Ska A och B åter bli A och B och lite om min smeknamns-mani

Ni som följt bloggen länge vet att Archies ”bästis” på ridskolan var d-ponnyn Birk som han tillbringade tusentals timmar i hagen med.

Birk är den av de flera hagkompisar som jag har provat att fösa ihop Archie med som bäst, mest och längst uthärdat den ibland extremt enerverande gossen med enorm förkärlek till att nosa alla artfränder i baken ända tills de inte står ut längre utan sparkar bakut (tur att han inte springer omkring och nosar människor i baken på samma vis förresten….vad skulle folk tro????).

Även för Birk rågades måttet vid enstaka tillfällen men hans bakutsparkar lämnade knappt markytan (har faktiskt aldrig sett en ponny sparka så ”lågt”) så jag ansåg inte att det var någon större fara för att Archie skulle mista ett framben eller två av en spark.

När Archie inte nosar andra hästar i baken tycker han om att valla dom som en fårhund och inte heller detta uppskattas alla gånger.

Båda dessa gräsliga ovanor samt att han redan första (och sista) gången jag provade att släppa ihop honom med ett sto försökte betäcka henne 2 gånger har gjort att jag inte vågar leta upp en ny hagkompis åt honom.

Han vill ju bara väl den gode Archie och själv skulle han inte drömma om att bitas eller sparkas men man får ju också förstå att andra hästar inte finner honom speciellt rolig om man säger så- snarare ett bokstavligt pain in the ass :=)!

Sedan en tid tillbaka har Archie en ny boxgranne, det 6 åriga kallblodsstoet Bröta och eftersom jag ibland bara inte kan låta bli sådant som jag borde låta bli så har jag börjat leka med tanken att släppa ihop ett nytt A + B, dvs Archie och Bröta.

Vad som än så länge lyckas hålla mig tillbaka är det faktum att hästkvinnor (i alla fall de på 4 ben) enligt min erfarenhet verkligen inte är att lita på: de kan säga ja men mena nej och vice versa och Archie, som den karl han är kommer inte att ha begrepp att figga ut vilket som avses utan råka illa ut.

Bröta verkar förvisso förtjust i den store svarte men som sagt litar jag inte på ston för fem öre. Rätt vad det är så kan hon ändå får för sig att Archie har tittat på henne på fel sätt och skicka ut ett bakben.

Idag går djuren i hagarna bredvid varandra när jag släpper ut dom utöver deras ordinarie hagtid och det går hur bra som helst. På väg ner mot hagarna gör Archie ofta sitt lilla trick ”nosa lite diskret i gumpen och hoppas att ingen märker något” och jag har låtit honom hållas lite försiktigt för att se vad Bröta säger om saken.

Hittills ser hon helt oberörd ut men som sagt….kan man lita på kvinnor? Tveksamt….

Jag får se hur länge jag kan hålla mig ifrån att prova att släppa ihop dom (Brötas ägare är villig att testa)- kanske kan jag bärga mig till sommaren då gräset i hagarna förhoppningsvis kan verka tillräckligt distraherande?

På tal om A och B så hade faktiskt Heron i många år en bästa vän som jag, min vana trogen att inte låta djur få kallas det som de heter, döpte om till B. B hette egentligen Beam. Han såg inte ut som en stråle :=)

Några år senare köpte B:s ägare ett sto som hade det (enligt mig i alla fall) extremt opassande namnet Honey Girl (den märren var allt annat än en Honungs-flicka, det ska jag säga er….) så den fick följdaktligen heta HG hos mig.

Det roliga är att mitt omdöpande av egna och andras djur ofta smittar av sig så till slut sa nästan alla HG om Honey Girl och jag fick mig också ett gott skratt i stallet härom dagen då en av de andra hästägarna, 15-åriga My sa ”Hej Mimmi, Mishi, Kicki, Pippi” när Soya kom inspringande :=)!