Nix…jag var inte nöjd när jag vaknade till noll grader ute men dels har vi haft så fantastiskt väder hittills och mycket längre tid än förväntat och dels är det lovat upp emot 10 grader om några dagar igen.

Däremot var jag mycket nöjd med dagens ridhuspass och jag ger både min lilla apa och underlaget högsta betyg utifrån givna förutsättningar.

Frenchie rids tidsmässigt fullt ut nu men vi är ännu inte tillbaka på samma nivå som vi slutade på i maj men jag vill inte hetsa fram igångsättningen.

Blir han halt igen vill jag inte känna att jag har forcerat fram något utan jag tröstar mig med att jag vet att Ninas ord ”han kan det han kan” stämmer till 100%.

Så lika lite som att jag tex skulle ha glömt hur man läser även om jag inte hade öppnat en bok på ett halvår så har Frenchie inte glömt hur man byter galopp, flyttar sig i skolorna eller whatever. En viktig påminnelse för alla med skadade hästar när vi ibland tror att vi ska få börja om från början med massor. Kondition och finjusteringar ja men det inlärda finns där, tro mig!

Idag blev det mer ”realistiska” vintertemperaturer än de vi haft en längre tid, bara någon ynka grad i morse mot tidigare tvåsiffriga.

Jag satte på Bibbi ett fleecetäcke under regntäcket (gåva från en fd stallkamrat) och även om hon är oklippt och måhända aningen övertäckt så tänker jag att det är bättre att hon är lite för varm än lite för kall. Hon fyller trots allt 19 år om någon månad och står mest stilla i hagen.

Jag är för övrigt galet nöjd med hennes hull- trots urusla värden på mitt hösilage är hon väldigt rund (tjock?) och det klär henne fantastiskt bra.

En så stor elefant ser ännu värre ut smal än en mindre häst tycker jag och när hon kom var hon en sorglig syn medan jag numera knappt kan se mig mätt på henne. Bästa Bibbi ❤️!

Bästa Frenchie var ett epitet jag INTE ville ge min APA i morse när vi skrittade ut.

Han hade samma åsikt om högen med betor jag ville passera som förra veckan, dvs han ville inte passera dom alls.

Nu fick han ju göra det ändå men jag var tvungen att ställa frågan ”hur orkar du med dig själv” flera gånger utan att få något svar.

Vi genomförde i alla fall turen utan andra debaclen och någon gång ska han väl (?) inse att bet-högar inte dödat hästar. Eller inte?

I morse kunde jag tömköra på min utebana och det gick väldigt bra.

Som jag skrev häromdagen är Frenchies bjudning just nu inte ”at it’s best” utan svajar uppsuttet medan den är bättre och mer konstant på töm så det är bra att använda sig av denna träningsmetod tycker jag.

Igår kväll var det nollgradigt när jag körde till jobbet men nu är vi tillbaka till de 8-10 plusgraderna som vi haft ett bra tag.

Vad säger ni om denna bilden?

Jag tycker den verkligen utstrålar kärlek ❤️!

Idag blev det ett ridhuspass där jag var fortsatt nöjd med både häst och underlag (det sistnämnda över förväntan eftersom jag vet att det där med underlag är en hel vetenskap och mer därtill).

Hade jag inte varit så frusen av mig hade jag absolut kunnat vara på utebanan men förhoppningsvis kommer det fler chanser framöver. Jag går liksom bara och väntar på att minusgraderna eller ösregnen ska slå till men jag njuter OCKSÅ!

Efter stallbestyren tog jag bilen till min närmaste granne och tillika goda vän Åsa som har gigantiska slånbärsbuskar precis utanför huset och hon hjälpte mig att plocka 2 stora bunkar bär.

Planen är att göra saft som är en enkel flerdagarssyssla dvs det tar 4 dagar innan man förhoppningsvis kan stoltsera med x flaskor dryck. Jag lovar att visa er när det är klart!