Under veckan som gått har det nog inte hänt så mycket ”skriv-värt” som jag kan komma på; det mesta går sin gilla gång och det känns bara bra.
Det som är tråkigt är att Archies ena skötare, Elina, har bestämt sig för att sluta rida och därmed också vara i stallet (läs: sköta Archie). Men så är det för en del ungdomar; plötsligt lockar annat mer eller så tappar man intresset av en eller annan anledning, det är inget konstigt med det egentligen.
I början av veckan såg jag att mina hästar hade funnit ett tillägg till sin ordinarie kost; de åt nedfallna löv i hagen.
Det fanns rätt gott om löv som de gick och dammsög upp med sina nosar och när jag släppte ut dom i samma hage nästa dag fanns det inte ett enda löv kvar!
Jag är osäker på om bristen på löv berodde på hästarnas framfart eller det är så enkelt att några häftiga vindar har blåst bort alla löven?
Hade jag säkert vetat att det var det förstnämnda alterantivet så hade jag lastat in bägge och låtit dom bearbeta min trädgård i några timmar. Löven fullständigt rasar ner och jag och min man kan inte hålla samma takt med lövräfsorna.
När jag såg Archies och Birks framfart i hagen slog det mig än en gång att båda hade överlevt vilken hungersnöd som helst.
Archie; för att han vet precis vilken lismande min han ska anlägga för att få någon att ge honom sin sista brödbit och Birk för att han skulle SNOKA UPP den sista brödbiten:=)!
Träningen, både vad gäller hoppning och dressyr flyter på bra och på tävlingen i söndags hade jag en ovanligt bra KÄNSLA. Hoppas verkligen att jag kan hitta tillbaka till den på en regelbunden basis; då lär det gå ÄNNU bättre när vi tävlar tror jag.
