Månadsarkiv: mars 2022

Torsdag- fönsterputs, skritt-ojande och röd och grön skog

Idag åtgärdade jag ytterligare några dåliga samveten och funderade på varför man (läs jag) ibland lägger mer tid på att ha dåligt samvete över något än att faktiskt åtgärda det.

Som Vickes hack och träns som varit så skitiga att det var pinsamt och som jag äntligen rengjorde idag tillsammans med sadeln, Frenchies träns och mina ridskor. Sååå lång tid tog det inte så detta borde jag ha fixat långt tidigare.

En annan sak som blev fixad idag var fönsterputsning av huset vilket Henrik och jag faktiskt har lejt bort eftersom det är förhållandevis billigt och ingen av oss gör det bra.

Vad gäller hästarna reds Frenchie på utebanan och skrittades därefter ut under sedvanligt ojande.

Jag skrittade ca 800 meter (har mätt sträckan med bilens trippmätare), dvs bortanför vår närmaste granne där det finns både soptunnor och brevlådor att ha åsikter om innan jag vände hem igen.

Ta i trä är skritt hemåt fullständigt utan stopp medan förflyttning bort från Ryhus inte är så populärt.

Vickster har aldrig någonsin haft sådana idéer och idag fick Molly äntligen rida ut med sin häst efter ett ganska långt uppehåll (jag vill inte ha med henne när jag rider ut med Ida och båda hästarna).

Notera färgskillnaderna i skogen, på hösten kallar jag den ena delen av skogen för den gröna medan den andra delen är den röda (idag såg den mest brun ut).

Mer från lastningsexperten

Jag fattar att det är lite provocerande och osvenskt att kalla sig själv för ”självutnämnd lastningsexpert” och det är delvis därför jag gör det; ibland är det roligt att reta folk lite harmlöst 🙂 .

Men jag HAR anlitats för att lasta svåra hästar många gånger, både i de stall jag stått uppstallad i, hos andra och till och med på tävlingsplatser.

Det är inte sååå kul att vara enda transporten kvar på en tävlingsplats när hästen inte vill gå in….

För några år sedan stod Vicke i ett stall där hans boxgranne i perioder bestämde sig för att inte låta sig lastas.

Det blev några gånger då jag fick köra ut till olika tävlingsplatser för att hämta hem djuret, en gång i snöstorm efter att den hade fått övernatta i en tävlingsbox där.

Och vad gäller mina ”meriter” har jag faktiskt bara misslyckats med att lasta 2 hästar under typ 30 år och de ägdes intressant nog av samma ägare.

Fast de var båda ”omöjliga” att lasta redan innan hen köpte dom så jag vill på inget sätt påstå att det var ägarens ”fel”.

Hur som helst var den första hästen så svår att jag gav upp och därefter följde månader av lastningsförsök av x kunniga personer.

Jag minns ärligt talat inte om den någonsin gick att lasta i släp eller den såldes och hämtades med lastbil men försöken var som sagt oändliga och under lång tid. Och med en del saker som gick sönder på vägen (en stalldörr bland annat…).

Den andra hästen ska jag egentligen inte säga att jag misslyckades med för jag provade aldrig ens utan insåg att den skulle bli för svår.

Till denna häst köpte ägaren ett släp som ser ut som en mini-lastbil vilket innebar att transporten vida översteg vad själva hästen kostade 🙂 .

Onsdag- mini-snö


Jag trodde att Henrik skojade när han sa att det snöade när vi steg upp i morse men tyvärr…det var sant.

Nu kom det bara små, små flingor som försvann innan de ens landade på marken men det var bitande kallt och detta ”snöande” återkom därefter många gånger under dagen.

Kylan till trots red jag Vicke på utebanan och fokuserade på lite allt möjligt i galopp. Kom på att jag numera nästan aldrig rider förvänd galopp så det ägnade jag en liten stund åt med mycket fin känsla.

Frenchie fick en vilodag efter gårdagens utmärkta träning; jag vill inte att han ska tappa sugen om jag nöter för mycket.

På bilden min ”jag ska bara plocka upp några nerfallna grenar runt stallet hög” 🙂 ! Ytterligare ett dåligt samvete mindre.

Lastningsexpertens utmaning


Jag har i många år skämtsamt kallat mig ”självutnämnd lastningsexpert” och nu har jag ”äntligen” (hmmmm….) fått möjlighet att bevisa mina skills på hemmaplan.

När jag köpte Vicke var han nästan lika lättlastad som han blev efter några veckor hos mig; det enda ”problemet” de första gångerna var att han ville backa ut ur transporten om jag själv backade ut efter att ha gått med honom in (han stod brett så jag hade gott om plats att gå ut bakvägen).

Han förstod inte att han skulle stanna kvar men det tog typ 2 lastningar innan han begrep och han har sedan dess varit löjligt lätt att lasta.

Och honom kör jag brett, lös, utan bommar bak eftersom han inte gör en ansats till att backa ut hastigt utan står stilla och väntar på min signal.

Med Frenchie har det varit en annan visa.

Han är också lättlastad men van vid att en person håller honom i transporten medan den andra stänger luckan.

Om det inte står någon framför honom vill han gå ut och på ett mer hastigt/ hetsigt vis än Vicke= man måste ha bommarna bak för att han inte ska vräka sig ut.

Bommar bak innebär att han måste stå smalt för annars kan man inte fästa bommarna och stå smalt innebär att man inte kan gå ut bakom honom utan måste gå ut framför och sedan gå hela vägen runt släpet= gott om tid för en otålig häst att hinna backa ut.

Där har ni mitt problem sammanfattat och eftersom jag alltid är ensam vid lastning på Ryhus blev detta en utmaning.

Jag har nu lyckats lasta in och ut honom några gånger helt komplikationsfritt och en starkt bidragande orsak tror jag har varit en transportkrubba med ett gott müslifoder som han har fått stå och äta.

Och medan han har varit distraherad med att äta har jag hunnit hoppa ut ur transporten och gå runt och stänga. Samma när jag ska lasta ur.

Jag tror även att det faktum att vi lärt känna varandra och att han nu har åkt ett par gånger har bidragit och nu är det bara att hoppas att denna positiva lösning är permanent.

Jag är ju helt beroende av att Frenchie VILL stanna i transporten för vill ha vräka sig ut finns det inte mycket jag kan göra när jag är ensam som jag ju nästan alltid är.

Så positiv förstärkning är verkligen A och O och det har jag för den delen alltid förespråkat.

Jag brukar säga att man vid lastning alltid ska tänka att ”det ska komma en nästa gång”.

Dvs man kan tex slå in en häst i transporten men hur blir det då nästa gång? Oftast inte alls bra…

Och våld löser oftast inte något på ett bra sätt oavsett så det bör man inte tillgripa när man lastar enligt mina metoder.

Vi får se om jag i framtiden kommer att kunna låta även Frenchie åka brett som alla mina andra hästar har gjort eller om han alltid kommer att behöva bommar bak som ”stöd”?

Sedan kan man även köpa en 3/4-dels bom så det skulle också kunna vara en lösning.

För nu får han åka smalt som han är van.

Tisdag- fin träning

Precis som förra tisdagen blev det en fin träning för Nina idag.

Jag tog under träningen upp det faktum att en bidragande orsak till att det kan kännas svårt med en ny häst är att man varken känner varandra eller vet hästens gränser så att säga.

För att ta Vicke som exempel så känner jag honom utan och innan och vet exakt vad han tex reagerar på eller inte.

Jag vet också hans gräns för hur/ när/ hur mycket jag kan kräva/ pressa/ gå på innan x reaktion utbryter.

Med Frenchie vet jag än så länge mycket lite och då blir det per se svårare.

För att konkretisera:

Om Vicke skulle glo på…säg en stol i ridhuset. Då vet jag hur jag ska göra för att få honom förbi den och jag vet också vad som händer om jag insisterar på att han ska gå förbi fast han inte vill.

Med Frenchie vet jag inte hur reaktionen i ovan scenario kan bli; kommer han att acceptera att jag lägger om skänklarna rejält, kommer han att försöka resa sig, kasta sig, bla bla bla…

Detta är bara ett fiktivt exempel men det handlar ju om att man måste lära känna hästen så pass att man även i skarpa lägen eller när det tar emot vet hur man ska komma tillrätta med whatever.

Hur som helst hade jag en väldigt fin känsla när vi avslutade dagens pass och lastningen gick så bra att jag nu vågar mig på ett inlägg om hur jag tränat detta. Kommer imorgon.

På Ryhus tas allt tillvara


Om man tittar väldigt noga på bilden kanske man noterar att den lilles box verkar vara strödd med hö.

Detta stämmer till viss del eftersom han förutom halmen får ”ärva” hö som Frenchie ratat.

Varje dag när jag mockar tar jag bort det som Frenchie inte ätit upp och slänger in till ponnyn i stället (inga större mängder alls).

Han är också kräsen men duger det inte att äta kan han ha det som strö.

Och det är så det fungerar här; jag försöker ta tillvara på allt och slänga så lite som möjligt.

Nu har jag extremt sällan möglig halm men de ytterst få balarna jag hade förra året som möglade lite eftersom de stod på fuktigt jordgolv (lesson learned…..) sålde jag till täckodlare.

Skulle jag få partier med mögligt hö/ hösilage och det är ur en bal jag redan tagit av (inte hänt hittills) kommer detta också att gå till täckodling. Skulle en hel bal vara möglig tar säljaren tillbaka den utan att jag behöver betala för balen.

Gödseln säljs och än så länge finns det intresse av odlare.

Och det är så jag är uppfostrad och vill leva.

Inte slänga saker utan eftertanke, gärna återbruka och kan jag dessutom få betalt så är det ännu bättre.

Måndag- ett dåligt samvete mindre


Idag tog jag äntligen tag i ett ”dåligt samvete”- mina krukor utanför utebanan.

Som synes såg de inte så trevliga ut längre efter en blöt vinter men efter många hårda tag med en diskborste blev det bättre, eller hur?

Annars har vädret varit ganska rått och blåsigt idag och jag valde ridhuset när jag skulle rida Frenchie.

Någon timme senare red jag Vicke på utebanan men faktiskt iförd jacka hela passet, något som i princip aldrig inträffar.

Jag tycker att jag känner mig osmidig med jacka men i valet mellan att  frysa rejält eller rida lite klumpigt valde jag det sistnämnda för en gångs skull.

Lösspring i ridhuset

Läste nyligen en diskussion på nätet som handlade om huruvida det är tillåtet att låta hästar springa av sig lösa/ rulla sig i olika ridhus.

En del svar gjorde mig verkligen mörkrädd och jag är av svaren att döma tämligen säker på att många inte har en aning om vad ett ridhusunderlag kostar, vad bränsle för att harva detsamma kostar osv.

Men jag har själv stått inackorderad i över 30 år så jag har sett och hört det mesta.

Hästägare vill ha en massa men helst inte betala något.

Klagar på massor och tycker ”allt” ska ingå. 

Lyfter inte ett finger själva men förstör (förhoppningsvis omedvetet) en hel del själva eller låter hästen förstöra (bita på sargen, man hanterar redskap och skottkärror ovarsamt osv osv).

Ja, jag generaliserar och det finns motsatsen också så klart.

Jag har som ni vet numera ett ”eget” ridhus och skulle inte drömma om att låta andra härja fritt här.

Bara för att man upplåter stallplats eller för den delen lånar ut sitt ridhus innebär det inte att man tillåter vad som helst.

Hos mig får man tex varken ha hästen lös, låta den rulla sig eller ordna löshoppning utan min medverkan.

Nu är det ju lite speciellt med just mitt ridhus för det är väldigt litet och ”åverkan” bli per se större om man står och longerar på samma plätt hela tiden eller låter en yster häst dra några rejäla repor där.

Och det är också skillnad på häst och häst; det ser jag tydligt på Vicke och Frenchie.

Den sistnämnde gör klart större/ mer tydliga märken i underlaget i galopp vid longering.

Hur som helst; jag tycker att de som får lov (och inte bara gör det i smyg) att ”göra vad de vill” i andras ridhus ska skratta sig lyckliga och de som tillåter detta kanske ska ta sig en funderare på om detta ska få fortsätta.

Ibland inser man liksom inte vad man godkänner, uttalat eller underförstått men med tex dagens bränslepriser är det inte bara att sätta sig bakom ratten och harva hur ofta som helst.

Och den dagen man måste byta ut underlaget eller ta dit någon som jämnar till det lär man om inte annat bli varse vad detta kostar.

Sedan har jag själv lösgalopperat Vicke i andras ridhus där det varit tillåtet men jag skulle aldrig förutsätta att det var ok eller bli sur om det inte var det.

Söndag- ut igen

Eftersom Ida hade möjlighet att komma och hjälpa mig med ridningen idag gjorde vi som sist; red ett kort pass på utebanan och skrittade ut efter det.

Jag är ganska säker på att Frenchie inte är van att ridas ut ensam så jag vill passa på att rida ut honom med sällskap så mycket det bara går, för att han verkligen ska bli trygg här.

Det är inte som med Vicke som jag galopperade omkring på utan problem på stubbåkrarna när han var 6 år och jag hade ägt honom någon vecka!

Nu har vi precis kommit hem efter ett restaurangbesök och jag känner hur det drar betänkligt i ögonen fast klockan inte är så mycket. Det blir nog läggdags snart….