Månadsarkiv: april 2015

Skrivet

Torsdag- finally

Huruvuda X hade saknat mig och Vicke sedan vi sågs sist, dvs för över 3 veckor sedan låter jag vara osagt 🙂 men JAG var i alla fall väldigt glad att återse honom!

Jag tenderar att bli osäker om det går för länge mellan träningarna, osäker på om jag tänker och rider rätt och den känslan är jag gärna utan.

Dessutom är det ju så himla kul att träna och jag åker oftast hem från X på ett väldigt bra humör.

Dagens träning utgjorde tack och lov inget undantag på den fronten och X var riktigt nöjd med oss liksom jag själv.

Jag har ju lagt mycket fokus på att ha Vicke mer på bettet (han släpper gärna stödet mer eller mindre) och med en längre hals och det fick vi till väldigt bra idag.

X var på mig om tygellängden (jag skulle ha mycket kortare tyglar) och att jag ska ha lite tyngd i armbågarna och inte själv gå fram med handen i förhoppningen att Vicke ska ta stödet längre fram på grund av detta.

I stället ska händerna vara stilla och på sin rätta plats (jag höjer dom gärna också) om om Vicke släpper stödet så får jag samla upp honom bakifrån i stället, exempelvis genom en mycket samlad men energisk skritt i så många steg som behövs och sedan trava eller galoppera igen.

Som sagt gick det väldigt bra och det kändes skönt att allt ”ensamarbete” ändå har fört oss framåt.

Skrivet

Dagens (spö och sporr)fråga

Idag tänkte jag göra en liten enkätundersökning och fråga er om och i så fall när ni rider med spö och/ eller sporrar?

Rider ni alltid med det ena eller det andra eller aldrig?

Om jag ska svara på mina egna frågor så rider jag alltid dressyr med spö men utan sporrar.

Enda gången jag har sporrar är då jag tävlar- tycker inte jag behöver dom annars.

Om jag hoppar har jag ett hoppspö.

Om jag rider ut brukar jag varken ha sporrar eller spö.

Skrivet

Onsdag- ute

Idag red jag ut på Vicke i härligt vårväder och eftersom han nu har sina sulor på så vågade jag rida på lite mer än jag har gjort den senaste tiden.

Jag travade och galopperade långa sträckor, både på gräs och grusstigar och tyckte att Vicke gick helt obehindrat.

image

Visst är det vackert med rapsen?

image

Den växer verkligen så det knakar.

image

Mötte en stallkamrat som erbjöd sig att föreviga oss och det tackade jag inte nej till….

image

….även om jag nog hade lagt av både egna Michelin-kläder och Vickes icke så estetiska boots om jag hade vetat att en kamera var i antågande 🙂 .

Skrivet

Myt eller sanning om röda kvinnor

Ett ämne vi vidrörde lite igår och som jag tänkte spinna vidare på idag:

ÄR det så att fux-ston är ”besvärligare” än hästar i gemen eller är det bara en myt och VAR kommer den i så fall ifrån?

För medan jag har hört detta om fuxston många gånger så har jag aldrig hört samma sak om bruna ston eller svarta valacker eller….tja…ni fattar…

Kan det vara så att det ibland är lite av en ”självuppfyllande profetia” med fuxston, dvs att man liksom redan i förväg FÖRUTSÄTTER att ”here comes trouble” och så BLIR det liksom så?

Ja, inte vet jag och jag har ju själv ägt 2 röda flickor som båda var goda som guld och inte det minsta ”märriga”.

Det hade varit intressant att se om man rent statistiskt sett hade kunnat finna skillnader i humör och annat beroende på färg men det har så vitt jag vet aldrig gjorts.

Skrivet

Tisdag- fortsatt arbete

Vad skönt det är att ha en häst som alltid känns lika positiv till arbete och aldrig ger en styv eller ”oböjlig” känsla.

Och tro mig….med tex min häst Heron utkämpade jag många ”böj-sessioner” så jag vet absolut hur det känns.

Å andra sidan har jag annat att arbeta med; att få ett bättre stöd på bettet och en längre hals och det är detta jag har fokuserat på ett tag nu.

Jag rider inte så mycket rörelser utan framför allt övergångar och försöker hela tiden att just få halsen längre fram och inte den där ihopkrupna siluetten som domarna påpekar att de inte vill se (inte jag heller).

Jag försöker även att tänka på min sits, läs: inte få för långa tyglar eller luta mig bakåt, två ganska vanliga ryttarfel enligt mig som också ger en ack så ful siluett.