Inlägg i kategorin Dagbok

Söndag- nästan repris

Dagen har i vissa delar varit väldigt lik gårdagen; exempelvis red jag även idag ut på Vicke.

Medan jag igår red ganska kravlöst blev det idag mycket skolor utmed vägarna där jag hela tiden växlade mellan öppnor och slutor.

Även vad gäller maten blev det en ”nästan-repris”; idag åt jag brunch på ”Anita på Börringekloster” som jag absolut kan rekommendera som mat/utflyktsmål. Många av rätterna på buffén var vegetariska och mycket goda.

Att få träffa två vänner jag inte sett på över 1 år pga pandemin var väldigt trevligt och vi hade som vanligt mycket att prata om.

Lördag- brunch

Efter 2 dagar i ridhuset och med massa regn som kuliss passade det bra att rida ut i solsken idag.

Det var härligt att trava och galoppera i den vackra skogen även om man får vara beredd på att det plötsligt hoppar fram en dovis eller två från ingenstans.

Solen var verkligen välkommen; min gödselplatta ser ut som en swimmingpool och för övrigt känns det mesta lättare när inte allting blir genomvått.

Det skiljer bara ungefär 2 veckor mellan mig och Henke i ålder så idag var det dags att fira hans födelsedag vilket vi gjorde genom en brunch på Grand hotel i Lund.

Jag konstaterade att jag äter mindre med åren; förr kunde jag stoppa i mig enorma mängder mat men idag not so much.

Det vi åt var i alla fall mycket gott och bara att byta om från ridbyxor till klänning kan behövas ibland!

Torsdag- i ridhuset

Dagens tiotusenkronorsfråga: var tror ni jag red idag?

Ledtråd: det börjar på RID och slutar på HUSET!

Skämt å sido så har det verkligen varit skämt å sido idag- inget skojigt väder alls utan det har regnat sååååå mycket!

Jag tog pga regnet in den lille medan jag red Vicke och med facit i hand känns det som att jag räddade hans liv typ…just den timmen vräkte det ner något sanslöst.

Mitt ridhus är ju sådant att det låter rätt mycket därinne av regnet även om det bara duggregnar så ni kan kanske tänka er hur det lät när det verkligen körde igång; det dånade!

I stället för att gnälla över att allt hann bli genomblött bara av de få metrarna mellan stallet och ridhuset skänkte jag en tacksamhetens tanke över att jag ens har ett ridhus; hur många hobbyryttare har den lyxen utan att ha betalat en krona för dess tillkomst?

Tisdag- en dag till

Med så här fin blomning 19 oktober gör jag en mental notering att köpa mer av denna tåliga blomma nästa sommar!

Dagens ridpass har avverkats på utebanan, även idag med sällskap av skatan som kom med ytterligare ett päron. Den flög dessvärre bort med det sen så det blev ingen påfyllning i Vickes krubba.

Varje gång jag har ridit på utebanan den senaste tiden har jag tänkt att det nog blir sista gången för i år men än håller den regnet stången och torkar upp så bra.

Måndag- mer spån

Först en fråga: är det någon som vet vad detta är?

Hittade ”saxen” vid några björnbärsbuskar utanför mina hagar när jag plockade de sista äpplena från marken.

Efter stallsysslorna begav jag mig till Malmös utkant (Arlöv) för att fylla på mitt spånförråd.

Är väldigt nöjd med detta win-win-koncept, snickeriet är jätteglada att slippa elda upp spånet och jag är minst lika glad över att kunna ha gratis strö. Eller….helt gratis är det ju inte eftersom det går åt några liter bensin för att hämta det men det lönar sig utan tvekan och jag gillar dessutom hela ”återvinningsidén” så att säga.

Idag hade jag ridsällskap av Molly och ni som vill skriva om koppeltvång och dylikt kan ”save your breath” för det finns ingen lag som kräver att hunden sitter fast med ett fysiskt koppel hur många som än hävdar detta.

Däremot ska man ha sådan kontroll över sin hund som om den var kopplad och det är en jäkla skillnad och få som kan påstå det.

Eftersom min hund går lös anser jag uppenbarligen att jag har ovan sagda kontroll och ni behöver inte anstränga er för att försöka motbevisa mig; den diskussionen är jag rätt trött på.

Och ja, vi mötte både en katt och såg 4 dovisar på håll utan att Molly gjorde en antydan till att ens springa 5 meter så….

Nej, att Molly ska hitta på något dumt är jag inte rädd för men kan tyvärr inte säga samma sak om Vicke vilket också är anledningen till att jag håller honom och Molly mestadels åtskilda.

Han har jagat henne oprovocerat i hagen enstaka gånger och sparkat henne en gång när jag red (flera år sedan) så nu vågar jag bara ha med henne om hon går framför honom vilket hon själv också verkar ha insett är det enda säkra.

Väldigt konstigt att min annars så vänliga häst har betett sig så trist; dels är det som sagt inte alls likt honom och dels har ingen annan häst jag ägt/ ridit betett sig så i oprovocerade situationer.

Jag har ju tvärtom ridit kors och tvärs med hund och häst utan minsta problem men nu är det som det är och huvudsaken är att jag är på min vakt.

Den lille är tack och lov lika snäll och klok som mina tidigare hästar så han har bara nosat nyfiket på henne i hagen och det är så det ”ska” vara ❤️!

Lördag- päronmysterium

Redan för några dagar sedan såg jag en skata äta på något som jag då trodde var skalet av en kastanj på min utebana. Inte för att vi har några kastanjeträd i närheten av Ryhus men jag visst att vi inte heller har några träd som ger gröna äpplen någonstans och inte heller några päronträd. Jag hann inte titta närmare på skatans byte eftersom jag red och sedan glömde jag av det hela.

Idag utspelade sig ett likartat scenario med skillnaden att jag redan från sadeln var ganska säker på att det var ett päron som skatan hade droppat på min bana och när jag hoppade av Vicke för att titta närmare bekräftades min misstanke; det var ett päron.

Jag la päronet under min uppsittningspall, hoppade upp i sadeln igen och jag hann knappt sätta Vicke i rörelse förrän skatan dök upp med ett nytt päron !?!?

Det jag inte fattar är varifrån dessa päron kommer!?!?

Den enda logiska förklaringen är om våra närmaste grannar möjligen har ett päronträd men även om så vore fallet är det minst 500 meter mellan deras trädgård och min utebana fågelvägen!

Att en fågel orkar flyga med en så tung frukt är ganska fascinerande och jag förstår inte heller varför min utebana har blivit vald som fika-plats av alla öppna ytor som omger Ryhus!?!

Fredag- helgerån

Skönt att kunna ha en årsförbrukning hösilage hemma!

I dag inträffade ett näst intill helgerån på Ryhus!

Jag som i vanliga fall kastar mig ut till stallet för att släppa ut hästarna så tidigt som möjligt valde att inte kasta något annat än var sin hösilage-tuss till båda och sedan lämna kvar dom i deras boxar!

Det hällregnade och jag kände bara ”nej” så det blev inte utsläpp förrän klockan 9 vilket inträffar typ 1 gång om året!

Jag har annars i alla år haft nästan mani på just ”utsläpp så tidigt som möjligt” vilket delvis härstammar från nästan alla tidigare stall jag stått i där hagtiden varit mer eller mindre ganska begränsad så det gällde liksom att få ut så många timmar som möjligt på morgonen i alla fall.

Sedan vill jag gärna mocka och ”göra i ordning” stallet direkt på morgonen så det bidrar också medan jag däremot tack och lov inte alls upplever att mina hästar, så som en del hästägare hävdar med sina djur ”vill riva stallet” om de står inne för länge. Inte det minsta faktiskt.

Det hade varit väldigt intressant om man i alla fall temporärt 🙂 hade kunnat ge hästar talförmåga och fråga vad de tycker. Då hade det måhända låtit så här i mitt stall:

Utsläpp i ösregn NEJ: nej, vet du vad! Tycker du inte att vi har det inte bättre här inne med möjlighet att sova på mjuka bäddar, äta hösilage och slippa regnet. Det tycker vi!

Utsläpp i ösregn JA: äh….vad du sjåpar dig kära ägare! Vi klarar väl vatten utan att det går någon nöd på oss! Tror du vi är gjorda att sockervadd?

Utsläpp i ösregn KVITTAR: gör som du vill….oss spelar det ingen roll! Vi kan äta i boxarna eller ute….så länge vi kan stoppa något i gapen är vi nöjda!

Om jag ska döma utifrån djurens agerande när det börjar ösregna och de redan är ute måste jag tro att de hade valt “inne-alternativet” eftersom framför allt Vicke är väldigt snabbt på att ställa sig vid grinden och ser ömklig ut men vad vet jag?

Torsdag- det lilla

Ibland är man tacksam för de små tingen; som när det började ösregna bokstavligen 10 sekunder efter att jag hade tagit in hästarna från hagen.

Dessförinnan var det så pass bra väder att jag kunde rida på utebanan utan jacka.

På bilderna lilla Gulligullan med sin papi ❤️!

Tisdag- mitt väder

Man skulle nästan kunna tro att det är jag som bestämmer Skånes väder just nu; det är precis som jag vill ha det för att vara nästan mitten på oktober.

Sol, förhållandevis varmt, vindstilla, inte en insekt i sikte och en under natten av regn vattnad utebana så att underlaget är precis lagom fuktigt.

Jag har dessutom så mycket gräs i hagarna att jag nästan skulle behöva en tredje häst som betade ner det lite. Lyxproblem.

Måndag- lite sommar kvar

Tog dessa bilder nyss och så länge det ser ut så här (även om löv också har börjat lägga sig över gräsmattorna) så känns hösten ändå helt ok.

Vicke har vilodag och själv har jag ägnat en stund åt att rycka upp gräs runt ridhuset samt dutta i färg på ställen som jag upptäckte att vi missade i somras.

Det är lustigt det där hur man i efterhand kan upptäcka hur mycket missar som helst; så är det ibland när jag klipper Vicke också. Plötsligt upptäcker man en stor hårtofs och tänker ”men herregud…hur har jag kunnat låta bli att se detta”!?!