Månadsarkiv: juni 2017

Fredag- jag lärde min läxa

Idag har jag tävlat minsann- sådär på en vardag!

Och tyvärr stämde väderleksprognosen allt för väl- det har regnat heeela dagen!

Min träning att kunna prestera i väta kom väl till pass fast sanningen att säga tyckte jag det verkade gälla för alla hästar jag såg på tävlingsbanan- regnet verkade inte bekomma dom och banan var ”pölfri” vilket hjälpte till.

Jag red MSV B:5 och blev 3:a (2 placerade) på 60,5 %- inget kval i sikte med andra ord.

I MSV C:n kom jag tack och lov ihåg vad jag bannade mig själv för i söndags- att jag red för ”slappt” i galoppen och gav bort poäng helt i onödan så idag gjorde jag om och gjorde uppenbarligen rätt för procenten hamnade på nästan 67 och det blev en röd rosett!

Skönt när marginalerna är på ens sida….

…framför allt när sååå många fina hästar deltog och bara seglade omkring på banan!

Tillbakablickar: när jag åt chokladpudding allt vad jag orkade

Jag försöker leva efter devisen att bara äta sådant som är gott och inte tvinga i mig något bara för att det är nyttigt.

Till frukost kan jag ibland verkligen inte komma på något som jag är sugen på fast jag är hungrig och då brukar det bli några sådana här 🙂 .

Sist jag glufsade i mig en pudding kom jag att tänka på en tid då jag nästan hade obegränsad tillgång på Jackys chokladpuddingar- det var en härlig tid ha ha ha.

Det föll sig nämligen så att jag i min ungdom (jag var runt 22) var tillsammans med en kille som bodde granne med Jacky-fabriken i Sösdala utanför Hässleholm (tror ej den finns kvar?).

På fabriken råkade man ibland datummärkta olika produkter fel så att det tex kunde stå ”bäst före 1 juli” när det i själva verket skulle ha stått 1 september.

Dessa varor gick inte att sälja/ märka om så min kille fick FLAK med joghurtar och andra produkter helt gratis- däribland mina älskade puddingar.

På den tiden fanns även chokladmousse (ännu godare) och vaniljpudding (provade jag aldrig).

Min killes föräldrar hade kor i liten skala och fodrade dessa med joghurtarna!!!!

Minns så väl hur de stod och sprättade upp de små burkarna i ladugården och hällde över i hinkar 🙂 .

Ja, så gick det till för snart 30 år sedan!

Varför jag har en korthårig hund

Känner igen bilden från när jag hade en långhårig schäfer.

En underbar hund på alla vis men alla dessa hår i en liten lägenhet fick mig ändå att säga ”aldrig mer en hårig hund”.

Och det löftet har jag hållit….

Tillbakablickar: en oförtjänt rosett?

Klubben på rosetten har inget med inlägget att göra

För några dagar sedan diskuterade vi lite på bloggen om inlägg vi minns och en läsare skrev att hen tycker att kommentarerna brukar hålla sig på en städad nivå och utan påhopp.

Detta fick mig att tänka på en händelse som jag inte tänkt på en evighet; det utspelade sig för snart 4 år sedan och då jag tävlade en annan persons häst och precis hade köpt Vicke.

Själva kommentaren publicerades dock inte här på bloggen utan på Facebook (dock som en kommentar till ett blogginlägg som jag hade länkat till där)  vilket jag tycker är minst lika illa och löd:

”Förstår inte hur du lyckades komma på sjätte plats,det var absolut den sämmsta idag? Dåliga vägar och dålig sits, såg inte bra ut alls. Du skulle kommit sist.”

Det var alltså en namngiven, vuxen (något äldre än jag) kvinna som tyckte att hon behövde förmedla ovan budskap till mig via nätet och det intressanta är (bland mycket annat) att hon inte ens såg alla ekipage i klassen så hur hon kunde tycka att just jag borde ha kommit sist kan man ju undra 🙂 ?

Hur som helst brydde JAG mig inte nämnvärt om denna kvinna eller hennes bedömning av min ritt- vi hade nyligen blivit ”vänner” på Facebook och det var egentligen inte en person jag kände.

Det trevliga i historien var dock att den klubb där kvinnan då var aktiv reagerade och skickade följande kommentar mig- det uppskattade jag mycket:

Som ordförande i XX kan jag inte annat än beklaga en supertråkig kommentar som du nu har tagit bort! Hos oss ska alla känna sig välkomna att tävla och det är bara pepping som gäller!!!Jag red i din klass och kom trea från slutet och hade verkligen mått skit av en dylik kommentar! Jag är stolt över min häst , stolt över att jag var med och hoppas du är lika glad och stolt och kan känna att vi delar den glädjen med dig! Ingen i vår klubb står bakom slika plumpa påhopp! Det är en skam att använda facebook som en egen kräkpåse! Jag hoppas verkligen att du förstår att vi ser mycket allvarligt på detta. Vi som känner dig vet också vilken seriös hästmänniska du är! Inte värd tramsiga tonårskommentarer. Grattis till fina rosetten! Styrelsen önskar detsamma! Och varmt välkommen tillbaka till oss!!!!

Crowd funding

Har ni stött på Crowd funding inom ridsporten och vad tycker ni om det?

Började fundera efter att ha läst detta inlägg.

Det började för något år sedan då en fälttävlansryttare behövde pengar för att köpa loss en häst hon tävlade och jag har sett det enstaka gånger sedan dess och med olika reaktioner från omgivningen.

Medan vissa tycker att det är oförskämt att tigga pengar för sitt nöje ser andra det som att man hjälper någon att förverkliga sina drömmar samtidigt som man dessutom får göra vad man vill med sina pengar.

Jag tror att de negativa reaktionerna i alla fall delvis beror på (bortsett från ren avundsjuka måhända?) att fenomenet som nämnts är relativt nytt inom häst-Sverige och att den som då ber om pengar sticker ut extra mycket….”vem tror hen att hen är” typ.

Hade tex alla tävlingsryttare haft någon slags Crowd funding-konto kopplat till sin licens eller inte vet jag där man lätt kunde sätta in pengar hade det kanske inte varit så märkvärdigt?

Vad tror och tycker ni?

Tisdag- ett uppfyllt mål

Kan knappt fatta det men i morse gick jag av mitt sista pass innan semestern!

Efter lite sömn och en god utelunch med min älskling åkte Vicke och jag till Olof där jag fick se historia skapas som jag så skämtsamt uttryckte det.

Olof gjorde nämligen 15 byten i varje (en Grand Prix-rörelse)  och jag fortsatte att skoja med honom genom att säga ” nu kan du hoppa av- årets mål är uppfyllt”!

Jag sa ju till Olof i början av året att ett mål skulle vara att han gjorde just 15 byten i varje och nu har han alltså gjort det!

Jag vet att några ifrågasätter varför vi lägger tid på detta med en häst som är vääääldigt långt från att göra dessa byten med sin egen ägare men till vårt försvar…nej förresten försvar är fel ord för det finns inget att försvara men kanske förtydliga så kan jag säga att Olof tränar på byten i varje kanske 3 gånger per månad och då ca 5 minuter per gång så det är knappast något som vi fokuserar på.

Men jag tycker absolut att det är skitcoolt och jag är mycket stolt- just delvis också för att det uppnåtts med så lite nerlagd träning.

Det finns så mycket annat vi behöver träna på så detta är bara lite grädde på moset men å vad gott det smakar ha ha ha!

Bete vs stall

Silverbjälke är en kontroversiell internetpersonlighet som vissa älskar att hata och andra gillar mycket.

Själv tycker jag både bu och bä om hens olika texter- en del håller jag inte alls med om medan andra är så ”spot on” att de hade kunnat vara skrivna av mig.

Här ett sådant exempel:

”I aug – sep märks tydligt vilka elever som fick för sig att deras hästar skulle ha semester bara för att de själva skulle resa…

Om man i 11 månader är nitisk kring hagtider, intag, foderburkarna, höpåsarnas vikt, träning, regntäcken, innetäcken, flugtäcken, luvor……. tja typ manisk allt kring hästen

Att ändra precis allt i ett vanedjurs vardag från en dag till en annan är inte alltid ett smart drag.

Vad får en att tro den kommer anpassa sig utefter när flygbolaget har bra pris på resor ?

Den kommer säkert anpassa sig till sommarbetet ganska bra inom någon vecka men räkna inte med att allt fungerar som du vill två veckor efter betet. Och ta inte för givet att alla hästar älskar bete bara för att du vill ha semester.”

Jag har genom åren gjort många dylika reflektioner och skakat förundrat på huvudet mer än en gång.

Det kan tex handla om hästen som hårdbantats med en strikt diet 11 månader för att därefter tillåtas glufsa i sig obegränsat med gräs eller om det djur som hela vintern stått med 3 täcken för att vid första solstråle den svala våren ställas helt avklädd i snålblåsten i liten grusruta utan mat (för att kunna hålla värmen).

På tal om oplanerat bete var nog det värsta exemplet den hästägare som samma dag som hästen skulle köras till ett sådant passade på att avmaska den?!?!

Tror säkert att detta var mycket uppskattat av betesägaren….

Nej, ibland tycks all tidigare överdrivna petighet och minutiösa (läs: många gånger obefogade) skötsel av hästen kunna bytas ut till dess raka motsats?!?!

Själv skulle jag vid egna utlandsresor gärna släppa Vicke i en stor hage med massa gräs eftersom han ändå ska vila men jag VÅGAR helt enkelt inte göra sådana stora förändringar för dels så kort tid och dels då jag själv inte finns tillgänglig för att hålla koll. Dessutom skulle jag behöva flytta honom från anläggningen för att få tillgång till ovan och bara det är ju förenat med en omställning som kan utgöra en potentiell risk.

Och jo…de flesta hästar både överlever och klarar allt möjligt som vi människor utsätter dom för alldeles utmärkt men har man som jag tex haft en häst med den fruktansvärda och lömska sjukdomen fång- tja…det sätter absolut sina spår kan jag säga om man inte redan varit nojjig sedan tidigare.

Vad säger ni om Silverbjälkes text- är hen ”ute och reser” eller finns det både korn och nävar av sanning?

Veckan som gått

Tjoho…nu har jag  ETT arbetspass kvar innan jag går på en längre semester!

För även om jag tycker att jag har ett superbra jobb så finns det inget som slår ledighet, framför allt inte på sommaren.

Jag måste tyvärr fortsätta min klagan vad gäller vädret- jag tycker inte ständiga störtskurar höjer min livskvalitet precis och det har varit en hel del av dessa under den gångna veckan.

Igår var Vicke och jag och tävlade och jag vet inte om jag ska skylla på att det var någon vecka sedan sist eller om jag bara ska ge mig själv en mental omruskning men jag kunde i efterhand konstatera att jag föll tillbaka i gamla, icke önskvärda spår och red för såsigt vilket verkligen är till att ge bort poäng- något vi definitivt inte har råd med.

Jag måste rida mer framåt i galoppen annars ser det oengagerat ut och som att hästen saknar bjudning vilket han absolut inte gör- SKÄRPNING Birgitta!!!!

Men på det stora hela har jag inget att klaga på och även om det kanske är tjatigt att läsa så är det absolut viktigaste för mig att inte bara jag och Henke utan också djuren håller sig friska.

Det mesta går att lösa eller ändra på men när tex hästen är halt rasar hela min värld- säkert fullständigt obegripligt och mycket otacksamt för de som inte själva lägger ner så mycket själ och hjärta som jag gör i detta.

En fin bild som jag tog på Vicks igår

Ologiska hästar

Om man inte vet hur hästar funkar kan man lätt bli förvirrad- tex om man ser dessa 2 rackare.

De går varje sommar på bete i Staffanstorps utkant och jag ser dom flera gånger om dagen på väg till och från stallet.

Trots att hästarna har gräs upp till knäna står dom väldigt ofta och hänger så här i ena hörnet av hagen där det är mycket nerbetat.

En icke-hästperson skulle ju lätt tro att det är det höga gräset som är det mest attraktiva och att hästarna skulle gå och äta på detta mest hela tiden men vi som har sett hur det går till vet att det är det korta gröna som attraherar mest och att hästar också pausar i sitt glufsande för att bara stå så här och se halvt världsfrånvända ut 🙂 .

Läste på en Facebook-sida för Staffanstorpsbor att någon tyckte synd om hästarna som saknade skydd för solen och värmen men dels bor vi ju i Sverige där det aldrig blir några ökentemperaturer precis och dels finns det något träd längre bort som skulle kunna ge visst skydd men där är hästarna aldrig…..