Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Efter ett tidigt pass på utebanan har jag haft halvtidstjänst i stallet idag igen.
Jag blir lika glad varje gång jag öppnar en ny hösilagebal och kan konstatera att den är felfri; det är alltid ett vågspel tycker jag även om jag för egen del har råkat ut för otroligt små mängder foder som jag har behövt kassera genom åren.
Men det räcker ju att en mus gnager lite på plasten eller att denna skadas på något annat vis så kan det bli ”bye bye +300 kilo foder” och förutom kostnaden som så klart inte är försumbar så handlar det i mitt fall också om att jag inte sitter på några jättelager så att jag bara kan slänga foder hur som helst.
Om x veckor är det dags för nästa ”vågspel”- att gå upp på loftet och se om allt, något eller i värsta fall INGET hö har överlevt vintern där.
Jag har ju försökt att täcka in alla småbalarna (ca 30-40) med halm men den skånska fukten ska man inte leka med så det är en chansning och också delvis därför jag inte fodrar med småbalshö annat än mycket kortvarigt på sommaren. Kostnaden är dessutom dubbelt så hög per kilo….icke att förglömma.
På bilden min lösgående temporära gräsklippare som jag tillåter att beta utanför hagen ibland.
En intressant grej som kanske kan påverka ens val av sällskapshäst om man har gräshagar där man vill att hästarna ska gå året runt:
Jag har frågat 3 hovslagare jag känner, varav samtliga skor på heltid sedan många år tillbaka och är mycket duktiga och +40 om de vet någon ”travare” (så har jag uttryckt mig) som haft fång.
2 av dom, intressant nog båda med en bakgrund inom travet där den ena t.o.m. varit tränare i mindre skala hävdar att de på rak arm ej kan komma på ngn travare som fått fång av gräs.
Den tredje, klinik-hovslagare, säger att han vet ”ett par stycken” men då efter aktiv tävlingskarriär och han menar ändå att det är citat ”väldigt ovanligt”.
Visst är det ganska intressant ändå?
Och med detta sagt har jag lite svårt att förstå att så många jagar shettisar och andra mindre (A och B)-ponnys som sällskapshästar.
Jag fattar att de ÄTER mindre än tex Bibbi men frågan är om många inte låter snålheten bedra visheten trots allt?
Att ha en mindre ponny i gräshage kräver till att börja med annan stängsling (läs: lägre trådar) och i tex mina hagar skulle ett sådant djur bara kunna promenera rakt ut.
Sedan tycker jag inte att shettisar alla gånger är ”lika snälla som de är små” utan de kan också kräva sin man (eller kvinna ha ha ha).
Och framför allt verkar småhästarna tåla gräs mycket sämre än sina stora artfränder och jag hade aldrig orkat hålla på med att försöka begränsa hur mycket min häst får äta genom betesreducerare, att skifta hagar eller hägna in stora delar av dom osv.
Har man grushagar eller extremt karga gräshagar är det så klart skillnad….
Men själv kommer jag nog att försöka hålla mig till travare som sällskapshästar; de passar mig bäst känns det som.
För att ta några exempel så krånglar hon aldrig med tider, hon kommer aldrig ens en minut för sent och hon har på gott och ont väldigt sällan fel 🙂 . Ibland vill jag att hon SKA ha fel men icke 🙂 .
Dessutom tycker och tänker vi väldigt lika om mycket.
Idag när jag stod och borstade Frenchie inför träningen tänkte jag; ”oj då…nu börjar han få en liten mage igen…säkert av gräset….så bra…det klär honom verkligen”.
Och det var nästan ordagrant vad Nina sa spontant under träningen utan att jag ens hade nämnt något om hästens hull!
Det måste jag för övrig tillägga som en av hennes egenskaper; inget undgår hennes argusögon!
Det skulle jag också vilja att det gjorde ibland ha ha ha men nej, hon ser allt!
Har ni följt den senaste debatten om hur vi kan göra dressyrsporten hästvänligare i allmänhet och slippa ”blå tungor” i synnerhet?
En del föreslår att man ska filma ekipagen och att man ska kunna bli utesluten i efterhand och annat som jag tycker kan bli godtyckligt eller i alla fall ganska omständigt, ffa beroende på nivå (dvs om det även ska ske på tex vanliga tävlingar där hobbyryttare deltar).
Jag har ett mycket enklare förslag som skulle kunna genomföras omgående precis som man titt som tätt förbjuder alla möjliga andra bett och sporrar tex enligt TR:
Jag förstår ärligt talat inte varför man inte helt enkelt kan/ vill förbjuda kandar precis som man tex inte får rida med spö.
Ingen frivillighet utan förbud. Punkt. Take it or leave it.
Då slipper vi också denna tröttsamma blåtunge-debatt och slipper försöka utröna huruvida en häst haft en blå tunga i x sekunder genom filminspelningar och jag vet inte vad.
Jag hävdar med en dåres envishet att blå tunga ej går att framkalla på en häst med normal mun, med normalt tränsbett, normalt åtdragen nosgrimma om ryttaren rider så att det för åskådarna/ domarna ser reglementsenligt ut. Vad man kan åstadkomma hemma på olika huvudlag är en annan fråga.
Men som sagt: låt oss göra det enkelt för oss och börja med att förbjuda kandaret så får vi se utfallet.
Klarar man inte av att rida sin häst utan kandar får man låta bli att tävla; varför skulle det vara så jäkla konstigt?
Igen; man får ju inte tävla med spö även om säkert många gärna hade gjort det. Men nu är det inte tillåtet och alla får rätta sig efter det.
Medan Frenchie har vilodag har jag ägnat mig åt allt möjligt stallrelaterat arbete och jag var inte färdig förrän efter 4 timmar.
Jag tänker ibland att det lätt hade kunnat göras en halvtidstjänst med bara stall och trädgårdsjobb här så det är tur att jag oftast tycker att det är kul.
En syssla om jag aldrig tycker är kul är hagmockningen och när jag begav mig ut med skottkärran för endast andra gången i år konstaterade jag nöjt att det går bra att inte mocka under hösten och vintern; mina hagar är så pass stora att det inte samlas några äckliga högar med bajs någonstans utan de blir en del av kretsloppet under dessa månader.
På våren och sommaren mockar jag inte heller maniskt; ibland 2 gånger i veckan, ibland en och även det räcker tycker jag.
Har man små rasthagar tycker jag absolut att man ska mocka oftare men att dagligen gå runt och hacka loss fruset bajs på vintern eller försöka skopa upp helt upplöst bajs ur lera på hösten vidhåller jag är overkill. Men man gör så klart som man vill….
Jag klippte också gräsmattan på baksidan av vårt hus idag och gjorde samma bedömning; att bara klippa itu alla löv i höstas räckte perfekt och trots avsaknaden av lövkrattning fanns inte ett spår av några löv i gräset.
Däremot lönade sig mitt amatör-arboristande förra året då jag klippte ner massor av större och mindre grenar från träden som omger trädgården för nu finns det inget som hänger i vägen när man kör med åkgräsklipparen och det ser fortfarande mer prydligt ut generellt.
Så en del arbete lönar sig helt klart medan man enligt mitt förmenande kan skippa annat.
Idag blev det laxplanka till middag; Henke sänkte sitt handicap och fick bjuda frun 🙂 !
Några av er minns kanske att jag förra sommaren anlitade 2 olika sadelutprovare i syfte att eventuellt byta ut min Equipe om det fanns någon ännu mer passande sadel.
Summan av den kardemumman och en extreeeemt lång historia kortare så hittades ingen mer passande sadel så jag bestämde mig för att behålla min egen.
Hur som helst…det enda positiva med den evighetshistorian (fråga inget, jag orkar inte ens tänka på alla turer….) var att jag tog några gratisprover av sadelbalsamet ni ser på bilden när jag var på Sadelmagasinet i Sjöbo.
Och jag tyckte att detta balsam var så himla bra att jag valde att köpa produkten!
Jag har tidigare använt Equipes egna produkter som jag inte tycker är lika bra (utan att vara dåliga ) och jag använder också Stübbens sadeltvål sedan ”tusen” år tillbaka.
Kolla vilken syn som mötte Henrik tidigt i morse (vi ser ut över trädgårdens baksida genom toalettfönstret)!
Några har tom helt fräckt lagt sig ner!
På den sista bilden är de på väg mot stallet i stället…
Ja tur att de är snälla och bara nöjer sig med att rycka upp någon blomma här och där och numera har jag ju lärt mig vad de inte kan låta bli och vad de ratar.
Frenchie det lilla livet reds på utebanan och kändes riktigt fin när jag avslutade. Målet nu är att förkorta ”ställtiden” så att det inte tar så lång tid innan han tar i som han kan men inte alltid vill initialt.
Och minsann blev det riktig vår idag, precis som utlovat!
Det är såååå härligt att se hästarna beta och gå täckeslösa men Ultrashielden får jobba. Det är så fuktigt i marken så detta i kombination med värmen = flygfän!
Nu har jag hört från flera håll att våren ska komma till Skåne just imorgon; vi får väl se om det stämmer.
En vän hade planerat att släppa sin häst på bete så vi får väl se om hon kan göra det även om just dagens väder säger något annat.
Jag trodde inte att jag skulle kunna rida på utebanan; dels hade det regnat mycket under natten och dels sköt isvindar hemska pilar mot mig när jag släppte ut Bibbi i hagen men banan såg utmärkt ut och temperaturen höjdes med säkert 1-2 grader medan jag gjorde i ordning Frenchie för ett ridpass så det blev där jag red trots allt. Iförd tunn jacka, tjock väst och tjock vinterjacka medan jag skrittade fram ha ha ha.
På bilden några grenar från vårt ena plommonträd.
Det är alltid lika spännande att se hur mycket frukt vi får; någon sommar har vi haft mycket plommon och något år i princip inte ett enda (!) och även äppelskördarna har varierat en hel del. Frenchie hälsar att han hoppas på stora mängder att den sistnämnda frukten, Bibbi låter meddela att hon…ursäkta…”skiter i vilket” (hon kan nedlåta sig till att tugga i sig enstaka äpplen om jag insisterar).
Jag har den senaste tiden läst flera annonser/ inlägg på Facebook från en person som skriver så här:
Tre hästar behöver skötas & ridas för 150 kr per gång i XX! Just nu är de nyverkade med perfekta hovar! Om Du vill att jag är med och visar första gången och visar så går det bra IDAG tisdag hela dagen, samt imorgon ons, tors, fre förmiddag och annars så ringer du mig, vi tar ett filmsamtal om rutiner & grejer, och Du hämtar AA, BB rider i paddocken ( CC mest skötsel!)” (det är jag som har avidentifierat hästnamnen).
För er som fullt förståeligt inte fattar någonting ska jag förtydliga:
Denna person har alltså 3 fd travare som hon under namnet ”Pedagogisk häst” (sweeet jeeesus…..) låter vilt främmande människor komma och sköta, beta och t.o.m. rida mot att de betalar 150:- vilket hon kallar ett bidrag till deras ”foder och hage”!?!
”Verksamheten” beskriver hon så här:
Kallar detta ”Pedagogisk häst” (sök på fb för mer info), dvs människor som behöver energi, intresse, villl lämna skärm o hemmasittande, eller bara vill lära sig mer, sköter o rider och får vägledning efter behov kring AA, BB och CC, swishen är som en donation till hästarnas hö & hagplats, för hästarnas chans till överlevnad i lågkonjunkturen dvs just nu blir många hästar avställda, riskerar en tidig död pga att Sveriges ekonomi många har ej råd/ ork att ha hästar och Länsstyrelsen/ Jordbruksverkger heller ej tex bidrag för foder o hage,..:: detta är ett rädda- hästar projekt!”
Jag ställer mig mycket, mycket frågande till detta upplägg och det av många anledningar.
Det känns som att personen har köpt/ lånat billiga, ej så utbildade hästar i syfte att antingen ”rädda” dom eller tjäna pengar på dom eller båda delarna. Dvs hon har ej själv tid och pengar att ha hästarna utan bidrag från utomstående.
Det jag ser som den absolut största faran oaktat om kvinnan är mångmiljonär (för jag gissar att hon skulle hävda att hon visst har råd att ha hästarna) är att denna typ av hästar attraherar FRÄMST relativt okunniga människor.
Även jag som haft egen häst i över 30 år, tävlat 130 hoppning och därefter medelsvår dressyr i hur många år som helst skulle inte åka ut till ett stall och rida på en för mig vilt främmande häst oaktat hur snäll den påstods vara.
Detta är bäddat för diverse faror och olyckor och det går måhända bra 99 gånger av 100 men den hundrade gången kan det gå RIKTIGT illa.
Jag hade inte heller som ägare av dessa djur vågat chansa med folk som kanske online påstår sig kunna och veta bla bla bla- att ha en övertro på sin förmåga är inget världsunikt.
Jag hoppas verkligen att ingen hoppar på detta erbjudande hur sugna de än skulle vara på att ”ta hand om” en häst för jag är tämligen säker på att ”verksamheten” bedrivs ”svart” och undrar vilka, om några försäkringar som täcker om besökare och/ eller hästar råkar illa ut? Inga om ni frågar mig!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer