Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Om jag ska beskriva vädret i mina trakter med ett ord som sällan används så skulle jag säga GÄCKANDE!
Det har inte regnat på en evighet, vi behöver nederbörd och det har flera gånger sett ut som att det ska börja regna vilket sekund som helst men så nääää….det blir sol i stället?!?!
Igår kom det bokstavligen maximalt 5 droppar när jag precis hade ridit klart på min snart ökentorra utebana och idag kom det möööjligen 10 droppar i skogen! Hur kan det ens regna i typ 5 sekunder?!?
Trots ”torkan” börjar det grönska nästan överallt, jämför dagens bild….
…med hur det såg ut för 1,5 månad sedan:
Vi hyr ju Ryhus av ett gods som bedriver storskaligt jordbruk och nu jobbas det för fullt på åkrarna:
Jag tycker om att följa arbetet och passar alltid på att ställa lite frågor om jag möter någon av jordbrukskillarna; det tycker jag är intressant.
Medan jag har mycket svårt att uppröras över en hästbajshög ”på landet” och faktiskt även på asfalterade gator i mindre byar (de smulas om inte annat sönder rätt snabbt och består ju mest av torkat gräs) har jag en helt annan inställning till hundbajs på stadsgator.
Dagen efter att jag hade läst om hästbajs i Flyinge (gårdagens inlägg) såg jag följande på väg hem från jobbet:
En man gick på en av Malmös gator med sin golden retriever och när hunden satte sig MITT PÅ trottoaren för att bajsa såg jag direkt hur mannen liksom såg sig omkring (jag gick på motsatt sida av gatan) på ett ”skyldigt” vis.
Och när han såg mig och att jag tittade på vad han tänkte göra böjde han sig ner som för att plocka upp hundens stora hög men när jag passerade och vände mig om så hade han vänt på klacken och skyndade bort från skiten!!!!
Jag blev ärligt talat så förbannad att jag hade velat konfrontera honom men han måste ha börjat springa eller slunkit in i en trappuppgång för han försvann som en avlöning!
Att lämna en hundskit mitt på en trottoar tycker jag spelar i en helt annan division är hästbajs på landet men kanske är jag partisk (jag plockar inte heller upp Mollys bajs på vår ödsliga grusväg eller i skogen).
Dagens ”Birgitta skakar på huvudet” är detta inlägg som någon har bemödat sig med att både författa OCH komplettera med ett foto (se ovan):
”Du som red på Blomstervägen ca klockan 10,00 och där din häst lämnade ”lite ” visitkort på vägen så hoppas jag att du kommer och tar bort det.Det har nu legat på vägen ett par timmar.”
Varför jag skakar på huvudet är inte främst för att det är en bokstavligen sketen hög utan för att inläggs-skribenten bor i….Flyinge?!?! Flyinge som är Skånes eller rent av Sveriges häst-Mecka!
Och ja, jag fattar att alla per se inte fattar att gödsel är ypperligt till trädgården (som personen uppenbarligen har) och att man är livrädd att smutsa ner sina däck tex men kom igen!
Att tro att ryttaren skulle komma tillbaka från gud vet var är som att tro på tomten och jag hade lagt min energi på något annat. Faktiskt!
Har ni tänkt på hur mycket man måste tvätta efter vintern?
Fönsterputsaren var här i förra veckan och tog alla (typ 30) fönster på huset medan jag rengjorde de i stallet (8).
Jag är färdig med all aktuell täckestvätt, Henrik tvättade min bil igår och idag tog jag itu med ett dåligt samvete; tvätt av mitt släp.
Transporten hade efter vintern antagit en grönaktig nyans som så klart gjort att den sett ovårdad ut och idag kunde jag högtryckstvätta bort eländet.
Efter en timme i tvätthallen var jag nöjd- jag skulle inte kunna äta från släp-golvet 🙂 men det är rent good enough både interiört och exteriört och det räcker för mig. Det finns trots allt gränser för hur kliniskt rent man kan få ett nästan 20 år gammalt släp.
Frenchie har ridits på utebanan som snart kommer att bli dammig om det inte kommer regn och sedan tog vi med Molly på en kortare skritt-tur.
Senare på dagen gick jag förbi hans hage ”bara för att” och tur var det för då såg jag att hans huvud var omsvärmat av ungefär en miljon flugor.
Det var bara att plocka fram flugluvan för att slippa rinnande ögon!
Dagens serie-tips är Sjuksystrarna på Fredenslund, en dansk serie som bara blir bättre och bättre! Säsong 6 släpptes på tv 4 plus igår och jag har redan sträck-kollat den!
I en diskussion på nätet undrade en person varför jag skrev att ”få hobbyryttare (tack och lov) vill avla på sina ston.”
Varför jag tycker att det är bra att så få hobbyryttare som möjligt avlar på sina ston är för att många helt enkelt inte borde reproducera sig.
Det är så noga med att hingstar ska godkännas hit och dit och sedan kommer Märta med sitt exteriört inkorrekta sto som aldrig har presterat en meter i sitt liv, som är sur och vrång, svårriden och jättesvårmotiverad under sadel men den är ju så GULLIG gudbevars och det hade ju varit så roligt med ett eget litet bebis-föl!
Jo tack tills det kommer ut en avkomma som liknar sin mor, hobbyryttaren vill sälja och ingen i hela världen vill köpa.
Vanligare än man tror förr men nu sätter tex ekonomin stopp för mångas fantasier gissar jag? Tack och lov.
Jag hade faktiskt en stallkamrat som gjorde just detta val; att avla på sitt….förlåt….hemska sto.
En häst utan några som helst kvalitéer men allmänt sur och inte det minsta samarbetsvillig i ridningen- allt jag inte hade önskat hos en ridhäst.
Vad det blev av avkomman vet jag dock i ärlighetens namn inte; den kanske går svår dressyr någonstans i detta nu 🙂 ?
Bilden: jag har tyvärr inga foton på bebis-Frenchie men detta är Vicke som barn ❤️!
Vilodag för Frenchman och då passar jag som vanligt på att syssla och pyssla med sådant jag annars bortprioriterar/ inte hinner med eller har lust med.
Bilden ovan visar att jag ”äntligen” har satt lite gul lök i en dubbel pallkrage på min nya odlingsplats- gödselstacken (som är tömd).
Jag har gått lite som en äggsjuk höna och velat ha sättlöken i jorden men det har varit för kallt.
Nu såg jag att en närboende bekant hade sått lök på friland i förra veckan och eftersom hon är mer erfaren än jag vågade även jag.
På tal om lökar planterade jag även några påsklilje-lökar i min lilla glänta- överblommade köpe-liljor i kruka som kommer att få nytt liv här.
Jag är så glad över hur denna yta ser ut numera och ångrar bara att jag inte fotade den när vi flyttade hit.
Marken var TJOCK av ogräs, löv, kvistar, grenar, ruttna träd som låg som plockepinn och som krävde måååånga lass med skottkärran för att rensas bort.
Jag har även städat lite i stallet och kan konstatera att det även hos någon som påstår sig vara noga med städning och att inte samla på sig en massa ”skit” kan finnas en hel del som bäst hör hemma i en soptunna eller som behöver rengöras.
Således slänge jag flera musbitna rid och arbetshandskar, någon mustuggad tom sopsäck, flera saxar som inte längre går att klippa med och annat av liknande sort.
Jag tvättade också flera häst-borstar….det händer inte så ofta och säger väl lite om min nivå på borstning och rykt ha ha ha.
Lite skämt och lite allvar…jag har borstar till förbannelse men har svårt att slänga sådant som fungerar så alla fick leva vidare efter tvagning.
Nu tvättar jag några hästtäcken i maskinen (ja, Henrik vet om det 🙂 ) och tar några till inom det närmaste.
Ett täcke har jag idag provat att laga med superlim och jag hoppas så att det funkar. Jag försökte sy det (sy fast ett spänne i bogen) men stygnen höll inte och utan bogspänne går det så klart inte att använda. Synd att slänga ett annars helt täcke så jag håller tummarna.
Henrik är och byter mina vinterdäck mot sommarversionen- ett steg närmare sommaren!
Jag följer just nu en diskussion på nätet som handlar om hur man ska värdera en unghäst med flera (4) röntgenfynd.
Som vanligt går åsikterna isär och medan vissa hävdar att hästen är osäljbar/ knappt värd en krona så är andra mer generösa i sina tolkningar.
Själv menar jag att en icke-tävlad 5-åring, som i fallet ovan, är ett otroligt oskrivet blad som definitivt inte har visat sin duglighet och därför kommer att bli mycket svårsåld, ffa till en hobbyryttare och om vi pratar ”dyrt” (säljaren hävdar att hästen är ett ”svårklassämne”).
De som menar att den felfria hästen inte existerar och att det finns massvis med djur som fungerar ypperligt trots olika typer av röntgenfynd har absolut rätt- min förra häst Vicke är ett utmärkt exempel.
Men när han såldes hade han tävlat i nästan 10 år och MYCKET.
Och hans fynd drog ändå ner priset och någon köpare backade ur trots initialt enormt intresse.
Den kategori av köpare som skulle köpa hästen i diskussionen ovan och för säg… +100.000 är MYCKET snäv menar jag men visst….man kan givetvis ha tur/ skicklighet att hitta denna person .
Att ägaren tycker att hästen är ett svårklassämne säger mig väldigt lite; massvis med hästar är extremt lovande som unga men sedan blir det ingenting av dom ändå- av en massa olika anledningar.
Vi lever idag i ekonomiskt mycket tuffa tider så ska en hobbyryttare köpa en häst för x hundratusen ska den dels vara hyfsat ”felfri” dels ha bevisat sin duglighet på olika vis.
Jag fattar att det är extremt ”surt” för säljaren att alla dessa röntgenfynd hittats men det är den bistra verkligheten med att äga ett djur. Värdet kan rasa på en sekund av x anledningar.
Jag är ju själv i denna sits och sååå tacksam att jag verkligen vill behålla min häst med alla till buds stående medel för han gick från dyr, fin och FELFRI tävlingshäst till en häst med en kronisk, allvarlig ledbroskskada på en dag.
Han kan ”rasa ihop” när som helst även om han fn med MYCKET eftertänksam ridning/ matchning kan tävla på MSV-nivå och jag skulle säga att han är i princip osäljbar.
Bilden är förvisso från förra året och riktigt så här grönt är det inte runt Ryhus än men gräset har absolut börjat komma.
När jag ser hur det gröna påverkar mina hästar, som ändå faktiskt kan beta året runt om det inte är snö så blir jag nästan lite ledsen över hur vi låter många av våra hästar leva till vardags, så även jag själv under många år. I grushagar utan något att äta och där många bara står rakt upp och ner i många timmar.
Om jag alltså ska döma utifrån mina hästar som jag absolut inte tror är unika på något vis så är det gröna gräset så viktigt för dom och något de verkligen vill äta.
Mina började rata utlagt hösilage för någon vecka sedan och jag har vid enstaka tillfällen märkt hur både Bibbi och Frank vid utsläpp betat en kort stund och först därefter gått till respektive krubba med havre?!?! Det är banne mig stort!
När jag kommer ut till stallet på hösten och vintern, även om klockan bara skulle vara runt 15.00 kommer båda direkt och väntar på att bli intagna (även om jag kommer i ett annat ärende). Tar jag inte in dom står de och väntar en lång stund om jag skulle ändra mig 🙂 .
Igår kunde jag gå ut till stallet och pyssla med annat till 17.30 utan att Frenchie skänkte mig en blick från sitt betande och Bibbi kom till grinden men gick snabbt iväg igen när jag ignorerade henne.
Så jag är innerligt tacksam över mina gräshagar och fattar absolut att alla inte har samma möjligheter men det är intressant att studera hästarnas beteende och hur mycket gräset betyder för dom.
Så här såg vi ut igår- idag åkte banne mig tävlingskläderna på!
Jag har insett att om jag ska vänta på att det blir mer än en handfull startande i ”min” klass (MSV B:5) så lär jag få vänta i en evighet så det är lika bra att ge sig ut. Idag var vi 5 startande.
Mitt mål var att rida på +65% och det uppnådde jag dessvärre inte (63,4) men min känsla var ändå bra och jag var nöjd.
När jag försökte rida igenom galoppdelen hemma eller för Nina för bara kanske 2 månader sedan var det rätt så uselt så sett till det har vi lyft oss mycket och jag vet hur jag ska träna på för att det ska bli ännu bättre!
Frenchie skötte sig utmärkt med allt- han är mycket lätt att fläta, lasta, står stilla i transporten och glodde inte på något på tävlingsplatsen.
Extra kul var att en vän dök upp och fick se honom riden för första gången- tidigare har hon bara sett honom i hagen.
Som så ofta vaknade vi till dessa gynnarna utanför sovrumsfönstret, i morse ett 60-tal.
Men medan jag ser dovhjortar ständigt var detta en mycket mer sällsynt besökare:
Räven höll sig på behörigt avstånd tyvärr så det blev ingen bättre bild än denna från badrummet men som jag sa till Henrik får man vara tacksam att ”vi” inte har förstört naturen så pass mycket att man inte ens kan se vilda djur.
Efter en timmes skritt i skogen med Molly och Frenchie och när jag skulle hoppa av upptäckte den sistnämnde den vita dovhjorten i sin hage och tittade till:
Efter stallarbete blev det en powernap för undertecknad och sedan överlade vi om vi skulle laga middag eller åka iväg och äta ute:
Som synes segrade det sistnämnda som inmundigades på samma ställe som där vi hade vår första date; Skryllegården ❤️.
Då, för snart 10 år sedan, hade jag med mig min dåvarande hund Soya som ”förkläde” och tänkte att jag kunde hålla skogspromenaden kort om Henrik inte skulle falla mig i smaken 🙂 men det gick ju utmärkt både då och nu 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer