Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Klimatförändringar eller ej…jag njuter verkligen av hösten så som den visar upp sig just nu.
Tog dessa foton (som inte gör naturen rättvisa) från Bibbis hage och som synes finns det fortfarande lite för hästarna att äta. Kompletterat med fri tillgång på ensilage i boxarna förvisso.
Den enda nackdelen med vädret är att man lär få en chock när den riktiga hösten visar sitt fula tryne för nu har det varit jättefint hur länge som helst.
Jag gjorde lite lätt trädgårdsarbete (inte my cup of tea) och förvandlade detta:
Denna bild tog jag den 12 oktober och som synes blommar det utanför husknuten för fullt.
Jag anar att det är den klimatförändring som jag faktiskt vill påstå är verklig som är anledningen- på gott och ont.
Mina hästar betar fortfarande utan att stödfodras ute och gräset växer.
Jag har mer än gärna längre somrar och varmare och soligare höstar och gråter inte alls om vintrarna reduceras allt mer.
Jag hoppas att jag inte jinxar något nu men jag kan inte minnas när vi i min del av Skåne hade liknande vintrar som när jag var barn = man kunde åka pulka och skidor i många dagar eller rent av någon vecka i sträck.
Märker ni av någon form av klimatförändring eller är det bara slumpen eller något annat som påverkar vädret enligt er?
Nu är jag uppe i 15 minuters trav och galopp per ridpass och känner att jag inte vågar rida för mycket i mitt lilla ridhus.
Så idag körde jag Frenchie till Granelundshallen där vi vanligtvis tränar för Nina och där vi inte varit på 5 månader.
När vi närmade oss ridhuset kändes det som att vi möjligen inte hade varit där på 2 månader så man (eller i alla fall jag) tappar lätt känslan för tid när man har gjort något ”tusen” gånger tidigare och i flera år.
Frenchie skötte sig perfekt så mycket man nu kan kräva av honom efter omständigheterna och sedan bar det av hemåt igen där Bibbi som vanligt stod och väntade.
Hon har en rutin, alltid samma, där hon ställer sig vid ingången när vi kommer körande (om hon inte redan står där) för att sedan gå ut och börja beta först när han släpps ut i sin hage ❤️.
Om/ när jag kan börja träna för Nina återstår att se men det blir inte de närmaste veckorna i alla fall.
Medan Frenchie välkomnades av sin tjej välkomnades jag av äppelsmulpajen jag gjorde igår- den perfekta frukosten ha ha!
Jag har väldigt svårt för att slänga fungerande saker och har därför tex sparat några träns och tyglar när jag köpt nya med tanken ”kan vara bra att ha”.
Men jag antar att er erfarenhet kanske är som min; när tusan använder man egentligen dessa bra att ha-grejer? Om ni frågar mig: extremt sällan (läs; typ aldrig).
Om Frenchies träns skulle gå sönder skulle jag INTE plocka fram Vickes gamla även om det passar för det fanns ett skäl till att jag la undan det från första början = det började se ”trist” ut.
Samma sak med tyglarna jag haft hängande i sadelkammaren i x år.
Det enda som har hänt med dessa saker under tiden de legat oanvända är att jag 1-2 gånger om året konstaterat ”oj…det börjar komma mögel på grejerna” och så har jag använt urtråkig tid till att putsa av dom. Tills nästa gång.
Men som sagt; härom dagen fick jag nog och nu ligger det några träns (min tidigare ponnys tex) på en mer lämpad plats: i vår soptunna!
För några år sedan lyckades jag faktiskt sälja av en hel del schabrak av samma anledning (de blev aldrig använda) och nu försöker jag att inte samla utrustning på hög utan slita ut tex täckena i stället för att köpa nya även om det går långsamt.
Men tyg möglar i alla fall inte utan kan ligga orört i x år medan jag i fortsättningen inte kommer att spara på läder som jag tycker inte tycker är fint nog att använda.
Hur gör ni? Samlar ni på en massa bra att ha-grejer till hästarna? Vad handlar det då om? Kommer det till slut till användning eller inser ni som jag att det bästa är att slänga?
Idag fick Frenchie och jag besök av min vän Elisabet och Frenchies vän Niilo.
Vår tanke var att skritta i skogen och det fullföljde vi helt planenligt men däremot hade vi inte tänkt att göra detta i hällande ösregn.
Nu blev det så ändå under kanske halva turen på en timme så vi var minst sagt blöta efteråt.
Alla mina kläder och Frenchies schabrak hamnade i tvättmaskinen och lädret fick sig en liten smörjning men det var det ärligt talat värt.
Det är så roligt att rida med sällskap, att catcha upp lite och Frenchie och Niilo går alltid fint ihop. Elisabet är dessutom som jag; tål lite vatten 🙂 utan att vilja vända hem!
Igår kväll var Henke och jag och åt middag på St Markus vinkällare; så här glad blev yours truly av att äga god mat med en rejäl portion efterrrätt:
Nu funderar jag på om inte dessa…..
….ska omvandlas till en äppelkaka? Risken är stor!
Idag är jag oproportionerligt nöjd/ stolt över att jag i morse kunde rida normalt i skogen för första gången på ca 5 månader. Var t.o.m. tvungen att ringa en god vän och skryta lite och hon som med egna ögon sett hur Frenchie kan vara en liten apa instämde i att vi var duktiga hi hi.
Frenchie var ju kopiöst istadig ett tag i somras och vägrade lämna stallplanen när det var som värst och idag kunde jag trava och galoppera helt normalt under vår tidigare vanliga runda.
Detta är ju en häst som till 99% har 2 lägen och sällan något mitt emellan, antingen snäll och med fantastiskt fin känsla ute eller totalt istadig och fastfrusen i marken med ibland otäcka sidokast och backningar om man går på honom. Inget som tant Birgitta uppskattar alls och alla mina tidigare hästar utom Kreon skulle aldrig drömma om att hålla på på detta viset.
Kreon var också extremt istadig att rida ut men det enda han gjorde var att frysa fast och möjligen backa liiiite men det blev aldrig risk för avramling som det verkligen är med Frenchie när han tvärkastar sig. Ni kan inte ana (jo det kan ni nog….) hur mycket jag älskar mitt säkerhetshandtag och jag hade aldrig i livet ridit ut utan det…..
Att Frenchie blev så dum i somras tror jag till 90% berodde på insekter som han hatar och att det var ganska mycket stök med skogshuggeri i skogen. Det hade 90% av alla hästar inte tyckt om men de hade ändå accepterat läget med för Frenchie kan sådant (massa bitande insekter) ge det totala överslaget från jättesnäll till jättedum…suck…
Alla sätt är bra utom de dåliga om man vill sälja något och nu har jag sett en ny approach; man hävdar som förälder att avkomman säljer whatever (ofta något man odlar) som barnet enligt min åsikt omöjligt kan ha varit delaktigt i!
Det senaste exemplet jag såg var en 2-åring som sålde pumpor!
Hur i hela fridens namn har detta blöjbarn odlat pumpor undrar jag *ASG*?
Sedan ska ni inte missförstå mig; jag uppmuntrar företagsamhet och tycker att det är jättebra om barn och unga vill tjäna egna pengar. Det gjorde jag själv i den åldern och ser med facit i hand bara fördelar.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer