Månadsarkiv: september 2021

Torsdag- upptäckt

Jag hann inte mer än skriva om kvardröjande sommar och bla bla bla igår förrän det började regna och både detta och mulet, ruggigt väder följde från igår eftermiddag tills för en liten stund sedan.

Utebanan är väldigt blöt så det är tur att Vicke har vilodag.

Jag passade på att mocka mina hagar lite för en stund sedan och ”lite” är nog rätt ord att beskriva denna handling.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag sköter mockningen med regelbundna intervall eller särskilt minutiöst (till skillnad från min gödselstack ha ha ha) ; därtill är ytan för stor.

Hur som helst upptäckte jag plötsligt ett äppelträd utanför den ena hagen, fullt av små och ganska sura äpplen!

Antingen var jag helt ”borta” förra hösten som missade ett helt träd med frukt eller så fanns det helt enkelt inga äpplen då? En del fruktträd är ju lite luriga på det viset och ger väldigt varierande skördar olika år?

Minskat antal tävlingsarrangörer och rabiata överdomare?

Läste detta inlägg på en ”dressyrsida” på Facebook nyligen:

Vad har hänt med tävlingsverksamheten? Bor i Stockholm och ser tävling efter tävling som får ställa in pga för få anmälningar, kanske framförallt lätt klass och MSV C. Vår lilla klubb Orlångens RS har 12 av Max 40 starter. Har vi slutat tävla eller är det för många tävlingar samlat under kort tid pga pandemin? För 2 år sedan fick man hänga på låset när en tävling släpptes…

Detta är ju ett ämne jag tagit upp flera gånger på bloggen med utgångspunkt från Skåne och jag ser att trenden fortsätter även sedan tävlingarna släpptes fria efter Corona-restriktionerna.

Jag trodde att dressyrryttare skulle ha ett enormt uppdämt behov av att tävla men så har det inte alls blivit, det är fortsatt små klasser i många fall.

En person jag diskuterade detta med tror att risken är att en del arrangörer slutar att ordna tävlingar eftersom lönsamheten är obefintlig med så få startande.

I Skåne tänker jag att det spelar mindre roll eftersom det tidigare nästan var en överetablering av tävlingsplatser men utveckligen är ändå oroande.

Andra jag pratat med anser att bristen på startande i dressyr (på hoppsidan ser det annorlunda ut) beror på flera olika faktorer varav en del verkar svåra att komma till rätta med:

* Allt dyrare startavgifter och de lär ju inte bli billigare om arrangörerna inte ska gå med förlust pga få startande. Dyrare licenser. Dyrare bensin.

*Hårdare konkurrens parat med att ”fina” hästar idag kostar flera hundra tusen kronor.

*Hårdare regler kring hästens välfärd! Numera kollas hästarna i munnen liksom hur hårt nosgrimman är spänd och minsta sporrmärke medför uteslutning. Det fanns säkert de (ett fåtal får man hoppas) som innan dessa kontroller red med både småsår och dragna nosgrimmor men som kanske inte vågar sig ut idag.

* Överdomare som uppfattas som rabiata och delar ut gula kort och är allmänt otrevliga och stör på framridningen. Detta har jag inte alls reflekterat över skulle påverka tävlandet men togs upp som en anledning av en mycket rutinerad ryttare jag pratade med.

* Allt fler Pay and ride där ryttare både enklare och billigare kan få en domares bedömning.

Ja, detta är vad jag har hört och själv tror till viss del- vad tror ni?

Onsdag- hälar

Dagar som dessa känns det som att jag försöker suga ut det sista av sommaren!

Jag gläds åt att en del av mina billigt inköpa blommor fortfarande lever och att det finns ytterligare lite äpplen att plocka till hästarna från vårt ena träd.

Att kunna rida i kortärmat på utebanan som idag lär väl snart vara ett minne blott men jag njuter så länge det varar.

Avdelning ”självklarheter som ibland glöms bort” påminde jag mig själv idag om hur en sänkt häl (vs en uppdragen dito) vid ridning dels ser hundra gånger mer estetisk ut men viktigast av allt påverkar ens inverkan mycket mer korrekt. Man lär (eller tränar i alla fall) så länge man lever…..

Är ni ”häst-pyssliga”?

Diskuterade ”hovtvätt” med en annan hästägare och vi konstaterade båda att detta är något vi aldrig lägger tid på eftersom det känns ”onödigt”.

Detta fick mig att fundera på annat pyssel man kan ägna sig åt med sin häst och det är bara att erkänna; jag är ingen pysslare alls och har inte varit sedan jag köpte egen häst.

Jag står inte och ryktar, borstar i en evighet, kammar manen eller dylikt utan för mig är det en mer funktionell avborstning som gäller och that’s it.

Mina hästar har alltid varit mycket rena (ofta tack vare täcken) men att liksom borsta för borstandets skull, eller smörja hovar och dylikt…nej…det är inget jag lägger tid på.

Jag prioriterar hagtid och när hästarna väl är inne så låter jag dom äta i fred och stänger stallet så att säga.

Jag tror inte heller att någon av mina hästar direkt älskar att bli ompysslade; inte så att de skulle protestera men de saknar det säkert inte heller (vilket så klart kan vara ren inbillning från min sida).

Men hur är/ gör ni? Står ni ofta och pysslar/ borstar/ prioriterar hästskötsel framför något annat?

Ryttares bekräftelsebehov

Eftersom jag är ganska aktiv på sociala medier har jag haft många tillfällen att observera och reflektera över många ryttares behov av bekräftelse från omgivningen.

Det räcker för dessa absolut inte att vara nöjd själv, ha en bra känsla osv utan detta måste visas upp och bekräftas av omgivningen på olika vis; på träning, tävling, genom blogginlägg, bilder på Instagram och inlägg på Facebook.

Vi känner nog alla igen oss mer eller mindre, i alla fall jag men jag kan ändå ibland tycka att det går lite för långt men vem är jag eller någon annan att döma något så subjektivt?

Jag läste nyligen en fråga på Facebook där någon undrade om man fick en förstapris-rosett om man var den enda startande i sin klass; en helt obegriplig fråga för mig. Vem skulle man ha vunnit över liksom? Sig själv?

Men för många är rosetten viktig; det har framkommit i diskussionerna om tex de ”rosettklasser” som infördes för några år sedan.

Nu har jag själv tävlat i så många år att jag inte ens skulle vilja ha själva rosetten om jag ”bara” fick den för att jag uppnått en viss procent även om jag skulle råka komma tex sist i klassen men man är verkligen olika där och jag har också insett att det inte alls handlar om tex barn/ ungdomar eller en vuxen som precis börjat tävla utan det kan lika gärna vara någon +50 med hur många placeringar som helst ”i bagaget”.

Det är måhända en (av flera) förklaringar till att vissa ryttare fortsätter att rida samma klasser i hur många år som helst även fast de redan har rosetter på den nivån så de kan tapetsera ett vardagsrum?

Jag ser också hur vissa ryttare konstant lägger upp bilder och filmer på sina prestationer, inte bara när de lyckats bra på tävling utan när de genomför ett helt vanligt ridpass hemma.

Att tävla i en ”för låg klass” (eftersom det dessutom är fullt tillåtet) för att få en rosett kan tyckas harmlöst men när jag läser om att det även tex inom parasporten och på hög nivå kan hemfallas åt ”överkvalificering” blir jag mer beklämd.

Hur långt är man villig att gå liksom, inte bara för att tävla på egentligen betydelselösa tävlingar utan även låta sig bli uttagen till stora mästerskap, kanske få sponsorer osv utan att skämmas och bara för att synas?

Måndag- skräcken

Förstå skräcken jag kände i morse, när jag stannade för att tanka på väg till träning för Nina och inser att mitt kreditkort inte ligger i mobilens sidofack.

Lång historia kort har jag med största sannolikhet glömt kortet på ett matställe inne på Nova Lund redan i lördags men det har inte gjorts några köp på det och jag lyckades spärra det efter en evighetslång väntan i telefonkö.

Jag hann i alla fall i tid till träningen och den gick jättebra !

Vad väger hästen?

Har ni koll på vad era hästar väger?

Ibland är det ju bra att veta men inte så lätt att ta reda på alla gånger.

När B fick fång trodde veterinären att han vägde uppemot 500 kilo; som ”en stor häst med korta ben” 🙂 🙂 🙂 !

Vicke vägde 610 kilo för 7 år sedan och väger nu knappt 630.

Ett år när jag bytte stall tappade han en hel del i vikt och det hade varit intressant att veta exakt hur många kilo det handlade om men en hästvåg är ju inget som finns i vart och varannat stall eller ens på alla kliniker.

Obetalda stallhyror

Läser följande på Fejjan:

Har en inackordering som inte betalat för sig och nu har hon meddelat att hon tänker hämta hästen imorgon bitti.

Har jag laglig rätt att kräva att hon betalar det hon är skyldig innan hon hämtar hästen och sina saker?

Att folk inte betalar för sig är verkligen uruselt och man kan ju bara hoppas att Karma biter dom rejält i häcken! Och i fallet ovan att personen aldrig mer lyckas få en stallplats någonstans.

Men vad man ska göra om någon inte betalar stallhyran och bara sticker tycker jag inte är helt självklart.

Vad man har laglig rätt och inte må vara en sak, hur mycket man orkar strida för sin sak är en annan.

Att låsa in hästen tills betalning är erlagd som några föreslog skulle jag verkligen akta mig för av flera olika anledningar.

Vill man ens ha ansvar för en häst man skulle hålla kvar mot ägarens vilja? Tänk om den skadar sig eller får kolik?

Vågar man chansa så kan man kanske gömma hästens sadeln om man tror den är värd något.

När hästägaren kommer för att hämta hästen säger man att man inte vet var sadeln är men att man kan forska vidare i saken när personens skuld är betald.

Risken är att man blir polisanmäld men jag vet inte hur lätt det är att bevisa stöld osv….

Observera att detta INTE är att göra saken ”the right way” så det är väl upp till ens moral och samvete.

Kanske får man bara se skulden som ”läropengar, känna ilska och göra om och göra rätt till nästa gång= deposition motsvarande en månads stallhyra tex.

Lördag- favorit i repris

Idag har jag haft ridsällskap- såååå trevligt, som vanligt!

Det var min vän Elisabet på Nilo som var här och efter 1,5 timme i skogen hade jag förvisso ont i rumpan men hade haft en mycket mysig ridtur.

Det av väderleksprognosen utlovade regnet uteblev och det var näst intill insektsfritt så det fanns inte mycket mer att önska.

Vad betyder Ryhus

Härom dagen började jag fundera över varifrån Ryhus fått sitt namn.

Googlade på RY och det kan tydligen betyda ”låg och tät lövskog”.

Och det kan väl vara logiskt då Ryhus är omgivet av skog, fast främst barrskog skulle jag säga.