Månadsarkiv: maj 2010

Speciella annonser, del 89, exempel på prisbilden på gårdar kring Malmö

Vi ”pratade” ju i förra veckan här på bloggen om att i alla fall jag anser att många hus/ gårdar betingar aldeles för (objektivt) höga priser beroende på en viktig faktor- läget!

Här ser man ett sådant exempel:

http://w4.sfd.se/obj/obj.dll/ettobj?firmanr=24197&id=903335886&GID=OBJ24197_903335886

Ett ”ruckel” (ursäkta) i mina ögon som man ändå vill ha närmare 4 miljoner för?!?!?!

Det finns inget befintligt stall för närvarande, hela boningshuset är ”utblåst” och man nämner att trädgården har varit eftersatt i flera år.

Titta på bilderna på byggnadernas tak, fönster etc…

Ja, som sagt…ett ruckel i mina ögon som det kommer att krävas många pengar och ännu mer arbete att färdigställa men det finns kanske idioter till allt?

Vad hade ett sådant ställe kostat i norra Norrland tro? 400.000?

Veckan som gått

I fredags eftermiddag möttes jag av en lerklump i stallet så det var bara att dra fram duschslangen och börja skura hästen.

Här nybadad och fin :=)!



Efter tvagningen tog jag ut djuren på en liten betes-session och som synes är det inte bara hästen som betar :=).



En fin bild på mina älsklingar tycker jag.

Under veckan som gått har jag kommit igång mer och mer med ridningen och det känns så klart skönt.

Jag har aldrig varit med om en så konstig säsong som årets, i vanliga fall brukar jag ha hunnit tävla ”tusen gånger” men i år har jag knappt kommit iväg.

Givetvis har den långa vintern spelat en bidragande roll, jag struntade i att åka till flera tävlingar i början på året dit det var kanske 10-12 anmälda ekipage och därefter har det inte heller alltid funnits klasser som jag velat rida (jag rider helst LA:4).

Jag får hoppas att vi nu kommer igång med tävlandet mer på allvar och givetvis att det går bra.

En som det går bra för är lilla Soya- onsdagens LC-träning gick fin-fint och hon var lika överlycklig som vanligt både före, under och efter loppen.

Redan när jag närmar mig rondellen i Sjöbo brukar hon resa sig upp och böra ”pipa” och när vi kör hem från träningen kan hon också gnälla och gny i flera kilometer- denna i vanliga fall knäpptysta lilla mus.

Annars vet jag inte om det finns så mycket intressant att rapportera om…

Jag har inga nya hästar som jag ska åka och titta på och det känns väl lite som det kvittar om jag ska vara ärlig. Blir det så blir det och blir det inget så är det också bra- ungefär så känner jag nu. Med ytterligare en häst blir ju ekonomin helt klart förändrad och tiden till annat ännu mer begränsad så det finns ju för och nackdelar med allt.

Även på gårdsletarfronten står det stilla och också detta gör mig mindre och mindre. En mycket starkt bidragande orsak är absolut att jag trivs så oerhört bra i ”mitt” stall- det känns som att jag där redan har i princip alla fördelarna med en egen gård fast till långt billigare penning och mindre arbetsbörda. Jag sköter ju mig mycket själv i stallet och rider sällan på tider då andra är där så för min del är det ju nästan som att ha ett eget stall fast andra hjälper till med sådant som jag i annat fall hade fått ordna själv (in och utsläpp, fodringar osv).

Om Gud är god blir det träning för Ebba på tisdag och tävling på söndag men jag tar inte ut något i förskott utan vi får väl se helt enkelt.

Söndag- väderleksprognosen stämde tyvärr

I morse, när jag släppte ut Archie i en härlig gärshage medan solen skymtade bakom molnen hoppades jag att väderleksprognosen, som hade utlovat regn, skulle visa sig inte stämma men tyvärr blev det inte så.

Medan jag rensade nya ton kirskål i trädgården var det fortfarande uppehåll men redan när jag begav mig till Sallys veckoträning vid lunch kom det några regndroppar.

Sally ja….denna flicka lyser numera konstant som en sol och sitter mest och skrattar i sadeln. Hon är med andra ord mycket nöjd med sin nya ponny och jag förstår henne. På bara 3 träningar har den gått från klarhet till klarhet och det är så klart även roligt för mig som tränare och inte bara för den som sitter på.

Efter träningen körde jag till stallet för att ta in Archie från hagen och förbereda vår avfärd till vårt gamla stall- ridskolan i Malmö.

Planen var att rida ut med Lena och eftersom vi aldrig har låtit lite (eller mycket….) regn stoppa oss så körde jag dit i förvissningen om att Lena väntade på mig.

Och det gjorde hon och vi fick en lika härlig uteritt som vanligt.

Precis som Sally några timamr tidigare satt jag mest och bara njöt av ridturen och mina härliga djur.

Soya som tog täten i långlina och klättrade så fint i backarna med Archie bakom sig och Archie som jag red på en hand utan att knappt behöva röra tyglarna.

Vi fick en hel del regn på oss under turen även om det för all del var uppehåll då och då också men vi är som sagt inga veklingar så vi bara red på utan att bry oss.

Väl hemma i stallet skyndade jag mig dock rejält, ridbyxorna smetade betänkligt kring benen och det blev ganska kallt efter ett tag.

Nu sitter jag med värmefläkten på för ”full gas”, Soya har rullat ihop sig på en fårskinnspläd och det enda jag vill är att maten ska bli färdig så att soffan kan intas därefter!

Käkade min hund en elefant igår?

Ni vet väl att vissa saker aldrig får sägas högt eller ens skrivas?

För många år sedan deltog jag i en diskussion på nätet kring skoning. Vi ”pratade” om hur ofta våra hästar fick tappskor och jag konstaterade glatt att något sådant aldrig drabbade mig, eller rättare sagt min häst.

Tja…ni kan ju själva lista ut vad som hände bara några dagar senare…

Man ska inte heller se fram emot en tävling allt för mycket för då går det antingen åt skogen eller så kommer man inte ens dit- hästen blir halt!

Osv osv….

Igår pratade jag med en kvinna i stallet som också har hund. Vi konstaterade att våra fyrfotingar ibland är riktiga asätare som säkert hade överlevt länge i det fria och tyckte också att det var bra att deras magar vande sig vid inte bara 100 % kliniskt testad föda.

”Ja…tack och lov måste jag säga att Soya nästan aldrig blir dålig i magen” dristade jag mig till att säga och det skulle jag ju givetvis inte ha gjort insåg jag i natt klockan 24.00, 01.00, 03.00 och 05.00 för det var nämligen då jag fick stiga upp för att släppa ut hunden.

Soya är tyvärr (i vissa sammanhang i alla fall) tyst som en mus- när hon behöver gå på toaletten, hur akut det än är, är ett sådant exempel.

Hon bara hoppar ut ur sängen och springer ner på nedervåningen men det räcker för mig- då vet jag att det är ”något”. Tur att man likt en småbarnsförälder vaknar av dessa subtila tecken och kan släppa ut henne.

När jag var ute sista gången hade det hunnit ljusna och jag tänkte att jag skulle försöka hitta högarna i trädgården för att se riktigt hur kass Soya har varit i magen.

Döm om min förvåning då jag inte hittar några ”sörjor” (ursäkta uttrycket) utan 3 i konsistens helt normala men megastora högar från nattens äventyr.

Därav rubriken- jag måste fråga mig vad i hela fridens namn hunden har ätit som har utlöst denna bajs-frenesi :=)?

Lördag- gräsänkan tog en rejäl stalldag

Denna helgen är maken på något flyg-event och jag och Soya har lämnats åt vårt öde.

Detta låter värre än det är; jag tycker faktiskt att det kan vara skönt att få rå om bara mig själv ibland, maken och jag träffas ju annars varje dag sedan många år tillbaka :=).

Morgonen inleddes som många andra lördag-morgnar med ett dressyrpass i ridhuset och nu kan jag nog säga att jag rider som vanligt. Archie kändes fin och vi avslutade efter 45 minuter och tog en kort skrittrunda med Soya.

Idag skulle jag också tömköra Rocky, Mys häst, och det gjorde jag gärna vilket ni förstår om ni läste föregående inlägg :=).

Efter hagutsläpp, lädervård, matfix och lite annat smått och gott körde jag och veckohandlade och begav mig därefter hem för en sen frukost och en låååång power-nap :=).

Väcktes i min slummer av ett sms som lät meddela att Sally varit nolla i sin debut med nya ponnyn; mycket roligt så klart och något vi får prata mer om vid morgondagens träning.

Gräsmattan hann bli klippt och huset städat innan jag åter begav mig till stallet för att släppa ut Archie och Rocky en andra omgång- Bröta är på kurs så Rocky får agera hagsällskap, dock på vad jag kallar ”dubbelt säkerhetsavstånd”, dvs med en hage mellan våra kaxiga valacker.

Medan hästarna stod och solade sig fördrev jag tiden med diverse stallsnack, framför allt med vännen Liv som var lika glad som alltid. Idag kanske extra glad efter en fin placering i LA:4 i Klippan.

Visarna på klockan hann snurra på rejält innan magen knorrade att det var dags att åka hem och nu återstår bara slappande i soffan- en underbar sysselsättning om ni frågar mig!

Buhu- nu har jag hittat en häst jag vill ha!

Tror ni på kärlek vid första ögonkastet?

Jag tror att det kan inträffa men att det inte är detta överreklamerade tillstånd man ska leta efter utan snarare satsa på känslor som mer växer fram. De är nog mer tillförlitliga i det långa loppet- det första intrycket man får av en person eller något annat för den delen kan lika gärna vara otroligt missvisande.

Jag har nu insett att jag har stirrat på drömhästen (sorry Archie) hur många månader som helst utan att just begripa att det är en drömhäst, för mig i alla fall.

Som vanligt, vad annars, finns det bara två småååå ”aber” med detta djur:

a) hästen är mig veterligt inte till salu men framför allt

b) det är VE OCH FASA en ponny!!!

Även om jag hade lyckats övertala/ be/ böna/ hota ägaren att sälja hästen till mig så kvarstår det faktum att ponnyeländet är många centimeter för liten för tävlingsbanorna med MIG :-(!!!

Föremålet för min insikt och habegär är alltså valacken Rocky som står i ”mitt” stall och som jag bara blir mer och mer förtjust i.

Jag har tömkört honom flera gånger och det har aldrig varit några problem men dessutom går han bara bättre och bättre för varje gång och visar fler och fler kvalitéer.

Nu vet jag ju inte hur Rocky är att varken rida eller framför allt tävla men jag kan lugnt konstatera att om jag hade fått honom att gå inne på en bana så som han går när jag tömkör; ja, då har han allt jag önskar mig.

Rocky har ett otroligt flott steg när han blir lite uppeldad, han flyger fram med väldigt fina gångarter och bibehållen takt och det går faktiskt numera att lugna ner honom även om han från början vill springa i ”hundranittio”. Detta upphetsade springande utlöses oftast av ljud utifrån- idag en traktor som harvade utebanan- men som sagt; det går att ha kontakt med hästen ändå och han ser ut som ”en miljon” när han dansar fram i ridhuset.

Att han är otroligt lätt-tömkörd och har en väldigt vacker sida är ytterligare egenskaper jag skulle värdera inne på en bana- alltså om de gick att överföra till ridning- men tyvärr….det är alltså bara att fortsätta att drömma om detta djur.

Min fråga är som så många gånger förut: VARFÖR ÄR LIVET ORÄTTVIST och den spontana följdfrågan måste bli

HUR MYCKET TILLVÄXTHORMON KAN MAN GE EN PONNY TRO????

Hur mycket kiss innehåller en hund…egentligen?

Lustig fråga kan tyckas men jag undrar verkligen ibland :=)!

Jag har ju en tik och har fått för mig att de inte är lika revir-märkande som hanhundar men antingen har jag fel eller så är Soya lite speciell?

Framför allt när vi är ute och går på okända platser kan hon stanna och småskvätta ”tusen” gånger och jag har många gånger tänkt ”tar kisset aldrig slut” :=)?

Allt detta småskvättande förvandlas till raka motsatsen hemma- Soya tycks aldrig bli ”nödig”.

Vår rutin är att varje kväll innan sänggående släppa ut Soya i trädgården för att hon ska kissa. Detta brukar ske vid nio-tiotiden och då går hon ut, kissar det snabbaste hon kan för att sedan flyga in i huset igen.

Vid enstaka tillfällen vägrar hon att resa sig ur soffan då kommandot ”ska vi gå ut” ges- hon vet mycket väl vad det betyder men hon vill helt enkelt inte och då låter vi henne vara.

De gånger Soya vägrat att gå ut och kissa kan hon utan problem hålla sig från kanske 19.00 till hur sent som helst nästa morgon, hon sover alltid tungt i vår säng och går aldrig självmant upp.

Väldigt praktiskt förvisso så jag klagar inte, jag är mer förundrad över revirkissandet vid långpromenader.

Görel: hur är dina tikar?

Fredag- köldchock och lite bilder

I morse fick jag åter igen en köldchock (när ska det sluta????) – det var bara 2 grader varmt (dvs kallt) när jag åkte till stallet.

Vädret var i alla fall otroligt vackert, solen var redan uppe och man kunde ana att det skulle bli en strålande dag- vilket det inte blev; det har ösregnat länge därefter….

Jag tog ut djuren på en lättare uteritt, det blev mycket skritt men även lite trav i olika tempon och försök till lite mer samling och kandens och en härlig galopp.

Archie bevisade än en gång hur stencool han är och det upphör jag aldrig att vara tacksam över.

I början av ridturen var vi tvungna att rida förbli ett helt menageri med byggjobbare som höll på med något grävarbete utmed en av grusvägarna som vi brukar rida på (de är tydligen lika morgonpigga som undertecknad?). 3 grävskopor var i full gång med att flytta jordhögar och de svängde med sina ”armar” hit och dit.

Visst tittade Archie till men vi tog oss förbi utan minsta problem och det var som sagt verkligen skönt.

Jag hade i annat fall fått rida tillbaka och rida en helt annan, mycket längre omväg för att kunna rida på annat än asfalt och klockan 05.15 har man inte riktigt tid med sådana plan-ändringar, inte när man har ett jobb som väntar på en i alla fall.

Jag rider faktiskt i otroligt vackra omgivningar som bilderna tagna med min I-phone tyvärr inte kan göra riktig rättvisa (den tar bättre kort på riktigt nära håll).

Lite John Bauer över denna bild tycker jag….

Ännu en vy…

Här försökte jag att ta kort på grävskoporna mm på hemvägen (då jag tog en annan längre väg för att slippa rida förbi dom igen) men avståndet blev för stort.