Idag var sista dagen med boxvila och ska man vara helt korrekt så har Frenchie inte stått i boxen non-stop i 72 timmar utan han var ute och betade en liten stund både igår kväll och i morse, helt i samråd med veterinär.

Och i eftermiddags blev det dags för detta:

Jag har gjort en sjukhage i Frenchies befintliga hage och var ganska nervös när jag släppte in honom i den.

Hade han velat hade han väldigt lätt kunnat bryta sig igenom den eller hoppa över men han har ta i trä bara stått och betat de 3 timmarna han gick där.

Jag har övervakat honom konstant så det är tur att jag bor här när tiden förhoppningsvis ska utökas imorgon.

Benet är fortsatt svullet, mikroskopiskt mindre än igår men jag har läst att det kan ta tid och sådana svullnader behöver oftast trav och galopp för att gå ner så jag sitter lugnt i båten än så länge.

Jag har 2 många år gamla flugtäcken som jag inte kan minnas när jag använde senast eftersom jag tycker att mina hästar redan har täcke merparten av året men nu var det skönt att ta fram det ena.

Med en häst som står på en så begränsad yta och inte kan undkomma insekter på samma vis som på 1,5 hektar och som dessutom inte får bli upprörd gäller det att ta till alla till buds stående medel.

Första dagen av tre med boxvila för Frenchies del har avlöpt bra.

Han och Bibbi gnäggade en del efter varandra med ojämna mellanrum men det var inte med någon större frekvens och han for inte omkring i boxen.

Själv håller jag mig sysselsatt med diverse arbete på gården där det nästan alltid finns saker att städa, tvätta, klippa, rensa och jag vet inte allt.

Jag har också haft ett jättetrevligt besök av en fd stallkamrat och det var roligt att visa henne Ryhus, hästarna och catcha up lite.

Kolla vad jag upptäckte i morse!

En välkommen ”återkommare” på singeln vid vårt hus, en självsådd pensé.

Det är minst tredje gången jag hittar denna lilla blomma här, inte samma så klart!

Dagen har annars gått i pratandets tecken- en vän jag inte träffat på länge har varit här och det blev många timmars prat om allt mellan himmel och jord. Och så klart klappande av världens sötaste Frenchie och Bibbi ❤️!

Idag har Frenchie genomgått magnetröntgen av sin skadade framkota.

Han är fortfarande halt på böjt spår i höger varv och för att utröna om det ”bara” beror på blödningarna på gaffelbandet och dessa behöver mer tid eller om det även är något annat som spökar blev det denna undersökning.

Nästa steg är att få svar på vad bilderna visat och detta kunde ta upp till en vecka.

Tror ni att jag hann bli livrädd när jag såg Bibbi som på bilden ovan?

Det var till att börja med tur att det var Bibbi och inte Frenchie för hade det varit den sistnämnde hade jag hunnit segna ihop i en hjärtattack innan jag tog fotot/ hann kolla vad som stod på.

Jag har aldrig sett någon av hästarna ligga ner och vila ens i boxarna (!) och än mindre i hagen så att Bibbi vågade göra det tolkar jag som att hon verkligen kände sig trygg. Men eftersom jag är så sjåpig så hann jag bli rädd innan jag såg att hon betade samtidigt som hon låg ner 🙂 .

Och strax därpå var allt som vanligt igen:

Och ja; jag gör faktiskt skillnad på hästarna….sorry!

Till att börja med är Frenchie redan ”skadad” och veterinären påtalade att han måste röra sig tillräckligt för att inte bli förstoppad (det tycker jag att han gör) och sedan är han både yngre och framför allt min egen häst.

Så klart vore det förfärligt om något hände Bibbi men tja…så känner jag….

Tidigare i sommar tyckte jag att mängden stånds i mina hagar hade minskat från föregående år men nu känns det som att det var ett önsketänkande.

On the bright side har jag alltid något att göra om jag skulle få tråkigt….

Jag försöker orka ta en mindre skottkärra stånds om dagen och det blev det idag.

Är ni frukost-periodare eller gör ni som Henrik; äter samma sak år ut och år in?

Jag är definitivt en periodare och äter samma sak x gånger innan jag tröttnar och byter till något annat.

Just nu är det rostbiffsmörgåsar!

Jag måste skryta om min fina begonia som jag köpte på Granngården för inga pengar runt påsk.

Den har sett så här fin ut hela tiden!

Inget jag längtar till men det ”måste” göras och idag var det dags.

Jag känner mig i alla fall lite duktig efteråt!

Annars vräker regnet ner just nu och Henrik frågade idag var sommaren tog vägen.

Ska jag vara ärlig så är jag glad för varje dag utan stekande sol och om insekterna håller sig helt borta som idag så är det underbart!

Jag är glad för varje dag som jag inte behöver dränka hästarna i Ultrashield; dels för att det är ganska dyrt och framför allt för att det trots allt är en form av gift.

Inte för att jag skulle avstå från att använda det till förmån för diverse hopkok som folk rekommenderar på nätet och vars effekt jag tvivlar når upp till Ultrashieldens standard men bäst är så klart om det inte finns några flygfän att spruta bort!

Idag har Frenchie och jag varit på återbesök på ”vår” klinik, några dagar tidigare än planerat (vi skulle egentligen dit nästa måndag).

Som jag har berättat tidigare håller vi på med vår evighetsskritt på grusvägen kompletterat med några få minuters trav på samma väg.

Frenchie har travat jättefint och snällt och allt har känts bra tills i förrgår (måndag) då jag fick för mig att skritta och trava en liten stund i mitt ridhus.

Jag hade dessförinnan skrittar ute i 20 minuter och jag hann trava i ridhuset i kanske 30 sekunder i vänster varv och 5 sekunder i höger varv innan jag kände att Frenchie var halt i det sistnämnda varvet!

Efter att ha nästan kräkts av ledsnad och besvikelse (och förvåning) skickade jag meddelande till min veterinär direkt och hon erbjöd mig att titta på Frenchie redan idag.

Jag kunde redan igår se att han travade bättre på volt (och såg ohalt ut rakt fram) och när vi kom till kliniken var det dags för en överraskning; Frenchie såg fullständigt ohalt ut (även efter böjprov) på sitt skadade framben (vänster) men var en aning halt och hade puls på höger fram!

Jag och veterinären kan bara spekulera kring att han trampat snett eller trampat på en sten när jag travat på grusvägen (som jag när han frisk aldrig skulle trava på eftersom jag tycker den är för hård med inslag av småstenar) och eftersom han idag var så pass mycket bättre att jag inte såg någon hälta (men veterinären gjorde det) så blir han förhoppningsvis ohalt även på detta ben snart.

Jag ska filma honom hemma i helgen och skicka till veterinären så får vi se.

Hon var i alla fall mycket nöjd med det egentligen skadade benet och jag är så klart också mycket mindre orolig nu än när jag trodde att det var DET benet som spökade.

Men med djur kan man bara konstatera att inget förvånar en utan man får bara ta det som kommer i ens väg och försöka att inte bryta ihop under tiden.

To be continued……