Månadsarkiv: januari 2021

Tisdag- traktorlyft och en kapad man


Idag har jag ägnat mig åt en massa småprojekt varav jag fick utmärkt hjälp med ett.

När jag skaffade Vickes traktor/foderdäck var det sommar och jag rullade ut det i hagen direkt ur min hästtransport med vilken jag hade hämtat det på däckfirman.

X månader senare, i djup lera runt hela däcket, försökte jag och Henrik att flyttade det till en torrare plats och låt mig säga så här; vi var inte ens i närheten av att rubba däcket en millimeter.

Jag hade lösa planer på att utlysa en tävling i ”Sveriges starkaste man” på Facebook (denna tävling hade kunnat kompletteras med ”mudwrestling i bikini” eller nåt för att verkligen befästa det köns-stereotypa) men kom på en mycket enklare lösning när vi ändå fick gjort lite dikningsarbete på Ryhus.

En traktorskopa fick helt enkelt ersätta våra klena armar och det gjorde den i ett nafs!

Jag måste för övrigt dela ut vars en liten gudlstjärna till mina pojkar som inte har rört en fena under flera timmars traktor/ grävskopearbete ganska nära hagarna. Men med hästar finns det så klart ingen lag; varför bli rädd för en enorm bullrande traktor när man kan hoppa i luften för ett litet löv eller en vattenpöl?

Ett annat projekt jag fullföljde idag var operation man-kapning!

Ni kanske känner igen känslan när man ibland liksom tittar till på något och tänker ”men herregud…hur ser det här ut”!?!

Så tänkte jag om Vickes hårsvall igår när jag insåg att han ”plötsligt” hade en ”travar-man”! Håret har så klart inte vuxit ut på detta vis över natten…det fattar jag med men tydligen har det gått mig obemärkt förbi på tok för länge.

Kontakter

Ett ämne jag skulle kunna prata om i timmar och skriva en bok om är nyttan av kontakter.

Detta bekräftas för mig i princip dagligen (faktiskt) och för att illustrera det kan jag ge er ett exempel från härom dagen.

Plötsligt plingade det till i min telefon; jag hade fått en swishinbetalning på x kronor.

När jag kollade visade det sig att det var en tacksam person som tack vare mig, dvs på mina rekommendationer hade fått en kund ”värd” säkerligen x tusen kronor.

Att jag fick en liten, mer symbolisk peng betydde verkligen mer än beloppet; jag blir otroligt glad när någon, framför allt oombedd visar sin uppskattning. Och det är något jag själv tycker att jag är bra på; att berömma de som förtjänar det.

Samma dag kom det en fråga från en bekant jag känt i över 20 år på Messenger. Personen ville veta om den skulle ta en viss persons tjänster i anspråk och jag avrådde å det bestämdaste baserat på egen erfarenhet.

”Tack Birgitta…jag litar helt på ditt omdöme” blev svaret och det blev en potentiell kund mindre till en person som verkligen inte förtjänar att ha kunder.

Jag vill påstå att kontakter är grunden till hur mycket som helst och frågan är om det inte är något av det viktigaste när det handlar om olika former av uppgörelser?

Jag har tex fått jobb via kontakter, köpt Vicke via kontakter (han var ej utannonserad eller ens till salu), fått tidigare lägenhet, hittat Nina som tränare och hur många viktiga saker som helst via just…..kontakter.

Jag råder ofta yngre vänner och bekanta som i affekt vill ”be xx att dra åt h..vete” eller annat drastiskt att försöka sansa sig.

”Man vet aldrig när man kan ha nytta av xx” säger jag förnumstigt men så är det!

Givetvis ska man inte tolerera att bli behandlad hur som helst, absolut inte, men kan man låta udda vara jämnt så why not?

Jag har ibland bitit ihop och långt senare varit mycket tacksam för det eftersom den som råkar ut för min vrede inte brukar glömma de svallvågor som översköljer dom…

Och som sagt; man vet aldrig när det kan komma väldigt bra till pass att känna xx, att ha ett bra rykte hos yy eller vad det nu kan handla om.

Måndag- besiktningsbekymmer eller vad är oddsen?

För några dagar sedan började jag höra ett högt, inte alls karakteristiskt ljud från den bakre delen av min bil och jag kunde varken lokalisera det eller ana vad det berodde på. Inte ens Henrik, som på stenåldern gick ”fordonsteknisk linje” som det hette på den tiden, vågade gissa vad det kunde vara och long story short; jag bestämde mig för att besiktiga bilen.

Jag misstänkte att det även kunde finnas flera andra saker som behövde åtgärdas och innan jag lämpade över bilen till en verkstad för x tusenlappars åtgärder ville jag veta om det ens var lönt så att säga.

Så i stället för att besiktiga i slutet av mars som var ursprungsplanen körde jag dit idag, med som alltid nästan ångest för besiktning kan betyda avsevärda kostnader, det vet jag sedan gammalt.

”Ta inte ut något i förskott” var Henriks råd…”man vet aldrig….”.

Och nä…man vet banne mig aldrig….

För vad tror ni händer på besiktningen?

Besiktningsmannen backar på min bil när han ska köra ut en annan bil från hallen och resultatet ser ni på bilden ovan!!!

Så…en smashad dörr no thanks to me och….i princip inget mer än ett hjullager som anmärkning. Det är hjullagret som låter från ”bak-kärran” och förhoppningsvis kan jag få detta åtgärdat relativt snabbt…men dörren…ja, det återstår att se.

Besiktningsmannens chef ska kontakta mig så får vi se hur vi går vidare.

Ja, Henrik hade verkligen rätt…man vet aldrig….

Och att Subaru är slitvargar utan dess like bekräftades åter för min bil hade ingen rost och inget annat heller som var alarmerande och då är detta en bil som körs hårt och vars enda ”service” sedan jag köpte den för 5 år sedan är ett årligt oljebyte (jag tror inte på service kan man väl säga…).

Jättebra andrahandsvärde och en jämförelse mellan färdiga och hemmabyggda boxar

En del saker som har med hästar att göra är helt klart mer lättsålda än andra.

De senare åren vill jag påstå att tex Back on Tracks stallbandage, Horsewares täcken, Mias schabrak och många PS-produkter säljs nästan omedelbart.

Jag kan inte uttala mig om hur snabbt hästtransporter säljs men de har i alla fall oftast ett bra andrahandsvärde vilket borde påverka en potentiell köpare att ”våga” köpa en så dyr sak.

Sedan det blev bestämt att vi skulle flytta till Ryhus har jag noterat en annan sak som dels verkar ha en strykande årgång dels betinga ett bra pris och det är boxinredning!

Även fronter och mellanväggar som i mina ögon ser rätt så trista ut; repade, tuggade på osv betingar många tusenlappar i värde!

Jag undrar hur många som inte vet hur pass enkelt det trots allt är att bygga egna boxar som i stället åker kanske väldigt många mil, transporterar svin-tunga boxdelar, monterar ihop dessa och sedan antingen gör vid allt med ganska varierat resultat eller låter det vara som det är i stället för att egenhändigt få något i stil med detta:

Har man obegränsat med pengar fattar jag absolut att man köper superfina nya boxar och kanske till och med lejer någon som monterar ihop allt men ska man ändå göra allt själv hade jag hellre valt nytt hemmabygge framför gamla, slitna färdiga boxar.

Nu kanske en del tänker ”ja, det är lätt för dig att säga…det var inte du som byggde utan din man” och det stämmer ju absolut men jag var i alla fall där och såg varenda bräda sågas osv (och hjälpte så klart till en del även om min man gjorde merparten) och jag vill ändå påstå att det även för en amatör inte är speciellt svårt att bygga just boxar.

Och vad gäller tidsåtgång så tar det även tid att åka och hämta de färdiga boxarna, oftast långväga eftersom utbudet är begränsat och att både sätta upp och därefter göra vid dessa så jag vill även här påstå att det inte skiljer många timmars nerlagt arbete. Material till hemmabygge säljs på närmaste trävaruhus och kan oftast till och med transporteras i en vanlig större bil om man inte har släp (som man annars ofta kan låna gratis där man köper virket).

Två sista, väldigt stora fördelar med hemmabygge vs ”färdigt” är att du med ett hemmabygge dels kan påbörja ditt arbete precis när du vill och enligt exakt de mått som passar för din stallbyggnad.

Att vänta på att ”rätt” färdiga boxar ska säljas någonstans i Sverige begagnade kan ta många månader eftersom utbudet är så skralt och sedan får du oftast bara standardmått som kanske inte alls passar så bra till din byggnad.

Söndag- kaninunderlag

Innan jag själv rider vill jag alltid att det ska vara harvat men efter dagens pass planade jag ytan i stället.

Jag skulle ha ett nytt besök av kaninhopparna och tänkte att det för deras små ben säkert är bättre ju planare underlaget är vilket deras ägare bekräftande 🙂 .

Jag tycker det är väldigt roligt med dessa besök och att kunna utnyttja ridhuset till lite allt möjligt och ofta lär man sig något nytt när man kommer i kontakt med något man tidigare bara hört talas om.

Absolut ologiskt

Ja, det är inte alltid så logiskt det här med vad man får och inte får och vad som är lämpligt och olämpligt i dessa Coronatider….

Jag har själv varit på Gekås i somras; affären var inte folktom men det gick absolut att hålla distans.

Jag har också både tävlat och deltagit i rätt många Pay and ride och om ni frågar mig var det varken någon större skillnad mot hur det brukar vara när jag tävlar eller någon risk för smittspridning. Eller…det beror ju på hur man agerar; man kan så klart bli smittad om man går runt och pratar, kramar och umgås med de andra ryttarna men det är ju inget man behöver göra för att genomföra själva tävlingen.

Att åka i knökfull buss känns verkligen vanskligt liksom att trängas på pubar och barer som jag själv bevittnat (utifrån) i Malmös nöjeskvarter. Nu har det sistnämnda begränsats men det pågick väldigt länge.

Vi får väl se hur saker och ting utvecklar sig framöver; det är nog på ett sätt tur att vi inte visste vad som väntade oss tidigt i våras.

Jag minns hur jag själv undrade om vi skulle kunna åka till London i början av april, därefter om vi skulle kunna resa någonstans förra sommaren, därefter i december osv.

Just nu är det tävlingarna som jag funderar på när de ska komma igång men det är inget jag har panik över på något vis- det blir när det blir…..

Och att åka och handla iförd munskydd och plasthandskar känns numera inte det minsta konstigt….det kanske kommer att bli som med hjälm eller bilbälte; att man nästan känner sig ”naken” utan?

Lördag- vilodag

Gammal bild från mina uteridningsvägar….just nu finns det inte en flinga snö på marken och jag hoppas att det förblir så.

Jag hävdade till Henrik att ”det är banne mig vår i luften” och kanske var det ett önsketänkande, kanske får jag äta upp dessa ord många gånger om men kanske hade jag liiite rätt också? Så klart på tok för tidigt på året men det känns ändå som att klimat och årstider numera….tja….inte är vad de brukade vara skulle man kanske kunna säga?

Vicke har hur som helst vilodag.

Henke fick ett avbrott i sin vilodag eftersom jag behövde hjälp att förflytta några ensilagebalar från lösdriften där de är samlade till min tomma box från vilken jag portionerar ut fodret.

Detta är i princip det enda jag inte klarar själv; balarna väger runt 150 kilo och att köra dom på en säckakärra från lösdrift till stall är mer än vad mina krafter räcker till.