Inlägg i kategorin Kattinlägg

Katter och hösilage

Som ni vet blev Molly riven av en vildkatt/ främmande katt för några veckor sedan och det om något fick mig att definitivt överge tanken på en egen misse.

Henrik är dessutom allergisk mot katter och vill inte ha någon katt här oavsett så det vore dumt att nära den drömmen och nu har jag fått ytterligare ett mycket starkt argument MOT katt som jag inte ens har reflekterat över.

Läste följande på en Facebooksida nyligen:

”Är det någon mer som har problem med att katterna klöser på ensilagebalarna så de förstörs? Våra började med detta för två år sedan och vi har försökt få dem att sluta men misslyckats. Nu får vi slänga så mycket mögligt foder att vi inte kan ha kvar katterna.”

Bara tanken på att mina balar skulle förstöras på detta vis ger mig rysningar och jag inser att jag kanske har haft en jäkla tur hittills som inte råkat ut för att att ANDRAS katter har varit inne i min lösdrift och roat sig?

Nu är det säkert väldigt ovanligt att det händer, framför allt eftersom mina balar är inomhus (utomhus har man fåglarna att oroa sig över) men jag vill inte ens ha en potentiell risk, särskilt som jag ibland förvarar upp emot en årsförbrukning av stråfoder hemma.

Hejdå Gullis

Idag nåddes jag av de tråkiga nyheterna att ”min” gamla katt Gullis blev avlivad igår (misstänkt bukhinneinflammation).

Jag pratade om honom senast härom dagen och har haft koll på honom under alla år efter att jag flyttade ifrån stallet där hans mamma bodde i massvis av år och han själv också i flera år.

Mamman ser ni på den nedersta bilden och jag tyckte att hon var…ursäkta….så ful att jag kallade henne Fulkatten (dock kärleksfullt).

Och denna, enligt mig, fula katt, producerade alltså en så gullig liten bebis att namnet var givet; Gullis.

Jag tittade tillbaka i bloggens arkiv och räknade fram att Gullis föddes ungefär i augusti/ september 2011; således hann han fylla hela 11 år.

En imponerade ålder på en utekatt som vagabonderade om somrarna och även andra delar av året och som alltid har bott i olika stall mycket nära en trafikerad väg.

Jag är glad att Gullis slutade sina dagar i ett stall där han var omtyckt och omhändertagen; att man valde att avsluta hans plågor barmhärtigt och att han inte bara försvann en dag utan att någon visste vad som hänt.

Hans mamma blev för övrigt ännu äldre och henne hittade stallägaren död i ridhuset efter x tid.

Nytt ord

Härom dagen lärde jag mig ett nytt ord; KATTONG 😂😂😂!

Alltså vad ÄR det med katter och dessa papplådor 🤔?

Så olika man är….


Läser följande efterlysning på en Facebooksida:

”Vår lille katt har inte kommit hem på 5 dagar och vi börjar bli lite oroliga. Om någon sett till henne får ni gärna höra av er. Hon är en mindre katt, ungefär ett år gammal.”

Alltså…om min katt hade varit försvunnen i 5 dagar hade jag inte varit ”LITE orolig” utan i upplösningstillstånd.

Men jag inser att det här med att låta sin katt springa vind för våg, inte bara på ren landsbygd utan i byar/ samhällen är otroligt vanligt av alla efterlysningar som det dräller av, ffa sommartid.

På bilden ”min” katt Gullis som jag adopterade i ett stall där jag hade häst innan.

Han lever fortfarande och är mycket omtyckt i ett nytt stall han själv valde att flytta till (jag får uppdateringar med ojämna mellanrum).

Skillnad på bajs och bajs?

För inte så länge sedan hade vi en diskussion på bloggen om lösa katter.

Jag vill spinna (observera ordvitsen) vidare på den tråden då jag den sista tiden läst en hel del inlägg där skribenter retar sig på att hundägare inte plockar upp efter sina älsklingar.

I samband med nyårssmällandet har det också kommit en del barnsliga kommentarer i stil med ”eftersom ni inte kan låta bli att smälla runt nyår så kommer jag att låta bli att plocka upp efter min hund hela året”.

Ja, tycka vad man vill om detta men är det inte konstigt att det så frekvent påtalas (med all rätt absolut) hundägarnas ansvar att beakta upplockningstvånget men att det inte på långa vägar klagas lika frekvent på att det finns hur många lösa katter som helst som springer omkring vind för våg och därmed också bajsar utan att någon är där för att plocka upp?

Är inte kattbajs lika äckligt som hundbajs eller bajsar katter på ”bättre” ställen där bajset inte stör?

Lika konstigt som jag tycker att det är att vissa vågar släppa ut sin katt i områden med en hel del trafik lika konstigt tycker jag faktiskt att det är att det ens är tillåtet? Just pga tex bajset.

Birgitta, kattlockaren

Jag vill noooog ha en stallkatt men dels är det onekligen ett ansvar med ytterligare ett djur och dels är Henrik allergisk mot katter.

Jag har skojat med honom om att jag ju kunde kidnappa någon grannkatt som ser fin ut; det finns bland annat en gul rackare som jag har sett stryka omkring på närliggande åkrar som säkert bor någonstans i närheten.

Med väldigt långa mellanrum har jag sett någon mörkare katt (samma eller olika vet jag inte) kring ridhuset, lösdriften och t.o.m. i hagarna.

Jag hade gärna tagit emot dessa besök för lite gos men att locka andras katter till mig genom att mata dom är väl varken juste mot ägarna eller smart om jag inte vill riskera att maten äts av möss och kanske till och med råttor (har aldrig sett råttor här dock).

Nu när jag har börjat fånga möss i mina 2 fällor har jag dock insett att detta bidrar till hemliga kattbesök!

De första mössen grävde jag ner i gödselstacken men eftersom en person kom för att köpa gödsel strax därpå tyckte jag inte att det kändes så smart; om ett muslik skulle dyka upp när vi står och gräver i dyngan.

Jag la nästa mus bredvid stacken i stället och vips var den borta nästa dag!

Samma sak med de x möss jag lagt dit därefter!

Jag kan inte tro annat än att det är katter som får ett extra skrovmål; tror knappast att dovhjortar, harar eller kaniner äter möss och Molly gör det inte.

Så win-win; jag blir av med muslik och någon katt får mellis! Och kanske kommer jag en dag att få se en katt på nära håll och t.o.m. klappa den?

Gullis-update

Detta inlägget skrev jag för lite mer än 1 år sedan och det kan jag kopiera rakt av idag!

Förhörde mig nämligen härom dagen och jodå; Gullis lever och har hälsan i samma stall dit han flyttade på eget bevåg.

Jag är mycket glad att han finns kvar och blir väl utfodrad; han är ju näst intill en vildkatt sedan födseln och med trafik och annat är det banne mig en bedrift att han har klarat sig så pass länge!