Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
För någon vecka sedan träffade jag en person som hastigast i mitt stall och eftersom jag hörde direkt att personen lät förkyld höll jag mig på avstånd även om hen påstod sig vara på bättringsvägen.
2 dagar senare var jag förkyld….
Jag kan så klart inte garantera att det var denna personen som smittade mig men jag hade knappt träffat några andra.
Hur som helst…detta visade mig bara hur snabbt man kan bli smittad.
Både jag och Henrik var väldigt försiktiga under coronaepidemin och blev aldrig sjuka och jag märker att jag fortfarande ”håller avstånd” på ett sätt jag inte gjorde innan denna smitta bröt ut över världen.
Och jag undrar om inte fler gör som jag, eller vad tror ni?
Har ni själva fullständigt återgått till hur ni levde innan pandemin eller är ni mer försiktiga i era interaktioner med andra människor?
Håller ni med om att den avtagbara nedre remmen på denna typ av nosgrimma är den del som fortast tappar nyskicksutseendet och mest ser sliten ut på ett träns?
I så fall är mitt enkla tips att bara byta ut just remmen!
Jag köpte en brun på Hööks som passade perfekt till mitt träns för ynka 39:-!
För övrigt tycker jag att alla eller i alla fall fler träns borde säljas med alla delarna separat.
Dvs att man kan köpa ett komplett träns till ett pris och alla delarna separat till ett annat.
På så vis kan man lätt ersätta delar som antingen gått sönder eller slitits ut.
Då och då ser jag inlägg på nätet som nästan ordagrant hade kunnat vara skrivna av mig.
Här ett sådant:
”Efter att ha överhört konversationer mellan personal och. kunder i foderbutiken om alla tjusiga påsar med olika namn och användningsområden såsom ”Competition” och ”Avel” och ”Slow carb” och allt vad de hittar på. Så kände jag att det här är ju ett konversationsämne. För när man kollar på ingredienslistan på varenda påse så är där precis samma sak i alla, och samma saker som man gav hästarna på 80-talet: Havre, kli, betfor och ”grönmassa” dvs hö. Men man betalar 4 gånger mer. Alla dessa foderpåsar oavsett hur de ser ut, hur dyra de är, och hur engelska namn de än har, gör ju bara dessa saker: Höjer energi och proteinhalten i foderstaten. (Ibland höjer och sänker kalcium eller fosforhalten). Visst, långsam energi kan man vilja ha, då kan man ge olja. Att havre skulle ge heta hästar och därmed vara en USP, är ju inte vetenskapligt bevisat.
Förmodligen vet de flesta här detta redan, men uppenbarligen finns det ju en stor marknad för detta (även jag föll för musli-trenden, det såg ju mycket godare ut än havrekross med sån där brun äcklig betforsörja). Men det kanske är så att folk inte vågar fodra som på 80-talet pga att blir man shamead i stallet då, är ju prylhets överallt numer?
Folk får såklart göra som de vill, men jag känner att i tider av besparingar och åtstramning så är det bra att veta vad man betalar extra för: Tjusiga förpackningar (men de är väldigt fina)!”
Ni som läst bloggen länge vet att jag har tjatat om detta i hur många år som helst!
Folk klagar på att det är dyrt att ha häst men handlar kraftfoder helt utan eftertanke känns det som och enbart utifrån vad den färgglada påsen lovar.
Att många hästar inte ens behöver kraftfoder och att de hade mått hundra gånger bättre av något kilo extra stråfoder är också en självklarhet som ofta missas.
Jag stod ett tag i ett stall där stallägaren var återförsäljare för ett snordyrt foder och det var ingen måtta på de olika sorterna som skulle vara världsbäst för seniorhästar, fånghästar, smala och tjocka, heta och lata och jag vet inte allt.
Min häst var typ den enda som tävlade på MSV nivå och den som enbart åt havre köpt av en lokal bonde för 2:-/ kilot.
Övriga hästar i stallet var hobbyhästar som åt stallägarens dyra foder som på den tiden kostade långt över 10:-/ kilot.
Det mest komiska var när hon lurade på en hästägare elektrolyter till sin +20 år gamla häst som knappt reds! Den kvinnans häst (snarare tjock än normalviktig) åt så många olika foder och tillskott att kostnaden för dessa översteg vad hösilage kostade men stallägaren fick ju fin bonus på köpet gudbevars!
Klimatförändringar eller ej…jag njuter verkligen av hösten så som den visar upp sig just nu.
Tog dessa foton (som inte gör naturen rättvisa) från Bibbis hage och som synes finns det fortfarande lite för hästarna att äta. Kompletterat med fri tillgång på ensilage i boxarna förvisso.
Den enda nackdelen med vädret är att man lär få en chock när den riktiga hösten visar sitt fula tryne för nu har det varit jättefint hur länge som helst.
Jag gjorde lite lätt trädgårdsarbete (inte my cup of tea) och förvandlade detta:
Denna bild tog jag den 12 oktober och som synes blommar det utanför husknuten för fullt.
Jag anar att det är den klimatförändring som jag faktiskt vill påstå är verklig som är anledningen- på gott och ont.
Mina hästar betar fortfarande utan att stödfodras ute och gräset växer.
Jag har mer än gärna längre somrar och varmare och soligare höstar och gråter inte alls om vintrarna reduceras allt mer.
Jag hoppas att jag inte jinxar något nu men jag kan inte minnas när vi i min del av Skåne hade liknande vintrar som när jag var barn = man kunde åka pulka och skidor i många dagar eller rent av någon vecka i sträck.
Märker ni av någon form av klimatförändring eller är det bara slumpen eller något annat som påverkar vädret enligt er?
Nu är jag uppe i 15 minuters trav och galopp per ridpass och känner att jag inte vågar rida för mycket i mitt lilla ridhus.
Så idag körde jag Frenchie till Granelundshallen där vi vanligtvis tränar för Nina och där vi inte varit på 5 månader.
När vi närmade oss ridhuset kändes det som att vi möjligen inte hade varit där på 2 månader så man (eller i alla fall jag) tappar lätt känslan för tid när man har gjort något ”tusen” gånger tidigare och i flera år.
Frenchie skötte sig perfekt så mycket man nu kan kräva av honom efter omständigheterna och sedan bar det av hemåt igen där Bibbi som vanligt stod och väntade.
Hon har en rutin, alltid samma, där hon ställer sig vid ingången när vi kommer körande (om hon inte redan står där) för att sedan gå ut och börja beta först när han släpps ut i sin hage ❤️.
Om/ när jag kan börja träna för Nina återstår att se men det blir inte de närmaste veckorna i alla fall.
Medan Frenchie välkomnades av sin tjej välkomnades jag av äppelsmulpajen jag gjorde igår- den perfekta frukosten ha ha!
Jag har väldigt svårt för att slänga fungerande saker och har därför tex sparat några träns och tyglar när jag köpt nya med tanken ”kan vara bra att ha”.
Men jag antar att er erfarenhet kanske är som min; när tusan använder man egentligen dessa bra att ha-grejer? Om ni frågar mig: extremt sällan (läs; typ aldrig).
Om Frenchies träns skulle gå sönder skulle jag INTE plocka fram Vickes gamla även om det passar för det fanns ett skäl till att jag la undan det från första början = det började se ”trist” ut.
Samma sak med tyglarna jag haft hängande i sadelkammaren i x år.
Det enda som har hänt med dessa saker under tiden de legat oanvända är att jag 1-2 gånger om året konstaterat ”oj…det börjar komma mögel på grejerna” och så har jag använt urtråkig tid till att putsa av dom. Tills nästa gång.
Men som sagt; härom dagen fick jag nog och nu ligger det några träns (min tidigare ponnys tex) på en mer lämpad plats: i vår soptunna!
För några år sedan lyckades jag faktiskt sälja av en hel del schabrak av samma anledning (de blev aldrig använda) och nu försöker jag att inte samla utrustning på hög utan slita ut tex täckena i stället för att köpa nya även om det går långsamt.
Men tyg möglar i alla fall inte utan kan ligga orört i x år medan jag i fortsättningen inte kommer att spara på läder som jag tycker inte tycker är fint nog att använda.
Hur gör ni? Samlar ni på en massa bra att ha-grejer till hästarna? Vad handlar det då om? Kommer det till slut till användning eller inser ni som jag att det bästa är att slänga?
Idag fick Frenchie och jag besök av min vän Elisabet och Frenchies vän Niilo.
Vår tanke var att skritta i skogen och det fullföljde vi helt planenligt men däremot hade vi inte tänkt att göra detta i hällande ösregn.
Nu blev det så ändå under kanske halva turen på en timme så vi var minst sagt blöta efteråt.
Alla mina kläder och Frenchies schabrak hamnade i tvättmaskinen och lädret fick sig en liten smörjning men det var det ärligt talat värt.
Det är så roligt att rida med sällskap, att catcha upp lite och Frenchie och Niilo går alltid fint ihop. Elisabet är dessutom som jag; tål lite vatten 🙂 utan att vilja vända hem!
Igår kväll var Henke och jag och åt middag på St Markus vinkällare; så här glad blev yours truly av att äga god mat med en rejäl portion efterrrätt:
Nu funderar jag på om inte dessa…..
….ska omvandlas till en äppelkaka? Risken är stor!
Idag är jag oproportionerligt nöjd/ stolt över att jag i morse kunde rida normalt i skogen för första gången på ca 5 månader. Var t.o.m. tvungen att ringa en god vän och skryta lite och hon som med egna ögon sett hur Frenchie kan vara en liten apa instämde i att vi var duktiga hi hi.
Frenchie var ju kopiöst istadig ett tag i somras och vägrade lämna stallplanen när det var som värst och idag kunde jag trava och galoppera helt normalt under vår tidigare vanliga runda.
Detta är ju en häst som till 99% har 2 lägen och sällan något mitt emellan, antingen snäll och med fantastiskt fin känsla ute eller totalt istadig och fastfrusen i marken med ibland otäcka sidokast och backningar om man går på honom. Inget som tant Birgitta uppskattar alls och alla mina tidigare hästar utom Kreon skulle aldrig drömma om att hålla på på detta viset.
Kreon var också extremt istadig att rida ut men det enda han gjorde var att frysa fast och möjligen backa liiiite men det blev aldrig risk för avramling som det verkligen är med Frenchie när han tvärkastar sig. Ni kan inte ana (jo det kan ni nog….) hur mycket jag älskar mitt säkerhetshandtag och jag hade aldrig i livet ridit ut utan det…..
Att Frenchie blev så dum i somras tror jag till 90% berodde på insekter som han hatar och att det var ganska mycket stök med skogshuggeri i skogen. Det hade 90% av alla hästar inte tyckt om men de hade ändå accepterat läget med för Frenchie kan sådant (massa bitande insekter) ge det totala överslaget från jättesnäll till jättedum…suck…
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer