Månadsarkiv: maj 2011

Skrivet

Nu simmar vi åter lugnt på MSV C-nivå i Skåne

När tävlingssäsongen började i år var det nog fler än jag som hickade till när det började bli dags att anmäla sig till de första tävlingarna i medelsvår C:1 och C:2.

Till den första tävlingen var det tex över 40 anmälda långt innan anmälningstiden gick ut och när ”Stockholms-ryttare” rapporterade om en ännu värre situation i deras distrikt började nog många att ”panik-anmäla” till allt som gick så fort det bara gick- bättre att ”anmäla för mycket än för lite” typ. Och man kan ju alltid stryka sig innan anmälningstiden gått ut tänkte i alla fall jag.

Nu när det har gått någon månad kan jag lättat konstatera att det inte alls är omöjligt att komma med till de MSV C-klasser man vill rida- nu är det ofta inte mer än 20-talet anmälda, ibland inte ens det.

Precis som jag trodde i början av året har många som såg sig tvingade att rida dessa klasser för att kvala till MSV B nu gjort detta (kvalat alltså) och nu kommer man inte att se dessa ryttare på denna nivå fler gånger.

Förhoppningsvis är det likadant i andra distrikt för det är ju inte roligt att inte KUNNA tävla om man VILL- inte med så mycket tävingar som ändå ordnas runt om i landet.

Skrivet

Tisdag- sommar, sommar, sommar

En ny medlem av Team Grevie!

Idag har det varit varmt kan ni tro!

Redan klockan halv sex i morse visade bilens temperaturmätare 18 grader och när jag körde till stallet efter jobbet ytterligare 10 grader mer.

När jag kom fram och skulle klappa Archie märkte jag att han var helt svettig på halsen och det är inte ofta det händer- i alla fall inte av stillastående i boxen!

Soya hade en rätt så släpande tunga under delar av ridturen men plötsligt började det blåsa upp, solen försvann och i stället blev det riktigt svalt och behagligt.

Soyas tunga rullades in och hon slutade att flåsa- något hon nästan bara gör av just värme. Att rida henne trött är nästan omöjligt :)!

Archie kändes pigg och glad och efter 75 minuter blev det dusch, stretching och massage i stallet innan jag begav mig hemåt.

På bilden ovan ser ni vår anläggnings senaste tillskott- vi har fått ett föl även denna sommar. Ett stoföl föddes i förrgår och bilden är tagen morgonen efter födseln. Det är något visst med bebis-djur- det måste ni hålla med om!

Skrivet

Speciella annonser del 315, mot fästingar

Vad ska vi tro om detta pulver?

Någon som provat?

Själv är jag skeptisk måste jag säga.

Tack och lov har jag väl hittat 2 eller 3 fästingar på Soya de mer än 2 åren vi haft henne men onekligen är det äckliga skadedjur man helst vill slippa.

Men att ge detta pulver året runt och ÄNDÅ inte vara garanterad att slippa fästingar helt…..näää!

Skrivet

Dagens (avramlings)fråga

I förra veckan läste jag på en mycket välskriven och oftast underfundig och rolig blogg att skribenten (gift kvinna med ett barn) hittills hade ramalt av den vuxna häst hon köpte förra året vid 3 tillfällen.
 
Då den senaste avramlingen beskrevs på ett sådant sätt i alla fall jag inte fick känslan av att ”det är sådant som kan hända vem som helst- ett rent olyckfall i arbetet” samt då bloggerskan beskrev hur hon även innan denna häst köptes råkat ut för en mycket allvarlig avramling med rejäla skador som följd kommenterade jag händelsen med orden:
 
”Tycker inte alls det låter bra! Att ramla av 3 gånger från sin egna (vuxna) häst hade, såvida inte extremt speciella omständigheter kunde ”ursäkta” detta, verkligen fått mig att allvarligt överväga en försäljning. Det är INTE ”normalt” att ramla av och det finns tusentals hästar och ryttare som inte råkat ut för detta på många år om ens någonsin.”
 
Eftersom några andra bloggläsare hade skrivit kommentarer som ”Jag tycker du är stentuff”, ”Du är modig” och ”Du är modig och än något dumdristig” avslutade jag min kommentar med orden ”Tycker inte du ska låta dig uppmuntras av ”du är modig”-utrop utan hellre fråga dig: ”är det värt det” (läs: RISKEN). Det är lätt att heja på andra men kan få fruktansvärda konsekvenser för den som drabbas.”
 
Hur just denna historia slutar lär vi inte få veta då bloggskribenten dagen efter min kommentar skriver följande på bloggen:
 
”Bloggen läggs ner. Tack för att ni tagit er tid att läsa här”.
 
Mot bakgrund av ovanstående frågar jag er kära läsare; tycker ni att det är OK/ normalt att ramla av då och då? I vilka sammanhang i så fall?
 
Brukar ni ramla av?
 
Som ni kanske förstår talar jag här om ridning på vuxna hästar, säg 5 år och äldre som är att anses som ”till 100 % inridna”.
 
När jag började rida på forntiden sa man ju ibland att man skulle ha ramlat av minst 100 gånger för att vara en bra ryttare och på detta måste jag raljera och säga att om man ramlar av så pass ofta så har man antingen en urusel balans eller en för ändamålet TOTALT olämplig häst.
 
Kanske myntades uttrycket för att trösta små barn som ganska lätt halkade av sina envisa ponnys?
 
Ja, inte vet jag men om uttrycket STÄMMER så får jag nog betrakta mig som en URUSEL ryttare och börja glida av Archie några gånger i veckan för att bättra på statistiken och komma ifatt!

Skrivet

Måndag- drömma går ju…..

Idag fick Archie en välförtjänt vilodag- det var ett tag sedan han slapp ifrån arbete helt och hållet även om tex våra tömkörningsturer i skritt inte torde belasta honom varken psykiskt eller fysiskt :).

2 vändor i gräshage blev dagens ”motion”, säkert mycket uppskattat gissar jag.

Som planerat begav jag mig till den gårdsvisning som Hästis tipsade mig om och om det som Rie nämnde i en kommentar igår handlar om att ”kunna se potentialen” så såg jag mängder här.

Gården saknar i dagsläget stall och allt som hör hästhållning till men med endast en stor hög pengar hade detta gått att åtgärda ganska lätt.

Logen på ca 12 x 18 meter hade man kunnat göra om till ett litet ridhus (högt i tak och till och med en liten läktare :)), den insådda vallen hade räckt till både hagar och en plan och fin utebana och det fanns en verkstadsbyggnad som hade gått att göra om till stall med en lämplig gödselplats precis utanför.

Boningshuset var fantastiskt fint och välskött om man gillar en miljon takbjälkar och äldre stil och ett intilliggande hus hyrs för närvarande ut för 5500:-/ månad, en icke förkastligt extrainkomst.

Summa summarum: många fördelar men som vanligt ser jag lättare problem än möjligheter.

Dels lär en så här pass fin gård bli såld på nolltid (den hade inte varit till salu i flera månader som jag trodde förut) och dels lär priset inte stanna vid de dryga 4,2 mille man begär.

Eftersom vårt eget hus inte ens är till salu skulle jag inte våga köpa detta i en hast för vad gör man sedan om ens eget förblir osålt en längre tid?

Det känns som lite av en moment 22 situation- vi vågar inte sälja förrän vi hittat något vi vill ha och när vi väl hittar något vågar vi inte köpa innan vårt eget är sålt.

Nu kommer detta säkert att lösa sig den dagen vi verkligen hittar drömboendet men detta kändes inte riktigt så till 100 %.

Det ÄR superfint- absolut- men det är ändå något (läs: de många miljonerna) som håller mig tillbaka och då får det vara.

Skrivet

Ett litet inköpstips

En bekant beklagade sig nyligen över att de skor hon köpte till sin son för ca en månad sedan redan hade gått sönder.
 
På uppmaningen ”reklamera” svarade hon att hon inte hade sparat kvittot och därför såg saken som utagerad och detta gav mig inspiration till dagens blogginlägg.
 
Jag inbillar mig att det är ytterst ovanligt att gemene man nogsamt sparar och katalogiserar kvitton avseende diverse saker man köper utan det blir väl snarare så för många att kvittona samlas på hög i plånboken, rensas ut när denna är tjockare av papperslappar än sedlar och så kanske man eventuellt sparar något som man anser är extra viktigt.
 
Man tänker kanske sällan på att saker man köper kan behöva reklameras, sparar man kvittot brukar det mer bero på att man kanske misstänker att varan av olika anledningar inte ska passa- inte att den ska gå sönder (så vid det inte är dyrare saker man köper- då sparar man kanske oftare garantisedeln och dylikt).
 
När jag hade inbrott i min bil för många herrans år sedan ångrade jag verkligen att jag inte sparat mina kvitton mer noga- jag blev av med en hel del som jag för mitt liv inte kunde minnas varken exakt när det var köpt eller vad det hade kostat.
 
Sedan dess har jag infört en rutin som jag skulle vilja tipsa er om eftersom den är så otroligt lätt att efterleva och inte kräver någon större ansträngning.
 
Ni råds helt enkelt att skaffa er en snygg låda eller burk och sedan lägga ALLA era kvitton i denna (dock inte kvitton på MAT-inköp, dessa brukar man knappast behöva spara för att reklamera).
 
På så vis vet ni exakt var alla kvitton finns och det är ingen större ansträngning att bara ösa ner allt i lådan eller burken.
 
Sannolikheten att ni ska behöva rota igenom burken är, skulle jag vilja påstå, ganska LITEN men om det behövs så tar det inte en tiondel av tiden det skulle ha tagit om ni ska bokföra alla kvitton på ett mer ordnat vis.
 
När burken/ lådan någon gång börjar bli lite full kan ni kolla igenom det som ligger i botten för då kanske det kan finnas några år gamla kvitton (beroende på hur shoppingtokiga ni är förstås) som inte längre kan åberopas om det ni köpt har gått sönder.

Skrivet

Veckan som gått

Hände det något speciellt i veckan? Några världssensationer?

Näää….inget som jag kan komma på i alla fall utan det mesta har nog gått sin gilla gång.

2 sedvanliga träningar för NN har avverkats och jag har också dressyrat en del på egen hand.

Hoppningen hålls också igång om än på modesta höjder men vi tycker båda att det är väldigt roligt.

I veckan blev jag, genom bloggen faktiskt, tipsad om en gård som är till salu i närheten av vårt hus och den ska jag åka och titta på imorgon tänkte jag.

Veckan avslutades med en dressyrtävling där jag hade en väldigt fin känsla i den ena klassen. Tyvärr räckte det inte riktigt ända fram men förhoppningsvis lossnar det snart!

Skrivet

Söndag- haren överlevde idag också :(

Idag var det både tävlingar utom och…
…inomhus!

Ja, precis som rubriken antyder så är det som vi alla vet att ”nära skjuter ingen hare”.

För miljonte gången i mitt tävlingsliv blev jag första utanför placering i LA:4 hos Klippans Ridklubb och fick i alla fall trösta mig med att Archie kändes jättefin under hela programmet.
Att detta (LA:4) passar oss mycket bättre än MSV C:1, att vi har lång väg kvar med skolorna samt att domare dömer olika ”strängt” tycker jag att dagens poäng verkligen visar för medan jag red det sistnämnda programmet på 57 % så kom vi en knapp timme senare och i den något lättare klassen upp i strax över 65 %.
Tävlingsdagen inleddes alltså för min del med det svårare programmet och det spelade faktiskt ingen roll tycker jag, inte heller att jag bara hade en knapp timme mellan klasserna.
Detta har hänt några gånger nu och även om det kan bli lite väl ”intensivt” så föredrar jag det absolut framför flera timmars väntan mellan klasserna.

Skrivet

Lördag- det ska vara gott att leva- och det ÄR det!

Idag, medan jag nyduschad satt och åt en god frukost tänkte jag att denna stund är en av mina favoriter.

Archie hade gått ett jättebra dressyrpass på morgonen, jag visste att han i detta nu stod och åt gräs i sin älskade hage, Soya och jag hade överlevt äckel-milen i Skrylle och hon låg och sov, mätt och nöjd bredvid mig.

Inga ytterligare måsten under dagen, huset hyfsat välstädat och kyl och frys fyllda- ja, mer än så begär jag inte av livet för att känna mig nöjd, framför allt då hela familjen dessutom är FRISKA- det viktigaste av allt!

Dessa tankar fick mig att känna hur lyckligt lottad jag är, särskilt som jag, medan jag åt min frukost läste ytterligare en del i en serie i Sydsvenskan om hur skolbarn har det i olika afrikanska länder.

Fortfarande finns det barn som går i timmar till skolan, som knappt äter sig mätta och som delar skolböcker med flera klasskamrater så om en öppna eller sluta inte alltid utförs perfekt kanske jag inte ska bry mig allt för mycket?

För att lämna det filosofiska djupet kan jag rapportera att ridningen idag hade fokus på det som ingår i LA:4 och MSV C:1 programmen och idag red jag en hel del förvänd galopp som jag tyckte att jag fick till riktigt, riktigt bra.

Jag förstår inte att jag inte rider den bättre på tävling för hemma har det alltid varit lite av vårt paradnummer så jag borde kunna få till det bättre innanför dressyrstaketet.

Jag ska verkligen försöka skärpa mig framöver för det är ju dumt att ge bort poäng på sådant vi faktiskt kan göra bra samtidigt som vi kämpar så med sådant som är mycket svårare.