Månadsarkiv: juni 2011

Skrivet

Dagens (transport)fråga

Efter att ha läst ovanstående artikel började jag fundera på det här med transportolyckor.

Just ovanstående, att tappa hela transporten är väl varje hästägares värsta fasa men även punkteringar tex kan säkert vara nog så otäcka.

Att glömma att veva upp stödhjulet innan man kör iväg med släpet vet jag faktiskt måååånga som har gjort- så även undertecknad och ”fördelen” med det är väl att man aldrig mer lär göra om samma blunder, annars brukar det inte vara någon större fara mer än att man behöver gå och köpa ett nytt stödhjul eller i vart fall själva däcket till detsamma.

En vän glömde vid ett tillfälle att fälla upp luckan (!) innan hon körde hem från en tävling och hörde inte ens skramlet förrän någon uppmärksammande henne på detta där hon kom skumpande över gräsbanan. Inget hände med varken häst eller släp tack och lov.

En annan vän hade inte lika stor tur när hon fick sladd på en större väg, då blev både släp och bil tilltygade men huvudsaken var att både förare och häst klarade sig.

Att hästar får benet/ benen över bommen har jag hört om några gånger och själv både sett på tävling och upplevt hemma när jag vid ett tillfälle provlastade min första häst Menelli.

Detta brukar gå att lösa på egen hand men vid ett tillfälle vet jag att man fick ringa efter brandkåren som fick komma till tävlingsplatsen och mer eller mindre skära upp hela transporten framtill.

När man betänker hur ”icke-förankrat” hästar vanligtvis åker och hur många som transporteras på våra vägar dagligen tycker jag nästan att det är konstigt att det inte händer mer än vad det gör faktiskt.

Men även transporterna har utvecklats med åren och blivit stabilare och mer genomtänkta och det bidrar säkert i alla fall lite till att hästarna färdas tryggt runt om i Sverige.

Vad är era erfarenheter? Har ni råkat ut för någon otäck olycka eller mindre incident med släpet? Dela med er!

Skrivet

Torsdag- liiiite jobb kvar

Framför vårt hus klockan 05.00 i morse.
På väg till träningen 06.00.
Det skulle förvåna mig om bönderna klagar….
…..eftersom det växer så det knakar!
Ser ni ensilagerullarna längst bort i bild?
Och så lite dimma i bakgrunden!
Avslutningsvis en klassiker!

I morse avhölls den sista träningen för NN innan Archies planerade kort-semester och hon instämde i att han gott kunde få unna sig lite ledighet.

Nog för att jag skulle kunna och vilja träna mer och mer så roligt som det är just nu men samtidigt så säger sunda förnuftet att det är bättre att Archie får en veckas hagvistelse nu när jag fortfarande jobbar och det inte finns några tävlingar medan det är bättre att rida på semestern.

NN ska dessutom också vara lite ledig så då passar det ju faktiskt ännu bättre med en paus för att därefter fortsätta med en förhoppningsvis lika positiv häst som nu.

Går allt sedan som jag vill (fast DET ska man aldrig ta för givet….) blir nästa vila ungefär i november och då lite längre.

Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit med om att en häst känns sämre efter en kortare vila- gör den det har den oftast någon skada/ defekt som gör att den ”måste” hållas igång för att inte ”rasa ihop”.

På träningen idag gjorde vi som vi brukar, NN red först och sedan avslutade jag och idag fokuserade vi framför allt på min sits och lite slutor.

När klockan var 7.30 var vi färdiga och då var det redan nästan 20 grader varmt så Archie uppskattade nog både duschen och det vita insektstäcket som förhoppningsvis skyddar lite även mot för skarpa strålar innan han vandrade ut till gräset.

Skrivet

En fiende får spaltutrymme!

Hade Archie vetat att hans värsta fiende, ponny-odågan Rocky får ett eget inlägg på bloggen hade han kokat inombords :)!Att min snälla häst inte tycker om en artfrände hör verkligen till ovanligheterna (jag har nog aldrig tidigare varit med om det om jag ska vara ärlig) men så är det ju även i människovärlden- vissa typer tål man bara inte :).

Hur som helst tyckte jag att dessa bilder som My, Rockys ägare lät en kompis ta på dom båda igår var så fina att jag struntar i Archies aversioner och publicerar dom just HÄR:

Skrivet

Münchhausen by proxy- djurvarianten

”Münchhausen by proxy, MBP eller Münchhausensyndrom genom ombud är en psykisk sjukdom nära besläktad med Münchhausensyndrom. MBP innebär att personen i fråga inte själv utger sig vara sjuk, utan i stället framträder som ombud för någon annan som utan grund uppges vara sjuk. Den sjuke, vanligen en förälder, använder företrädesvis sina barn som ställföreträdande sjukdomsbärare”.

Ja, så står det om denna, om uttrycket ursäktas fascinerande (i alla fall för mig) sjukdom i Wikipedia.

Idag tänkte jag berätta om 2 fall där flera personer och inte bara jag misstänkt att djurägarna lidit av just denna sjukdom även om något aldrig bevisats.

Det kan, tycker jag, vara bra att vara bekant med detta ovanliga fenomen för det väcker onekligen väldigt mycket känslor hos de som stöter på dessa djur och deras ägare och ju fler som får upp ögonen för att det faktiskt finns en sådan här sjukdom desto större är väl sannolikheten att man ändå kan göra något som utifrånbetraktare även om jag själv upplever det som otroligt svårt (för att inte tala om KÄNSLIGT och KONFLIKTFYLLT).

I det ena fallet var jag personligen bekant med djurägaren under några år och från början tror jag inte att det var någon som tyckte att det var något konstigt med denna trevliga och sociala person.

Men redan när personens första häst började drabbas av ”sjuttioelva” olika ”sjukdomar” var det lite anmärkningsvärt även om det så klart och tyvärr finns hästägare som tycks vara fullständigt förföljda av otur- hur de än bär sig åt.

Denna hästägares enda ”fel” som jag som utomstående kunde tycka hon gjorde var att hästen reds väldigt sporadiskt- det verkade långt roligare att bara ÄGA hästen, prata om den och köpa en massa utrustning än att rida på den men det vet jag andra som också tycker utan att deras hästar blir sjuka stup i kvarten.

Hur som helst så blev hästen utdömd efter några år (minns ej diagnosen) och häst nummer 2 inköptes.

Även denna häst blev efter inte särskilt lång tid utdömd och när häst nummer 3 gick samma öde till mötes (vi hade då nästan helt tappat kontakten) så började i alla fall jag ana ugglor i mossen.

Att personen själv också ofta var sjuk (eller påstod sig vara det) liksom för övrigt personens make OCH hund bidrog så klart till mina misstankar men på den tiden kände jag inte till Münchhausens syndrom och även om jag hade gjort det vet jag inte riktigt vad jag hade kunnat göra.

Nu ska jag inte heller tvärsäkert påstå att det inte var några fel på varken personen, maken, hunden eller de 3 hästarna, i vart fall djuren blev ju veterinärundersöka efter konstens alla regler och mer därtill och man tycker ju att NÅGON veterinär BORDE ha reagerat på alla dessa krämpor?

Samtidigt är ju svårigheten med djur att de inte själva kan föra sin talan utan att en veterinär i ganska stor utsträckning måste förlita sig till djurägarens observationer och påståenden.

Visst kan olika prover och undersökningar på plats visa mycket men man kan ju ändå som veterinär inte helt ignorera en djurägares utsagor om vad som utspelar sig på hemmaplan.

Det andra exemplet är hämtat från Internet där en person i måååånga år och på olika forum som jag följt har redogjort för den ena mer ”fantastiska” sjukdomen/ diagnosen än den andra som både personen själv, mer än 1 hund och sammanlagt FEM olika hästar drabbats av.

Personen framställs genom sina beskrivningar som i alla fall i mina ögon som mer eller mindre den ULTIMATA djurägaren som skulle gå över eld och vatten för sina djur så att sjukdomarna och skadorna skulle ha drabbat hundar och hästar på grund av någon form av misskötsel verkar fullständigt otänkbart.

Även i dessa fallen finns inte den veterinär, klinik, massör, hovslagare, equiterapeut- you name it- som inte har undersökt djuren men trots detta har i alla fall alla hästar gått samma öde till mötes: DÖDEN!

Nu har jag som sagt inte träffat personen IRL och vet därför inte om allting är påhittat från början till slut men samtidigt undrar jag- vem skulle orka hitta på dessa evighetshistorier (med referenser till olika veterinärer och kliniker- dvs lätt att kolla upp) under mer än 10 års tid? Och varför i så fall om de inte var självupplevda? Fiskar man efter uppmärksamhet och/ eller sympatier? Är det något att vara stolt över att alla djur man äger är mer sjuka än friska?

Ja….inte vet jag och jag kan faktiskt bara hoppas att det ÄR påhittat- annars är det väldigt synd om djuren.

Vad är era erfarenheter? Känner ni någon som ni misstänker har haft ”extrem otur” med sina djur där ni misstänker att allt inte stått rätt till? Eller känner ni personer som ni tror lider av Münchhausensyndromet?

Hur har ni hanterat detta?

Skrivet

Onsdag- gumpen gungar (äntligen!)

Se så lååånga dressyrben vi hade i morse!

Som ni kanske förstod av gårdagens bilder har vi numera (dvs sedan igår kväll) en gräsutebana sedan höbalarna ligger i tryggt förvar på loftet och jag passade i morse på att inviga den.

När det är så varmt som det varit de senaste dagarna ska det mycket till för att jag frivilligt ska rida annat än just tidigt på morgonen- då är det väldigt behagligt faktiskt.

Idag blev det en förkortad och förenklad variant av gårdagens arbete- denna vecka är tänkt som en liten inledning till Archies kommande vila som ska infalla inom kort och jag har därför börjat trappa ner på hans arbetsmängd så att vi inte går från stenhårda pass till total vila direkt.

Jag har under några pass nu märkt att Archie faktiskt börjat greppa det där med samling och kadens- att kalla det passage eller ens passageliknande trav är väl kanske att ta för stora ord i munnen men vi är på väg dit i alla fall.

Tidigare verkade han inte fatta någonting medan man nu alltså kan få lite ”gung i gumpen” vilket jag tänker utnyttja mer och mer i gymnastiskt syfte framöver.

Skrivet

Veckans linimenttips

Tänk att det tog mig flera års (!) användning innan jag kom på att man kunde sätta på ett spraymunstycke på Raditalflaskan.
Innan dess tyckte jag att hälften av den lättflytande vätskan hamnade på stallgolvet och hälften där den skulle.
Numera finns Radital som gel- långt mindre risk för spill med andra ord men även spray-grejen funkar ypperligt tycker jag.

Skrivet

Svenskarna och deras hundar

Det är inte svårt att se var solen skiner in hemma i vårt hus- det är bara att titta efter var Soya ligger 🙂

I helgen publicerade jag utdrag ur ett inlägg från en karl som på nätet beklagade sig över att han, av sin fru, låtit sig luras till att skaffa hund.

Nu var han så fylld av hatiska och äcklade känslor inför detta djur att det var lätt att bli förstummad och det var det också många av det forumets läsare som blev. Mannen blev bombarderad med spydigheter och otroligt ifrågasatt och en läsare tyckte att han (mannen alltså- inte hunden) kunde flytta hemifrån eftersom hunden ju inte hade bett om att få komma till deras familj.

Ska jag vara ärlig så är det lätt för mig att också reagera ganska starkt på människor som hyser en genuin avsky gentemot hundar eftersom jag själv älskat dom så länge jag kan minnas men om jag besinnar mig lite och tänker efter så finns det mer än en förklaring till att alla inte tycker om ”människans bästa vän”.

Till att börja med finns det så klart de som har mycket negativa eller rent av traumatiska upplevelser av en hund.

En klient till mig tex blev som liten attackerad av en pittbull som ”fick hålla på” i vad som för den utsatta personen så klart kändes som en evighet innan någon kom till undsättning och personen blev också rejält skadad även fysiskt och inte bara psykiskt av denna hemska incident.

Sedan finns det personer som redan som barn av sina föräldrar, som själva är hundrädda, har skrämts med att ”hundar är farliga” och det kan göra mig så otroligt arg och frustrerad.

Förvisso är det bara bra om föräldrar lär sina barn att inte gå fram till främmande hundar- det är en ren säkerhet för alla parter men att på något sätt generalisera och förmedla att ”alla hundar är farliga ALLTID, i alla lägen”- det är bara ett mycket dumt sätt att inplantera en onödig rädsla hos sitt barn menar jag.

Om vi ska gå över till vad jag skulle vilja kalla ”kultrukrockar” så finns det ju religioner där hundar anses som ”smutsiga”/ orena och jag hade själv en klient tidigare som nästan bad om ursäkt för att han inte ville klappa Soya eftersom hon enligt hans tro var just ”smutsig”.

I andra länder kanske man inte ser hundar som något direkt förknippat med religiösa ”no-no:s” men däremot så är hundar där av TRADITION något som man inte har som ett husdjur INOMHUS utan snarare kanske på en gårdsplan, fjättrad vid en hundkoja och avsedd att vakta ens hus.

Så ansåg tex min kära pappa i många år för så var det i det land där han växte upp (fd Jugoslavien).

Där hade man för 60 år sedan inte ”i gemen” hundar i lägenheter så som vi har här i Sverige och att tex låta en hund ligga i ens soffa eller slicka på ens hand var för min pappa fullständigt otänkbart och rent av äckligt trots att han, precis som jag, både haft och älskat många andra husdjur så som fåglar och guldhamstrar tex.

Numera är fadern omvänd….vad är det man säger ”när fan blir gammal blir han religiös” ha ha och Soya är mycket populär och kan till och med KLAPPAS (storartat!!!!).

Men som sagt; alla har inte svenskens ofta väldigt välvilliga inställning till hundar och att hävda att ”alla som inte tycker om hundar har något fel i huvudet” är till att göra det väl enkelt för sig menar jag.

Skrivet

Tisdag- höskörd




Idag har våra stallägare ägnat sig åt höskörd och snart är det också dags för ensilaget att hamna i sina platsförpackningar.

Hitills har vädret stått bönderna bi- må det fortsätta så att även halmen kommer upp på loftet i sinom tid.

Archie har inte skördat något- möjligen nya dressyrträningsframgångar på hemmaplan:).

Skämt å sido- idag har jag mest ägnat tiden till att koncentrera mig på hans form (inte ramla fram), min sits (ett sorgligt kapitel) och tygellängden (varför är det så svårt att KORTA dessa snören???).

Eftersom jag red på morgonen var det förhållandevis svalt, nu klockan sju på kvällen är det fortfarande jättevarmt och Archie var nog glad att komma in i stallets svalka från hagen nyss.