Månadsarkiv: oktober 2021

Söndag- loppis

Idag har det varit en ny loppis i mitt ridhus.

Jag hade knappt något att sälja för egen del men tycker att det är ett lättsamt och enkelt sätt att träffa lite nya människor och knyta kontakter.

Jag har nästan helt slutat köpa hästprylar utan använder mig av det jag har (och det är mer än tillräckligt) men ser ju vid dessa events vilken mängd saker en del har till försäljning.

Jag har sedan länge insett att mycket bara blir liggande även om man från början har tänkt ”det här kan vara bra att ha” och dessutom har mina saker en tendens att hålla i hur många år som helst. Ibland är det banne mig nästan så att jag blir glad när något går sönder så att jag ”får” slänga det 🙂 !

Lördag- matrepris

Jag har hela veckan fantiserat om den goda buffén jag åt i söndags så idag styrde jag och Henrik kosan dit för en repris för min del (Henrik har inte varit där tidigare).

Väl framme kunde jag konstatera att rätterna var helt utbytta men det gjorde ingenting för även det som fanns på menyn idag var hur gott som helst så vi lämnade stället proppmätta!

De hästar jag sålt

Fick en fråga igår om hästar jag sålt och tänkte kort berätta hur det gick de två gångerna jag gjort det;

Jag sålde en 8-åring (Archie) till en ridskola några år innan jag köpte Vicke. Köpet förmedlades av min dåvarande tränare som rekommenderade ridskolan att köpa Archie vilket de gjorde osedd !!!!

Jag var i ärlighetens namn under ganska stor stress när jag sålde Archie då jag redan hade hittat Kreon som stod till försäljning hos min tränare.

Archie var utannonserad men flera intresserade backade då de fick höra att han haft fång vid ett tillfälle (inte orsakat av gräs utan blött hösilage) och ett ridgymnasium backade ur efter besiktningen då veterinären i intyget skrev att han tidigare behandlat hästen.

Dessa behandlingar låg flera år tillbaka i tiden (knäledsinflammationer som unghäst vilket inte är ovanligt) men de tilltänkta köparna vågade inte chansa vilket med facit i hand var synd för deras del.

Archie stannade på ridskolan i många år och de var så vitt jag förstår mycket nöjda med köpet vilket jag kan förstå då de fick en både vacker, snäll och välutbildad häst. De tävlade honom även utanför ridskolan med ibland väldigt bra resultat i lätta klasser.

Han fick benet avsparkat i hagen på ridskolan och togs bort. Archie gick för övrigt i gräshagar i flera år både hos mig och på ridskolan så fången återkom aldrig.

Den andra hästen jag sålde 5 år tidigare (Decima) blev ingen bra försäljning.

Jag TRODDE att jag sålde henne till ett livslångt hem; en då ca 40-årig kvinna köpte henne som promenadhäst.

inte ens ett halvår senare insåg kvinnan att hon hellre ville ha en islandshäst och sålde Décima till sin hovslagare och köpte just en isis.

Decima blev inte långvarig hos hovslagaren; hon dog under ett kolikanfall i stallet. Hon hade även i min ägo haft många lättare anfall och buköppnades också vid ett tillfälle.

Decima hade jag ägt i 8 år när jag sålde henne; jag köpte henne när hon var 3 år gammal, precis som jag gjorde med Archie.

Halt och osåld häst

För ett tag sedan beslöt jag mig för att sälja Vicke; han fyller 15 inom kort och hur krasst det än låter så behöver jag försäljningspengarna för att ha råd att köpa en vettig yngre häst.

Jag har inte velat skriva om detta tidigare och av flera olika anledningar; att sälja en häst är för mig fullständigt vidrigt, dränerande och tja…väldigt mycket mer därtill.

Och tyvärr blev det inte bättre än befarat utan tvärtom sämre.

När en perfekt köpare besiktigade Vicke för några veckor sedan gick han inte igenom besiktningen och igår var jag hos ”min” veterinär för att kolla upp varför han hade en inte försumbar böjprovsreaktion i ett bakben.

Long story short kvarstod en viss reaktion idag och att jag inte känt det minsta när jag ridit beror på att det inte syns någon hälta annat än när man böjer vänster bak lågt. Röntgen och ultraljud visade tack och lov inget som skulle kunna förklara hältan utan det handlar högst troligt om en ”vanlig vrickning”.

Nu är Vicke behandlad och ett återbesök är bokat om 2 veckor så får vi se om veterinärens profetia om ett snabbt tillfrisknande stämmer.

Jag är så klart mycket ledsen över att det blivit så här; när jag väl fattar ett beslut vill jag genomföra det omgående och inte sväva i ovisshet och vela fram och tillbaka.

Som tur är sitter jag inte precis i sjön; Vicke kostar mig i princip ingenting här hemma, tävlingssäsongen är slut, den tråkigaste tiden på året vad gäller ridning närmar sig och jag har inte hittat en enda häst som jag har övervägt att köpa trots att jag dammsugit Hästnet sedan i somras.

När jag lagar mat

Ha ha ha….är det fler som känner igen sig i bilden ovan?

Jag kan absolut relatera.

Jag lagar sällan mat men de gånger det händer brukar det handla om grytor till 8 personer eller nåt 🙂 .

Det tar ju lika lång tid att göra 8 som 2 portioner och då kan man lika gärna laga mat så att det räcker i flera dagar tycker jag!

Onsdag- en halv seger

Idag fick jag en trevlig försenad födelsedagspresent; ett ärende jag anmälde till ARN (Allmänna reklamationsnämnden) för rätt många månader sedan har avgjorts till min fördel och jag fick beslutet via mail i förmiddags.

Tyvärr är nämndens beslut inte tvingande så jag har högst troligt bara vunnit ”på pappret” och lär inte se röken av några pengar, det handlar i mitt fall om 6.000:-.

Bakgrunden är att jag lämnade in min bil för lagning och fick ett skriftligt kostnadsförslag som angav att det skulle kosta mellan 15.000 och 18.000 att laga min bil inklusive reservdelar.

Long story short landade slutnotan på 26.000 och här är den springande punkten….utan att jag hade informerats om den avsevärt högre kostnaden och getts möjlighet att godkänna den eller ej!

För mig är det en betydande skillnad på 18.000 och 26.000 och även om jag fattar att det är omöjligt att ge ett exakt pris så var denna diskrepans på tok för stor för att jag stillatigande skulle finna mig i att bara betala och vara tyst.

Jag försökte så klart resonera med bilfirman men eftersom jag inte kom någonvart valde jag att anmäla till ARN och det är alltså där vi står nu; ARN har gett mig 100% rätt (jag krävde att få tillbaka 6.000:-) men frågan är om bilfirman kommer att följa deras rekommendation?

Jag tvivlar mycket starkt på att jag får några pengar men då har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat så här långt och sedan kan jag ju roa mig med att svartmåla företaget på alla vis som jag orkar.

Sociala mediers makt ska inte underskattas….

Skade-säkert

Nu när gräset har tagit slut i många hagar och det är dags att ge stråfoder även utomhus ser jag frekventa efterlysningar på smarta/ säkra utfodringskärl.

Och lika många som ger förslag på vad de tycker är jättebra lika många svarar att just den konstruktionen utgör en stor skaderisk, att de vet hästar som skadat sig på xx osv.

Just vad gäller utomhusfodring tycker jag själv att stora traktordäck är jättebra medan någon berättat om skräckhistorier där föl fastnat i däck och andra hävdar att gummit i däcken innehåller metall som är jättefarlig om hästar skulle få den i sig.

Detta är bara exempel på vad även bilden illustrerar; är det något jag har insett och sett så är det att hästar kan skada sig på huuuur mycket som helst.

Både sådant som man vid lite närmare eftertanke inser kan vara ”farligt” och sådant man inte i sin vildaste fantasi kunnat tänka kunde utgöra en skaderisk.

Man tänker kanske spontant inte att en häst tex kan hoppa in i en ridhusspegel och skära sig eller fastna med svansen i en vattenhink, ramla ut från skötardörren i transporten och liknande men jag har sett det några gånger.

Det finns således många saker i hästens box, hage, transport och tja….överallt där den vistas som kan skada den så dels får man verkligen tänka till innan man använder sig av whatever och dels måste man tyvärr dessutom inse att ”allt kan hända”…..