För inte så länge sedan hade vi en diskussion på bloggen om lösa katter.

Jag vill spinna (observera ordvitsen) vidare på den tråden då jag den sista tiden läst en hel del inlägg där skribenter retar sig på att hundägare inte plockar upp efter sina älsklingar.

I samband med nyårssmällandet har det också kommit en del barnsliga kommentarer i stil med ”eftersom ni inte kan låta bli att smälla runt nyår så kommer jag att låta bli att plocka upp efter min hund hela året”.

Ja, tycka vad man vill om detta men är det inte konstigt att det så frekvent påtalas (med all rätt absolut) hundägarnas ansvar att beakta upplockningstvånget men att det inte på långa vägar klagas lika frekvent på att det finns hur många lösa katter som helst som springer omkring vind för våg och därmed också bajsar utan att någon är där för att plocka upp?

Är inte kattbajs lika äckligt som hundbajs eller bajsar katter på ”bättre” ställen där bajset inte stör?

Lika konstigt som jag tycker att det är att vissa vågar släppa ut sin katt i områden med en hel del trafik lika konstigt tycker jag faktiskt att det är att det ens är tillåtet? Just pga tex bajset.

Jag vill noooog ha en stallkatt men dels är det onekligen ett ansvar med ytterligare ett djur och dels är Henrik allergisk mot katter.

Jag har skojat med honom om att jag ju kunde kidnappa någon grannkatt som ser fin ut; det finns bland annat en gul rackare som jag har sett stryka omkring på närliggande åkrar som säkert bor någonstans i närheten.

Med väldigt långa mellanrum har jag sett någon mörkare katt (samma eller olika vet jag inte) kring ridhuset, lösdriften och t.o.m. i hagarna.

Jag hade gärna tagit emot dessa besök för lite gos men att locka andras katter till mig genom att mata dom är väl varken juste mot ägarna eller smart om jag inte vill riskera att maten äts av möss och kanske till och med råttor (har aldrig sett råttor här dock).

Nu när jag har börjat fånga möss i mina 2 fällor har jag dock insett att detta bidrar till hemliga kattbesök!

De första mössen grävde jag ner i gödselstacken men eftersom en person kom för att köpa gödsel strax därpå tyckte jag inte att det kändes så smart; om ett muslik skulle dyka upp när vi står och gräver i dyngan.

Jag la nästa mus bredvid stacken i stället och vips var den borta nästa dag!

Samma sak med de x möss jag lagt dit därefter!

Jag kan inte tro annat än att det är katter som får ett extra skrovmål; tror knappast att dovhjortar, harar eller kaniner äter möss och Molly gör det inte.

Så win-win; jag blir av med muslik och någon katt får mellis! Och kanske kommer jag en dag att få se en katt på nära håll och t.o.m. klappa den?

En ständigt återkommande fråga då Henrik och jag ska resa någonstans är vem som ska passa vår hund Molly.

Hittills har vi haft tur att en av Henriks vänner kunnat göra det alla gånger utom en, personen har tonårsbarn som älskar Molly och kan hjälpa till med rastningen av henne men de vill också resa bort över sommaren så det gäller att vi inte är borta samtidigt.

Våra funderingar kring lämplig passare fick mig att konstatera att jag numera känner massvis med människor med katt, fler än de som har hund och jag vågar inte lämna Molly till kattägare då de vi känner inte har katter som är vana vid hundar.

Men hur som helst; kattfunderingarna fick mig att bli nyfiken på hur vanligt det är med detta djurslag; om det bara är inbillning från min sida att det är så pass många har katt eller om det stämmer. För jag kan inte minnas att det var lika vanligt när jag var yngre eller så beror det på i vilka kretsar man rör sig?

Hittade denna undersökning som verkar vara den färskaste och den stödjer mina tankar i alla fall; enligt den är det fler som har katt än hund, ca 20 % av Sveriges hushåll faktiskt!

Sedan gissar jag att inte alla registrerar sina katter eller ens ser sig som kattägare ”fullt ut”- jag tänker på en del stall där det kan finnas x katter som kommer och går lite som de vill?

Tydligen deltar vår anläggning i ett ofrivilligt kattbytesprojekt 🙂 !

En kastrerad hankatt från vårt närmaste grannstall har börjat frekventera vår matskål med torrfoder medan Gullis tydligen gör detsamma i det stallet 🙂 .

Ingen skada skedd dock, den nya besökaren är fin och tillgiven och Gullis…ja, han är ju givetvis så gullig som bara han kan vara….