Tänk att åsynen av en så ”enkel” sak som en gräshage kan fylla en med sådan glädje…Så känner jag just nu eftersom jag ju så länge önskat detta åt Archie…
Under den gångna veckan har det inte inträffat några större sensationer.
Själv har jag blivit ett år äldre och firade kombinerad bröllops-, födelse- och namnsdag i onsdags. Arbetskamraterna bjöd på en god lunch medan maken stod för en I-phone och god middag några dagar senare. Jag har varit mycket nöjd med alltihop och framför allt med telefonen som jag redan har använt flitigt till att både fotografera med och kolla på nätet, skriva mail osv.
På hästfronten går allt sin gilla gång och jag håller på att komma in i nya rutiner i och med stallflytten. Hittills trivs jag ypperligt och tror att jag kan säga detsamma om Archie.
Det är otroligt skönt att numera komma i vettig tid till jobbet (oftast vid 7.30 och senast 8.00) och att dessutom kunna kombinera mina rastningar av Soya med stallbesöken.
De morgnar jag inte rider (4) cyklar vi till stallet (tar 15 minuter och Soya kan springa lös 90 % av sträckan) för att fixa med foder, mocka och byta täcke och de morgnar jag rider (3) kör vi bil till stallet (tar 3 minuter) och så får Soya rasta sig själv i ridhuset medan jag rider (fast i ärlighetens namn ligger hon mest och tittar på oss som de facto motionerar :=)).
Soya själv skulle nog säga att veckans höjdpunkt var besöket på hundkappbanan i Landskrona i söndags och hon har nu fått prova på alla ”fart-grenar” som en whippet kan tävla i:
1. Whippetrace: hunden jagar en låtsashare (oftast någon form av plastband som inte har den minsta likhet med en hare/kanin) på en knappt 150 meter lång raksträcka och snabbast hund vinner.
2. Rundbana: samma som ovan med skillnaden att hunden springer en längre sträcka (max 550 meter) och att banan är ovalformad (så som galopphästar springer ungefär).
3. Lure Coursing: hunden jagar även här samma typ av trasa/ plastband fast på en snitslad gräsbana som kan se olika ut från gång till gång. Här är det inte bara hundens snabbhet som bedöms utan även sättet på vilket den jagar ”haren” och om hunden genar för mycket tex så spelar det ingen roll om den är snabbast i mål; den kan ändå få dåliga poäng.
Personligen gillar jag rundbanan bäst eftersom Soya inte hinner få upp tillräcklig fart vid whippetrace och har börjat fuska (gena) på LC:n. Den hittills enda träningen på rundbana gav verkligen mersmak då allting var så välorganiserat och som sagt, i mina ögon mest rättvist.
