvinna 2 rader ovanför oss att ”höras”.
Visst; många sjöng stundtals med i låtarna men den här kvinnan störde mer med vad som lät som fyllesnack rent ut sagt även om jag inte hörde exakt vad hon sa.
Efter en stund kom en vakt och bad henne att dämpa sig och när det inte gav önskad effekt blev både hon och hennes 2 väninnor eskorterade ut från lokalen.
Hade jag varit denna kvinna hade jag skämts ihjäl men kanske tyckte hon inte själv att hon störde?
Så kan det ju vara med folk som dricker för mycket; DE ”fattar ingenting” medan omgivningen håller på att skämmas ihjäl å deras vägnar.
Ovan påminde mig om en händelse för en herrans massa år sedan då jag var på en konsert med Whitney Houston på Scandinavium.
Whitney sjöng ”I will always love you” a capella med sin fantastiska röst och folk lyssnade andäktigt. Det var knäpptyst förutom sången tills en karl mitt i alltihopa skriker ”Whitney aj lavv jooo”.
Tack och lov nöjde han sig med denna kärleksförklaring och höll truten därefter men jag var nog inte ensam om att skämmas å hans vägnar : ) .
Efter en timme i skogen hade vissa av oss mer bråttom hem än vanligt…notera avståndet mellan Molly och Frenchie 🙂 .
Men jag klandrar henne inte- det är rått och blåsigt men regnar inte i alla fall.
Själv har jag precis varit i Malmö och hämtat spån och dagens note to self får bli att inte gnugga sig i ögonen när det yr spånpartiklar runt ansiktet.
Jag har gissningsvis gjort ett litet rivsår på hornhinnan med mitt petande och det känns inte skönt kan jag lova 🙁 .
Ett fenomen jag stött på några gånger i Skåne i alla fall:
Man har pyttesmå grushagar till hästarna 9-10 månader om året för att spara större gräshagar som endast får användas resterande del av året, dvs 2-3 månader.
Är det verkligen värt det undrar jag?
Är det inte bättre att hästarna i alla fall har en större yta året runt även om grästillväxten lär vara näst intill obefintlig än att ha hästen i en mikroskopisk hage större delen av året?
Jag tycker ju att det är tråkigt att både laga mat och baka och gör det därför nästan aldrig.
Men häromdagen var jag verkligen ”sugen på något gott” men hade inget färdigt hemma.
Och insåg att jag skulle vara tvungen att baka något….tills jag såg att jag inte ens hade alla ingredienser.
Jag kan inte säga om jag blev besviken eller lättad 🙂 men hittade efter ytterligare genomgång ett utgånget paket våffelsmet i ett köksskåp. Och lived to tell ha ha!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer