Skrivet
Jag älskar ju Ryhus oavsett och 365 dagar om året men när vinterskruden är på så blir allting ÄNNU vackrare. Tyvärr gör bilden inte alls verkligheten rättvisa men ni får tro mig på mitt ord 🙂 .
Den gode Frenchman kunde idag avverka sitt ridhuspass TORR och endast lite lätt fuktig under sadeln och det var väldigt skönt.
Både han, Bibbi, Molly och jag har pulsat fram i snön- återstår att se hur länge det vita blir liggande.
Skrivet
Efter att ha drivit min blogg i långt över 10 (!) år samt läst en miljard inlägg på andras bloggar och på Facebook kan jag nu lista diverse diskussioner som är ständigt återkommande och där jag kommit till insikt att det till 99% handlar om en individuell bedömning om man ska göra si eller så och att man förhoppningsvis har goda eller i alla fall godtagbara skäl till att göra/ resonera som man gör.
Jag har genom åren själv bidragit till att vilja pådyvla andra MIN åsikt kring whatever så DET behöver ni inte påpeka men jag lovar att jag ska bättra mig ännu mer än vad jag ändå har gjort genom åren.
Här en lista över vad jag numera tycker är tröttsamma diskussioner på nätet utan inbördes rangordning:
1. Klippa hästen eller inte?
2. Täcke eller inte?
3. Skor eller barfota?
4. Ta betalt av medryttare eller ej?
5. Häst ensam eller med andra i hagen?
6. Att rida på fd travare: är det en lämplig ridhäst?
7. Vad är rimlig stallhyra?
8. Vilket bett är bäst om man har en het häst?
9. Vilket foder är bäst om man vill få en piggare häst?
10. Benskydd eller inte i hagen?
Dessa 10 exempel kom jag på inom loppet av 5 minuter och det finns många fler. Kan ni komma på några?
Skrivet
Så här såg det ut när jag tog in mina hästar i eftermiddag; som synes har den första snön kommit till Ryhus.
Jag red ett kort och ganska kravlöst pass i ridhuset i morse och det räckte för att Frenchie skulle bli svettig fast det var flera minusgrader ute. Och mitt ridhus med sina vindnät är inte varmt…
Tack och lov blev det lite ”varmare” under dagen än de nästan 9 minus vi hade sent på kvällen igår så jag kunde göra något jag borde ha gjort för flera veckor sedan men sköt upp pga vår resa; jag klippte honom.
Jag ska inte sätta igång den mycket tjatiga diskussionen ”klippa eller inte” (liksom täcke eller ej) för som med det mesta i livet tycker JAG att det handlar om en individuell bedömning och definitivt inte tvärsäkert ”si eller så”.
JAG vill inte avstå från att rida i ridhus på vintern och inte heller släppa ut en av svett dyngsur häst i hagen när det är kallt och spöregnar eller blåser isande vindar eller snön faller. Och ja, min häst blir svettig över HELA kroppen och därför helklipper jag. Punkt.
Bästa Bibbi, som i mångt är verkligen just BÄST var definitivt långt ifrån detta just under Frenchies klippning utan for runt i boxen, gnäggade då och då och verkade allmänt störd.
Turligt nog ignorerade Frenchie henne helt; han hade fullt upp med att ha åsikter om sladden till klippmaskinen (den vill tydligen döda honom vilket han påstod även förra gången….) men till slut så var all oönskad päls borta, Bibbi lugnad och jag kunde stänga stalldörren och gå hem.
Skrivet
Behold!
Så här ser min för 2 månader sedan utmärglade travare ut numera!
Jag är mycket nöjd och tänker att detta nog är vad som går att förändra på ett snart 18-årigt fölsto som ej arbetar på många år och som ej motioneras.
Skrivet
Nu är vi hemma på Ryhus igen!
Vi har 6-årig bröllopsdag idag men har tillbringat hela dagen flygandes så firandet får anstå till en annan dag.
Vi är jättenöjda med resan och har sett det vi ville och mer därtill och nu känns det som att vi är ”klara” med USA för i alla fall några år framöver (vi har sedan tidigare varit i Miami och New York).
Jag kan inte påstå att mina hästar verkade överlyckliga över att se mig; de såg ut ungefär som vanligt 🙂 men jag var glad att se dom i alla fall.
Jag måste vara det bästa exemplet i världen på självbevarelsedrift och kan knappt själv förstå hur jag som vanligtvis är näst intill neurotisk, ständigt orolig och alltid har hästarna i mina tankar till vardags HELT kopplar bort att jag ens HAR hästar när jag är bortrest.
Som sagt är det ren självbevarelsedrift för hade jag börjat noja över allt som kan hända med djuren när jag inte är hemma så hade våra resor blivit förstörda och då finns det ingen mening att ens resa bort tycker jag.
Så jag släpper djuren helt och förlitar mig på de som jag har anlitat att hjälpa mig.
Hästpassaren har skött sin uppgift med perfektion med dagliga uppdateringar och ett stall som var i lika god ordning som jag lämnade det och Molly har varit hos samma familj som har passat henne sammanlagt 11 gånger.
Och ni som tänker ”herregud vad hon håller på….vad kan hända”….tja, JAG tycker att det kan hända en hel del under nästan en veckas semester.
Tex lämnade vi ett regnigt Sverige i plusgrader och kom hem till minus 8 grader.
Har man ett kallstall som jag finns en stor risk att vattnet i både kranen och vattenspannarna fryser och det kräver lite extra meck helt enkelt. Och som vi alla vet ökar kolikrisken om hästarna inte dricker som de ska.
Mitt ridhus konstaterade jag klarar kyla ypperligt så här långt i alla fall- bottnen är exakt som den är året runt och inte det minsta frusen trots att jag inte saltat. Hoppas det håller sig så.
Skrivet
Jag ÄLSKAR cheesecake och när jag såg att Cheesecake Factory låg i samma byggnad som Macys som ligger 5 minuter från hotellet var dagens avslutningslunch given.
När vi besökte denna restaurangkedja senast, i Florida i december 2019, minns jag hur jag beställde en vanlig varmrätt och en chokladcheesecake och detta var första gången i världshistorien som jag inte har ORKAT äta upp en efterrätt.
Både huvudrätten och efterrätten var enorma och jag kämpade tappert men fick se mig besegrad. Och då kan jag äta MYCKET…..
Med detta i minnet beställde jag idag en mindre varmrätt och det var tur för även dagens cheesecake (citron och hallon) var rejäl och jag var proppmätt efteråt fast jag var vrålhungrig när vi kom dit 🙂 !
Skrivet
I eftermiddag är det dags att åka hem men innan taxin kommer vid 15.45 har vi tid för lite avslutande shopping och allmänt slappande.
Igår hann vi se allt vi hade planerat och lite till och detta ”lite till” tänkte jag visa bilder på idag.
Vi köpte paketbiljetter till Alcatraz och den 2 dagars bussturen vi var på och det ingick även ett besök på en gammal u-båt som vi passade på att kolla lite på.
Jag har aldrig varit inne i en vad jag kan minnas (möjligen som barn) och det var kul att se hur livet ombord på ett sådant fartyg kunde se ut.
Man kan väl konstatera att varken komfort eller yta var något att skryta om så de med anlag för klaustrofobi hade inte klarat sig någon längre stund:
Precis bredvid u-båten fanns det ett gratis museum som vi också passade på att besöka och om ni undrar hur det kan vara gratis GISSAR jag att det kommer in en hel del intäkter genom att man behöver lägga på mynt för att maskinerna ska fungera 🙂 :
Hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa med på vår resa!
Skrivet
I morse äntrade vi denna bussen igen för en ny tur runt staden.
Första stoppet var för att kasta ett öga på The Painted ladies som ni som såg serien ”Full house” kanske känner igen?
På väg till nästa stopp såg vi många andra hus med en massa fina detaljer.
Minns ni vem som bodde här?
Det gjorde ju Mrs Doubtfire så klart 🙂 !
För att ta sig till detta hus var vi tvungna att kräla upp för en gata som var brantare än brant men när vi sedan skulle vi till nästa sevärdhet insåg vi att detta var rena uppvärmningen inför vandringen upp för Lombard street för att se den krokigaste delen av denna. Jisses vilken bergsbestigning!
Min bild gör inte denna delen av gatan (smal på denna sträckan och omgiven av småhus) det minsta rättvisa så dessa foton har jag snott från nätet.
Efter all backträning var vi hungriga men åt INTE någon clam chowder på Boudin bakery (vi gillar inte skaldjur) även om rätten såg ”intressant” ut.
Vi åt på Hard Rock café i stället och efter denna rejäla portion orkade vi med ytterligare lite vandringar runt staden.
Vad vi såg mer visar jag imorgon!
Skrivet
Idag var det dags att testa San Franciscos hop-on-hop-off-bussar och som jag har skrivit tidigare är det ett utmärkt sätt att se stora delar av en stad utan att gå ihjäl sig.
Idag åkte vi bla över den berömda Golden Gate-bron:
Själva bussturen tar lite mer än 2 timmar och idag åkte vi hela rutten utan att hoppa av utan bildade oss bara en uppfattning om var vi vill stanna till imorgon.
Det blev även lite mer shopping på Macys så nu är den delen av resan avbockad.
Min åsikt om människorna i SF är att man här absolut inte är rädd för att sticka ut och vi har sett många fascinerande utstyrslar på både folk och fä (kan inte säga att jag gillar det sistnämnda dock).
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg finns det också många uteliggare i staden och det gäller att ta av sig socialarbetar-glasögonen innan man ger sig ut på gatorna för annars blir man för bedrövad. Men om man inte fattar vad psykisk ohälsa och/ eller ett missbruk kan göra med en människa är SF ett bra ställe att bli medveten…tyvärr!
Skrivet
För er som vill läsa lite mer om den mest berömda rymningen från Alcatraz kommer här ett utdrag från Wikipedia. Dock står det i denna version att den fjärde fången, West, dog 1979 i fängelset.
Det korrekta är att han så klart inte dog i/ på Alcatraz eftersom fängelset lades ner 1963 utan han dog medan han satt i ett annat fängelse i december 1978. Han hade då hunnit vara frigiven en tid efter Alcatraz lades ner men dömdes till nya fängelsestraff.
Från Wikipedia:
De enda fångar som lyckades fly från Alcatraz var Frank Lee Morris samt bröderna John och Clarence Anglin. Huruvida de egentligen lyckades fly är dock oklart, eftersom ingen hörde något ifrån dem efteråt och inga kroppar har hittats.
Från början var det fyra fångar som planerade att fly. Förutom de tre ovannämnda var Allen West också med i planen. Det sägs att det var han som kom på och gjorde upp flyktplanen från första början och att Frank Lee Morris, som ansågs vara överintelligent, introducerades i planerna först vid ett senare tillfälle. Dock har West, som inte lyckades fly då han inte kom ut från sin cell i tid, glömts bort av de allra flesta. Många[vilka?] anser dock att det var Morris som hade kommit på denna ofelbara plan.
I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden. När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva. Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda pulver av betong de hade hackat loss, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.
West hade från början råkat göra hålet i sin cell för stort, så att det eventuellt kunde ha upptäckts av vakterna, varför bröderna Anglin reparerade hålet med cement de samlat ihop. De råkade dock göra så att hålet istället blev för litet för West att ta sig igenom varför han inte kunde följa med vid rymningen. West blev kvar i fängelse ända till sin död 1979.
Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta. Man har aldrig hittat några kroppar efter dem, men man tror ändå inte att de klarat sig, eftersom det är väldigt starka strömmar i San Francisco Bay och vattnet den natten bara var cirka 10 °C. Att de skulle ha blivit uppätna av hajar anses nästan helt uteslutet eftersom det finns mycket få hajar i San Francisco Bay, och de hajar som finns i viken anses ofarliga för människor.
Man tror att Frank Morris och bröderna Anglin försökte ta sig till Angel Island, eftersom de sagt så till en av sina medfångar. Numera tror man att de kan ha utnyttjat tidvattnet och att de därför försökte ta sig till Marin Headlands.
Senaste kommentarer