Nyligen träffade jag en fd stallkamrat som jag inte sett på ett tag och vi kom att prata om gemensamma bekanta.
Samtalet gick över till vad dessa personer, som vi ibland har som gemensamma vänner på Facebook, postar där och stallkamraten uttryckte både förvåning och irritation över vad hen menade var mer eller mindre lögner.
”Varför skriver xx så…det är ju inte sant” klagade hen.
Och jag var ”tvungen” att instämma för jag har gjort samma reflektioner många gånger.
Sedan är det väl inte alltid rena lögner folk postar utan mer förskönande av sanningen eller undanhållande av alla fakta.
När man skriver att man ”blev 2:a” på en tävling kanske man medvetet inte skriver att bara 3 ekipage deltog tex 🙂 ?
Eller par som ständigt förklarar sin kärlek till varandra där man vet att det ”vänstrats” från bådas håll….ja, ja…man kan förvisso vara tok-kära i varandra ändå…kanske?
Att man rent subjektivt tycker att något (ens egna husdjur framför allt) är mycket finare än vad någon annan ser tycker jag inte är så konstigt även om det också här kan bli lite för mycket av det goda ibland men samtidigt är det härligt när folk är positiva.
Värre är det när man skriver rena lögner med tex rasistiska förtecken; när man påstår att flyktingar minsann får både det ena och det andra som jag som mångårig socialarbetare vet är fullständigt gripet ur luften.
Och inte hjälper det att dementera skiten…nej…dessa faktaförvrängare har sååå bestämt sig att gud fader inte hade kunnat rucka dom i sin övertygelse.
Nej, ska man vara aktiv på ”fejjan” får man tveklöst utrusta sig med både lugn nog att inte självantända av all smörja man läser och/ eller känna ett behov av att kommentera allt.
Jag försöker att knipa igen om jag inte har någon snällt att säga men lyckas verkligen inte alltid.
Men vad säger ni läsare; reagerar ni någonsin på det ni läser eller förblir ni ganska oberörda?
Vad om något stör er?
Senaste kommentarer