Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Frågor från en läsare om Frenchie

En läsare ställde några frågor om Frenchie i en kommentar för några dagar sedan och jag tänkte sammanfatta lite fakta för de som är intresserade (en del har jag redan berättat om tidigare).

Frenchie är registrerad som Oldenburg, född i Tyskland namnet till trots 🙂 .

Hans härstamning är Foundation-Castro och han är inför köpet mätt till 166,5 cm. Han är 10 år och född i maj.

Jag har köpt Frenchie av en kvinna från Danmark som i sin tur köpte honom när han var 7 år.

Skälen till att han såldes till mig var flera men ingenting som jag behöver outa här av respekt för säljaren. Men det handlade om helt normala saker som sker i en vuxen människas liv och hade inget med själva hästen att göra så att säga (sjukdomar/ skador/ ”problem”).

Att jag fick möjlighet att köpa honom handlade om att en god vän till mig för några år sedan köpte en mycket fin häst av samma säljare.

Jag var faktiskt med vid provridningen i Danmark och vännen och säljaren har haft sporadisk kontakt allt sedan dess.

När säljaren nämnde att hon funderade på att sälja Frenchie tänkte min vän på mig och på den vägen är det.

En bidragande orsak till att just jag fick köpa Frenchie har jag förstått handlade om livet jag har möjlighet att ge honom.

Jag må inte vara den bästa ryttaren men jag kan erbjuda en ypperlig stall och hagmiljö vilket var mycket viktigt för säljaren.

Så Frenchie har aldrig varit utannonserad och ingen mer än jag har provridit.

Jag var i Danmark för att provrida vid ett tillfälle och åkte därefter dit för att närvara vid besiktningen på en klinik utanför Köpenhamn som jag själv hade valt (min vän besiktigade sin häst där).

Frenchie är röntgad ”från topp till tå” (rygg, hals och ben) vilket jag aldrig tidigare gjort men nu kändes det tryggare att göra det kostnaden till trots (nästan 15.000).

Jag har honom försäkrad hos Folksam liksom mina andra hästar, dock ej för fullvärdet.

Vad gäller tävling/ utbildning så har Frenchie tävlat på medelsvår B-nivå, dock inte speciellt frekvent. Är man extremt nyfiken kan man söka upp honom på Equipe där även danska resultat finns.

Jag vet att det finns filmer som är några år gamla på nätet; en del nyfikna har redan hittat dessa och det är så klart ingen hemlighet.

Denna finns tex på Youtube!

Ja, detta var väl i korthet det jag kan och vill berätta i dagsläget.

Jag har alltid velat visa respekt mot de som säljer häst till mig och vill därför tex inte berätta vad han kostade. För mig är det inget att hymla om men vi var två i affären och säljaren kanske inte vill att hennes ekonomiska förehavanden diskuteras av främlingar på nätet?

Men det är samma där; priset är helt normalt så vi talar inte om en halv mille eller mer….

Har ni ytterligare frågor kan ni så klart ställa dom och vill jag så svarar jag!

Fråga från en läsare om provridningar

En läsare skriver:

Nu när vi är inne på ämnet, jag har sett några hästannonser där säljaren vill ha en ridfilm från spekulanten innan ev provridning bokas. Detta för att spara på hästarna. Då har det gällt tävlingshästar i den övre prisklassen. Jag har inte sett detta förut. Vad tycker ni om det systemet? Kommer det att bli allt vanligare tro?

Jag tycker att frågan är intressant.

Och minns hur jag i ett stall jag hjälpte till i för x år sedan som sålde dyrare dressyrhästar fick höra att de börjat sålla rejält (minns inte exakt hur….om de tog referenser eller liknande) vad gäller de som fick komma och provrida just för att det ibland upplevdes som att en del påstådda köpare mer använde sig av provridningarna som ett sätt att få rida gratis på helgen.

För mig personligen låter detta hur pinsamt och idiotiskt som helst…att bara tänka tanken liksom men det finns folk till allt.

Kan ju som en parentes nämna att jag vet att det finns de som åker och provar kläder och skor utan minsta tanke på att köpa (”för att det är roligt”) vilket är lika obegripligt för mig men då är det döda ting i alla fall.

Jag kan absolut förstå att systemet används, framför allt om det handlar om hästar som kostar…..säg…500.000 eller mer.

Eller för den delen hästar som är lite ”knepiga” på ett eller annat sätt där olika former av skicklighet från ryttaren krävs för att det ska bli bra eller rent ut sagt inte farligt.

Ja, det är ju frivilligt att kräva film på köparen så vill man göra det och tror att man kommer att få många svar oaktat så why not.

Och själv tycker jag att det är ganska jobbigt att provrida under vilt främmande människors argusögon så om de redan vet hur man rider kanske en del av denna nervositet hade försvunnit?

Vad säger ni läsare?

Fråga från en läsare om kostnader för eget stall


Fick en fråga från en läsare igår och det blev ett så långt svar att jag tyckte att det förtjänade ett eget inlägg:

Tycker det är så inspirerande att du/ni har flyttat till gård. Får man fråga vad det kostar? Eller kanske rätt fråga är om det blir billigare än att vara inackorderad?

Det är verkligen helt underbart att bo så här, jag skulle ljuga om jag påstod något annat- i alla fall i min situation.

Det finns säkert de som hade tyckt att det är lite för ensligt och ensamt men det stör inte mig alls.

Vad gäller kostnaderna för att ha hästarna hemma vs att stå uppstallad är det just nu så att det förstnämnda alternativet är extremt mycket billigare och anledningarna är flera.

Till att börja med har vi i mina trakter haft en väldigt bra sommar och höst vilket har gjort att jag har haft och har gräs i hagarna så att hästarna inte har behövt stödfodras alls under 6 månader- helt otroligt!

När jag stod inackorderad var Vicke inte alltid ute lika länge i hagen som här- det minskar strökostnaden något (bara marginellt men ändå).

Min ponny är det renligaste djur jag varit med om så kostnaden för hans strö är verkligen försumbar; jag har köpt halmbalar för allt från 8 till 15 kronor styck och han behöver 2 (!!!) i veckan.

Vad gäller Vickes strö har jag genom att vara lite ”om mig och kring mig” lyckats köpa mer än en årsförbrukning av ströpellets avsevärt billigare än i butik då jag köpt detta av privatpersoner.

Så både strö och stråfoder har kostat mindre än jag räknat med; i de flesta stall jag haft Vicke har han inte kunnat beta på det viset som han kan nu.

Vad gäller kraftfoder köper jag havre för 2:-/ kilot direkt av en bonde- detta är också väldigt mycket billigare än om man handlar fodret på Granngården tex.

Jag fick också köpa många månaders höförbrukning av B:s tidigare ägare väldigt billigt (1:-/ kg) så även detta har så klart bidragit till att mina kostnader har kunnat hållas nere.

Nu väntar en tid då hästarna kommer att behöva mer stråfoder eftersom gräset kommer att ta slut men utslaget på ett år är jag ändå övertygad om att det är mycket billigare för just mig att ha hästarna hemma.

Detta beror delvis på att de uppstallningsalternativ jag haft tidigare inte varit de billigaste möjliga eftersom jag har velat ha tillgång till ridhus samt att jag med eget stall och enorma möjligheter att lagra foder och strö kan köpa stora mängder och på det viset hålla kostnaderna nere.

Att kunna köpa tex strö för 1-2 år är ju för de flesta som står uppstallade helt omöjligt och att småhandla blir nästan alltid dyrare.

Vad gäller övriga kostnader för hästarna så har jag ju både en egen ridbana och ett eget ridhus och jag har haft en del kostnader för dessa initialt men som är nästan att betrakta som engångskostnader.

Jag har köpt några pinnharvar väldigt billigt (kostade några hundralappar) och de lär överleva både hästarna och mig.

Jag har köpt begagnat hindermaterial och några uppsittningspallar, skottkärra och någon extra grep.

Underlaget i ridhuset behövde fyllas på och där hade jag enorm tur och fick det gamla underlaget från det ridhus där jag vanligtvis tränar 2 gånger i veckan.

Jag fick betala x tusenlappar för att få underlaget hemkört och utspritt över ridhuset men kostnaden blev ändå försumbar om man vet vad sådant ”egentligen” kostar (typ det tiodubbla).

Jag har ju också byggt boxar och hagar med hjälp av min man, vad detta kostade kan man läsa om här och det är ju också engångskostnader mer eller mindre.

Om vi hade ägt Ryhus i stället för att hyra det (vi hyr av ett gods som är ett fideikomiss vilket innebär att Ryhus aldrig kan säljas) hade jag säkert gjort andra investeringar än de jag nu gör eftersom jag aldrig kan få tillbaka mina pengar om uttrycket ursäktas. Då hade jag kanske köpt finare boxinredning eller whatever men för mig är det skillnad att äga och att hyra.

Det är inte så vanligt att man kan hyra hästgårdar som denna och därför går det inte riktigt att jämföra mina kostnader vs de kostnader man har om man äger en gård.

Då har man troligen lån som ska avbetalas, man betalar alla reparationer själv osv. Detta måste man så klart räkna in när man jämför vad det kostar att ha hästar hemma vs uppstallade och i många fall hävdar de med eget stall (som de äger) att det inte precis blir billigare men att annat uppväger och gör det värt.

Hoppas jag har svarat tillräckligt utförligt på frågan; annars får ni läsare be om förtydligande om något är oklart.

Fråga från en läsare om hovslagarbyte

En fundering som jag skulle vilja lyfta här. Hur gör man på bästa sätt slut med sin hovslagare? Jag har beslutat mig för att byta till en annan hovslagare pga att jag inte är nöjd med den nuvarande. I korthet för att jag inte delar hovslagarens uppfattning om hur mina hästar bör verkas och skos. Det är jobbigt för jag har haft samma hovslagare i flera år och känner mig dum nu. Vi har kunnat prata om skoningen flera gånger tidigare och haft ett ganska bra samarbete. Men nu vill jag alltså bryta. Hovslagarkretsen häromkring är ganska liten och jag vill inte smutskasta eller riskera att själv bli utsatt för detsamma. Hur har ni andra gjort? Eller har allt varit frid och fröjd kring era anlitade hovslagare?

En mycket intressant och alltid lika aktuell frågeställning vill jag påstå!

Jag har stött på fenomenet ganska många gånger, inte för egen del så mycket som för andras och en del historier har jag följt på nära håll då det varit vänner och/ eller stallkamrater till mig som drabbats.

För min erfarenhet är att det är vanligare att det är hovslagaren snarare än hästägaren som ”gör slut” med motparten men it goes both ways, absolut.

Jag tycker personligen att det finns flera sätt att avsluta ett samarbete.

Det absolut sämsta jag har varit med om i detta fallet var en hovslagare som lovade att sko en hästägares häst en sista gång efter att hen hade flyttat hästen för långt bort för hovslagaren att fortsätta sko.

För att hästen inte skulle bli ”lidande”, dvs riskera att stå oskodd innan ny hovslagare hade hittats lovade hovslagaren alltså att sko den och skulle höra av sig om tid.

Hovslagaren valde därefter att göra sig fullständigt onåbar för hästägaren som både försökte ringa, talade in meddelande på telefonsvararen och skickade sms- helt utan respons.

Det tråkiga i historien var att hovslagaren hade skott hästen i över 10 år och hästägaren hade alltid trott och uppfattat samarbetet som gott.

Men så mycket var hen alltså värd efter alla dessa år….inte ens ett sms!

Hade JAG varit hovslagaren hade jag, om jag nu av någon anledning inte ville sko hästen som jag lovat, skickat ett sms och bara kort och gott skrivit något i stil med ”har tyvärr ingen möjlighet att sko som jag lovade”. Det hade inte behövt vara märkvärdigare än så….

Jag vet att det finns folk som både hatar att prata i telefon i allmänhet och är konflikträdda i synnerhet men vad hade det kostat att skicka ett sms?

Nåväl….detta var alltså enligt mig ett kasst sätt att avsluta ett mångårigt samarbete men man kan så klart göra mycket bättre val.

Det modigaste är väl att ringa upp och säga som det är men jag har all förståelse för om man tycker att detta är obehagligt/ pinsamt.

Man kan som jag nämnde ovan skicka ett sms där man också förklarar varför man inte kommer att anlita hovslagaren mer eller så väljer man den ”fegaste” men ändå inte ojusta (enligt mig) vägen och hör helt enkelt inte av sig mer.

Det sista alternativet förutsätter givetvis att man inte har bokat fler tider med hovslagaren.

Om jag ska GISSA så är det så många väljer att avsluta sina samarbeten med inte bara hovslagare utan även tex tränare.

Och jag TROR att dessa är ganska vana vid detta och inte fäller några större mängder tårar? Det ÄR ju trots allt ganska vanligt att man vänder sig till andra ”servicegivare”, vad det än handlar om.

Så tycker jag; vad tycker ni?

Fråga från en läsare om fodertillskott!

Onödigt?

En läsare skriver:

Hej! 
Tack för fin blogg, jag har varit trogen läsare länge! 
Skulle inte du kunna göra ett inlägg om fodertillskott? Tänker både vitaminer, mineraler och andra ”färdiga” tillskott. Skulle gärna vilja höra dina åsikter, vad du fodrar med men också dina läsares åsikter 🙂 I vårt stall har vi alla möjliga olika; vissa ger bara grovfoder och andra fodrar med 100 olika tillskott och skulle nog kunna öppna egen butik. 
Kram!

Om jag ska svara för min egen del har jag alltid varit ganska restriktiv med diverse tillskott.

Ska jag generalisera så tror jag att effekten av en majoritet är ingen eller ringa rent krasst, däremot kostar de oftast väldigt mycket och kan i enstaka fall rent av vara skadliga vid överdosering eller ge utslag vid dopingprov.

Jag har för väldigt många år sedan provat gurkmeja, vitlökspulver och djävulsklo för att ta några exempel; som säkert många med mig har jag i perioder drabbats av ”jag är redo att prova allt” när hästen drabbats av hosta, gallor eller vad det nu kan ha handlat om men jag kan inte påstå att jag har märkt någon som helst effekt.

Rekommenderades också att prova magnesium till en häst som ofta blev spänd; även där märkte jag ingen som helst effekt.

Det enda jag har gett alla mina hästar har varit E-vitamin även om jag ska erkänna att jag bara ”duttar i” några skvättar i fodret någon gång i veckan (denna vitamin kan lagras hos hästen till skillnad från tex B-vitamin som kissas ut om behovet inte finns).

Om det är väldigt varmt ute och Vicke svettats mycket ger jag extra salt i fodret; i övrigt förlitar jag mig på saltstenen i boxen.

Om jag ska ge ett generellt råd angående tillskott så tycker jag att man ska konsultera en veterinär om man misstänker att hästen har någon brist som kan avhjälpas med tillskott.

Att bara köpa burkar och flaskor ”i blindo” eller för att någon annan tycker sig ha uppnått effekt av whatever skadar mest plånboken och dom pengarna är det bättre att lägga på ett bra grovfoder i första hand.

Så jag hade inte så mycket att komma med på tillskottsfronten men vad säger övriga läsare; ger ni tillskott, vilka och vad upplever ni för effekt av dessa?

Fråga från en läsare om schabrak

En irriterad läsare ställer nedanstående fråga och vi undrar båda; hur gör ni?

Lite tips på diskussion på bloggen: Schabrak. Själv håller jag på att kräkas varje dag (pga stanken) jag kommer in i sadelkammaren och där hänger ett tiotal skitiga, svettiga schabrak ”på tork”, nästa dag hänger samma schabrak lika svettiga igen och knappast renare… Jag kanske är udda men jag skulle ALDRIG lägga på ett sådant på hästen! Har det blivit lite päls i fälltider så helt ok då ”återanvänds” det ngn gång till, men svettigt – nä då tvättar jag det! Undrar i mitt stilla sinne om dessa människor tar på sig en svettig tröja som de bara låtit torka…nä, tror inte det…

Fråga från en läsare om eget företag

En hästägare jag är bekant med planerar att köpa en egen gård där det finns ett stall.

Bekanten funderar på att hyra ut ett fåtal boxar; dels för att få sällskap till den egna hästen och lite hjälp med tex hästpassning vid semester men också för att få in lite pengar.

Jag är ju den första att anse att det inte ligger någon större förtjänstmöjlighet i box-uthyrning per se men om vi lämnar summor och eventuell förtjänst därhän så hade bekanten några frågor som jag inte kunde svara på men kanske ni?

Till att börja med undrar bekanten hur man ska redovisa inkomsterna från stallet?

Kan man räkna uthyrning av 2-3 boxar som hobbyverksamhet eller bör man registrera någon form av företag? Om ja, hur gör man detta enklast? Finns det några ”lägsta belopp” man får lov att tjäna innan man ska skatta för de pengar man får in?

Är det en bra idé att ta hjälp att starta eget företag?

Något annat man bör tänka på när man tar emot andras hästar om man vill göra det ”lagligt” och inte riskera en massa juridisk (och annat?) bekymmer?

Finns det någon läsare som själv driver stall och kan berätta hur ni gör?

Fråga från en läsare om ridning utan egen häst

Nedan kommer en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa en fd hästägare med:

Jag har precis pensionerat min häst och tänker inte köpa någon mer (hrm .. det är planen i allafall). Däremot skulle jag kunna tänka mig att rida någon/några gånger i veckan utan några ambitioner alls. Är väl ungefär på Msvb-nivå i ridningen. Om du har lust – kan inte du göra ett inlägg o fråga dina läsare om hur man får tag på hyfsade ridmöjligheter utan häst? Finns det bra ridskolor i skåne? Har de ok storhästmaterial? I stockholm finns det ju ridskolor som specialiserar sig på mer utbildade hästar från msv och uppåt. Finns det här i Skåne? Är lite nyfiken på ridskolor faktiskt 🙂 . Medryttare är ju ett alternativ men då binder man upp sig och det är det jag vill komma loss från. Som sagt ett tips på inlägg som skulle vara värdefullt för mig 😀

Jag vet att jag nyligen läste om en ridskola i Skåne där man har ett fåtal men välutbildade hästar som man ger privatlektioner på men jag kan för mitt liv inte komma på några närmare detaljer.

Medan jag funderar vidare har jag bara detta tips!

Fråga från en läsare om hur det hela började

Igår inkom denna kommentar:

”Off topic: Du kanske har skrivit om det tidigare men kan du berätta om hur det kom sig att du började rida? Har du alltid varit intresserad av hästar? Höll du till på en och samma ridskola när du var yngre? När kom tanken på egen häst? Jag gillar din blogg, du skriver intressant och bra.”

Jag har faktiskt berättat om en del av ovan i ett inlägg som vid det här laget är snart 11 (!!!) år gammalt- det kan man läsa här!

Om jag ska lägga till lite mer text idag kan jag svara att ja, jag har alltid varit en och samma ridskola trogen, red där först i några år och hade sedan min första och kommande hästar uppstallade där i ca 20 år.

Jag tävlar fortfarande för samma klubb, Malmö Civila Ryttarförening (MCR).

Jag köpte min första häst när jag var runt 20 år, jag levde då på studiemedel medan jag studerade till socionom.

Var sambo med en 22 (!) år äldre man (död sedan många år tillbaka).

Hästen kostade 30.000:-, jag hade 10’ sparade och tog ett banklån på 20’ som mina föräldrar gick i borgen för.

Hästen hette Menelli och togs bort pga strålbenshälta efter bara något år.

Jag minns att mina mål med hästeriet då var att kanske, någon gång i framtiden rida LA 🙂 .

Sedan (efter Menelli) köpte jag min fina vän Heron som man kan läsa om under fliken ”Mina hästar”.

Han är trots allt ännu mer en ”once in a lifetime-häst” än Vicks för dels kostade han 30.000 som även på den tiden var ”nästan gratis” och dels  var vi väldigt…tja…framgångsrika med tanke på hur otroligt orutinerad jag var och han var ju bara 4 år när jag köpte honom.

Vi har stått på många prisutdelningar bredvid Royne Zetterman, Peter Eriksson, Ulla Håkansson osv och han både gav mig många underbara minnen och var länge min bästa vän.

Att dessutom tävla på medelsvår nivå i både hoppning och dressyr var och är inte så vanligt.

Jag har skrivit en del om mina öden och äventyr med Heron- vill man läsa så kan man gå in under fliken ”Tillbakablickar” och läsa de sista sidorna där.