Månadsarkiv: april 2021

Skrivet

Fredag- Fluff på ridbanan

Jodå, det kom en del regn igår och det var inte bara gräset som behövde det utan även ridbanan.

Beskåda dagens perfektion!

Ingen av de anläggningar jag har haft häst på tidigare har någonsin brukat salta sina utebanor och det kommer inte jag heller att göra.

Det känns som på tok för mycket pengar framför allt men även tid och jox för för lite utdelning så att säga.

Jag rider ju alltid ensam så hur ökentorr banan än skulle kunna bli en extremt torr sommar så är det inte värre än att jag kan rida tidigt på morgonen medan daggen fortfarande håller den lite fuktig eller så får jag väl rida i damm i värsta fall…eller ute på gräset.

Har ni förresten sett vem som hamnade just på utebanan idag?

Det är nog det närmaste Fluffis lär komma till att ”vara på utebanan” och dagens syfte var att han kan beta lite av det gräs som harven inte kommer åt.

Både han och Vicke såg väldigt konfunderade ut när jag släppte ut honom där kan jag säga 🙂 !

Annars fortsätter det lilla djuret att minska med något kilo i vikt varje dag, så mycket hår/ päls känns det som att det rasar av honom alla fall.

Hovskägget ser ännu mer ”galet” ut nu när han blir korthårigare och korthårigare medan detta bokstavligen släpar i marken.

Jag är delvis fascinerad eftersom ingen av mina tidigare hästar har tillåtits ha ens en antydan till denna typ av behåring innan jag har varit framme med saxen men dels ser det liiiite häftigt ut på den lille och dels vill hans dramaqueen-anlag helst att jag låter det vara.

Medan man hade kunnat tex kastrera Vicke med sina bara händer och typ en smörkniv utan att han brydde sig så är Fluffis extremt skeptisk mot mycket som har med att man petar på honom att göra.

Att ens klippa hovskägget skulle kräva en hel del ”viljornas kamp” och när jag vid ett tillfälle råkade vidröra hans ädlare delar flög han i luften som om jag hade pressat en tjurfösare mot honom. Ett lustigt djur….men jag låter honom helt medvetet härja med sina idéer eftersom det inte spelar mig den minsta roll. Hade jag brytt mig hade jag fått sätta honom rejält på plats för är man 24 år ska man klara av vissa, enligt mig, ganska basic grejer….

Här ser ni förresten en annan av det lustiga djurets uppgifter; att agera brännässle-rensare på Ryhus.

Jag torkar nässlorna och slänger in dom till honom och så äter han upp dom. Win-win.

Edit: fick flytta tillbaka honom från utebanan till ordinarie hage efter en knapp timme för han såg inte alls nöjd ut utan stirrade mest ut i världsrymden i stället för att beta. Ja jisses….

Skrivet

Kriget har börjat!

Som jag har berättat flera gånger hade jag förra året känslan av att vara invaderad av brännässlor på Ryhus.

De var många, väldigt höga och fanns överallt.

Min lilla ponny åt hur mycket torkade nässlor som helst men det gick liksom inte att bekämpa dom fullt ut; de var helt enkelt för många och på för stora ytor. Jag gjorde vad jag kunde men fick alltså inte bort alla.

I år hoppas jag….om inte vinna kriget så i alla fall vara en värdig motståndare!

Ännu är plantorna bara några centimeter så om jag är snabb och ihärdig så kan jag hålla, inte bara jämna steg med tillväxten utan kanske till och med hämma den?

Lilla pojken får fortsätta att äta det han vill av de ännu späda bladen när de torkat; den större gossen är för bortskämd för att stoppa nässlor i munnen och slipper så klart om han inte vill.

Kom inte med några recept på nässelsoppa eller dylikt- jag vill inte äta ens ett blad för egen del utan helst utrota allt permanent 🙂 !

Skrivet

Torsdag- väntan

Glädjande nog läser jag att fler och fler vänner, bekanta och andra blir vaccinerade mot covid.

Förhoppningsvis ökas farten upp mer och mer utan fler retliga stop och min känsla är också att vaccinationsviljan är på topp.

Själv går jag bara och väntar på min spruta och skulle göra en hel del uppoffringar för att få den direkt och helst redan igår.

Jag väntar även på regnet som enligt prognos ska komma precis när som helst och det kan nog behövas efter många dagars nederbördslös sol.

Vicke har vilodag och stod, sist jag kollade, med näsan i gräset. Han kom inte ens gående när jag kom med deras lunch…eller…kan kom efter en lång stund men det händer i princip aldrig annars. I vanliga fall kommer han skrittande så fort han bara anar min skugga…

Skrivet

Mina plaketter

Under alla år som jag stod inackorderad på olika anläggningar tänkte jag ibland flyktigt tanken att jag, om jag någon gång fick ett eget stall, skulle spika upp alla mina plaketter.

Åren gick, plaketterna blev fler och fler tills nästan alla arrangörer slutade att dela ut eller ens sälja dessa.

Nu, när jag placerar mig extremt sällan men faktisk har ”eget” stall är det så att detta har murade väggar och nästan inget trä att spika i.

Visst kan man sätta upp plaketterna på boxdörr/ vägg men de vill jag hålla rena utan saker ”i vägen” och minns också hur en del klenare plaketter (inte mina) blev helt förstörda vid en högtryckstvätt (texten ”slets bort”) vid den årliga stalltvätten i ett annat stall.

Däremot har jag ju ett helt ridhus att gå loss på om jag vill men nu har jag i stället insett att jag inte ids spika upp +200 plaketter.

Så de ligger som de ligger i min sadelkammare och där lär de ligga….(rosetterna ligger i kartonger i en garderob).

Skrivet

Onsdag- oätliga blommor

Det är verkligen en otrolig härlig tid just nu och jag förstår till fullo de som vill pimpa sina trädgårdar/ omgivningar med alla möjliga blommor.

Själv känner jag mig en aning (läs: ganska mycket) begränsad på grund av dovhjortarna; jag har varken lust att servera dom gratis mellanmål eller att hägna in halva Ryhus med massa staket/ nät och annat.

Det jag har vågat mig på och som funkar så här långt är kejsarkrona, tagetes, hortensia, påsk och pingstliljor, pioner och pelargonier, de sistnämnda i alla fall om de står på trappan till ytterdörren.

Delar av förmiddagen har tillbringats i Flyinge med att träna för Nina vilket gick bra.

Vi ska inom kort börja med saxen (galoppslutor med byten emellan) och gjorde en förberedande övning inför det.

Passet avslutades med att jag gjorde 5 byten i vart fjärde, 5 i vart tredje och 7 i vartannat och satte alla på första försöket vilket var lite ”kors i taket”.

Byten i vartannat gör jag mycket sällan och aldrig på träning och seriebytena kan bli hur som helst när jag ska visa upp dom för Nina.

Det är ”så klart” något psykologiskt; att jag plötsligt drabbas av någon knäpp prestationsångest som bara förstör så det har gått så långt att jag har sagt att jag inte vill göra några seriebyten alls på träning (tjurigt önskemål från bebis-Birgitta 6 år).

Hemma är det inga problem och de få gånger Nina själv rider Vicke sätter hon även många (+10) ettor på första försöket och utan någon längre stunds ridning (jag rider ju innan) så detta är ju hästens ”paradnummer” helt klart.

Hästar har ju olika lätt/ svårt för allt möjligt; Vicke har alltid haft lätt för att byta vilket har räddat oss många gånger eftersom han ibland har galopperat som en kratta och varit sned som en banan men ändå klarat av att byta rent- en riktig bedrift enligt Nina som vet vad andra hästar hade gjort i de lägena.

Så att seriebyten inte alltid funkar när jag ska visa dom för henne sitter definitivt inte hos hästen, det är en sak som är säker.

Och att jag kunde visa dom idag är ett tecken på att jag har steppat upp min ridning den sista tiden vilket så klart är jättebra.

På tal om morgonens inlägg förresten!

Fick denna bild av en bloggläsare; alla hästars våta dröm don’t you think 🙂 ?

Skrivet

Som Burger King?

Har ni tänkt på vilken diskrepans det är mellan hur en hamburgare från tex Burger King ser ut på bild mot vilken syn som möter en när man öppnar förpackningen på restaurangen?

Jag undrar om jag kommer att konstatera samma sak när de morötter jag förhoppningsvis kommer att driva upp från denna fröpåse ska skördas 🙂 ?

Tror ni verkligen att jag kommer att mötas av perfektionen som utmålas på påsen? Jag tvivlar….

Kan man reklamera annars 🙂 🙂 🙂 ?

Skrivet

Tisdag- piaff och passage

Idag var min ridplan följande:

Skritta ut i skogen för att därefter avsluta med lite piaff och passage på hemvägen och ”känna på” ett gräsfält mellan Ryhus och vår närmaste granne. Jag tänkte också att det kunde vara kul att filma lite piaff och passage som Vicke har relativt lätt för.

Allt i den första meningen i stycket ovanför gick helt enligt plan och med jättebra känsla, medan det jag skrev om i meningen därefter bara vara att glömma 🙂 !

Lika lätt som Vicke piafferar lika omöjligt var det att filma det från hästryggen kan jag säga. Och definitivt när man är utomhus och verkligen inte vill tappa telefonen i marken…

Jag får nog hålla mig till dylika bilder även framöver; de blir i alla fall ”bra” …eller…man ser åtminstone vad de föreställer:

Notera vägens ”perfektion”….motsvarigheten till nyharvad ridbana 🙂 !

Precis innan bilden togs har man kört och skrapat och vattnat och efter en stund kom det även salt på hela ytan!

Detta görs några gånger om året och håller hyfsat med tanke på att det trots allt är en del trafik, framför allt på helgerna och till ”the Lodge”.