En bloggläsare ställde nedan fråga igår på tal om inlägget som jag publicerade samma morgon:

En fundering, sen du fick eget stall så är du väldigt noga med att påtala att alla stallägare ”sponsrar” andra människors hobby. Detta är inget jag kan dra mig till minnes att du påpekade när du själv blev ”sponsrad”. Är detta något du har tänkt på innan eller är det en ny insikt i och med att du har eget nu? Sen är hästvärlden så tråkig med exemplet du beskriver, hyresgäster som inte alls håller vad som avtalas. Bra tips med att ta referenser!

Först en liten korrigering; jag menar inte att alla stallägare är sponsorer men väldigt, väldigt många.

Jag vill nog påstå att detta är, om inte en ny insikt sedan jag flyttade till ett eget stall för snart 3 år sedan, så en förstärkt dito.

Jag minns att jag redan när jag var inackorderad reagerade på hur (för) billiga en del stallhyror var och jag skrattade nästan när jag skulle betala en sådan i ett stall där man för inga pengar hade fri tillgång på superfint hösilage och dito halm. Bara ett exempel.

Och låt mig dessutom säga att detta utnyttjades friskt.

Inte av alla i stallet men det fanns hästar som även med mina slösaktiga mått mätt VADADE i halm och åt hösilage så det sprutade ur öronen. Typ.

Varför mina åsikter förstärkts de senaste åren handlar faktiskt inte bara om att jag nu har så att säga svart på vitt vad ALLT kostar i ett stall, inte bara i reda pengar även om det kan vara tillräckligt utan även i tid och slitage tex.

Och detta kan vara utgifter som är svåra att prissätta men nog tusan sliter 3 hästar på ett stall mer än 2. För att ta ett exempel.

Det går åt mer vatten, stacken fylls snabbare, mer foder behöver lagerhållas, hagar blir mer upptrampade bla bla bla.

Vad jag också har noterat de sista åren är, vad JAG har en känsla av: en markant ökning av antalet stallplatser som erbjuds i Skåne.

Jag gick med i en sida på Facebook som heter ”Stallplatser i Skåne” redan för kanske 5-6 år sedan och jag tycker numera att det inte är en hejd på hur mycket stallplatser som erbjuds, ibland för inga pengar alls.

Och det är det sistnämnda som har fått mig att reagera.

Kanske är det de ”dåliga tiderna” som råder nu som gör att en del är så desperata efter pengar att även enstaka hundralappar gör det värt att ta på sig arbete, ansvar, ökat slitage på ens stall osv?

Om vi gör ett litet räkneexempel utifrån att jag rätt många gånger sett kallhyror på 1000-1500 kronor per månad och där halm ingår, ibland t.o.m. något utsläpp/ intag:

Vi räknar på en kallhyra på 1200:

Om personen som hyr ut stallet så producerar sin egen halm och den uppstallade hästen är renlig som få lär det ändå gå åt strö motsvarade 200:- månad.

Återstår 1000:-.

Om vi struntar i att hästen dricker vatten, hästägaren slösar lite el, hästen sliter på boxen som kommer att behöva målas om/ lagas efter x tid, att gödselstacken fylls snabbare (stallägaren kanske använder denna till sina tomatplantor…) så ska vi dela denna tusenlapp på 30 dagar.

Det blir 33 oskattade kronor i ”förtjänst” varje dag så länge hästen/ hästägaren inte råkar ta sönder något, stort som smått.

Ser ni vartåt detta går?

Det man måste besluta sig för är om det är värt 33 spänn per dag att i bästa fall få ridsällskap, hjälp med dagliga sysslor, hjälp när man eventuellt reser bort.

Det är denna matematik som gör att jag pratar om att stallägare många gånger sponsrar hästägare.

Har man 15 boxplatser à 5000 kronor i månaden börjar vi snacka lite förtjänst i alla fall men hur många stall ser ut så idag? En majoritet? Nej.

Sedan värderar man tveklöst andra människors sällskap otroligt olika.

En del VILL ha folk omkring sig på nästan dygnets alla timmar eller så störs de inte i alla fall.

Söker man denna typ av socialisering kanske man skiter i de 33 kronorna och är bara glad att slippa vara ensam. Och då är det något annat.

Själv har jag inte alls detta behov av att träffa folk på hemmaplan och Henrik ännu mindre.

Vi bor bokstavligen 20 meter från stallet och FÖR OSS skulle det inkräkta på tok för mycket på vårt privatliv om någon/ några ”sprang” i stallet lite när som helst på dagen/ kvällen så för oss skulle 33 kronor vara ett skämt.

Men hade någon velat betala….säg 6000 i kallhyra….då hade jag utan tvekan struntat i omaket.

En kommentar till mitt inlägg där jag skrev att jag hade skrittat ut i över en timme i minus 12 grader med dubbla ländtäcken fick en mångårig bloggläsare att reagera och hen skev så här:

”Fast nä bara nä, helklippt häst som rör sig i skritt, max ett fleeceländtäcke. Varför läser du inte och lär av proffsen? Ja du är absolut en övertäckare.”

Och eftersom jag både tycker att det är intressant att utveckla resonemang och att bemöta kommentarer så kommer här en väldig långt utläggning kring varför jag gjorde som jag gjorde och varför jag ibland kan tycka att det är ok att inte leva som man lär.

För ja, just jag har ju genom åren haft mycket synpunkter på andras, som jag uppfattar det, övertäckning av hästar eller det jag raljerande döpt till täckesnarkomani.

Varför valde jag då att rida med dubbla ländtäcken kanske fler än bloggläsaren som kommenterade kanske undrar:

Som jag skrev i ett inlägg för någon vecka sedan tycker jag att man ska ändra så lite som möjligt i en hästs tillvaro vid ägarbyte och framför allt om det är en äldre häst.

När jag köpte Frenchie fick jag av hans fd ägare veta att han är ”frusen” vilket kan betyda olika saker för olika personer.

Kanske Frenchies tidigare ägare överförde sina egna känslor till hästen?

Och hur tar JAG reda på det i kyla? Jag känner ej min nya häst tillräckligt eftersom vi inte haft dessa temperaturer sedan jag köpte honom.

Jag skulle inte rida med dubbla ländtäcken i vanliga fall nej 🙂 .

Men en häst som fryser kan antingen spänna sig (inte bra för musklerna) och/ eller bli lite pigg/ busig och vilja spralla iväg (min erfarenhet).

Då det är a) lite halt på vägarna b) hästen är under igångsättning och ej ska ridas för fullt och c) jag inte vill riskera att ramla av på en överladdad häst pga ovan ser jag INGA problem med att vara ”bettet safe than sorry” vid extremt sällsynta tillfällen (inte ofta vi har minus 12 grader och jag samtidigt rider en häst utomhus under igångsättning).

Och medan jag tror att tex ridning (ej enbart skritt) med ländtäcke i ridhus gör att hästen blir onödigt varm så kan jag lova att min häst inte kändes så med sina täcken på sig i skritt, i minus 12.

Vad gäller bloggläsarens kommentar att jag skulle ”lära av proffsen” (hens egna ord) måste jag verkligen ifrågasätta vad jag skulle lära mig av dom utifrån det jag sett/ ser.

Det jag ser är tex sändningar på tv där hästar som hoppat inomhus inte hinner komma av banan förrän ett täcke slängs över deras rygg och då är de alltså inomhus, inte i minusgrader ute.

Det är DET jag ser, inte hur ”proffsen” gör när DE skrittar ut sina hästar i minusgrader (som en parentes undrar jag hur många som ens GÖR det men det är en annan diskussion).

Om jag hade sett Peder o compani skritta ut en häst de helklippt 2 dagar tidigare i minus 12 grader med bara ett ländtäcke  är det möjligt att jag hade gjort likadant, eller så hade jag fortfarande gjort MIN bedömning baserad på MIN nuvarande situation med MIN specifika häst.

Och detta är något jag också ofta återkommer till; att man ständigt måste göra individuella bedömningar!

Jag gör det varje dag med båda hästarna och det jag tycker ”passar” dom den ena dagen det avstår jag nästa. Deras hagtider varierar tex och den rigiditet som andra anammar vad gäller just hagtid tycker jag helfel och skulle aldrig tillämpa. Bara för att ta ett exempel av många.

Och när vi diskuterar individuella bedömningar så har jag, även i övertäckningsfrågan många gånger skrivit att ja, jag tycker att många övertäcker sina hästar GENERELLT men att det absolut finns hästar som tex behöver ett ländtäcke när det objektivt sätt inte är befogat.

Det blev en lång utläggning det här men jag tycker som sagt att det är intressant att ge en förklaring när man kanske gör något som andra tycker är konstigt. Eller inte.

En läsare ställde några frågor om Frenchie i en kommentar för några dagar sedan och jag tänkte sammanfatta lite fakta för de som är intresserade (en del har jag redan berättat om tidigare).

Frenchie är registrerad som Oldenburg, född i Tyskland namnet till trots 🙂 .

Hans härstamning är Foundation-Castro och han är inför köpet mätt till 166,5 cm. Han är 10 år och född i maj.

Jag har köpt Frenchie av en kvinna från Danmark som i sin tur köpte honom när han var 7 år.

Skälen till att han såldes till mig var flera men ingenting som jag behöver outa här av respekt för säljaren. Men det handlade om helt normala saker som sker i en vuxen människas liv och hade inget med själva hästen att göra så att säga (sjukdomar/ skador/ ”problem”).

Att jag fick möjlighet att köpa honom handlade om att en god vän till mig för några år sedan köpte en mycket fin häst av samma säljare.

Jag var faktiskt med vid provridningen i Danmark och vännen och säljaren har haft sporadisk kontakt allt sedan dess.

När säljaren nämnde att hon funderade på att sälja Frenchie tänkte min vän på mig och på den vägen är det.

En bidragande orsak till att just jag fick köpa Frenchie har jag förstått handlade om livet jag har möjlighet att ge honom.

Jag må inte vara den bästa ryttaren men jag kan erbjuda en ypperlig stall och hagmiljö vilket var mycket viktigt för säljaren.

Så Frenchie har aldrig varit utannonserad och ingen mer än jag har provridit.

Jag var i Danmark för att provrida vid ett tillfälle och åkte därefter dit för att närvara vid besiktningen på en klinik utanför Köpenhamn som jag själv hade valt (min vän besiktigade sin häst där).

Frenchie är röntgad ”från topp till tå” (rygg, hals och ben) vilket jag aldrig tidigare gjort men nu kändes det tryggare att göra det kostnaden till trots (nästan 15.000).

Jag har honom försäkrad hos Folksam liksom mina andra hästar, dock ej för fullvärdet.

Vad gäller tävling/ utbildning så har Frenchie tävlat på medelsvår B-nivå, dock inte speciellt frekvent. Är man extremt nyfiken kan man söka upp honom på Equipe där även danska resultat finns.

Jag vet att det finns filmer som är några år gamla på nätet; en del nyfikna har redan hittat dessa och det är så klart ingen hemlighet.

Denna finns tex på Youtube!

Ja, detta var väl i korthet det jag kan och vill berätta i dagsläget.

Jag har alltid velat visa respekt mot de som säljer häst till mig och vill därför tex inte berätta vad han kostade. För mig är det inget att hymla om men vi var två i affären och säljaren kanske inte vill att hennes ekonomiska förehavanden diskuteras av främlingar på nätet?

Men det är samma där; priset är helt normalt så vi talar inte om en halv mille eller mer….

Har ni ytterligare frågor kan ni så klart ställa dom och vill jag så svarar jag!

En läsare skriver:

Nu när vi är inne på ämnet, jag har sett några hästannonser där säljaren vill ha en ridfilm från spekulanten innan ev provridning bokas. Detta för att spara på hästarna. Då har det gällt tävlingshästar i den övre prisklassen. Jag har inte sett detta förut. Vad tycker ni om det systemet? Kommer det att bli allt vanligare tro?

Jag tycker att frågan är intressant.

Och minns hur jag i ett stall jag hjälpte till i för x år sedan som sålde dyrare dressyrhästar fick höra att de börjat sålla rejält (minns inte exakt hur….om de tog referenser eller liknande) vad gäller de som fick komma och provrida just för att det ibland upplevdes som att en del påstådda köpare mer använde sig av provridningarna som ett sätt att få rida gratis på helgen.

För mig personligen låter detta hur pinsamt och idiotiskt som helst…att bara tänka tanken liksom men det finns folk till allt.

Kan ju som en parentes nämna att jag vet att det finns de som åker och provar kläder och skor utan minsta tanke på att köpa (”för att det är roligt”) vilket är lika obegripligt för mig men då är det döda ting i alla fall.

Jag kan absolut förstå att systemet används, framför allt om det handlar om hästar som kostar…..säg…500.000 eller mer.

Eller för den delen hästar som är lite ”knepiga” på ett eller annat sätt där olika former av skicklighet från ryttaren krävs för att det ska bli bra eller rent ut sagt inte farligt.

Ja, det är ju frivilligt att kräva film på köparen så vill man göra det och tror att man kommer att få många svar oaktat så why not.

Och själv tycker jag att det är ganska jobbigt att provrida under vilt främmande människors argusögon så om de redan vet hur man rider kanske en del av denna nervositet hade försvunnit?

Vad säger ni läsare?

Fick en fråga från en läsare igår och det blev ett så långt svar att jag tyckte att det förtjänade ett eget inlägg:

”Tycker det är så inspirerande att du/ni har flyttat till gård. Får man fråga vad det kostar? Eller kanske rätt fråga är om det blir billigare än att vara inackorderad?

Det är verkligen helt underbart att bo så här, jag skulle ljuga om jag påstod något annat- i alla fall i min situation.

Det finns säkert de som hade tyckt att det är lite för ensligt och ensamt men det stör inte mig alls.

Vad gäller kostnaderna för att ha hästarna hemma vs att stå uppstallad är det just nu så att det förstnämnda alternativet är extremt mycket billigare och anledningarna är flera.

Till att börja med har vi i mina trakter haft en väldigt bra sommar och höst vilket har gjort att jag har haft och har gräs i hagarna så att hästarna inte har behövt stödfodras alls under 6 månader- helt otroligt!

När jag stod inackorderad var Vicke inte alltid ute lika länge i hagen som här- det minskar strökostnaden något (bara marginellt men ändå).

Min ponny är det renligaste djur jag varit med om så kostnaden för hans strö är verkligen försumbar; jag har köpt halmbalar för allt från 8 till 15 kronor styck och han behöver 2 (!!!) i veckan.

Vad gäller Vickes strö har jag genom att vara lite ”om mig och kring mig” lyckats köpa mer än en årsförbrukning av ströpellets avsevärt billigare än i butik då jag köpt detta av privatpersoner.

Så både strö och stråfoder har kostat mindre än jag räknat med; i de flesta stall jag haft Vicke har han inte kunnat beta på det viset som han kan nu.

Vad gäller kraftfoder köper jag havre för 2:-/ kilot direkt av en bonde- detta är också väldigt mycket billigare än om man handlar fodret på Granngården tex.

Jag fick också köpa många månaders höförbrukning av B:s tidigare ägare väldigt billigt (1:-/ kg) så även detta har så klart bidragit till att mina kostnader har kunnat hållas nere.

Nu väntar en tid då hästarna kommer att behöva mer stråfoder eftersom gräset kommer att ta slut men utslaget på ett år är jag ändå övertygad om att det är mycket billigare för just mig att ha hästarna hemma.

Detta beror delvis på att de uppstallningsalternativ jag haft tidigare inte varit de billigaste möjliga eftersom jag har velat ha tillgång till ridhus samt att jag med eget stall och enorma möjligheter att lagra foder och strö kan köpa stora mängder och på det viset hålla kostnaderna nere.

Att kunna köpa tex strö för 1-2 år är ju för de flesta som står uppstallade helt omöjligt och att småhandla blir nästan alltid dyrare.

Vad gäller övriga kostnader för hästarna så har jag ju både en egen ridbana och ett eget ridhus och jag har haft en del kostnader för dessa initialt men som är nästan att betrakta som engångskostnader.

Jag har köpt några pinnharvar väldigt billigt (kostade några hundralappar) och de lär överleva både hästarna och mig.

Jag har köpt begagnat hindermaterial och några uppsittningspallar, skottkärra och någon extra grep.

Underlaget i ridhuset behövde fyllas på och där hade jag enorm tur och fick det gamla underlaget från det ridhus där jag vanligtvis tränar 2 gånger i veckan.

Jag fick betala x tusenlappar för att få underlaget hemkört och utspritt över ridhuset men kostnaden blev ändå försumbar om man vet vad sådant ”egentligen” kostar (typ det tiodubbla).

Jag har ju också byggt boxar och hagar med hjälp av min man, vad detta kostade kan man läsa om här och det är ju också engångskostnader mer eller mindre.

Om vi hade ägt Ryhus i stället för att hyra det (vi hyr av ett gods som är ett fideikomiss vilket innebär att Ryhus aldrig kan säljas) hade jag säkert gjort andra investeringar än de jag nu gör eftersom jag aldrig kan få tillbaka mina pengar om uttrycket ursäktas. Då hade jag kanske köpt finare boxinredning eller whatever men för mig är det skillnad att äga och att hyra.

Det är inte så vanligt att man kan hyra hästgårdar som denna och därför går det inte riktigt att jämföra mina kostnader vs de kostnader man har om man äger en gård.

Då har man troligen lån som ska avbetalas, man betalar alla reparationer själv osv. Detta måste man så klart räkna in när man jämför vad det kostar att ha hästar hemma vs uppstallade och i många fall hävdar de med eget stall (som de äger) att det inte precis blir billigare men att annat uppväger och gör det värt.

Hoppas jag har svarat tillräckligt utförligt på frågan; annars får ni läsare be om förtydligande om något är oklart.

En hästägare jag är bekant med planerar att köpa en egen gård där det finns ett stall.

Bekanten funderar på att hyra ut ett fåtal boxar; dels för att få sällskap till den egna hästen och lite hjälp med tex hästpassning vid semester men också för att få in lite pengar.

Jag är ju den första att anse att det inte ligger någon större förtjänstmöjlighet i box-uthyrning per se men om vi lämnar summor och eventuell förtjänst därhän så hade bekanten några frågor som jag inte kunde svara på men kanske ni?

Till att börja med undrar bekanten hur man ska redovisa inkomsterna från stallet?

Kan man räkna uthyrning av 2-3 boxar som hobbyverksamhet eller bör man registrera någon form av företag? Om ja, hur gör man detta enklast? Finns det några ”lägsta belopp” man får lov att tjäna innan man ska skatta för de pengar man får in?

Är det en bra idé att ta hjälp att starta eget företag?

Något annat man bör tänka på när man tar emot andras hästar om man vill göra det ”lagligt” och inte riskera en massa juridisk (och annat?) bekymmer?

Finns det någon läsare som själv driver stall och kan berätta hur ni gör?