Månadsarkiv: september 2018

Söndag- nya vägar, nya mat

Idag har jag hittat ännu fler nya vägar att rida på- omgivna av en massa spännande fälttävlanshinder.

Kunde inte ta några bilder eftersom telefonen höll på med uppdateringar men ska fota nästa gång så ni får se hur fint det är.

Tränade på piaff och något som inte kan betecknas som passage men i alla fall väldigt samlad trav, piaffen kändes fin men jag hade behövt en spegel för att ”se känslan”.

Efter stallbesöket åkte jag och Henrik för att prova en nytt brunchställe; Skafferiet i Harlösa.

Fick detta rekommenderat av en fd stallkamrat och vi var på väg dit redan i våras men drabbades då båda av den värsta influensan i mannaminne. Inte läge att käka i det tillståndet kan jag säga…

Idag orkade vi äta ha ha ha och det är alltid roligt att komma iväg på nya små äventyr.

Dagens fynd

Idag blev det köp av denna pall som jag ska ha i transporten så att jag kan svinga mig upp på min lille häst på tävlingar.

20 kronor kändes överkomligt och säljaren bor i Staffanstorp- smidigt!

Jag blir extremt sällan av med saker men på meetinget i somras tog någon min fula 30 kronors pall?!?

Fyndat!

Härom dagen köpte jag en ny dressyrgjord och blev såååå nöjd!

Jag är lite skeptisk till att handla grejer jag inte sett IRL men chansade och blev positivt överraskad då gjorden var ännu snyggare i verkligheten än på bild (den översta bilden visar hur den såg ut i annonsen).

Och priset kan man verkligen inte klaga på!

Jag köpte en begagnad Amerigo-gjord av en bloggläsare för måååånga år sedan och den har tack vare sin fina kvalité hållit utmärkt bortsett från att undersidan numera och efter slarvig persedelvård ser så trist ut och inte går att putsa upp.

Både Amerigos och Equipes gjordar kostar en bra bit över 2000:- som utslaget på många år så klart inte blir särskilt dyrt men som min plånbok i skrivande stund ändå inte ville finansiera; den håller fortfarande på att återhämta sig från sadelköpet nyligen och vår vinterresa som ska betala inom kort.

Nu får vi se hur länge denna gjord håller men snygg är den i alla fall!

Lördag- höst

Nu är hösten utan tvekan här.

Säkraste tecknet= Birgitta har börjat använda sina långkalsonger 🙂 !

Annars är termobyxorna mina bästa vänner, skulle inte klara mig utan dom även om man inte kan gå omkring med dom till vardags 🙂 .

Idag red jag i ridhuset- varmt, skönt och ensamt.

Har hittills aldrig stött på någon annan morgonryttare och saknar det inte heller.

Jag umgås gärna i stallet men ridningen vill jag helst sköta i ensamhet.

Seglivad rackare

Om man vill veta exakt hur gammalt något är eller när något långt bak i tiden har inträffat ska man inte fråga mig.

Säger jag att det hände för 2 år sedan har det sannolikt snarare passerat 5 år osv…

Vad gäller min klippmaskin brukar jag skoja och säga att den är ”tusen år gammal” men tänka ca 20.

Och härom dagen träffade jag klippmaskinens föregående ägare; jag köpte den nämligen begagnad.

Vi har inte haft kontakt på en massa år och tjejen tillhör de lyckligt lottade som ser likadan ut nu i vuxen ålder som då hon var tonåring (som Gustav Fridolin ha ha ha).

På fråga hur gammal hon är idag (jag hade med min usla tidsuppfattning gissat på 30) blev svaret: 39!

Och då insåg jag bland mycket annat (typ att jag själv inte länge är 30…) att min klippmaskin måste vara minst 25 år gammal eftersom tjejen klippte sin ponny med den när hon var tonåring 🙂 !

Fredag- bannad

Idag blev det ett ridhuspass med bland annat sååå fina 8- metersvolter i vänster galopp- tänk att en sådan liten grej kan göra en så nöjd!

Mindre nöjd var tandhygienisten när jag kom på besök lite senare på dagen- denna yrkeskategori lyckas alltid att få mig att känna mig som ett olydigt barn som inte gjort läxan ordentligt.

Ska man följa deras anvisningar (och det ska man….väl?) skulle man behöva lägga 20 minuter på tandvård med x olika borstar varje kväll.

Det gör jag sällan…

Lunch med maken piggade i alla fall upp- alltid trevligt när vi går ut och äter!

Ögonbryn

Igår var jag på en salong i Staffanstorp och fick ögonbrynen plockade.

Detta unnar jag mig då och då; tycker att det förbättrar ens utseende för små pengar, snabbt, enkelt och smärtfritt.

Ser ibland kvinnor med buskiga bryn som enligt mig hade blivit såååå mycket snyggare med bara några pincett-ryck men smaken är ju olika…

Annars är väl just ögonbrynen den kroppsdel som fått mest fokus på sig hos gemene kvinna på senare år?

Alla har varken råd eller lusr att pumpa upp bröst eller läppar men brynen har de flesta råd att lägga en hundring på.

Dessutom kan man ”ångra” sig väldigt lätt; det är bara att låta håren växa ut på några veckor 🙂 !

Många har också börjat måla sina bryn- med väldigt varierande skicklighet och resultat om ni frågar mig.

Jag gillar ju när det ser naturligt ut (ryyyysee av lila hår tex) och en del brynmålningar ser väldigt påmålade ut men åter igen; smaken är olika!

Har ni funderat på ett salongbesök för plockning eller trådning tycket jag absolut att ni kan give it a go i alla fall en gång och se vad ni tycker!

Torsdag- fälttävlan nästa?

Idag på vår uteritt red jag förbi en pytteliten bank och fick för mig att prova att hoppa upp och ner för den!

Jag har aldrig hoppat bank med Vicke men denna var så låg att jag grabbade tag i manen och styrde emot (hästen iförd  hackamore) och det var inga som helst problem.

När vi hade lekt över den 4-5 gånger red vi vidare- nu får vi se när nästa hopptillfälle infaller.

Rubriken är verkligen inte ens ”lite skämt och lite allvar”; det finns inte på kartan att jag skulle prova på fälttävlan.

Jag hoppar nästan inte alls ens numera; det var månader sedan sist och det finns flera anledningar till det.

Dels är jag lat och orkar inte bära fram hinder och dels känns det, framför allt sedan jag ramlade av för snart 3 år sedan som en för onödig risk att ta eftersom jag ändå aldrig avser att tävla i denna gren.

Jag märkte ju hur otroligt lätt det är att skada sig rätt rejält och ändå kom jag relativt lindrigt undan, trots allt.

Inte heller känns det värt att riskera att något händer Vicke; det finns så många andra sätt han kan skada sig ändå.

Att tävla hoppning kommer som sagt inte att ske; samtidigt som jag aldrig har haft en så ”lätthoppad” (superlydig och med stor vilja ATT hoppa) häst förut så skulle han vara så otroligt tittig på allt runtomkring på en tävlingsplats och jag hade med min obefintliga balans seglat av vid minsta tvärnit eller inte förmått honom att hoppa medan han glodde på en miljon saker överallt.

Och är det något jag har lärt mig så är det att om man tror att hästen ska vägra; då gör den också det om man inte är tillräckligt tuff och skicklig och jag är varken den ena eller det andra.

Så vi får hålla oss till dressyren och masa oss fram i lugna tempon ha ha ha!

Vad rätt man tänkt men fel det blev….

Hittade denna bild på Facebook.

En granne till en hästägare med 2 islandshästar som ville vara snäll….

För tusen år sedan var det någon som dagen efter midsommarafton hade lagt sallad (säkert överbliven från festen….) i flera hästars krubbor på ridskolan där jag hade min häst uppstallad. Ingen av hästarna åt det dock 🙂 🙂 🙂 !