Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Läser att hela träningsanläggningen kring Jägersro håller på att rivas och det känns för egen del vemodigt.
Jag stod ju uppstallad på ridskolan MCR i +20 år, från det att jag köpte min första häst och kan inte räkna de (tusentals?) gånger jag ridit på dessa banor.
Framför allt vintertid när allt annat var fruset och det var svårt att rida ut så hölls träningsbanorna i utmärkt skick och jag har gjort allt möjligt där när travarna och galopphästarna var färdigtränade för dagen.
Galopptränat Archie, då endast 3 år, haft mina hundar, först schäfern och sedan mina greyhounds som sällskap, ridit Heron med hans boxgranne Beam som handhäst i både trav och galopp och jag vet inte allt.
Ridskolan flyttade till andra lokaler i närheten för flera år sedan och nu är det dags att säga hejdå till banorna och det är väl så livet är många gånger, det man växt upp med försvinner och ersätts av annat.
Av detta blev det inget för ponnyn ville plötsligt inte låta sig lastas fast den åkt transport dagen innan också (även då till mitt ridhus).
Och detta har jag varit med om flera gånger; ffa ponnys med lite osäkra föräldrar och/ eller barn som ibland ”inte känner för” att låta sig lastas.
Jag tycker alltid så synd om barnen som troligen sett mycket fram emot att komma iväg på träning/ tävling och så blir det inget!
Om jag någon gång behöver pengar tillräckligt mycket ska jag börja ge lastningskurser för oerfarna föräldrar och barn. Det tror jag hade varit en affärsidé 🙂 .
Det är så lätt att det blir fel om man inte vet vad man gör och kan givetvis bli farligt också.
Ett bra exempel:
Jag har en 12 sekunder kort film på hur jag lastar Vicke (bilderna ovan är screenshots från denna) och jag lastar även Frenchie likadant.
Jag är alltid noga med att för de jag visar filmen betona att detta är ”expert level” och inget man ska prova hemma om man inte vet vad man sysslar med eftersom jag tex lastar utan grimskaft och vänder tvärt mot transporten där jag bara skickar in hästen lite slarvigt.
Det är definitivt inte så jag LÄR UT lastning, mer en kul film och möjligen målbild långt fram.
När jag skickade filmen till mamman med tramsiga ponnyn skrev hon direkt:
Aha, jag ser du kommer runt om släpet. Det ska vi testa. Vi går ju rakt framifrån så hon typ hinner förbereda sig på att ” vägra”.
Och det är ju EXAKT så man som oerfaren INTE ska prova att lasta och genom att tro att man kan lura en erfaren ringräv (genom att snedda).
Tvärtom är det FÖRSTA jag lär ut är att man måste stå RAKTBAKOM transporten vid lastning och det är det första felet många nybörjare gör; att de låter hästen dra dom hit och dit och inte har huvudet spik rakt mot transporten.
Jag hoppas att just detta lilla djur skärper sig och att de annars anlitar mig eller någon annan som kan hjälpa dom så att det blir roligt för flickan och att man alltid kommer iväg (och hem inte minst) som planerat!
Årstiden inbjuder inte till några fina nytagna bilder tycker jag; Ryhus är omgivet av en hel del lera (just nu frusen) så denna bild från förra sommaren i Marbella får utgöra målbild för läget om några månader.
Och jag vet inte hur det ser ut hos just er men en dag i förra veckan ”luktade det vår” här….bara under några timmar men ändå. Och idag hördes fågelkvitter i den bistra vinden som fick -1 att kännas som -10.
Så det går åt rätt håll även om det kanske inte känns så och bakslagen i form av tex mer snö absolut är möjliga.
Åt rätt håll går det även med ridningen tycker jag och som jag sa till Nina på förra träningen så är det så just nu så att även om jag alltid tycker att det är roligt att rida så längtar jag as we speak efter varje dressyrpass. Och det är väl det bästa betyget?
Vi har ”dressyrat” i ridhuset både igår och idag; hade det inte varit så fruset och rått ute hade jag tränat tex byten i skogen idag men jag tycker inte att det är så bra för benen att jobba på stenhårt underlag.
Jag har alltid varit ett stort fan av helklippta hästar och har klippt alla ridhästar jag ägt 2 ibland tom 3 gånger per säsong.
För Frenchies del medförde detta att han både förra och förrförra vintern (dvs sedan jag köpte honom) fick skav av schabrakets baksida, tyglarna, mina skänklar och bogdelen på täckena.
Skitfult så klart och jag har använt både renskinn under sadeln, fårskinnstunnlar till tyglarna samt kletat på anti-skavmedel runt skänkelläget.
Att hästar får mer eller mindre skav är inte jättekonstigt i sig tycker jag men jag har tex aldrig tidigare haft en häst som fått skav av tyglarna och Frenchie har den bästa munnen och dito kontakten man kan tänka sig så man sitter verkligen inte och liksom ”hivar” i tyglarna men ändå fick han skav!
I år har jag provat en annan taktik även om det tog emot!
Jag väntade med klippning någon vecka innan jag egentligen ville klippa honom och stod ut med lång och blöt päls den tiden.
Sedan har jag inte klippt om honom fast jag egentligen ville och se där!
Han är förvisso en aning långhårig men inte så man reagerar, han blir inte jättesvettig eftersom det är så pass kallt ute ändå och framför allt så är skaven nästan obefintliga! Halsen är utan minsta prick = inget tygelskav överhuvudtaget!
Så det är bara att inse att Frenchie är ovanligt skavkänslig och att årets taktik var rätt.
Som bonus är han jätteglansig i pälsen och har inte alls fått det där ”gammal heltäckningsmatta”-utseendet som jag tycker många hästar får efter den andra klippningen.
Så här inleddes min morgon; 50 minuters skritt i skogen.
Min set-up är numera vad gäller Frenchie max 2 dagars dressyrjobb på bana följt av antingen en dags skritt i skogen eller en vilodag och så rullar det på och fungerar utmärkt ridmässigt. Håller han sig bara lugn i hagen så kan jag inte göra mer för att ändå nyttja honom för hans ursprungsändamål så att säga och då jag inte är intresserad av en ren skogsmullehäst.
Idag var jag lite stolt över mina djur som inte vinklade ett öra när säkert 10 dovhjortar studsade in från ett fält och över vägen vi skrittade på för att fortsätta in i skogen och bara kanske 20 meter ifrån oss.
Tur var det för det råder ju ”koppeltvång” här och då vill det till att man har kontroll på sin hund.
När vi var nästan hemma mötte vi en man med 5-6 lösa labradorer på håll och han hade samma pli på sina hundar. Även det var tur för Frenchie blev rädd och vägrade att gå emot dom (jag undrar i ärlighetens namn hur tydligt han såg vad det var för det var fortfarande gryning och dimmigt) men mannen var klok och gick in i skogen med sina hundar så vi kunde passera utan drama och fick ett ”tack snälla”-rop från mig (jag har mött honom tidigare och visste att han har koll).
Idag har vi haft middagsgäster och på tal om det pratade jag och en vän nyligen om det faktum att man när vi var små sa att man skulle få ”främmat” när man väntade (välbekanta) gäster.
Ganska märkligt att de benämndes som ”främlingar”, eller hur 🙂 ?
Minst 9 dagar av 10 kissar Bibbi direkt efter hagintag.
Detta utnyttjar jag genom att ställa bajsupplockaren under henne och så hamnar allt kiss där.
Det blir ändå någon liter per dag och det slipper jag gärna mocka ut utan häller det hellre direkt på gödselstacken.
Hade jag varit snabb som en kobra hade jag kunnat göra samma sak med Frenchie på morgonen; så fort man vidrör stalldörren börjar han kissa!
För de kiss och bajsintresserade *ASG* kan jag nämna att han fortfarande aldrig har bajsat på en utebana/ i ridhus; varken hemma, på träning eller tävling. På snart 3 år?!?! (I skogen har han gjort det 2 gånger eller möjligen 3).
Alla är vi bra på något och mina skills innefattar att jag i princip aldrig kommer försent, försover mig eller missar avtalade tider.
Men även solen har sina fläckar så idag blev jag väckt ur djup ”efter nattjobb-sömn” av min hovslagare som via telefon meddelade att han var på plats. Då hade jag även sovit mig igenom hans sms om att han skulle vara i stallet om 5 minuter!
Visade sig att jag hade skrivit in hans besök på fel dag i min elektroniska kalender så jag väntade honom inte förrän imorgon. Då är man glad att stallet ligger 20 meter från boningshuset och att Frenchie stod och åt precis vid grinden!
Idag är jag också väldigt förvånad och vågar knappt tro det men jag drog ut en kindtand igår och hade innan dess världens ångest inför både ingreppet och efterföljande smärta men vet ni ; utdragningen kändes i princip inte och jag har inte det minsta ont sedan det gjordes?!?!
Hoppas att detta håller i sig för enligt tandläkaren kunde jag behöva full dos smärtstillande i upp till 3 dagar och jag har nu mer än 24 timmar senare inte känt något alls?!? Sååå konstigt…
Dagens ridpass i lilla ridhuset var lika bra som rätt många i rad nu- hoppas att även det håller i sig!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer